Bloggare

Jenny K Lundgren

Jag bor i Malmö och har både högre utbildning inom design och en drös diagnoser. Har varit verksam inom kulturlivet hela mitt vuxna liv, inom många olika områden, och jag har kämpat med mitt känsloliv lika mycket om inte mer.

Att skapa rimmar dåligt med Försäkringskassans riktlinjer för hur man tar sig tillbaka till ett drägligt liv, så därför har jag blivit avstängd från deras ersättning och den rehabilitering som pågick. Livet har således en period besått i att överklaga och strida mot den mäktiga myndigheten. Att skriva bloggtexter på RSMH måste ändå betraktas som en rättighet som jag tar mig – att inte få skapa och skriva är inget riktigt liv.

Tidigare har jag mer eller mindre flitigt skrivit läsarkrönikor och annat för Sydsvenskan och City Malmö till exempel. Jag har gett ut en diktsamling och jobbat med poesi på scen.

Jag ingår numera i en underbar enhet som består av mig själv, min son och vår lille hund.

På något sätt måste livet gå vidare hela tiden. På ett värdigt sätt.

/Jenny K Lundgren

Linda Fändriks

dsc_0600Jag är född 1977, har två barn och bor i Dalarna.

Jag har tidigare varit anställd och jobbat som projektledare inom Riksförbundet Ungdom för Social hälsa (RUS), RSMH:s ungdomsförbund. Jag har också varit med och skrivit boken ”Ung och galen?” (som fortfarande finns att beställa här: http://rsmh.se/om-oss-2/shoppen/?shop_cat_id=2).

Min egen erfarenhet av psykisk ohälsa är i första hand ångest, depression och utmattningsdepression. Jag har vuxit upp i en dysfunktionell familj och föreläst en del om mina erfarenheter; bland annat om hur mitt musikskapande har varit en stor del av min återhämtning.

/Linda Fändriks

 

Anne-Sofie Höij

Anne Sofie HöijHej alla läsare! Jag heter Anne-Sofie Höij och kommer att blogga här framöver. Jag är 65 år gammal och har två barn. Jag har 59 års erfarenhet av psykisk ohälsa, som jag lever med än idag.

Mitt engagemang i RSMH omfattar flera uppdrag, jag är suppleant i förbundsstyrelsen, ledamot i det intressepolitiska utskottet, vice ordförande för distriktet i Västernorrland samt medlem i lokalföreningen i Härnösand där jag bor.

Jag är en ständigt nyfiken och ifrågasättande person, något som också kommer att märkas i mina blogginlägg. På fritiden tycker jag om att laga mat, läsa och lyssna på 60-talsmusik. Och umgås med goda vänner och med mina syskon.

Hälsningar

/Anne-Sofie

 

Paulina Tarabczynska

Hej där, du har hittat hit.

Vad kul och varmt välkommen skall du vara till mina inlägg på RSMH-bloggen!

Min hjärtefråga är unga kvinnor med självskadebeteende, anledningen till det är att jag har själv erfarenhet av att vara en en ung kvinna med självskadebeteende.

Det har inte alltid varit så enkelt att vara psykisk sjuk och leva i samhället. Det vet jag för under min egna resa har jag upplevt både negativa och positiva saker i kontakter med vård och myndigheter men även hos den enskilda individen. Jag tror att kunskap är nyckeln för att förändra. Och jag brinner för att förändra till det bätre.

Jag brinner starkt för frågor kring barn och ungas psykiska hälsa och engagerade mig under många år i föreningen R.U.S, Riksförbundet för Unga med Social Hälsa. Idag engagerar jag mig genom att vara styrelseledamot i RSMH. Jag utbildar även kommuner och landsting om psykisk ohälsa som dialogutbildare i Jönköpings län och är attitydambassadör för (H)-järnkoll där jag föreläser bland annat om min väg och vad jag gjorde för att ta mig upp igen. Jag är även lite engagerad i föreningen Mental Helse Ungdom i Oslo, Norge.

Som ni kanske hör så brinner jag för i stort sätt allt som har något med psykisk ohälsa att göra.

Jag älskar att filosofera och grubbla på livet. Jag tror det bor en liten filosof i djupet i mitt hjärta som ibland dyker upp.

