Utan folkbildning blir det svårare att hindra fördomar
Publicerat: mars 4, 2024 Sparat under: Depression, Diagnos, Gemenskap, Lindha Holmqvist, makt, utbildning Lämna en kommentar
Jag tror starkt på påståendet att kunskap är makt och att okunskap leder till fördomar och diskriminering. Jag jobbar stenhårt för att sprida kunskap om npf (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) och psykisk ohälsa.
Visst har vi kommit en bit på väg, men vi får aldrig sluta kämpa för dem som inte själva kan göra sig hörda. Med kunskap ökar förståelsen för olikheter och att man kan må dåligt även om det inte syns på utsidan. Lika väl som vi aldrig skulle säga till en person i rullstol att resa på sig ska vi inte heller be någon med till exempel depression att skärpa till sig.
Tyvärr drar vår riksdag och regering ner på bidrag till folkbildning, vilket leder till att många studieförbund tvingas lägga ner. Utan folkbildning är det svårare att sprida kunskap och utan kunskap fortsätter samhället vara fördomsfullt och inte till för alla. Mitt och andras arbete med att sprida kunskap försvåras om folkbildning försvinner.
Jag är rädd att vi går tillbaka till en tid när annorlunda människor skulle hållas inlåsta på institutioner och inte synas ute i samhället. Är det verkligen så vi vill ha det? Ska okunskap och fördomar få styra samhället?
Vi behöver kunskap för att kunna skapa ett samhälle där alla är välkomna.
/Lindha Holmqvist
En jul är lyckad när jag själv orkar känna magin
Publicerat: december 18, 2023 Sparat under: Barn, familj, Gemenskap, Lindha Holmqvist Lämna en kommentarNär jag var liten var julen magisk och helt underbar. Jag minns mina barndomsjular med glädje. Alla dofter, färger och ljud.
Idag när jag är vuxen så förstår jag att det var mina föräldrar som skapade den magin.
Ett tag under min äldsta sons uppväxt hade jag stora krav på mig själv om att återskapa den magi mina föräldrar gav mig.
Jag blev stressad och ställde höga krav på perfektion. Vilket gjorde att jag själv var för trött för att orka njuta av julen.
Idag är mina barn större och jag har sänkt kraven på mig själv. Allt behöver inte vara perfekt, det är okej med halvfabrikat och köpt godis. Det viktiga är att vi är tillsammans, det är den riktiga magin med julen.
En jul är lyckad när jag själv orkar vara med och känna magin igen. Att få känna samma känsla jag gjorde som liten.
Egentligen tycker jag hela december är magisk, att bygga upp en förväntan hos barnen som sedan mynnar ut i en underbar julafton är mitt mål. Det behövs inte så mycket egentligen. Pynt hemma, lite bus från en Nisse, att öppna kalender varje dag och ha adventsfika med tända ljus på söndagarna hela december.
Jag har lärt mig att delegera och inte göra allt själv. Teamwork är bättre för välmåendet och hälsan. Jag vill fira många jular till med min familj.
God jul alla underbara medmänniskor.
/Lindha Holmqvist
30 år som återfallsfri!
Publicerat: november 20, 2023 Sparat under: Återhämtning, fattigdom, Gemenskap, Kamratstöd, Khai Chau, Psykiatri, Psykos, Sysselsättning Lämna en kommentar
Snart firar jag 30-årsjubileum som återfallsfri, då det var sista inläggning i Uppsala mitt under studietiden.
Vägen har varit lång, samtidigt som det också har gått fort, känns det som – nu efteråt med facit i hand! Inte kunde jag lova på rak arm, den dagen jag fattade beslutet, att aldrig mer bli inlagd …
Min taktik har bland annat varit som så att jag köpte en årskalender, och bläddrade fram till den 25 november …1994, där jag skrev återfallsfri – och målet då, var alltså att klara av ett år i taget.
Och så har jag gjort, varje år, sedan dess och än idag.
Jag har också fått acceptera att medicin måste man ha, om inte mycket så lite grann, bara så att man har något slags skydd i sig, som min läkare uttryckte det hela.
Det har också gått åt pengar, i klarspråk: mestadels till min stora hobby, bowling. Det är inte gratis att bowla, men det behövde jag väl inte säga? Eller!?
