Fattigdomen ärvs och utökas

Anne-SofieJag är född av fattiga föräldrar som i sin tur var födda av fattiga föräldrar. Funktionsnedsättning har vi fått under livets gång. För både DNA, ekonomisk, social fattigdom och dåliga grundförutsättningar ärvs.

Det man också ärver är att man inte har lyckats i skolan. Jag och flera ur min familj har inte gått färdigt grundskolan, än mindre gymnasiet. Vi har mobbats under lektionstid av lärare för att vi stört på grund av astma, inte har kunnat lära oss att stava på grund av ordblindhet/dyslexi och gråtit under lektionstid efter en rast där vi blivit slagna.

Jag försökte ta mitt liv i åttan för att jag inte orkade mer. Många barn orkar inte i dag heller i den här verkligheten. Många barn mobbas för att föräldrarna inte har råd att köpa nya kläder varje vecka. De har heller inte råd att gå på caféet i skolan för att man inte har fickpeng. Utflykter man ska betala själva har föräldrarna inte pengar att ge till.

Som förälder har jag ofta varit glad om barnen inte haft urvuxna skor som ger felformation av fötterna. Där var faktiskt barnens pappa inte snål, till barnens kläder och skor tog han av sin lön. Annars fick jag betala från socialbidragsnormen till hushållet. Mat till hela familjen inklusive honom och allting. Han betalade kostnaden för sin bil och huset, men det blev ju hans egendom.

Som barn fick jag låna skidor och skridskor i skolan för jag hade inga egna. Det var i sämre skick än de barnen hade själva. Mina barn kunde jag ändå köpa skridskor och skidor till så de slapp att mobbas för detta, och även betala skridskoskola för konståkning.

Jämfört med hur jag hade det som liten hade vi det bra på socialbidragsnormen. Jag var duktig på att safta, sylta, baka, konservera och laga bra mål av grisfötter och fläsklägg. Det var en förutsättning för att vi skulle klara oss att jag var så duktig.

I dag är det flera barn och föräldrar som upplever samma livssituation som jag hade som barn. Hur kan vi kalla Sverige ett välfärdsland 2016? När ensamstående kvinnor och mödrar blir fattigare än resten av befolkningen hela tiden? Våra barn och barnbarn blir lika fattiga som oss, men tycker att det är ännu värre för nu har alla andra det bättre. De flesta har en inkomst över socialinkomst-normen. Men inte de fattigaste. Trots att man kämpar med dåligt betalda jobb på obekväm arbetstid och det enda alternativet som finns är deltid. Jag känner folk som är för stolta att söka socialt bistånd för att komma upp i sociala normen utöver sin arbetsinkomst.

Många blir deprimerade på grund av sin fattigdom och känner skuld när man inte kan ge barnen en bättre tillvaro. Och att uppleva förakt från dem som har det bättre ekonomiskt och socialt, gör ju inte den psykiska hälsan bättre eller den övriga hälsan.

Det sociala arvet lever och utökas. Det är medveten politisk styrning. För fattigklass är strykklass.

Kom ihåg. Det är inte ditt fel att du är funktionsnedsatt. Det är inte heller ditt fel att du är fattig.

Det är orättvist att vi föraktas.

/Anne-Sofie Höij


Att bearbeta våra djupaste tankar och känslor

PaulinaJag mår inte så bra just nu. Det är så mycket som händer i mitt liv och ibland känns det svårt att hinna med. Men för bara 6 år sedan skulle jag inte ens kunna tänka att detta kommer gå över. Trösten i att förstå att även dom hemska tankarna inte håller i sig för evigt är ofantligt stor.

Om jag inte hade min konst att bearbeta mina känslor och tankar på så skulle jag kanske inte leva idag. Jag skulle vilja påstå att det är otroligt viktigt att vi alla hittar någon sätt att uttrycka oss på. Det man inte kan riktigt sätta ord på och det som vi inte heller förstår fult ut måste ändå får komma ut på något sätt. För min del är det konsten som hjälper mig med den biten. Om man håller allting inne och aldrig delar med sig kommer det samlas i högar och tillslut kommer det explodera. Istället för att samla på sig det som gör ont och tillslut får oss att gå sönder så kanske vore det klokt att göra sig av med det lite åt gången. Det är lite så jag ser på det.

Jag minns en gång när jag mådde så dåligt att jag övervägde att ta mitt liv. Då tog jag fram papper och penna istället och började måla. Jag kunde känna hur mina känslor forsade ner från handen och på pappret och efteråt så var jag mycket lugnare och mina tankar på att ta mitt liv hade försvunnit. Jag vill inte påstå att jag magiskt mådde bra men att det faktiskt blev uthärdligt att må så som jag gjorde just då. Att uppmuntra all som mår dåligt till att skaffa sig en hobby är nog ett av mina bästa tips.

Det behöver inte nödvändigtvis vara att måla det kan vara vad som helst. Som att bygga små bilmodeller till att plantera blommor. Den enda gränsen är din fantasi men kom ihåg att det måste vara något du finner mycket nöje i annars kommer inte detta fungera. Nu skall jag faktiskt dyka in i mina egna papper och pennor och bearbeta lite tankar jag har. Men innan jag går skulle jag vilja dela med mig av några bilder som jag själv har målat när jag mådde dåligt.

fanix tears fenix tears mass hanging2

Hoppas du tycker om dom.

Massor med kramar från mig.

/Paulina Tarabczynska