Men jag är även en konstnär enda in i benmärgen så bli inte förvånade om det ibland kan poppa upp en bild eller dikt.

Massa stora kramar till er alla!

/Paulina Tarabczynska

fredrikFredrik Gothnier 

Hej!
Jag heter Fredrik Gothnier och är 46 år gammal. Jag tänker blogga på rsmhbloggen och därför följer en kortare beskrivning av mig själv.

Jag kom in i psykiatrin när jag var 25 år gammal och försökte ta livet av mig första gången. Har sedan varit intagen åtskilliga gånger inom heldygnsvården, mestadels på LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård) med varierande diagnoser. Själv pratar jag inte om diagnoser utan jag ser att jag har problem och så länge jag får hjälp med problemen så bryr jag mig inte om vilken diagnos som ställs. Jag har varit sjukskriven sedan 1996 men mina nuvarande problem kom i maj- juni 1999. Sedan dess har livet varit både upp och ner.

Mitt liv kretsar dock inte bara runt psykisk hälsa utan jag har som huvudintressen: schack, filosofi, etik, ekonomi (främst ekonomisk historia), miljö, arkeologi och samhällsfrågor. Jag har hela livet försökt att förkovra mig i mina intressen och så länge jag kan det känns livet lite ljusare. När det är svårt känns livet mörkare. Jag är också suppleant i RSMH distriktsstyrelse i Stockholm och försöker bidra så gott jag kan till att psykiatrin ska bli lite mer individanpassad. Kort sagt hoppas jag på att psykiatrin ska bli lite bättre.
Väl mött på RSMH- bloggen.
/Fredrik Gothnier

 

Hannes 4

Hannes Qvarfordt

Hej! Jag heter Hannes Qvarfordt, är född 1956 och kommer från Göteborg. Jag har en lång historia med psykisk ohälsa och sjukskrivningar, men också studier vid bl.a. teknisk högskola, universitet och journalisthögskola. Sedan mer än 20 år arbetar jag med administrativa uppgifter vid Arbetsförmedlingen, och bortsett från några års uppehåll under 90-talet har jag varit medlem i RSMH sedan 1980. Redan på 80-talet medverkade jag första gången i tidningen Revansch. Därefter har jag med ojämna mellanrum återkommit med debattartiklar, när det har känts nödvändigt att ”ryta till”. Från 2004 har jag varit aktiv i lokalföreningen RSMH-Livet i centrala Göteborg, sedan några år som intressepolitisk talesperson.

Ämnen som intresserar mig är politik och samhällsfrågor i allmänhet och synen på psykisk ohälsa och mänskliga rättigheter i synnerhet. Tvärtemot flertalet i dagens Sverige har jag uppfattningen, att utvecklingen de senaste decennierna i viktiga avseenden har gått baklänges för människor med psykisk ohälsa. Det mest positiva som har hänt är att brukarorganisationernas synpunkter är mer efterfrågade än tidigare.

Om detta, och kanske ett och annat lite vardagligare, tänkte jag då och då skriva i RSMH:s blogg. Här skriver jag som enskild medlem, inte som talesperson för RSMH-Livet. Väl mött i spalterna!

/Hannes Qvarfordt

 

Henrik LarssonHenrik Larsson

Hej!

Jag är en man på 40 somrar. Har diagnosen schizo-affektiv. Jag är dansare i grunden men omskolad till konstnär. Men de senaste åren har mitt intresse varit musikskapande och musikuttryck även om det händer att jag skakar min rumpa ibland. Jag är ordförande i lokalföreningen RSMH Hamnen i Nynäshamn och sitter med i RSMH Stockholms läns styrelse.

/Henrik Larsson

 

Jimmieblogg2Jimmie Trevett 

Hej, det är jag som är Jimmie Trevett och är en av dom som skriver på RSMHbloggen.  Sedan i maj 20ll är jag ny förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH.

Jag har varit medlem och aktiv i RSMH i mer än 20 år och har egen erfarenhet av psykos. Efter en tid som medlem i RSMH Lund började jag arbeta i föreningens träfflokal och arbetade då även utåtriktat med attityder och opinionsbildning. På måndagskvällarna är jag med och sänder närradioprogrammet Radio Galen.

