Revansch för Revansch!

För ett drygt år sedan skrev en missmodig marsian (undertecknad) om upplevelsen av att läsa vår förbundstidning Revansch!. Han fann att den alltmer hade utvecklats till en megafon för den biomedicinska psykiatrin, med karaktär av medicinsk b-tidskrift och utan egen, brukarförankrad agenda. Desto gladare blev marsianen, när han härförleden tog del av senaste numret av tidningen. Från medvetet brukarperspektiv presenteras där en kritisk analys av diagnosbegreppet ur olika synvinklar, både positiva och negativa. Den väsentliga skillnaden gentemot marsianens läsning av Revansch! för ett år sedan är just att det biomedicinska perspektivet och de biomedicinska begreppen inte tas för givna, utan ifrågasätts och diskuteras.

Här finns intervjuer med brukare som har upplevt sig hjälpta av att få en diagnos. (Från marsianens synvinkel borde kanske dessa brukare vara mer kritiska till vad en diagnos står för. Den är en etikett på en oprecis symptombild, men ger i sig inga som helst förklaringar om orsaker eller besked om lämpligaste behandling. Men de har naturligtvis rätt till sitt eget förhållningssätt till diagnoserna.) Det finns också intervjuer med brukare som av olika skäl är kritiska till diagnoserna. (Vissa av skälen finner kanske marsianen en smula oegentliga.) Sist men inte minst finns en diagnoskritisk artikel i förkortad version av lektorn vid Cardiffs universitet, Carl Cederström, och doktorn i sociologi vid Lunds universitet, Roland Paulsen. Denna artikel vill marsianen varmt rekommendera alla – framförallt alla brukare – att läsa. Ett par tänkvärda citat ur artikeln är dessa: ”Enligt Greenberg är psykiatrins stora problem snarare att den saknar vetenskaplig grund” och ”’Psykisk sjukdom’ är i sig ett begreppsligt misstag – en sammanblandning av kategorier från vitt skilda världar”.

Efter genomläsningen av ”nya” Revansch! kände sig marsianen upplyft och betydligt mer jordnära än tidigare. Vem vet, en dag känner han sig kanske till och med återintegrerad i jordelivet igen? Men för det krävs det förstås en mindre revolution.

/Hannes Qvarfordt

PS. Marsianen uppmanar alla, verkligen alla, att ta del av den nedan länkade intervjun med Peter Gøtzsche vid det välrenommerade Cochrane-institutet i Köpenhamn:

Viktiga principfrågor i skugga i patientmaktutredning

Patientmaktsutredningen har nu kommit med sitt delbetänkande ”Patientlag” (SOU 2013:2). Utredningen lämnar här bland annat ett välkommet förslag till en ny patientlag. Den föreslagna lagen ska öka patienternas rättigheter i vården. Exempelvis ska det bli lättare att få en second opinion vid allvarlig eller livshotande sjukdom. Landstinget får en skyldighet att erbjuda en andra bedömning inom det egna eller i annat landsting. Notan för resa över länsgräns och individuella merkostnader verkar dock utredaren mena att individen ska stå för själv för att det annars finns risk för missbruk. Inte helt självklart för en förtidspensionär på existensminimum, tänker jag.

Utredningen föreslår att den nya lagen ska träda i kraft den 1 januari 2015.
Sverige har tidigare inte haft en särskild patientlagstiftning. I och med den föreslagna nya lagen blir centrala bestämmelser om patientinflytande och krav på hälso- och sjukvården förhoppningsvis mer överskådliga. Men, det positiva i förslaget åsido finns det delar av maktstrukturen man kanske inte riktigt har gått till botten med.

Nu är maktfrågorna inom vården inte enkla att hantera. Något som kanske starkast framträder inom psykiatrin. Utöver det grundläggande beroendeförhållande som patienten, som vård-/hjälpsökande, befinner sig i till personalen finns här ytterligare maktproblematiska spänningar. Även en välinformerad patient, som är väl medveten om sina rättigheter och möjliga alternativ i vården, befinner sig här i ett djupare underläge i förhållande till vårdpersonalen. Läkare inom psykiatrin har nämligen makt att besluta om frihetsberövande och tvångsåtgärder för sina patienter.

