Bloggare

Jonas Andersson

Hej! 

Mitt namn är Jonas Andersson och många av våra medlemmar vet vem jag är om jag säger RUS-Jonas för jag arbetade på kansliet i 14 år inom RSMH:s ungdomsförbund. Jag fyller snart 48 år, oj vad tiden går. Jag är skild och har två barn och två bonusbarn som är uppvuxna med mig. Sen är jag morfar till två pågar och snart till en flicka som kommer i augusti. På min fritid håller jag på med att föreläsa och bloggar här och på min egna blogg.  

Jag har arbetat för barn och ungdomar med psykisk ohälsa på alla nivåer och det är något som jag håller på med fortfarande genom att till exempel skriva insändare och brev till våra politiker här i nere i Skåne. Jag var själv bara 12 år när jag började insjukna och min första inläggning kom när jag var 21 år, så man kan säga att jag har varit med ett tag nu. Jag har lagt märke till att förändringar tar allt för lång tid. 

Jag känner mig hedrad över att få skriva på RSMH-bloggen och har även en egen blogg som jag jobbar mycket med för jag tycker det är så roligt att hålla på med att skriva om just det här ämnena. Jag hoppas att vi kan få många intressanta diskussioner framöver för jag älskar att ta i de ämnen som kan göra lite ont att ta i. Jag skriver vad jag tycker och det jag har säker information om. 

Med vänlig hälsning 

/Jonas Andersson 

Khai Chau 

Hej alla läsare. Jag heter Khai Chau och bor i Eskilstuna. Jag är aktiv som attitydambassadör inom Hjärnkoll och är ofta ute och föreläser om min livshistoria. Jag kommer bland annat att blogga om min återhämtning från psykoser och hur jag försöker skapa ett bra liv.

Jag har varit medlem i RSMH och RUS, Riksförbundet ungdom social hälsa, sedan mitten av 1990-talet och har olika uppdrag inom organisationen. Jag är hängiven bowlare sedan många år tillbaka och tillbringar mycket tid i bowlinghallen. Min största tävlingsframgång var 2004 då jag tog mig till final i B-SM.

/Khai Chau

Maria Fradelos

Jag heter Maria Fradelos och är 43 år (2023), jag har erfarenhet av psykisk ohälsa sedan jag var 9 år. Depression, ptsd, autism och anorexi, bland annat. Jag älskar att jobba med människor och är utbildad undersköterska/skötare.   

På fritiden målar jag, skriver och sjunger i kör. Jag har även en katt som heter Pipen. Jag bodde i Stockholm i 14 år där jag gick en skrivarlinje. Nu har jag dock flyttat tillbaka till Trollhättan för att vara nära mina föräldrar och min bror. Jag engagerar mig i Spes och Shedo, just för att jag vill kunna hjälpa andra, och för att jag vill ge människor ett annat synsätt på psykisk ohälsa. 

Fredrik Gothnier 

Hej!
Jag heter Fredrik Gothnier och är 46 år gammal. Jag tänker blogga på rsmhbloggen och därför följer en kortare beskrivning av mig själv.

Jag kom in i psykiatrin när jag var 25 år gammal och försökte ta livet av mig första gången. Har sedan varit intagen åtskilliga gånger inom heldygnsvården, mestadels på LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård) med varierande diagnoser. Själv pratar jag inte om diagnoser utan jag ser att jag har problem och så länge jag får hjälp med problemen så bryr jag mig inte om vilken diagnos som ställs. Jag har varit sjukskriven sedan 1996 men mina nuvarande problem kom i maj- juni 1999. Sedan dess har livet varit både upp och ner.