Jag kommer regelbundet blogga om psykisk hälsa, återhämtning, personligt ombud, tvångsfrågor, fattigdom, möjligheten till arbete och andra aktuella frågor som berör mig och andra medlemmar i RSMH.

Vi hörs.

/Jimmie Trevett

Förbundsordförande, RSMH

khai-bild-bloggKhai Chau 

Hej alla läsare. Jag heter Khai Chau och är 44 år gammal och bor i Eskilstuna. Jag är aktiv som attitydambassadör inom Hjärnkoll och är ofta ute och föreläser om min livshistoria. Jag kommer bland annat att blogga om min återhämtning från psykoser och hur jag försöker skapa ett bra liv.

Jag har varit medlem i RSMH och RUS, Riksförbundet ungdom social hälsa, sedan mitten av 1990-talet och har olika uppdrag inom organisationen. Jag är hängiven bowlare sedan 14 år tillbaka och tillbringar mycket tid i bowlinghallen. Min största tävlingsframgång var 2004 då jag tog mig till final i B-SM.

/Khai Chau

 

anna iAnna Isaksson

Jag är 62 år, har 3 barn, 2 barnbarn, ett litet bonusbarnbarn och ytterligare två fyrbenta lurviga barnbarn. Jag har alltså mycket att vara tacksam för här i livet. Jag bor sedan många år i Piteå. Jag har en bipolärdiagnos med svår ångest, men har också jobbat som skötare inom vuxenpsykiatrin i nästan 30 år.

Jag tycker om att vara ute i naturen. Det finns inget så underbart som att vara uppe på kalfjället gärna i västra Jämtlands fjälltrakter. På den tiden det begav sig plockade jag massor med bär. Numer kan jag varken gå till fjälls eller plocka bär men jag tror att jag en dag sakta men säkert ska vandra högt upp ända till kalfjället. Promenera i skog och mark går bra om det inte är alltför svår terräng och det är för mig bättre än vilken medicin som helst. Jag tycker också om att måla möbler och ikoner.

Skriva är något jag alltid tyckt om. Vad jag kommer att blogga om är lite osäkert, men: Det dagliga livet, hur man fixar det. Bra saker och jobbiga. Utanförskap, främlingsfientlighet. Hur det kan vara att vara både personal och patient. Bemötande både inom och utanför psykiatrin. Det kan också handla om hur det kan vara att växa upp med en missbrukande mamma. Förlåtelse och acceptans, vad är det och är det möjligt? Nej nu får jag sluta, jag skrämmer bort eventuella läsare.

Det blir i alla fall en blandning av ljus och mörker, glädje och allvar.

/Anna Isaksson

olleOlle Hammarberg 

Hej,

jag heter Olle Hammarberg och sitter i RSMH:s förbundsstyrelse.

Jag har varit medlem i RSMH på Gotland bortåt 30 år.

Jag har bland annat skrivit några böcker om min trassliga uppväxt till exempel: ”En liten parvel påväg mot helvetet”.

I övrigt tycker jag om att vandra i naturen och finna glädje.

/Olle Hammarberg

 

Pebbles (1)Pebbles Karlsson Ambrose

Hej, Jag heter Pebbles Karlsson Ambrose och är 46 år. Jag har diagnosen schizoaffektivt syndrom, bor i en förort till Stockholm och har en sköldpadda som heter Baloo. Jag har skrivit boken ”Jag vet inte var psykoser kommer ifrån – om att insjukna i och leva med en psykossjukdom” (Ordberoende förlag 2012) och boken ”Vid vansinnets rand” (Ordberoende förlag 2015). Den senare är sprungen ur min blogg på 1177 Vårdguiden = länk http://blogg.1177.se/vid-vansinnets-rand/ .

Jag älskar att skriva och skrivandet har varit terapeutisk, jobbigt, slitigt, lustfyllt, fantastisk och rent av livsviktigt för mig. Jag gillar inte bara det biografiska utan även science fiction och fantasy. Det var en kärlek som jag upptäckte som barn, när jag kom i bokslukaråldern plöjde jag mig igenom bibliotekens hyllor på jakt efter rymdsagor och helt påhittade världar.