Man kan utöva omedelbar fysisk makt gentemot patienter inom psykiatrin då man tillgriper polishandräckning för att få patienten till sjukhus eller vid tvångsåtgärder och tvångsbehandling under vården. Makten blir mot den bakgrunden dessutom ofta dold och outtalad inom psykiatrin. Det vill säga makten döljs då patienten vet att personalen kan tillgripa tvång och därför inte öppet protesterar mot de former av vård eller insatser som erbjuds i första hand.

Det finns givetvis normalt sett ingen avsikt från personal inom psykiatrin att utöva makt för maktens egen skull, men en vårdsituation som för utomstående inte tycks rymma någon form av maktutövning, kan det på grund av konverteringsmaktens karaktär (möjligheten att tillgripa tvång), ur patientens synpunkt upplevas som tvingande tillsägelser snarare än erbjudna alternativ. Även vid åtgärder som ytligt sett tycks ske i samförstånd kan den latenta makten vara högst närvarande för patienten.

Utredningen lägger fram flera förslag om bland annat information, patientinflytande, delaktighet och medverkan, rätten till förnyad medicinsk bedömning, samt en nationell vårdgaranti. Man föreslår bland annat att patienter ska kunna välja offentligt finansierad primärvård och öppen specialistvård i hela landet. Men, valfrihet och second opinion är fortfarande i mångt och mycket främmande fåglar inom psykiatrisk vård i Sverige. Frågan är om utredningens förslag kommer påverka detta i någon större utsträckning.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH

En strike är alltid en strike

Rak, öppen, ärlig kommunikation var ett koncept jag tidigt uppsnappade när jag gick med i RSMH. Mot paranoida benägenheter, är det här det enda som gäller. Vi mår väldigt dåligt av att bli utsatta för dubbla budskap, gliringar, menande gester/ord mm som kan tolkas på flera sätt. I värsta fall, kan vi inte stå emot dem och det slår knut i vår egen hjärna.

Det känns så befriande att prata med någon, som verkligen menar vad han/hon säger, utan att ha en massa bisyften. Samma befriande, klara känsla kan jag också få, t ex när jag utövar min idrott. Bowling; så konkreta ting som bowlingklot och tio stycken käglor, kan vara så mycket mer än det ser ut att vara. Och jag behöver aldrig tvivla!
En strike är alltid en strike!
/Khai Chau

Det obetydligas betydelse

Jag tyckte mig ha sett detta märkliga uttryck, myntat av forskaren Alain Topor. Ett annat uttryck, som jag läst från en annan person är: ”Öar av klarhet”.

På något sätt, är det nog så, att vi inte klarar av att greppa den så kallade helheten. Istället fokuseras desto mer energin på detaljen, det obetydlig”, öar istället för havet och så vidare. Och ibland lyckas vi också få ”en höna av en fjäder”, i positiv mening, en lyckoträff, alltså.

/Khai Chau

Ett informerat val

De senaste dagarna har det rapporterats om att en halv miljon svenskar använder läkemedel som inte omfattas av läkemedelsförsäkringen. Det innebär att en person som använder ett sådant läkemedel inte kan få ekonomisk ersättning vid oväntade biverkningar av preparatet, utan att inleda en rättslig process. Samtidigt är apoteken skyldiga att lämna ut billigare likvärdiga preparat när sådana finns, oavsett om de omfattas av läkemedelsförsäkringen eller inte, om kunden inte ska behöva betala mellanskillnaden själv. Apoteken är däremot inte skyldiga att informera om läkemedlen ingår i försäkringen.

Göran Hägglund (KD) är ansvarig minister och säger i en intervju i SVTs Aktuellt att det inte går att reglera så att endast läkemedel som omfattas av läkemedelsförsäkringen lämnas ut, eftersom det innebär handelshinder, förbjudit av EU. Men, varför inte låta patienten, den som står risken i det individuella fallet göra valet?

Idag gör bristen på information det i praktiken omöjligt för patienter att göra valet mellan ett billigare läkemedel utan försäkring eller ett dyrare som ingår i försäkringen. Det kan knappast kränka den fria handeln att låta patienter och apotekskunder göra det valet. Om läkare och farmaceuter framöver tydligt måste informera om huruvida mediciner omfattas av läkemedelsförsäkringen eller inte har man dessutom anlagt ett brukarperspektiv i vem som är beslutskompetent om vad. Låt den som står risken eller kostnaden få ta beslutet med stöd av professionellt given information. Hur svårt och ”komplext” kan det vara?

/Jimmie Trevett

Förbundsordförande, RSMH