Det verkar som om till exempel Försäkringskassan utgår från att jag ska kunna återhämta mig, med en tom plånbok!!? Vilket är helt absurt!!
Med det menar jag att det borde finnas någon form av återhämtningsbidrag, alltså avsatta pengar för att bekosta återhämtning!
Jag ska även nämna min andra stora livlina genom åren: Jag blev engagerad i RSMH, som jag egentligen också kom i kontakt med genom en slump. Kamratstödet där och mina förtroendeuppdrag, bland annat som sekreterare, har varit till stor hjälp. Jag har kommit på att det mesta i mitt liv har hänt av en slump!
Upplysningsvis, kan jag avsluta med att berätta att denna lilla bloggtext har jag suttit och knåpat ihop under tiden som jag sitter och ”hänger” i bowlinghallen. Vilket jag gjort i 26 (!) års tid.
Så. Återhämtning är möjlig: med lite tur i livet, och man får komma in meningsfulla sammanhang och absolut med hjälp av pengar, i klarspråk! Glöm aldrig det!
Trevlig höst!
/Khai Chau
När gräset är grönare
Publicerat: oktober 16, 2023 Sparat under: Borderline, ensamhet, Gemenskap, livskriser, Livya Nordberg, sömn Lämna en kommentar
Till och med drömmarna jag har under nätterna gör mig trött, vilket gör att jag sällan vaknar utvilad. Drömmarna har sedan tonårens entré nästan uteslutande förstärkt och framhävt min problematik ännu mera än vad mitt medvetna och vakna tillstånd gör. Hur är det ens möjligt? Det är frågan jag ställer mig själv och svaret jag då ger mig själv är enkelt. Upptagenheten och besattheten av den glorifierade tvåsamheten fångas naturligtvis in av mitt undermedvetna, för att sedan manifestera sig under den mest skimrande idealbilden du någonsin kan tänka dig.
För att göra det hela enkelt, tänk dig något så simpelt som din exaltation över din kommande semester, när du äntligen ska få lov till återhämtning, till vila och där du ska få göra allt det du längtat efter. Tanken på detta är svår att släppa, eller hur? Det kanske till och med tenderar att bli en upptagenhet för dig? Eller tänk dig den där pirriga känslan av din första kärlek, den där personen du aldrig kunde sluta tänka på. Är du med på visualiseringen? Där har ni mig i normaltillstånd. Det där är jag nästintill hela tiden, om ni bortser från de gånger jag faktiskt är i situationen jag nästintill alltid drömmer mig bort i; i den giftiga, intensiva manliga bekräftelsens värld.
Nästa situation, för att göra det hela enkelt. Du är på semestern, du gör allt det du längtat efter att få göra, du ser framemot att komma tillbaka till det frusna landet vi kallar Sverige. Du är nöjd helt enkelt, din uppspelthet av utlandssemestern har slocknat just på grund av att du gjorde slag i saken och kom iväg. Du inser kanske att det frusna landet vi kallar Sverige inte är alltför pjåkigt, att Maldivernas värme enbart är ett land som alla de andra länderna vi har på jorden; det finns fördelar och nackdelar. Gräset är inte grönare på Maldiverna, eller jo, gräset är visst grönare på Maldiverna i och för sig, åtminstone när gräset i Sverige är täckt av snö eller drunknat under höstlöven. MEN, är jag nöjd när jag väl hamnar i den situationen som jag så innerligt idealiserat och glorifierat? Nej är det enkla svaret, just eftersom det är idealiserat och glorifierat. Tvåsamheten råder bot på ensamheten, visst gör den det. Men om ensamheten sitter på insidan av mig, hur ska jag någonsin kunna råda bot på känslan då? Kanske lära mig själv att gräset inte är grönare i Maldiverna, även om det sex månader om året är grönare där.
Jag får be om ursäkt för mitt tjat om Maldiverna, försöker skapa en konstig liknelse som jag knappt själv förstår mig på. Men för att summera ihop allting så är svaret rätt enkelt, jag måste likt andra människor förstå att det finns två sidor av myntet och av känslorna jag ”tvingas” leva med och i. Jag behöver en gång för alla kunna mentalisera (förmågan att försöka se sig själv utifrån och andra inifrån) manifesterandet av tvåsamheten i både sitt ljus och sitt mörker. Allt är inte grönare på andra sidan förutom när det nu tydligen är grönare på andra sidan!