Mitt liv kretsar dock inte bara runt psykisk hälsa utan jag har som huvudintressen: schack, filosofi, etik, ekonomi (främst ekonomisk historia), miljö, arkeologi och samhällsfrågor. Jag har hela livet försökt att förkovra mig i mina intressen och så länge jag kan det känns livet lite ljusare. När det är svårt känns livet mörkare. Jag är också suppleant i RSMH distriktsstyrelse i Stockholm och försöker bidra så gott jag kan till att psykiatrin ska bli lite mer individanpassad. Kort sagt hoppas jag på att psykiatrin ska bli lite bättre.
Väl mött på RSMH- bloggen.
/Fredrik Gothnier

Lindha Holmqvist

Jag heter Lindha och jag är en supermorsa som har en superfamilj.
Vi bor i Oskarshamn i Småland.  Min superfamilj består av Thord som har bipolär sjukdom, adhd och autism. Vendel som är 12 år och har adhd och autism. Mattis är 8 år och har inga diagnoser, han är ett så kallat skuggsyskon. Jag själv har en utmattningsdepression.
I denna blogg tänkte jag dela med mig av händelser från mitt superliv, mina tankar och funderingar kring anhörig- och föräldraskap.

Jag är medlem i RSMH i Oskarshamn och har föreläst för medlemmarna samt att jag tillverkar och säljer armband med röda och svarta pärlor och textpärlor åt RSMH.

Min familj är inte riktigt som alla andra. Vi har många olika behov och diagnoser inblandat. Familjelivet innebär mycket rutiner för att vi ska få det att fungera.  Vissa dagar känner jag mig som en superhjälte som klarar allt, andra dagar är allt bara upp och ner. 
Är det superkrafter som vi inte lärt oss hantera?  Så väljer jag att se på vår familj.  Vi är super och vi måste lära oss hantera de krafter vi tilldelats.
Vi är inte som alla andra, men vi hittar vårt sätt att fungera ändå.  Det som är svårast att hantera är att vi inte passar in i samhällets norm, många har svårt att hantera super och det som är annorlunda. 

Ni kan följa mig på sociala medier.

Instagram: de_osynligas_krigare

Youtube: De osynligas krigare

/Lindha Holmqvist

Dennis Landén

Dennis Landén heter jag, är 29 år gammal (2023) och bosatt i Skåne, Staffanstorp. Jag gör musik och går under mitt namn ”Dennis Landén” och finns ute på alla streamingtjänster. Jag är också ungdomsansvarig hos RSMH Lund där jag arbetstränar i dagens läge eftersom jag behöver komma igång med det sociala igen efter några år arbetssökande.

/Dennis Landén

 

Ylva Kristina Larsson

Hej alla läsare,

Jag heter Ylva Kristina Larsson. Född 1975 i Uppsala.
Där bor jag även idag med mina två barn och våra husdjur.

Jag har tänkt att blogga om mina tankar och erfarenheter utifrån mina upplevelser inom psykiatrin/missbruksvården. Om det som varit bra och vad jag hade velat ha annorlunda i vården tex.

Jag vill påverka det som är idag. Inge hopp.
Dela med mej av mina erfarenheter.

Jag är en flitig skribent, generellt lite som terapi och målar/tecknar mina känslor.

Jag tror mycket på pälsterapi. På kommunikation och öppenhet.
Min blogg blir brutalt ärlig.

/Ylva Kristina Larsson

Caroline Nilsson

Hej!

Jag heter Caroline Nilsson och är en ambitiös, nyfiken, vetgirig och starkskör tjej på 41 år. Jag bor i Skåne där jag också är uppväxt.

Jag har egen erfarenhet av psykisk ohälsa och är mycket intresserad av psykisk (o)hälsa och personlig utveckling och tycker alla människors lika värde är jätteviktigt och detta kommer jag att skriva om på olika sätt. Jag väljer att blogga hos RSMH då de driver och är engagerade i dessa frågor.

Andra intressen är Friskisgympa, lyssna på musik, fika, läsa, lösa korsord, pärlpyssel, samtal/diskussioner, med mera. Ibland deltar jag i en känsloklubb, vilket är väldigt givande.

Min yrkesbakgrund är som barnskötare och administrativ assistent, med arbetslöshet och/eller sjukskrivning i perioder.

Ser framemot att börja blogga här!

/Caroline Nilsson

Maria Nilsson 

Hej! 

Jag heter Maria och är ensamstående mamma till en dotter som heter Miranda och har flerfunktionhinder.  