Innan jag blev sjuk arbetade jag i många år i reklambranschen, på reklambyråer och marknadsavdelningar. Jag skrev platsannonstexter och gjorde montageanvisningar. Jag skickade pressreleaser och fixade pennor med logotyper på. Jag träffade produktutvecklare och släpade paket till posten, minglade på mässor och korrläste. Allt i en salig röra. Sedan blev jag sjuk.

Jag är på en annan plats nu. Jag har återhämtat mig rejält, men har ändå mycket kvar. Vissa dagar går bra, andra funkar inte alls. Jag har fått försöka återerövra det jag har förlorat, det jag kunde göra förr med lätthet. Jag har gått i terapi, medicinerar och ändrat mitt liv rätt radikalt, jämfört med hur jag levde då. Ett annat liv, på ett nytt sätt. Ett steg framåt, två tillbaks, avgrundsdjup, tre steg åt sidan och sedan några maniska hoppsaskutt mot bättre tider. Kampen att få ett friskare liv har varit tuff. Men jag är envis som fan.

/Pebbles Karlsson Ambrose

 

Anneli Jäderholm

Jag har tolv års erfarenhet av en psykossjukdom. Jag brukar kalla mig för brukarprofessionell och anser att jag är en auktoritet i mitt liv. Jag har gett mig själv mandat att berätta min historia.

Jag kommer att ha en del att säga om tvångsvården i mina bloggar .  Jag har vårdats inom slutenvården i ganska långa perioder och upplevt olika bemötande när jag varit utåtagerande och i kris. Jag har ibland bältats och tvångsinjicerats.

Med mina blogginlägg vill jag bidra till utformningen av morgondagens psykiatri. Jag deltar sedan några år ofta i utbildningar och konferenser och har kontakt med många personalgrupper över hela vårt land. Jag har också som uppdrag att vara ambassadör i kampanjen Hjärnkoll.

Hoppas att ni kommer att följa mina bloggar.

/Anneli Jäderholm

 

annelisvvAnneli Westling (ej aktiv bloggare)

Hej

Jag heter Anneli Westling och är en av RSMH:s hjälpmedelsambassadörer.

Jag har varit medlem i RSMH sedan år 2000, är anhörig till en dotter med psykosproblematik. Är förtroendevald i RSMH Stockholms läns distriktsstyrelse. Min lokalförening finns i Danderyd Norr om Stockholm och heter I Samma Båt.

RSMH startade 2008 ett projekt tillsamman med Hjälpmedelsinstitutet för att utbilda hjälpmedelsambassadörer för att få ut information om att hjälpmedel finns till personer med psykiska funktionsnedsättningar.

Rollen som hjälpmedelsambassadör innebär att fungera som en länk till personer som använder eller behöver hjälpmedel, anhöriga och olika personalgrupper.

Som hjälpmedelsambassadör förväntas man kunna berätta om kognitiva hjälpmedel i möten med andra. Informationen kan ske på möten i lokala föreningar eller andra passande tillfällen.

Målet är att tillgången till hjälpmedel ska vara lika god för personer med psykisk funktionsnedsättning som för andra med fysiska funktionsnedsättningar och att personer med psykisk funktionsnedsättning ska bli mer delaktiga i samhället.

Jag kommer att blogga om kognitiva funktionsnedsättningar och smarta ting som underlättar vardagen.

Bästa hälsningar

/Anneli Westling

 

Elisabeth

Elisabet Alphonce (ej aktiv bloggare)

Hej alla läsare! Jag heter Elisabet Alphonce och har varit aktiv i RSMH sen mitten av 1990-talet. Jag är 50 år gammal och bor i Uppsala. Jag har återhämtat mig från psykos och arbetar heltid för Psykiatridivisionen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala som utredningssekreterare och projektledare. Jag är samordnare för Bättre Vård Mindre Tvång i Uppsala Län samt kampanjlänsansvarig för Hjärnkoll Uppsala län.

Jag är ofta ute och föreläser om återhämtning, brukarinflytande, tvångsvård, strategier att hantera röster mm. Jag har skrivit ett antal böcker för barn om psykisk ohälsa samt boken ”Ta tillbaka makten över ditt liv – en väg till återhämtning efter kriser och psykisk sjukdom”. Fritiden ägnar jag åt familjen och vännerna, många som jag lärt känna genom RSMH. Jag är medlem i lokalföreningen RSMH Club Lindormen i Uppsala.