/Livya Nordberg
RSMH är på rätt väg att åter bli ledande inom psykisk hälsa
Publicerat: maj 16, 2023 Sparat under: Demokrati, Gemenskap, Jonas Andersson, RSMH Lämna en kommentar
Inlägg 3 av 3 från RSMH:s kongress 2023. Läs de tidigare inläggen här och här.
Hejsan igen!
Nu är jag på väg hem från Stockholm och kongressen är slut. Jag vill tacka för en givande kongress och det blev många bra beslut som togs under helgen tycker jag. Som jag sa innan så blev jag glad över inriktningen med ungdomar som var under helgen. Det är något som jag har efterlyst i så många år inom RSMH men som har tyvärr uteblivit under många år.
Men nu tar vi nya tag. Jag är så glad över att RSMH unga var med på kongressen och gjorde ett så bra arbete under helgen, tack för det. Det sådde återigen ett frö hur viktiga de unga är för verksamheten och organisationens framtid och det gör mig glad att se. För vi som organisation är inget utan de unga och det är bara för oss att acceptera.
Som jag skrivit innan så ska det nu tillsättas ett ungdomsutskott och de kommer ha en viktig roll i det här arbetet. Vi arbetade med ett kongressutlåtande om att få in psykisk hälsa på schemat i skolan och att bli en bra satsning för det kommer vara så viktigt, och det kommer att bli ett bra startskott för det som komma ska inom ett år. I den frågan måste vi vara en drivande organisation tycker jag.
För det som Lasse Matilla tog upp med diagnoser och medicinbehandlingar är fruktansvärt skrämmande men samtidigt inget som förvånar mig. Men det är en fråga som vi i RSMH måste ta ställning till och arbeta med nu. Tar vi inte tag i det nu så kommer det inte bli bra, för det kommer bara bli fler som mår dåligt och inte kommer att må så bra. Om vi nu ska arbeta med att få fler att må bra så måste vi börja där och förebygga det redan i ung ålder, annars så kommer det bara att fortsätta kan jag anse.
Sen tycker jag att det togs väldigt bra beslut under kongressförhandlingarna. Till exempel med stadgarna för att förtydliga olika saker så att det blir lättare att tolka vad det egentligen betyder och innebörden med dem. Sen tog vi beslut om viktiga inriktningar i vårt principprogram och verksamhetsplan för den kommande kongressperiod.
Det verkade som att om man lyssnar på de olika diskussioner som uppkom, så vill vi samma sak i grunden, men som naturen är så vill vi kanske göra det på olika sätt. Men det är naturligt i en organisation som vår.
Jag har nog inte varit med på alla mina år att förhandlingarna har fungerat så bra som de gjorde under den här helgen. Men det betyder i grunden enligt mig att vi vill uppnå samma mål och det är så himla positivt. Men visst finns det många tankar och kommande lösningar i alla de diskussioner som har varit. Men nu handlar det om att sammanslå de här tankarna, diskussioner och visioner till något som fungerar. Kan vi klara av det så har vi kommit en bra bit på vägen till att lyckas.
För att åter den framgång till att bli den stora organisation som vi har varit innan, en ledande organisation inom psykisk ohälsa, så är vi på rätt väg, känns det som. För vi är ingen diagnosorganisation och vi tar alla till oss. Därför är vårt krav att vi ska vara ledande organisation i de här frågorna. Vi har så mycket kunskap inom det här området och har den helhetsbild som inte många andra organisationer har och det är det som är vår styrka i samhället.
Nu vill jag bara tacka förbundet för en bra och givande kongress och det tror jag alla ombud håller med om. Jag hoppas att vi alla snart kommer att ses igen för det är så givande att träffa er.
// Jonas Andersson
Skrivet på kvällen, söndag 14 maj 2023
Söndag på RSMH-kongressen: Fyra intressanta och viktiga år ligger framför oss
Publicerat: maj 14, 2023 Sparat under: Demokrati, Gemenskap, Jonas Andersson, RSMH 4 kommentarerRapport från RSMH-kongressen, dag 3. Lördagens inlägg finns här.