Jag är utbildad behandlingspedagog och har läst vidare bland annat neuropsykiatri och lite andra kurser och utbildningar. Har jobbat med människor med olika funktionshinder. Men nu är jag förutom att det är ett omfattande jobb att ha barn med funktionhinder. Min dotter är bland annat hyperaktiv och har begränsat tal. Jag har även daglig spänningshuvudvärk och daglig migrän. Det är neurologiska diagnoser och inte psykiska men lever man med daglig huvudvärk och migrän påverkas man psykiskt. Konstigt vore det annars. Jag har även en måttlig medfödd hörselskada!  

Jag hade en tuff skoltid utifrån att min inläsning fungerar annorlunda. Om det beror på hörselskadan och eller dyslexin är oklart. Personalen hade inte kunskap inom något av områdena utan stämplade mig som dum i huvudet så slapp de sätta in åtgärdsplaner som behövdes, med mera. Efter att ha fått inött hur dum jag var i flera år så blev det för mycket och jag slutade nästan äta och prata och blev inlagd på BUP.  Visst fick jag mediciner, men jag skulle nog säga att BUP inte förstod hela bilden. Efter detta hade jag kämpiga år både med självkänsla då jag hade malts ner under grundskoletid. Gick flera folkhögskolor, Men det var i Göteborg när jag först jobbade och sedan började på folkhögskola för att till slut läsa in betygen och började gå i samtal privat, som jag betalade själv, som det vände och blev bättre! Det var inte fel på mig, problemet ligger hos dem som väljer att döma människor som är olika. Jag lyckades läsa in betygen! 

Jag har varit mycket i kontakt med vård, socialtjänst och skola, dels för min dotters skull och dels för min skull. Min upplevelse är att det fins riktigt bra vårdpersonal, rektorer, och så vidare. Men lika många som man undrar vad de gör? Jag följer utvecklingen mot nära vård och personcentrerad vård med intresse och tycker att det är viktigt med brukarinflytande och att lyssna på patienter och brukare. Hur ska de annars bli en bra vård? Men kan se att för välfärden finns det så många standarder, regler, förhållningsplaner, ekonomi att förhålla sej till så man missar patienter och brukare. Jag funderar ofta på hur man kan hitta former för brukarinflytande och patientdelaktighet när det nu ligger i tiden med personcentrerad och nära vård.. 

Jag vill avsluta med att berätta att jag är med och föreläser om att leva med funktionhinder och/eller vara anhörig till någon med funktionshinder via Alla har något att berätta följ oss gärna även på Instagram och Facebook! 

//Maria Nilsson 

Livya Nordberg

Hej på er! Mitt namn är Livya Nordberg. Jag är 25 år gammal (2022), född och uppväxt i Trollhättan i Västergötland. Mitt engagemang i RSMH unga uppkom i och med planerna inför en kortfilmsproduktion i början av 2021. Innan jag fick upp ögonen för RSMH hade jag faktiskt ingen aning om hur stort inflytande organisationen faktiskt har. Känner mig väldigt hedrad över att få vara en del av organisationens bloggskrivare. Jag har alltid älskat att skriva men har kanske genom min psykiska ohälsa både avslutat och påbörjat en hel del olika typer av skrifter men aldrig närmare förstått vilket forum eller format som passar mig bäst. Nu gör jag ett försök här på den här plattformen och hoppas att mina texter både ska få beröra och väcka eftertanke för reflektioner!

/Livya Nordberg

Anna-Maria Olsson

Jag heter Anna-Maria Olsson och är född 1978 och bor med partner, två barn och en katt i Malmö. 

Jag är samordnare på RSMH Skåne och har i större delen av mitt vuxna liv arbetat inom föreningslivet, både ideellt och som anställd, oftast med olika typer av kulturprojekt. 

Jag vill vara med och skapa en större förståelse för vad återhämtning är, att det inte måste se ut på något visst sätt, men att de flesta av oss behöver sociala sammanhang att ingå i, och känna oss som en del av något större, för att läka och komma ur kriser.

På min fritid skriver jag dikter och fantastik, sjunger, och badar i havet sommar som vinter.

//Anna-Maria Olsson

Hannes Qvarfordt

Hej!