Jag kommer att blogga om brukarinflytande, återhämtning, tvångsvård, bemötande, rösthörande, barnperspektivet, aktuella nyheter om psykisk ohälsa och annat som ligger mig varmt om hjärtat.

Varma hälsningar

/Elisabet Alphonce

Helena-blommor-större-beskuren

Helena Isaksson (ej aktiv bloggare)

Hej! Jag heter Helena Isaksson och är 53 år. Jag har två barn och två katter.

Jag har sedan jag var liten varit ängslig och och orolig men förstod aldrig vad det berodde på. Min mor var bipolär och det gjorde ju saken inte bättre. Vid 20 fick jag mitt första skov eftersom gymnasiet var slut och jag hade inget att fokusera på. Bildade familj och utbildade mig så småningom till lärare i Ma/No. Jag arbetade i sju år trivdes bra men klarade inte stressen. Blev sjukskriven 2001 på grund av ångest. Fram till nu har jag varit inlagd 13 gånger. Inläggningarna har jag upplevt som fullständig tortyr och de har inte gjort mig ett dugg bättre. Så man kan säga att jag har erfarenhet av psykvården.

För två år sedan fick jag diagnosen Asperger vilken jag tycker stämmer till en del. För ett år sedan blev diagnosen även eventuellt bipolär och det stämmer bättre. Jag tycker det är konstigt att ingen misstänkt det tidigare eftersom det går i arv.

Jag lever varje dag med ständig ångest och motståndskänslor. Jag pendlar som en berg och dalbana, så vissa dagar är det hyfsat,  och när jag krisar tänker jag: inte in på psyket. Har provat många mediciner och terapier men till ingen större hjälp. Jag har börjat träna och först nu har det börjat hända något! Jag har under min sjukersättning volontärarbetat som speciallärare.

Jag är ny i RSMH och tycker Revansch är en jättebra tidning. Kommer skriva lite om hur jag upplever livet. Tankar, funderingar, om psykvården och kortare prosa. Jag är ny bloggare från och med maj-14, så hej på er alla läsare!

/Helena

hans1Hans Kihlström (ej aktiv bloggare)

Hej, Jag heter Hans Kihlström och har varit verksam i RSMH i över 25 år, först som kanslichef, sedan som 1.vice ordförande i förbundsstyrelsen (till 2007).

De senaste åren har jag mest ägnat åt Nationella Hjälplinjen och olika projekt om kognitiva hjälpmedel. Hjälpmedelsfrågan har jag varit mer eller mindre upptagen med sedan 1999 och den ligger mig varmt om hjärtat.

/Hans Kihlström


2 kommentarer on “Bloggare”

  1. Jarl Flensmark skriver:

    Skor utan klack förbättrar behandlingen av schizofreni.
    Ett av de viktigaste fakta om schizofreni är att den alltid leder till en försämring i funktionen, oberoende av den behandling som ges i psykiatrin. De antipsykotiska medlen har inte lett till någon förbättring i detta förhållande, kanske är det så att dessa medel även leder till en försämring.
    Jag har skrivit en artikel som handlar om att användandet av skor med klack ledde till att människor insjuknade i schizofreni, och föreslår nu att det omvända gäller, att användandet av skor utan klack kan medföra stora förbättringar i funktionen, patienterna kommer att må mycket bättre och de blir inte längre allt sämre med tiden.
    Några skor utan klack finns inte till försäljning, men i väntan på det kan man använda vanliga gymnastik- eller tennisskor, numera kallade sneakers. Ett exempel syns i bilagan. Man ser här att den ser helt platt ut, men den är försedd med en insula (sulan närmast under foten) som är lite tjockare baktill. Denna sula måste avlägsnas och ersättas av en jämntjock sådan.
    Dessa skor måste användas alltid av patienter med schizofreni. Då kommer inte någon försämring i funktionen att äga rum. Patienten kommer efterhand att må bättre. Beroende på åldern kommer en ung patient kanske att känna sig bättre efter några månader, för en äldre patient kanske det tar flera år.
    Vänligen
    Jarl Flensmark
    Helsingborg

  2. Josef Boberg skriver:

    Fortsatt all Lycka till för alla skribenterna !


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s