Hejsan alla RSMH-are!
Nu går vi in på den sista dagen här på Hagaberg. Igår var det en dag där det hände mycket men förhandlingarna är klara nu. Så nu får man se vad som står på programmet för idag. Vi kommer att samlas igen idag söndag klockan 9. Gårdagen avslutade vi med en trevlig middag och bra musik innan vi åkte till hotellet vi som bodde där.
Jag tror att de flesta var rätt så trötta efter gårdagen. Men nu är det bara att ta nya tag innan vi alla ska dela på oss och åka hem till vårt och våra lokalföreningar och informera de om vad som har kommit fram under helgen.
Som kongressombud så är det viktigt att informera vidare till våra medlemmar om vad som har hänt och vilka viktiga beslut som vi ha tagit under helgen. Jag försöker skriva lite här på bloggen om vad som har hänt under hela helgen men jag hinner inte med att få med allt, långt därifrån.
Idag kommer vi ombud att diskutera RSMH:s framtid och vi kommer att arbeta med det. Då tänker jag hur man ska förankra det på alla nivåer i organisationen från lokalförening, distrikt och upp genom förbundet. Där kommer man att ta upp hur kan vi få in nya medlemmar till våra föreningar och vad behöver vi föreningar göra för att det ska fungera. Hur behöver vi tänka för att det ska bli en positiv utveckling som genererar fler medlemmar?
Vad behöver föreningarna för hjälp och stöd för att klara av den här utvecklingen. Hur kan distrikt och förbund göra för att klara av att ge det stödet? Det är många intressanta och viktiga frågor som kommer tas upp. Hur tar vi oss an framtiden och drar åt samma håll?
Nu sitter vi och gör en framtidsövning med kanslichefen och här kommer det upp många intressanta och viktiga tankar på hur vi ska komma vidare. Men även vad vi redan gör i vår verksamhet som är bra. Jag tror att det är viktigt att se vad vi redan gör som är bra, för det måste vi ta med oss för det är väldigt mycket som redan är bra.
Sen en fråga som har pratats om är målgruppen unga och det gör mig så glad att den frågan har börjat att komma upp på dagordningen. RSMH behöver unga för sin överlevnad men frågan är vad de unga behöver av RSMH för att vilja vara med? Där har vi en viktig fråga som måste lösas inom kort, men även en långvarig lösning som fungerar över tiden. Ett bra beslut som vi tog igår var att man ska tillsätta ett ungdomsutskott och det kommer att vara viktigt i det här arbetet.
Det är fyra intressanta viktiga år som ligger framför oss nu. För vi ska klara av att vara den stora organisation vi är och stå upp för våra medlemmar som vi alltid gör. Så nu tar vi alla RSMH-are nya tag och fortsätter att göra ett lika bra arbete som vi alltid gör för vi kan det vet vi. Jag kan se här på alla ombud vilka resurser som finns inom RSMH så de personerna måste vi ta vara på.
Jag vill nu bara avsluta med att tacka alla för en mycket intressant helg och jag hoppas på att vi snart ses igen.
//Jonas Andersson
Publicerat söndagen den 14 maj klockan 11.02
Lördag på RSMH-kongressen: Delaktighet gör vården mycket bättre
Publicerat: maj 13, 2023 Sparat under: brukarinflytande, Demokrati, Gemenskap, Jonas Andersson, Läkemedelsbolag, RSMH Lämna en kommentarHejsan igen!
Nu sitter jag här på RSMH:s kongress och det är dag två av tre. Det är trevligt att träffa gamla arbetskamrater som jag hade när jag arbetade här i Stockholm för cirka 14 år sedan. Idag är det förhandlingar hela dagen med olika intressanta punkter som vi ska gå igenom.
Det kommer även att vara lite olika föreläsningar under dagen som alltid är trevligt att kunna lyssna på. Ikväll blir det kongressmiddag när dagens förhandlingar är över. Sen blir det att åka över till hotellet och bara koppla av och ladda upp för morgondagen, och sen hemresan.
