Åka karusell med förbundna ögon
Publicerat: mars 25, 2024 Sparat under: Diagnos, familj, Lindha Holmqvist Lämna en kommentar
Att leva med någon som har psykiska sjukdomar är som att åka karusell med förbundna ögon. Jag vet inte riktigt vad som händer längs vägen eller hur omgivningen ser ut.
Det är en utmaning för någon med kontrollbehov, jag mår dåligt när jag inte har koll på situationen.
Jag har levt med min livskamrat i snart 23 år och med tiden har jag försökt lära mig att bara åka med. Ibland försöker jag till och med njuta av åkturen. Vi har lärt känna varandra genom åren och försöker hänga med i varandras personlighetsförändringar. Det är så lätt att man efter många år tillsammans tar varandra för givet. Det finns ett uttryck, man saknar inte kon förrän båset är tomt. Imorgon kan livet vara över eller allt helt förändrat, våga stanna i den tanken ibland. Bara att bara medveten om att livet är skört är ett steg i rätt riktning.
Jag hoppas fortsätta åka med i livets karusell tillsammans med min livskamrat i många år till. Jag kan inte ha kontroll hela tiden och det är ok ändå.
/Lindha Holmqvist
Utan folkbildning blir det svårare att hindra fördomar
Publicerat: mars 4, 2024 Sparat under: Depression, Diagnos, Gemenskap, Lindha Holmqvist, makt, utbildning Lämna en kommentarJag tror starkt på påståendet att kunskap är makt och att okunskap leder till fördomar och diskriminering. Jag jobbar stenhårt för att sprida kunskap om npf (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) och psykisk ohälsa.
Visst har vi kommit en bit på väg, men vi får aldrig sluta kämpa för dem som inte själva kan göra sig hörda. Med kunskap ökar förståelsen för olikheter och att man kan må dåligt även om det inte syns på utsidan. Lika väl som vi aldrig skulle säga till en person i rullstol att resa på sig ska vi inte heller be någon med till exempel depression att skärpa till sig.
Tyvärr drar vår riksdag och regering ner på bidrag till folkbildning, vilket leder till att många studieförbund tvingas lägga ner. Utan folkbildning är det svårare att sprida kunskap och utan kunskap fortsätter samhället vara fördomsfullt och inte till för alla. Mitt och andras arbete med att sprida kunskap försvåras om folkbildning försvinner.
Jag är rädd att vi går tillbaka till en tid när annorlunda människor skulle hållas inlåsta på institutioner och inte synas ute i samhället. Är det verkligen så vi vill ha det? Ska okunskap och fördomar få styra samhället?
Vi behöver kunskap för att kunna skapa ett samhälle där alla är välkomna.
/Lindha Holmqvist
Jag är både skör och stark
Publicerat: februari 19, 2024 Sparat under: Depression, Lindha Holmqvist, minne, svaghet, Uppväxtvillkor Lämna en kommentarEn smärtsam påminnelse från svunna tider uppenbarar sig för mig. Saker jag trodde var bearbetade och inte längre påverkar mig.
Men tydligen var det inte så. Det är jobbigt att bli påmind om det som har varit. Jag vill leva mitt liv och inte hållas kvar av det förflutna. Men det finns en osynlig kedja som binder mig till mitt förflutna.
Min psykiska ohälsa består till stor del av depression och prestationsångest. Det har blivit en självuppfyllande profetia, jag är värdelös och misslyckad. Dessa tankar är så oerhört jobbiga att tampas med. Om min uppväxt varit annorlunda kanske jag hade sluppit må så dåligt.
Men samtidigt har det gjort mig stark och orädd. Jag prövar gärna nya saker och går min väg.
Hur jag än kämpar så kommer jag inte ifrån det som har varit. Frågan är om jag egentligen vill det. Det har ju gjort mig till den jag är idag. En stark men ändå skör kvinna.
/Lindha Holmqvist
Jag tror inte på nyårslöften men vill ta hand om mig själv
Publicerat: januari 15, 2024 Sparat under: Återhämtning, Barn, familj, Lindha Holmqvist Lämna en kommentar
2023 är slut och allt är summerat och löften inför 2024 givna. Jag tror inte på nyårslöften, de bryter man i alla fall inom kort.
Det ger ångest och många känner sig tvingade att ge löften.
När jag summerar 2023 så har det varit oerhört jobbigt, mycket på grund av min svågers cancer som tog hans liv i augusti.
Det har även varit tungt på jobbet, många borta av oss personal. Jag jobbar inom skolan som elevassistent. Jag är slutkörd efter höstterminen. Nästan all energi har gått åt till jobbet.
Något som varit bra i andra halvan av året är att skolan fungerat bra för båda mina barn. Äldsta sonen med ast och adhd hade det väldigt tufft i 7:an. Nu går han i 8:an och har nästan all undervisning i en mindre grupp. Han mår bättre och fixar betyg i de flesta ämnen nu.
