Tvång för alla

Publicerat: januari 20, 2012 | Författare: | Sparat under: Frivillig vård, Jimmie Trevett, Tvångsvård | Lämna en kommentar

 

Det är ett känt faktum att patienter som vårdas frivilligt på en psykiatrisk avdelning med låsta dörrar kan uppleva att de är tvångsintagna. Det är också vanligt att patienter i denna situation inte vet sina rättigheter, att de till exempel får lämna avdelningen.  Problemet uppstår eftersom patienter som vårdas frivilligt och under tvång blandas på samma avdelning. I praktiken blir det då så att restrektioner och tvångsåtgärder spiller över på dem som vårdas frivilligt. RSMH anser att det är oacceptabelt.

 

Med förvåning läser jag i Göteborgs Fria tidning om situationen på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg . Tydligen tas patienterna in med tvång under ett helt dygn utan att en andra läkarbedömning görs som är avgörande för om patienten ska vårdas under tvång eller inte. Socialstyrelsen måste följa upp Sahlgrenska universitetssjukhusets rutiner och föreslå åtgärder så att detta upphör. Läs mer.

/Jimmie Trevett

Förbundsordförande, RSMH

På avdelningen

Publicerat: januari 19, 2012 | Författare: | Sparat under: Khai Chau, Medicin, Min berättelse | Lämna en kommentar

Hur jag mådde då? Jag fick till exempel för mig att de andra patienterna var skådespelare och att de ingick i min behandling. På natten frågade jag personalen om det verkligen var så. Jag fick till svar att ”det skulle bli enormt dyrt i så fall” – om de andra var skådespelare, alltså. Jag kunde inte förstå att jag inte fick lämna avdelningen. Om man till exempel sitter i fängelse för att man begått brott så förstår man normalt varför man blev inlåst. Det var en mycket frusterande känsla!

Min läkare gjorde ett andra försök att få mig att medicinera igen och jag skulle få gå på arbetsterapi, som jag för övrigt tyckte om. Men medicineringen höll inte i sig så länge – jag slutade igen efter ett par månader. I juli 1991 kom mitt andra återfall: samma misstänksamma tankar, lika uppjagad av vad psykosen fick mig till. Fast jag kommer ihåg att det var kanonväder den sommaren. Dagstidningarna kommunicerade till mig personligen.

Någon gång under mina första besök på öppenvårdsmottagningen, fick jag syn på en tidskrift från RSMH. Jag bläddrade lite av nyfikenhet, men tog inte saken på allvar förrän efter mitt tredje återfall.  Jag hade flyttat till Uppsala för att studera på universitetet. Jag klarade mig bra ett tag. Delvis tack vare att jag hade Roxiam (en medicin som senare drogs in av Socialstyrelsen) som skulle vara nästan biverkningsfri.

Det var tufft att gå på universitet och samtidigt bära på en hemlighet. Jag aktade mig noga för samtalsämnen som kunde leda till att avslöja min sjukdom. Det är liksom mer okej att berätta för kompisar att man har reumatism eller astma.

Jag återvände till hemorten för att slicka mina sår, ringde upp RSMH. Det blev den stora vändpunkten för min överlevnad. Tidigare hade jag haft farhågor som: tänk om brevbäraren ser på kuverten att de kommer från RSMH och tror att jag är psykiskt sjuk? Men med viss mognad, kunde jag komma över det hindret ganska snabbt.

En slutsats
Det är speciellt viktigt att patienten vid första kontakten med psykiatrin får rätt lägsta möjliga medicindos. En negativ konsekvens kan annars vara att patienten slutar på egen hand med medicineringen.

/Khai Chau

Handdator som hjälpmedel

Publicerat: januari 12, 2012 | Författare: | Sparat under: Anneli Westling, Hjälpmedel | 1 kommentar

Jag önskar alla ett Gott Nytt År och god fortsättning på år 2012.

Här är ett exempel på ett bra hjälpmedel i form av handdatorn Handi. Handi har en programvara för tids- och planeringshjälpmedel. Kalen­dern är grundfunktionen men dessutom finns bland annat minnesstöd, vägbeskrivning, röstanteckningar, formulärhanterare m.m.

På Hjälpmedelsinstitutets hemsida www.hi.se kan ni få bra information om hjälpmedel.  

/Anneli Westling

Nätverkskontrakt och psykiatriskt vårdtestamente

Publicerat: januari 9, 2012 | Författare: | Sparat under: Elisabet Alphonce, Nätverkskontrakt | Lämna en kommentar

Som brukare av psykiatrins tjänster behövs inflytande över vården. För
individen gäller det att få gehör för sina egna erfarenheter, upplevelser
och önskemål. Ett sätt att underlätta detta är att skriva ett
nätverkskontrakt eller ett psykiatriskt vårdtestamente. Om man t.ex. har
prövat en viss medicin förut och fått svåra biverkningar av den är det
viktigt att slippa få just den medicinen insatt igen. Genom att skriva ned
sådana saker i ett nätverkskontrakt eller psykiatriskt vårdtestamente kan
man undvika att misstag upprepas. Ett nätverkskontrakt är en
överenskommelse mellan dig, dina närstående, och vården. Ett psykiatriskt
vårdtestamente är dina önskemål till vården ifall du mår så dåligt att du
har svårt att uttrycka önskemålen.

Ett sådant dokument ger också vägledning till vården (och närstående) om
hur man vill bli bemött vid tidiga varningstecken och vid ett insjuknande.
Det är bra att beskriva vilka tidiga varningstecken du brukar få, och vad
du vill att ditt nätverk ska göra om du skulle få dessa varningstecken
igen. Detsamma gäller om varningstecknen förvärras och börjar likna ett
insjuknande.

Själv har jag använt mig av ett psykiatriskt vårdtestamente sedan 1996.
Dokumentet finns i min sjukvårdsjournal och ska läsas av jourhavande läkare
innan hon eller han träffar mig om jag söker vård akut. Jag har uppdaterat
mitt dokumentet två gånger eftersom omständigheter i livet har förändrats.
Det är viktigt att hålla dokumentet aktuellt så att det verkligen uttrycker
rätt önskemål.

RSMH har material att beställa som underlättar skrivandet av ett
psykiatriskt vårdtestamente . Boken ”Nätverkskontrakt” av Laila
Gentzell ger en beskrivning av hur man kan använda ett nätverkskontakt.
Boken finns att beställa från RSMH. Jag har utvecklat en mall för
nätverkskontrakt vid psykossjukdom som du kan anpassa till just din
situation. Ändra gärna i dokumentet så att det passar just dig. Mallen
finns här.

Varma hälsningar,

/Elisabet Alpkonce