Jag kommer att driva frågan om organisationens utveckling och hur man ska göra för att få in yngre personer i verksamheten. Det blir ett måste nu för att verksamheten ska utvecklas i den linje som man vill. Men det kommer att vara ett stort och intressant arbete och där är mycket som måste göras nu och inte senare. Det man säger och vill måste man verkställa och ta tag i och inte flytta fram det. Jag har haft den frågan på min agenda i så många år och påtalat det här problemet utan det har tagits på allvar, tyvärr. Men vi är där nu i vår verksamhet som jag sa att skulle hända.
Det som man hör i diskussioner är att man vill få in nya målgrupper till verksamheten och organisationen, men man är rädd för att ändra sin verksamhet för att den ska passa in till alla. Där har vi det stora problemet som vi måste lösa, för det är inte så svart eller vitt. Man kan ha både och men man kan höra att om de unga ska komma in så ska inte de gamla kunna vara kvar. Det gör mig så arg för vill man så kan båda vara med i organisationen. För man kan ha enskild verksamhet för de unga men även gemensamma verksamheter för alla.
I skrivande stund pågår en föreläsning om personcentrerad vård och delaktighet, och det är intressant. Där tar man även upp frågan om diagnoser men även ökningen vi har hos våra unga medborgare när man kommer in på medicinering. Det är en helt sjuk ökning som det är, och det måste man ta tag i anser jag, för den ökningen kan inte fortsätta. Det viktiga är att man utgår från vilka svårigheter våra barn har och hjälper dem med den biten. Man måste utgå från de andra behandlingsalternativen som finns istället för att fylla våra barn och ungdomar med mediciner. I många fall gör medicinen bara att man lägger locket på istället för att ta tag i problemet, anser jag.
Det är många som känner att de inte får vara delaktiga i sin vård och det skrämmer mig väldigt mycket. Finns det en skillnad mellan psykiatrin och den somatiska vården? Personligen tror jag att man får vara mindre delaktig i sin vård inom psykiatrin än inom den somatiska vården. Men vi vet sedan länge att om får man var delaktig i sin vård så blir slutresultatet så mycket bättre. För hur man än väljer så är det vi som kan oss själva och vet hur vi själva fungerar bäst. Sen har vi kanske inte den medicinska kunskapen som behövs och det är då viktigt att man samarbetar med vården.
De olika behandlingsmetoderna måste bli tillgängliga för alla och det ska inte vara en ekonomisk fråga. Ekonomin ska inte avgöra vilken behandling man ska kunna få. Men så anser jag att det är i vårt samhälle i dagsläget.
Nu kommer dagens förhandlingar att snart igång och det kommer bland annat handla om stadgar, olika motioner och verksamhetsinriktning. Det är frågor som ofta kan väcka lite debatt så vi få se vad det är som händer.
Jag återkommer imorgon igen om vad som händer här på Hagaberg!
/ Jonas Andersson
Skrivet lördag 12 maj klockan 11.34
Pernilla drar igång i Perstorp!
Publicerat: maj 11, 2023 Sparat under: Anna-Maria Olsson, Gemenskap, Kamratstöd, makt, RSMH Lämna en kommentar
Pernilla Molnar har återstartat föreningen RSMH Perstorp Kamratstöd efter att den legat vilande ett tag. Hon har egen erfarenhet av psykisk ohälsa med sig som expertis vilket kan vara en stor fördel för den som vill starta en RSMH-förening eftersom man då oftast har kunskap om situationen för personer med psykisk ohälsa och rätt typ av nätverk, men för mig som stått utanför processen har det sett så lätt och lustfyllt ut och jag är nyfiken på om vi kan lära oss något av Pernilla.
Vi träffas en solig vårdag för att prata om hur hon har gått till väga.
Först undrar jag varför du gick med i RSMH från början?
– Jag gick med när jag blev sjuk och upptäckte nästan genast att det är trevligt med kontinuiteten och den sociala samvaron. Man mår bra av att träffas och laga mat och umgås regelbundet med någon.
Vad fick dig att bestämma dig för att just du skulle ta ansvar för att det finns en RSMH-förening i Perstorp?