Jag heter Hannes Qvarfordt, är född 1956 och kommer från Göteborg. Jag har en lång historia med psykisk ohälsa och sjukskrivningar, men också studier vid bl.a. teknisk högskola, universitet och journalisthögskola. Sedan mer än 20 år arbetar jag med administrativa uppgifter vid Arbetsförmedlingen, och bortsett från några års uppehåll under 90-talet har jag varit medlem i RSMH sedan 1980. Redan på 80-talet medverkade jag första gången i tidningen Revansch. Därefter har jag med ojämna mellanrum återkommit med debattartiklar, när det har känts nödvändigt att ”ryta till”. Från 2004 har jag varit aktiv i lokalföreningen RSMH-Livet i centrala Göteborg, sedan några år som intressepolitisk talesperson.

Ämnen som intresserar mig är politik och samhällsfrågor i allmänhet och synen på psykisk ohälsa och mänskliga rättigheter i synnerhet. Tvärtemot flertalet i dagens Sverige har jag uppfattningen, att utvecklingen de senaste decennierna i viktiga avseenden har gått baklänges för människor med psykisk ohälsa. Det mest positiva som har hänt är att brukarorganisationernas synpunkter är mer efterfrågade än tidigare.

Om detta, och kanske ett och annat lite vardagligare, tänkte jag då och då skriva i RSMH:s blogg. Här skriver jag som enskild medlem, inte som talesperson för RSMH-Livet. Väl mött i spalterna!

/Hannes Qvarfordt

Barbro Hejdenberg Ronsten

Jag är förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH och är en riktig gotlänning. Sedan 20 år tillbaks har jag varit aktiv i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, först som stödmedlem, sedan som ordförande i lokalföreningen och i distriktet på Gotland. Dessutom har jag under de senaste åtta åren varit vice ordförande på förbundsnivå och suttit i arbetsutskottet.

Till yrket är jag sjuksköterska på toppen och har utbildat både läkare och sjuksköterskor på bland annat Karolinska institutet och Campus. I början av sin karriär jobbade jag under ett år i psykiatrin som undersköterska.

Hoppas du vill läsa mina bloggar!

/Barbro Hejdenberg Ronsten

Marina Sångängel 

Jag är en kvinna på 52 år (2022). Jag bor i Hemse på Gotland. 

Jag har överlevt mycket. Som barn var allt mycket strul. Jag hade en 2 år yngre bror som hette Örjan men han tog tyvärr livet av sig bara 14 år ung.  

Bup bara gjorde allt mycket värre. De skällde ut både Örjan och mamma. Jag som storasyster fick ta ett alldeles för stort ansvar. 

Jag var 16 och hade förlorat allt, ändå var det mamma som alla såg. Jag var inte ens 20 när jag började medicineras tungt och fattade att när jag tog överdoser fick jag hjälp … 

Jag flyttade till fastlandet lite för att någon skulle se mig men detta gick överstyr så när jag var lite över 20 placerades jag på demensboende eller ”mentalsjukhem” som de tydligen kallade stället. 

Mitt i psykiatrireformen fanns ingen som ville ta ansvar så deras ”lösningar” var att placera  mig på mindre nogräknade ”vårdhem”… 

Min ”hemkommun” erkände att de inte ”hade råd”  med något annat.  

Liten kommun, liten plånbok… Jag var 40 och antar att allt var kört. 

Jag tänkte att jag i så fall hellre kunde dö på Gotland. 

Flyttade till ett vårdhem värd namnet i Burgsvik där det var en neuropsykiater som var konsultläkare. Han konstaterade att jag INTE hade paranoid schizofreni med affektiva drag utan jag var autistisk! 

Jag började bli behandlad som en människa och fick ett människovärde. 

Idag har jag ett fantastiskt liv. Jag bor på ett särskilt boende där de tillämpar lågaffektivt bemötande. Jag skadar mig inte längre, ingen skriker eller håller fast längre. Äntligen någonstans där de kan hantera HELA min problematik utan att jag behöva gå hit eller dit för att få hjälp som min personal inte har resurser att ta in hjälp att kunna hantera hemma.  

