Alla bör ha inflytande över sin medicin!

Publicerat: mars 3, 2019 | Författare: | Sparat under: Att höra röster, biverkningar, brukare, brukarinflytande, Delat beslutsfatttande, Fredrik Gothnier, Medicin, Psykiatri, Tvångsvård | Lämna en kommentar

Fredrik-allvarig1-lågDet talas mycket om brukarinflytande. Men det finns fortfarande människor för vilka brukarinflytande inte är en klar realitet. Det finns patienter som har Öppen tvångsvård och i denna tvingas att ta mediciner. Ofta ser dessa människor rätt glada ut, som så många andra, men i vissa ögon så döljer sig en plågad blick då de egentligen inte har något eget val. Och de vill kanske inte ta mediciner.

Jag lärde mig en gång att om en patient bryter mot kraven de har i Öppen tvångsvård så kan de inte automatiskt  läggas in i heldygnsvården enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT. Utan ett krav är att de måste också uppvisa en förändring i måendet som visar att de är farliga för sig själva eller andra. Att det är så visar till och med domar i Högsta förvaltningsdomstolen, där patienter som överförts till tvångsvård i heldygnsvården för att de har vägrat ta sina mediciner, har överklagat psykiatrins beslut och fått rätt. Det händer dock att chefsöverläkare inte kan lagstiftningen. Men då gäller det att överklaga!

Att välja att inte ta mediciner är en form av brukarinflytande. Jag har också hört av personer inom organisationen RFHL att Försäkringskassan ibland har nekat personer att få ersättning om de inte vill ta mediciner, för att det uppfattas som att denna inte vill ta emot vård. Som jag förstår det måste dessa personer hitta en egen försörjning då de inte anses som sjuka eller uppfattas som motståndare till behandling.

Jag förstår att alla inte fattar bra beslut om sig själva och att inte alla gör väl mot andra. Är det så bör de kanske inte bestämma allting själva.

Men det finns patienter som inte blir hjälpta av mediciner och som, enligt mig, därför inte bör behöva ta dem. Jag känner från min tid i stödboende till flera personer som till exempel hör röster och därför har fått mediciner utskrivna i 20-30 år. Men som aldrig har blivit av med rösterna. Så varför ska de tvingas ta mediciner? I många fall har det gått på ren slentrian.

Jag anser att det borde gå att få medicinfri behandling. Speciellt som det finns forskare som hävdar att det inte är fler som återhämtar sig från allvarlig psykisk ohälsa än före det kom mediciner på marknaden (Se till exempel Richard Warners bok ”Recovery from schizophrenia” från 1985).

Jag vet att jag själv behöver mediciner för att inte uppleva en försämring av koncentrationsförmågan. Men alla är inte som jag. Jag har bland annat haft bekanta som har medicinerats i onödan då mediciner anses allenarådande som behandling.

Jag vet inte exakt hur medicinfri behandling ser ut exempelvis i Norge. Men det finns också fall där mediciners biverkningar upplevs som värre än själva åkomman. Självklart borde det gå att få alternativ till mediciner!!

När ska brukarinflytandet nå den här gruppen människor? Är det verkligen försvarbart att medicinera personer med till exempel Öppen psykiatrisk tvångsvård i 20-30 år om de själva inte vill det? Och vem ska bestämma det? Jo, brukaren.

Brukarinflytande bör gälla för alla!

/Fredrik Gothnier

Det politiska kaoset försämrar min hälsa

Publicerat: september 27, 2018 | Författare: | Sparat under: Anne-Sofie Höij, Att höra röster, Demokrati, Röster | 1 kommentar

Anne Sofie HöijDetta kaos som pågår i politiken gör mig ännu mer förvirrad.

Vi som oroas uppe i huvudet av alla dessa röster. Vi som hör människor som inte finns. Vi pinas. Nu av en ytterligare plåga.

Vågar man fråga: Kan inte psykiskt friska komma överens – hur ska vi då veta vad som är verklighet?

När politikens förmedlare inte kan samtala vettigt och sansat och hålla sig till kalla fakta?

Borde de inte vilja minska risken för att fler får psykisk ohälsa, istället för att öka mängden förvirrade?

/Anne-Sofie Höij

 

Rösthörarkonferens

Publicerat: september 17, 2012 | Författare: | Sparat under: Anneli Westling, Att höra röster | 1 kommentar

Äntligen kunde en rösthörarkonferens anordnas av RSMH på Nalen i Stockholm, den 14 september på den internationella rösthörardagen.   Rösthörare, RSMH, anhöriga och personal från kommun och landsting samlades för att få och sprida kunskaper om att förstå och hantera röster.