Minstingen har börjat mellanstadiet, han tar medicin för sin adhd. Även för honom fungerar det bra och han når godkänt i alla ämnen.
Min älskade make fick sjukersättning beviljad och det känns så skönt. Äntligen får han känna att han bidrar till familjen och hushållet.
Inför 2024 så har jag inte gett några löften, men jag har gett mig själv en present som hjälper mig att må lite bättre både fysiskt och psykiskt. Jag ska börja träna i TEAM på gymmet. Det är personlig träning i en liten grupp. Mitt team heter strong women.
Jag ser fram emot att ta hand om mig själv och därmed orka lite mer 2024.
/Lindha Holmqvist
En jul är lyckad när jag själv orkar känna magin
Publicerat: december 18, 2023 Sparat under: Barn, familj, Gemenskap, Lindha Holmqvist Lämna en kommentarNär jag var liten var julen magisk och helt underbar. Jag minns mina barndomsjular med glädje. Alla dofter, färger och ljud.
Idag när jag är vuxen så förstår jag att det var mina föräldrar som skapade den magin.
Ett tag under min äldsta sons uppväxt hade jag stora krav på mig själv om att återskapa den magi mina föräldrar gav mig.
Jag blev stressad och ställde höga krav på perfektion. Vilket gjorde att jag själv var för trött för att orka njuta av julen.
Idag är mina barn större och jag har sänkt kraven på mig själv. Allt behöver inte vara perfekt, det är okej med halvfabrikat och köpt godis. Det viktiga är att vi är tillsammans, det är den riktiga magin med julen.
En jul är lyckad när jag själv orkar vara med och känna magin igen. Att få känna samma känsla jag gjorde som liten.
Egentligen tycker jag hela december är magisk, att bygga upp en förväntan hos barnen som sedan mynnar ut i en underbar julafton är mitt mål. Det behövs inte så mycket egentligen. Pynt hemma, lite bus från en Nisse, att öppna kalender varje dag och ha adventsfika med tända ljus på söndagarna hela december.
Jag har lärt mig att delegera och inte göra allt själv. Teamwork är bättre för välmåendet och hälsan. Jag vill fira många jular till med min familj.
God jul alla underbara medmänniskor.
/Lindha Holmqvist
Tack vare mobilspelet kommer min make ut varje dag
Publicerat: december 11, 2023 Sparat under: Anhöriga, Återhämtning, Diagnos, familj, Hobby, Lindha Holmqvist Lämna en kommentarMin make har bipolär sjukdom samt adhd och ast. I perioder mår han riktigt dåligt psykiskt och har ingen lust med någonting, allra minst motion och rörelse. Det finns helt enkelt ingen ork eller lust att göra det.
Men för ett tag sedan började hela familjen spela Pókemon Go. Ett mobilspel som går ut på att gå ut och fånga Pókemons (en sorts magiska djur), ta över gym och raida (utvecklas). Det finns utmaningar där man ska gå visst antal kilometer för att få belöningar. Man kan till exempel kläcka ägg och få nya Pókemons.
Pokémon Go är ett platsbaserat spel med förstärkt verklighet som utvecklats av Niantic och är utgivet av Niantic för IOS och Android. Spelet släpptes i juli 2016 och låter spelare fånga, strida och träna virtuella Pokémons som dyker upp ute i den riktiga världen med hjälp av smartphonens GPS och kamera. (Källa: Wikipedia)
Tack vare spelet kommer han ut varje dag, och han mår mycket bättre och han kommer ut i friska luften. Han har en stor motivation till att komma ut och röra på sig. Det är fascinerande att ett spel på mobilen kan hjälpa någon att komma ut, få motion, frisk luft och D-vitamin.
/Lindha Holmqvist
Många råd om hur man mår bättre är provocerande
Publicerat: november 13, 2023 Sparat under: Lindha Holmqvist, mat, sömn, Stöd, svaghet 1 kommentarJag har psykisk ohälsa och ptsd. Jag brottas med tunga tankar och ångest dagligen. Jag har upplevt mer än vad många andra i min ålder har. Jag hade en medelålderskris när jag var 24.
Många råd om hur man mår bättre psykiskt upplever jag som provocerande. Självklart vill jag ta hand om mig själv och sova gott.
Jag vill äta bra mat och motionera varje dag.
Att vara snäll mot sig själv borde ju vara självklart.
Men när man brottas med dåliga tankar om sig själv dagligen så är det svårt. Ofta kommer tankarna på nätterna, då är det svårt att sova. Ångest gör att jag inte orkar eller vill göra någonting, då blir motionen lidande.
Tröstäta är väldigt lätt när man mår dåligt och har ångest. Det lindrar för stunden. Men jag vet att det inte är bra i längden.