Sedan 1 år har jag också diagnosen ADHD och äntligen har jag kunnat förstå vad som alltid har strulat! 

Av hela livet som varit traumatiskt har jag PTSD… 

Med vänliga hälsningar Marina Sångängel 

Ulrika Westerberg

Tacksam bloggare med erfarenhet av psykisk ohälsa och att arbeta professionellt med detsamma finns i Ulrika Westerberg. Fokus är bättre hälsa för mig och dig när du söker nya vägar till tillfrisknande genom att vara nyfiken och gärna delar vad som fungerar och inte.

Min käpphäst och akilleshäl som driver mitt skrivande är brukarperspektivet för bättre vård och när vården blir orsaken till patientens lidande.  Som uttrycket ”akilleshäl” syftar på från grekisk mytologi doppades Akilles i floden Styx av sin mor, gudinnan Thetis, för att bli osårbar – doppas jag i samma flod genom skrivandet för att bli hörd och sedd, inte minst när måendet är som sämst och jag bäst kan kommunicera via det jag skriver och inte kan tala om. Kan mina ord bli din väg att själv växa som människa och bli allt vad du är tänkt att bli utan att påverkas för mycket av andras etiketter på dig, får jag än mer styrka.

Jag växte upp i Västerbotten i en dysfunktionell familj, erfor flera sexuella övergrepp under ungdomsåren och har idrottat intensivt sen barnsben som på ett omedvetet plan höll en enorm ångest i schack. Efter en hjärnskakning brast allt och jag drabbades av nattsvart depression med utmattning och ur kaoset med utmattning blev posttraumatiskt stresssyndrom (PTSD) tydligt. Jag har felaktigt behandlats för emotionell instabil personlighetssyndrom (EIPS) men har erfarit att det är trauman som format mina beteenden och mitt mående snarare än något annat. Via framförallt Mentaliseringsbaserade terapi, MBT som Peder Björling formar med sitt team i Huddinge är jag bättre på vilka tankar och känslor jag har vilket bidragit till att bättre kunna förmedla hur jag mår. Andra terapier som Dialektisk beteendeterapi, DBT, Eye Movement Desensitization and Reprocessing, EMDR och Psykodynamisk terapi har gett mig vissa insikter om mig själv och andra men i bagaget har jag också tillämpad psykologi från Stockholms universitet, djupdykningar i mindfulnessövningar och kurser via buddistisk tradition liksom mångårig praktik i yin och medicinsk yoga.

/Ulrika Westerberg

Jimmie Trevett

Hej, det är jag som är Jimmie Trevett och är en av dom som skriver på RSMHbloggen.  År 20ll-2019 var jag förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH.

Jag har varit medlem och aktiv i RSMH i mer än 20 år och har egen erfarenhet av psykos. Efter en tid som medlem i RSMH Lund började jag arbeta i föreningens träfflokal och arbetade då även utåtriktat med attityder och opinionsbildning. På måndagskvällarna är jag med och sänder närradioprogrammet Radio Galen.

Jag kommer regelbundet blogga om psykisk hälsa, återhämtning, personligt ombud, tvångsfrågor, fattigdom, möjligheten till arbete och andra aktuella frågor som berör mig och andra medlemmar i RSMH.

Vi hörs.

/Jimmie Trevett

Ej aktiva bloggare

Amanda Asker (ej aktiv bloggare)

Jag heter Amanda Asker, är 26 år gammal och bor i Munkfors. Jag är en glad, positiv och empatisk person som älskar att hjälpa andra. Sommaren 2016 fick jag diagnosen bipolär sjukdom och några år senare också borderline. Med tanke på att jag vet hur det känns att leva med det så vill jag sprida information, stöd och förståelse genom skrivandet.

Jag äger tre stycken myskankor och älskar alla fåglar och djur. Jag brinner för att skriva ned mina tankar och känslor då det är ett sätt för mig att få mig själv att må bättre och att få andra att må bättre också.”