I ett världomspännande initiativ har The Hering Voices Network beslutat att hålla sammankomster just den 14 september, det för att sprida kunskaper och erfarenheter om att förstå och hantera röster. Så Intervoice över hela världen samlas för att sprida kunskaper om att förstå och hantera röster på World Hering voices day 14 september som är den internationella rösthörardagen. Vi uppmärksammade också denna dag med att ha en tyst minut som The Hering Voices Network har över hela världen.

Ami Rohnitz föreläsare, ansvarig för svenska nätverket rösträtt, styrelseledamot i Intervoice och med egen erfarenhet att höra röster, var dagens moderator och gjorde en fantastiskt insats och arbete med denna konferens. Hon skapade en glad och positiv stämning med mycket applåder och glada skratt.

RSMH Rösthörargrupperna med Ami Rohnitz, Siv Wetterberg, Elisabet Alphonce, Alva Thelander och jag, från Bellmansgatan, Sollentuna, Södertälje, Uppsala och Norrtälje fick inleda konferensen och berätta om våra olika verksamheter och varför det är så bra.

Lars Joelsson Psykoanalytiker och anhörig, berättade om anhörigperspektivet. Hur svårt det kan vara när man är både professionell och anhörig. Vilken roll ska man ha?

Som anhörig känner jag igen mig i svårigheterna kring att man ställs inför att ha jour dygnet runt och vara vårdare. Mina egna tankar är hur fel det kan blir när man ställs inför och får rollen som vårdare till sina vuxna barn. Vi anhöriga bör bara stötta och älska våra vuxna barn på ett mer vanligt sätt precis som man stöttar sina barn som inte har några funktionsnedsättningar och få fortsätta ha rollen som en vanlig mamma eller pappa.  Det professionella måste tar på sig den rollen och ansvaret. Personal från kommunen och de olika vårdenheterna måste se hela den enskilde individens behov samt samverkar över gränserna. Bollandet mellan kommun, Landsting och kontakten med olika myndigheter blir så fel.  Vi anhöriga kan bara älska våra vuxna barn och stötta. Vi kan inte ta på oss rollen som vårdare, boendestödjare eller psykologer med mera.

Trevor Eyles Psykiatrisjukskötare, psykoterapeut: Verksam i Århus i Danmark och är aktiv i Intervoice. Gav kunskaper om hur han arbetar med personer som hör röster. Hur han ger möjligheten och ser till varje individs behov. Berättade om att rösterna är metaforer som har ett budskap. Det gäller att rösthöraren förstår budskapet. Så länge rösthöraren inte förstår budskapet så skriker rösten ännu mera. Men vetenskapliga studier har visat att de flesta som hör röster, lever ett vanligt liv och det tvärtemot vad många tror. Många tycker att deras röster är inspirerande, stödjande och uppfattar sina röster som en positiv aspekt i deras liv. Därför finns det många som anser att höra röster som en form av mänsklig variation såsom t.ex.  homosexualitet och andra variationer men det har setts som en psykisk sjukdom. Vetenskapliga studier har också visat att skillnaden mellan de personer som behärskar sina röster – eller inte, bygger på relationen med sina röster och inte så mycket på innehållet. Med andra ord: Om du tror att din röst bestämmer och du är rädd för dem, så uppstår svårigheter. Medan om du har kontroll och inte är rädda för era röster, behärskar du ditt liv.

Anders Thorgren och Eva Anderszon Utbildare, på Psykiatrin Södra i Stockholm: Berättade om hur de utbildar rösthörare och deras behandlare genom att metodiskt gå igenom rösterna tillsammans med sin behandlare vilket ökar förståelsen till varför de existerar. Det gör att det kan bli lättare att förstå varför man hör dem och därför kan hitta olika sätt att hantera dem.  Utbildningen vänder sig till patienter som besväras av röster samt deras behandlare. Patient och behandlare går utbildningen tillsammans och lär sig en konkret metod som går ut på att finna samband mellan patientens livshistoria och de röster han eller hon besväras av och därigenom hitta olika sätt att hantera rösterna. Utbildningen hålls i Psykiatri Södra Stockholms lokaler på Sköntorpsvägen 29.

