I mediaskuggan av Rättspsykiatrin på Psykiatrilagsutredningens pressträff

Nu på förmiddagen fick jag tillfälle att lyssna på Jerry Eriksson från Psykiatrilagsutredningen när han mötte pressen för att berätta om utredningens förslag. Mina egna kommentarer om viktiga delar av förslaget hittar du nedan på bloggen. Det jag fann lite fascinerande på plats var att notera vilken sprängkraft det låg i delförslaget att avskaffa rättspsykiatrisk vård som påföljd för de närvarande journalisterna.

Lite matt blir man över hur dominerande det här russinet-i-kakan-perspektivet är. Se till exempel Dagens nyheter ,SvenskaDagbladet  och ,Sydsvenskan.

Utredningens förslag innebär i princip att Sverige får samma regler som i majoriteten av andra västländer när det gäller definitionen av brott och brottslingar. Tillräknelighet ska nämligen, efter 50 år, åter vara ett krav för att en gärning ska utgöra brott, vilket var fallet även i Sverige fram till 1965. En person som inte anses tillräknelig på grund av till exempel en allvarlig psykisk störning kan inte dömas för brott. Därmed avskaffas rättspsykiatrisk vård som självständig påföljd. Det innebär att personer som har en psykisk störning men som anses tillräkneliga döms enligt vanliga bestämmelser om brott och straff. Utredningen framhåller i och för sig att det är angeläget att sådana personer får psykiatrisk vård på ett så tidigt stadium som möjligt.

Utredningen slår vidare fast att en person som är i behov av psykiatrisk tvångsvård inte får tas in på kriminalvårdsanstalt så länge vården pågår. Skillnaden mot i dag är att när vården anses vara avslutad, så ska personen överföras till fängelse för att avsluta utdömd strafftid enligt vanliga regler. Här är RSMH skeptisk. För den som bedöms tillräknelig vid gärningen, döms för brott, men är för sjuk för att sitta i fängelse och placeras i psykiatrisk vård är frågan om man efter det att en framgångsrik vårdinsats avslutats bibehåller vunnen återhämtning i traditionell fängelsemiljö. Risken att man på nytt sviktar lär vara stor och då ska man ännu en gång till vård, men om man tillfrisknar för fort hägrar fängelset ånyo. Så kan karusellen snurra och frågan är vem som tjänar på det.

Tröskeln för den ”vanliga” psykiatrisk tvångsvården sänks i utredningens förslag rejält för alla oavsett om man är eller inte är ett hot mot sig själv eller annan. Öppenvårdstvånget utökas och tvångsbehandling (bältesläggningar, injektioner, ECT m m) fortsätter inom psykiatrin. Om detta frågade inte många.

De stora frågetecknen kring vårdens innehåll och förutsättningar när den ges under tvång för mottagaren var inte direkt på tapeten vid denna pressträff. Helt lätta att besvara utifrån betänkandets över 1 100 sidor är de inte heller. Men, utifrån den verklighet många med psykisk ohälsa brottas med vore det trevligt om vi kunde få tillfälle att diskutera dem framöver.

/ Jimmie Trevett

Förbundsordförande