/Amanda Asker

Pebbles Karlsson Ambrose (ej aktiv bloggare)

Hej, Jag heter Pebbles Karlsson Ambrose och är 46 år. Jag har diagnosen schizoaffektivt syndrom, bor i en förort till Stockholm och har en sköldpadda som heter Baloo. Jag har skrivit boken ”Jag vet inte var psykoser kommer ifrån – om att insjukna i och leva med en psykossjukdom” (Ordberoende förlag 2012) och boken ”Vid vansinnets rand” (Ordberoende förlag 2015). Den senare är sprungen ur min blogg på 1177 Vårdguiden.

Jag älskar att skriva och skrivandet har varit terapeutisk, jobbigt, slitigt, lustfyllt, fantastisk och rent av livsviktigt för mig. Jag gillar inte bara det biografiska utan även science fiction och fantasy. Det var en kärlek som jag upptäckte som barn, när jag kom i bokslukaråldern plöjde jag mig igenom bibliotekens hyllor på jakt efter rymdsagor och helt påhittade världar.

Innan jag blev sjuk arbetade jag i många år i reklambranschen, på reklambyråer och marknadsavdelningar. Jag skrev platsannonstexter och gjorde montageanvisningar. Jag skickade pressreleaser och fixade pennor med logotyper på. Jag träffade produktutvecklare och släpade paket till posten, minglade på mässor och korrläste. Allt i en salig röra. Sedan blev jag sjuk.

Jag är på en annan plats nu. Jag har återhämtat mig rejält, men har ändå mycket kvar. Vissa dagar går bra, andra funkar inte alls. Jag har fått försöka återerövra det jag har förlorat, det jag kunde göra förr med lätthet. Jag har gått i terapi, medicinerar och ändrat mitt liv rätt radikalt, jämfört med hur jag levde då. Ett annat liv, på ett nytt sätt. Ett steg framåt, två tillbaks, avgrundsdjup, tre steg åt sidan och sedan några maniska hoppsaskutt mot bättre tider. Kampen att få ett friskare liv har varit tuff. Men jag är envis som fan.

/Pebbles Karlsson Ambrose

Elin Engström (ej aktiv bloggare)

Hej! Jag heter Elin Engström, är född 1967 och därmed jämgammal med RSMH. Mina erfarenheter av psykisk ohälsa handlar om stark oro och ångest, självmordstankar, hörselhallucinationer och akuta stressreaktioner. Jag har i hela mitt liv också haft nära anhöriga med svår psykisk ohälsa.

Några skäl till att jag vill skriva för RSMH-bloggen är:

1, Möjlighet att påverka. Attityder är viktiga och det gör mig orolig och arg när jag hör om hur illa människor ibland blir bemötta i psykiatrin och i vården generellt.

2, RSMH som organisation. Jag gillar betoningen på social hälsa, det vill säga vikten av delaktighet, meningsfullhet och sammanhang för att vi ska må bra psykiskt. Jag är medlem sedan tre år och kontaktperson i Järfälla där jag bor.

2, Min egen hälsa. Som barn utvecklade jag en stark medberoendepersonlighet, som gör att jag ofta engagerar mig i andra hellre än att ta hand om mig själv. Jag behöver bli bättre på att stå upp för mina behov och ta ansvar för mina känslor, tankar och handlingar.

När RSMH 2018 gav ut Utan dig finns inget jag – en visionsbok om psykisk hälsa och psykiatri var jag redaktör och medverkade med dikter. Jag har föreläst utifrån boken och om psykisk ohälsa vid några tillfällen och i somras berättade jag i SR:s Kropp & Själ om mina erfarenheter av att höra röster.

/Elin Engström

Linda Fändriks (ej aktiv bloggare)

Jag är född 1977, har två barn och bor i Dalarna.

Jag har tidigare varit anställd och jobbat som projektledare inom Riksförbundet Ungdom för Social hälsa (RUS), RSMH:s ungdomsförbund. Jag har också varit med och skrivit boken ”Ung och galen?” (som fortfarande finns att beställa här: http://rsmh.se/om-oss-2/shoppen/?shop_cat_id=2).

Min egen erfarenhet av psykisk ohälsa är i första hand ångest, depression och utmattningsdepression. Jag har vuxit upp i en dysfunktionell familj och föreläst en del om mina erfarenheter; bland annat om hur mitt musikskapande har varit en stor del av min återhämtning.