– Jag har varit med sedan 2002, och jag fick klump i magen när jag fick höra att vi skulle lägga ner föreningen. Jag kände genast att jag ville se om det gick att lösa, och eftersom jag varit med så länge kände jag att jag vågade. Man behöver inte ha så höga krav på sig själv, det är bara att prova, och jag märkte ganska fort att jag kunde. Det blir inte svårare än man gör det.
Vad krävs för att man ska kunna starta en förening?
– Det enda man behöver egentligen är att hitta människor som vill vara med. Det kan vara vänner, familj, eller helt okända människor.
Pernilla säger sedan att det var enklare för henne eftersom hon byggde vidare på något som redan fanns, men för mig som först träffade henne på ett möte för att lägga ner föreningen och som följt processen är det tydligt att det som redan fanns var Pernilla. Hon stoppade nedläggningen på ett möte genom att själv ta på sig allt ansvar att bygga upp föreningen från ingenting.
– Jag har också fått hjälp av ABF i Perstorp som genom sitt föreningslivsnätverk hjälpt mig med lokal och gett mig tillgång till olika resurser. Biblioteket i Perstorp har också varit ett stort stöd i informationsspridning, och de har varit väldigt uppmuntrande och hjälpsamma. Jag hade några träffar först för att hitta folk. Nästa steg är att bilda en styrelse, så vi hade ett möte där vi valde styrelsen, och sedan är man igång.
Hur hittade du de där människorna som kom på träffarna?
– Man måste våga fråga i sitt nätverk, prata med människorna man träffar var det än är. Jag satte upp lappar på bibliotek och hos en vän som har företag, hos ABF, på kommunala verksamheter, och utomhus, och på mataffären. Jag var också med på ett återhämtningskafé och så kontaktade jag anhörigkonsulenten på kommunen, och hon ville bli medlem.
Det låter som du jobbat mycket med detta. Hur många måste man vara?
– Man måste bara vara tre för att starta en studiecirkel, eller fem för att bilda en förening. Det är lätt att komma igång om man vill, men jag tycker det är roligare när man är fler.
Så hur många blev ni?
– Nu är vi 13 aktiva medlemmar i RSMH Perstorp Kamratstöd.
Så himla bra jobbat, och vad fort det gick. Vilka tips har du till den som funderar på att starta en förening på sin ort?
– Använd dina nätverk och prata med alla du kan. Lita på att det funkar och ge inte upp. Och använd just dina styrkor, och gör det du är bra på och tycker är kul. Det finns inga regler om vad man ska göra när man träffas. Ta vara på framgångar också, fira när något går bra.
Hur har det varit hittills att dra igång en förening och vara ordförande?
– Förvånansvärt lätt. Det har varit roligt att hålla i det, och att få prata med alla människor.
Intervju: Anna-Maria Olsson, RSMH Skåne
Engagera fler unga för att behålla RSMH:s styrka
Publicerat: maj 5, 2023 Sparat under: Demokrati, Gemenskap, Jonas Andersson, makt, RSMH Lämna en kommentarNu kommer jag ta upp en viktig fråga som jag har haft aktiv under väldigt många år inom RSMH både som förbund och lokalt. Medlemmarna i vår organisation blir inte yngre och det kommer bli ett problem till sist i vår verksamhet. Det finns RSMH Unga på få platser men vi behöver det i hela landet för att vår underbara verksamhet ska överleva.
RSMH Unga finns på vissa platser i landet men det är tyvärr inte alls många. Jag har själv påtalat det i en del föreningar men man kan få en känsla av att man är lite rädd för att få in de unga för då ställs det andra krav kanske, eller man får ändra aktiviteterna som man gör så att det ska passa alla. Jag vet inte varför det är så. Det skrämmer mig att det motståndet finns och det är inget nytt. Redan när jag arbetade och slutade på förbundet för cirka 14 år sedan fanns det där.
Där finns en del verksamhet för ungdomar i RSMH Unga och det görs en del men det behövs mer. Man måste få en jämn fördelning i hela landet och inte bara på få platser.
Vad kan man göra tillsammans för att man ska få igång den delen i vår organisation? Vi alla måste gå ihop för att vi ska knäcka nöten. Ska det finnas en ren ungdomsdel i RSMH nu menar jag inte ett eget förbund utan en mer ren del för ungdomar. Ska förbundet få in personal som enbart arbetar med den utvecklingen? Ja, jag vet inte och det jag vet är att det måste hända något och den satsningen kommer kosta. Men det är verkligen en stor inventering för RSMH:s framtid.