Med detta vill jag säga att man bör vara försiktig med råd till andra om hur de ska leva och göra för att må bättre.
Visa istället att du finns där om personen själv vill och behöver dig.
/Lindha Holmqvist
Om alla hjälps åt kommer barnet nå målen
Publicerat: oktober 30, 2023 Sparat under: Anhöriga, Barn, Diagnos, familj, Lindha Holmqvist, studier, utbildning Lämna en kommentarJag har två barn med npf-diagnoser (npf står för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar). Det medför olika utmaningar i vardagen. Svårigheterna blir extra påtagliga i skolan. Där ställs det krav på egenskaper individer med npf ofta saknar eller har svårigheter med.
Men jag har hittat ett vinnande koncept som fått mina barns skolgång att fungera. Allt kanske inte funkar på alla barn och i alla familjer, men det är tips på hur man kan få till det.
1: Att som förälder vara medveten om att man faktiskt har barn som ibland utmanar med sitt beteende. Den insikten i kombination med att få diagnosen på papper gör det lättare i sinnet.
2: Ett gott samarbete med skolan och andra aktörer som finns kring barnet. Alla strävar åt samma håll och har en vilja om att just ditt barn ska lyckas. Vägen dit må vara krokig, men om alla hjälps åt så kommer barnet nå målen. Tillsammans är vi starka.
3: För mina pojkar har medicin varit en framgångsfaktor. Med hjälp av den har de lättare kunnat ta till sig av andra stödinsatser som skolan erbjuder.
4: Att ha väl fungerande rutiner hemma på morgonen. Det är viktigt att få en bra start på dagen så barnen inte bär med sig stress hemifrån. Vi har samma rutiner varje morgon och det är barnen trygga med. Då blir också starten på skoldagen bättre.
Jag hoppas att något av det som funkar för mig och mina barn kan funka även för dig.
//Lindha Holmqvist
Vi måste hitta vägar för allas sorg
Publicerat: oktober 2, 2023 Sparat under: Anhöriga, Diagnos, familj, Lindha Holmqvist, livskriser Lämna en kommentarBegravningen för min svåger är avklarad och nu ska livet gå vidare. En familjemedlem saknas och det gör ont. Cancer är en fruktansvärd fiende som släcker liv.
Begravningen var enkel och ändå värdig, precis som han hade velat ha det. Efteråt samlades vi för en minnesstund med fika och samtal. Allas olika minnen av min svåger liksom vävde ihop hans liv.
Nu är vi hemma och vardagen går vidare. Min make är extra känslig just nu, på väg in i en depressiv fas i sin bipolära sjukdom. Sorgen gör att det kom fortare än vad det brukar göra.
Men vi försöker ta oss igenom sorgen tillsammans. Han är ju inte den enda som sörjer. Det gör vi allihopa på olika sätt. Min make har svårt för när jag och minstingen reagerar på hans beteende. Äldsta sonen är mer introvert och lågaffektiv.
Vi måste hitta vägar för att alla ska kunna sörja och få vara sig själv. Vi är en familj och alla har rätt att finnas och vara sig själva.
//Lindha Holmqvist
Så många känslor flödar i vårt hem nu
Publicerat: september 4, 2023 Sparat under: Anhöriga, Barn, Diagnos, familj, Lindha Holmqvist, livskriser, sjukdom Lämna en kommentarKampen mot cancern är över och min käre svåger har somnat in. Det känns ofattbart att han inte finns med oss längre.
Jag har inte tagit in hans bortgång än, jag var ju inte där när han tog sitt sista andetag. Inte heller min make var där. Vi tog emot dödsbeskedet hemma tillsammans. Vi är fortfarande i chockfasen och pendlar över i reaktionsfasen.
Det är många känslor som flödar i vårt hem nu. Både vi och våra barn påverkas av sorgen på olika sätt.
För mig är det känslan av att inte räcka till och att jag måste vara stark som tar över. Jag vill skydda min familj och få alla att må bra, men jag glömmer bort mig själv och att jag också ska må bra.
Min make som redan är nedsatt psykiskt på grund av bipolär sjukdom är trött och nedstämd, men samtidigt sitter han uppe på nätterna och funderar mycket. Jag är orolig för honom och hans mående i sorgen. Vill nå fram men vet inte vad jag ska göra eller säga.
Äldsta sonen med adhd och ast är introvert och bär mycket själv, han bearbetar mycket genom att till exempel döpa Pokemon efter sin farbror.
Minstingen med adhd är extrovert och visar mycket känslor. Han pratar mycket om sin farbror och pendlar mycket i sina känslor. Det är gråt, ilska och skratt om vartannat.
Vi måste ta oss igenom detta tillsammans och hitta sätt att ta hänsyn och både sörja tillsammans och på sitt eget sätt.
//Lindha Holmqvist
RSMH-bloggen 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.