/Linda Fändriks

Anne-Sofie Höij (ej aktiv bloggare)

Hej alla läsare! Jag heter Anne-Sofie Höij och kommer att blogga här framöver. Jag är 65 år gammal och har två barn. Jag har 59 års erfarenhet av psykisk ohälsa, som jag lever med än idag.

Mitt engagemang i RSMH omfattar flera uppdrag, jag är suppleant i förbundsstyrelsen, ledamot i det intressepolitiska utskottet, vice ordförande för distriktet i Västernorrland samt medlem i lokalföreningen i Härnösand där jag bor.

Jag är en ständigt nyfiken och ifrågasättande person, något som också kommer att märkas i mina blogginlägg. På fritiden tycker jag om att laga mat, läsa och lyssna på 60-talsmusik. Och umgås med goda vänner och med mina syskon.

Hälsningar

/Anne-Sofie

Anna Isaksson (ej aktiv bloggare)

Jag är 62 år, har 3 barn, 2 barnbarn, ett litet bonusbarnbarn och ytterligare två fyrbenta lurviga barnbarn. Jag har alltså mycket att vara tacksam för här i livet. Jag bor sedan många år i Piteå. Jag har en bipolärdiagnos med svår ångest, men har också jobbat som skötare inom vuxenpsykiatrin i nästan 30 år.

Jag tycker om att vara ute i naturen. Det finns inget så underbart som att vara uppe på kalfjället gärna i västra Jämtlands fjälltrakter. På den tiden det begav sig plockade jag massor med bär. Numer kan jag varken gå till fjälls eller plocka bär men jag tror att jag en dag sakta men säkert ska vandra högt upp ända till kalfjället. Promenera i skog och mark går bra om det inte är alltför svår terräng och det är för mig bättre än vilken medicin som helst. Jag tycker också om att måla möbler och ikoner.

Skriva är något jag alltid tyckt om. Vad jag kommer att blogga om är lite osäkert, men: Det dagliga livet, hur man fixar det. Bra saker och jobbiga. Utanförskap, främlingsfientlighet. Hur det kan vara att vara både personal och patient. Bemötande både inom och utanför psykiatrin. Det kan också handla om hur det kan vara att växa upp med en missbrukande mamma. Förlåtelse och acceptans, vad är det och är det möjligt? Nej nu får jag sluta, jag skrämmer bort eventuella läsare.

Det blir i alla fall en blandning av ljus och mörker, glädje och allvar.

/Anna Isaksson

Anneli Jäderholm (ej aktiv bloggare)

  Jag har tolv års erfarenhet av en psykossjukdom. Jag brukar kalla mig för brukarprofessionell och anser att jag är en auktoritet i mitt liv. Jag har gett mig själv mandat att berätta min historia.

Jag kommer att ha en del att säga om tvångsvården i mina bloggar .  Jag har vårdats inom slutenvården i ganska långa perioder och upplevt olika bemötande när jag varit utåtagerande och i kris. Jag har ibland bältats och tvångsinjicerats.

Med mina blogginlägg vill jag bidra till utformningen av morgondagens psykiatri. Jag deltar sedan några år ofta i utbildningar och konferenser och har kontakt med många personalgrupper över hela vårt land. Jag har också som uppdrag att vara ambassadör i kampanjen Hjärnkoll.

Hoppas att ni kommer att följa mina bloggar.

/Anneli Jäderholm

Olle Hammarberg (ej aktiv bloggare)

Hej,

jag heter Olle Hammarberg och satt tidigare i RSMH:s förbundsstyrelse.

Jag har varit medlem i RSMH på Gotland bortåt 30 år.

Jag har bland annat skrivit några böcker om min trassliga uppväxt till exempel: ”En liten parvel påväg mot helvetet”.

I övrigt tycker jag om att vandra i naturen och finna glädje.

/Olle Hammarberg

Henrik Larsson (ej aktiv bloggare)

Hej!