Vårt stora och viktiga förbund ska ligga i framkant med den här frågan men det anser jag att vi inte gör nu och det gör mig ledsen. Spontant känner jag att vi ska satsa mer på att utveckla RSMH Unga i hela landet och få igång mer lokala verksamheter som passar de unga i våra ordinarie verksamheter.
Den psykiska ohälsan blir inte bättre för våra unga, tvärtom: den är sämre och där har vi i vårt förbund ett ansvar att driva de här frågorna framåt på olika sätt. Hela samhället går ut på att värna och få in unga i olika verksamheter för att det ska finnas en framtid. Vi måste inse att det är en väldigt viktig fråga. Men vi har tappat det tänket någonstans på vägen, och det anser jag är väldigt farligt om vi fortfarande ska vara det stora, stabila och starka förbund som vi är just nu.
Jag kommer att närvara på kongressen som äger rum den 12–14 maj 2023 och jag kommer att diskutera frågan med andra ombud, om vad vi kan göra gemensamt för att lösa det här problemet.
/ Jonas Andersson
Äntligen kongress!
Publicerat: april 27, 2023 Sparat under: brukarinflytande, Delat beslutsfatttande, Gemenskap, Jonas Andersson, makt, RSMH Lämna en kommentarHejsan alla!
Snart är det äntligen tid för RSMH-kongressen 2023. Jag vet hur nervös jag själv var på min första kongress. Att man skulle träffa många nya personer som man inte visste vem det var och vad de skulle tänka om mig, med mera. Det var många olika tankar som snurrade i huvudet hur det skulle vara att resa till Stockholm och mycket mer. Men det är nu cirka 30 år sedan och det var min första kongress på RUS som skulle vara när det skulle startas upp igen.
Det slutade med att jag blev invald som förbundsordförande och kongressen var nog det roligaste jag har gjort. Det var så trevligt att träffa alla de här nya personerna som vill göra så mycket tillsammans och utveckla vår verksamhet som var. Så jag ångrar verkligen inte att jag åkte den första gången: sen där efter har jag varit på sex kongresser med Rus och jag tror det blir min fyra med RSMH nu och det ser jag så fram emot.
Bland RSMH-vännerna finns det en sådan värme och alla pratar med alla fast man kanske inte tycker lika om alla beslut men det tillhör. Det är viktigt att alla som vill få komma till tals för det är då som man utvecklar verksamheten. Jag ska inte skönmåla det här med kongresser med att det bara är en rolig sak att vara på.
Det är många handlingar som man ska gå igenom med, till exempel verksamheten, framtiden, motioner och ekonomin, med mera. Men jag måste säga att det är så intressant och man lär sig så mycket av det samtidigt. Så man ska känna sig hedrad om man har blivit utvald som ombud av sin förening. Jag såg att förbundet skulle ha något nu innan kongressen om hur det fungerar på en kongress via nätet. Har ni inte varit med innan så kan jag rekommendera att ni är med och lyssnar på det för där får man lite mer insyn om vad det handlar om. (För mer info eller anmälan, kontakta Jennie Åhlén på RSMH:s förbundskansli, jennie.ahlen@rsmh.se).
Sen finns vi som har varit med länge och vi hjälper er som inte har varit med innan det är en självklarhet. Vi alla är där för att få en gemensam underbar trevlig och lärorik helg tillsammans.
Men samtidigt så händer det väldigt roliga saker på kvällarna med goda middagar ibland någon aktivitet och många roliga och intressanta diskussioner kommer spontant och det är så viktigt och det ska man inte underskatta.
Sen kan jag bara också säga att man får vänner för livet måste jag säga för den vänskapen som finns där är guld värd. Jag har vänner kvar än från min första kongress efter så många år sedan. Kamratstödet som vi pratar mycket om kommer verkligen fram här måste jag säga och det är jag så glad över.
Jag ser fram emot att träffa er alla som ska vara med på kongressen och jag önskar er alla varmt välkomna så ses vi.
/ Jonas Andersson
RSMH Kristianstad
RSMH-bloggen 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.