Jag är en man på 40 somrar. Har diagnosen schizo-affektiv. Jag är dansare i grunden men omskolad till konstnär. Men de senaste åren har mitt intresse varit musikskapande och musikuttryck även om det händer att jag skakar min rumpa ibland. Jag är ordförande i lokalföreningen RSMH Hamnen i Nynäshamn och sitter med i RSMH Stockholms läns styrelse.

/Henrik Larsson

Nathalie Molenda

(ej aktiv bloggare)

Hej,

Tog igen hela högstadiet i årskurs 9. Nu kandidatexamen i Folkhälsovetenskap från folkhälsoprogrammet i Västerås, Mälardalens högskola. Med högskolekompetens i socialt arbete handikapprätt, rehabiliteringsvetenskap och välfärdsvetenskap.

Jobbar som, socialsekreterare – jag har prövat mina vingar som handläggare i både socialtjänstlagen (SoL) och lagen om stöd och service (LSS). Mitt nuvarande arbete och tidigare erfarenheter har format och drivit mig framåt i frågan hur socialtjänsten och andra kommunala lagstyrda verksamheter och landstingsstrukturerade verksamheter kan utvecklas till en mer delaktig miljö för klienter och deras anhöriga. Mina erfarenheter låter mig tolka in en avsaknad av helhetssyn och av ett lösningsfokuserat arbetssätt. Det behövs kommunikation och att se människan bakom insatser och ekonomiska styrningsmodeller. Att bemöta mer än fysiken i personen och att varje unika egenskap – olik(h)et därtill ska få förvaltas, formas och låtas få ta plats.

Ensamstående till tre barn. Mitt medlemskap i RSMH har förankring i den utsatthet som jag och mina barn behövt utstå sen dagen jag lämnade Barn och ungdomspsykiatrin och mitt första barn fick sin diagnos. Det som jag förväntade mig var allt annat än fallen mellan stolarna. Vår kamp är ett exempel på samhällets bristande kunskap i anhörigperspektivet, som anhörig – men förälder. Sedan ett par år är jag förälder till två barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar “(NPF)”. Det finns fortfarande fördomar och åsikter om hur NPF ska fostras bort. Kampen har gjort mig utmattad. Genom RSMH har jag hittat artiklar, funnit stöd. En kväll när jag var som tröttast skrev en medlem från RSMH till mig – “Du borde nog blogga för RSMH”. Där började det. En medlem till en annan. Kontakten i sin tur har också under våren varit aktuell för att starta en lokalförening.

/Nathalie Molenda

Paulina Tarabczynska (ej aktiv bloggare)

Hej där, du har hittat hit.

Vad kul och varmt välkommen skall du vara till mina inlägg på RSMH-bloggen!

Min hjärtefråga är unga kvinnor med självskadebeteende, anledningen till det är att jag har själv erfarenhet av att vara en en ung kvinna med självskadebeteende.

Det har inte alltid varit så enkelt att vara psykisk sjuk och leva i samhället. Det vet jag för under min egna resa har jag upplevt både negativa och positiva saker i kontakter med vård och myndigheter men även hos den enskilda individen. Jag tror att kunskap är nyckeln för att förändra. Och jag brinner för att förändra till det bätre.

Jag brinner starkt för frågor kring barn och ungas psykiska hälsa och engagerade mig under många år i föreningen R.U.S, Riksförbundet för Unga med Social Hälsa. Idag engagerar jag mig genom att vara styrelseledamot i RSMH. Jag utbildar även kommuner och landsting om psykisk ohälsa som dialogutbildare i Jönköpings län och är attitydambassadör för (H)-järnkoll där jag föreläser bland annat om min väg och vad jag gjorde för att ta mig upp igen. Jag är även lite engagerad i föreningen Mental Helse Ungdom i Oslo, Norge.

Som ni kanske hör så brinner jag för i stort sätt allt som har något med psykisk ohälsa att göra.

Jag älskar att filosofera och grubbla på livet. Jag tror det bor en liten filosof i djupet i mitt hjärta som ibland dyker upp.

Men jag är även en konstnär enda in i benmärgen så bli inte förvånade om det ibland kan poppa upp en bild eller dikt.

Massa stora kramar till er alla!

/Paulina Tarabczynska

---