Lis-Bodil Karlsson, Filosofie Doktor i socialt arbete & lektor i socialt arbete: Arbetar med kommunikativ och fenomenologisk forsking, med inriktning mot psykiska funktionsnedsättningar och har skrivit avhandling om att höra röster.  Lis-Bodil var projektledare på RSMH Risförbund 1990 och startade upp nätverket rösträtt ett nätverk för rösthörare och andra intresserade här i Sverige.  Med stort engagemang  visade Lis-Bodil bilder och målningar och berättade om kreativiteten hos personer som hör röster. Det var Lis-Bodil som bjöd in mig till nätverket rösträtt och genom nätverket blev jag medlem och engagerad i RSMH.

Beate Grimsrud, född i Norge, är författare, dramatiker och regissör.  Beate är bosatt i Stockholm sedan 1984. Hon har även regisserat film och skrivit dramatik och Bibliografi . Skrivit ”Det finns gränser för vad jag inte förstår” 1989, ”Continental heaven” 1993. ”Jag smyger förbi en yxa” 1999. ”Vad är det som finns i skogen barn?” 2002. ”Har någon sett mig någon annanstans” 2007. ”En dåre fri”. ”Bollen i ögat” 2000. ”Några frågor om boxning” 2000. ”En film om boxning” 1999. ”En film om fotboll” 1994. ”Konungen” 1993. Fått många priser och utmärkelser. Sveriges Radio Romanpris år 2000. Aftonbladets litteraturpris år 2002. Wahlströms och Widstrands litteraturpris 2002. P2-lyssnarnas romanpris 2007 för Søvnens lekkasje. Hon har också sommarpratat i radio. Beate Läser ur sin bok En dåre fri som handlar om författaren Eli. När hon som barn, 6 år spelar teater i skolan flyttar plötsligt pojken Espen in i hennes huvud. Hon berättade att denna pojkröst i huvudet förblir 6 år gammal. Han får med tiden sällskap av fler pojkröster som vill vara med och bestämma över hennes tankar och rörelser. En är våldsam, en är manipulativ, en är en prins… Eli är en kreativ och optimistisk tjej, som trots svåra psykoser skriver böcker och filmmanus.

Stort tack till HI hjälpmedelsinstitutet personal som hade ett bord med  olika kognitiva hjälpmedel som kan vara bra för en rösthörare i vardagen.

Stort tack till RSMH Stockholms läns distrikt som hade information och bokbord.

Till sist ett stort varmt tack och till Ami Rohnitz som har tillsammans med Brita Modig på RSMH-utbildning arrangerat en så bra och lyckad konferens och gjort denna dag möjlig.

/Anneli Westling

Att höra röster

Publicerat: februari 6, 2012 | Författare: | Sparat under: Att höra röster, Elisabet Alphonce | 1 kommentar

Hej kära läsare! Idag tänkte jag skriva lite om att höra röster.

Att höra röster kan vara både en hjälp och ett bollplank, och många rösthörare ser sina röster som en tillgång. För en del personer är dock rösterna störande, enerverande, eller hotfulla mot rösthöraren. Röster uppfattas ofta av vården som ett sjukdomstecken som ska lindras med mediciner. Mediciner är en viktig del av behandlingen när rösterna förkommer som en del av en psykos. Men för många personer kan rösterna kvarstå trots en adekvat medicinering. Då behövs strategier för att hantera rösterna.

Röster förekommer även hos människor som inte är psykotiska. Det är t.ex. vanligt att höra röster efter en nära anhörigs bortgång, under isolering med brist på sinnesintryck, under extrema förhållanden som långdistanssegling, efter upplevelser av krig, vid svält eller törst, vid långvarig sömnbrist och efter sexuella övergrepp.

Många välkända personer säger sig ha hört röster. Robert Schumann, kompositör, hörde änglaröster som han ansåg gav honom den finaste musik,men även demoniska röster som skrämde honom. Heliga Birgitta såg syner och hörde röster. Den tyska abbedissan Hildegard av Bingen hörde röster. John Nash, matematiker, ekonom och nobelpristagare, hörde röster och letade efter hemliga budskap i tidningsartiklar och siffror. Charles Dickens, författare, levde sig in i sina berättelser så långt att figurerna han skrev om började tala med honom.

Mahatma Ghandi, politisk ledare, hade en inre röst som vägledde honom. Winston Churchill, politiker, led av depression och hörde även röster. Sigmund Freud, psykoanalysens fader,skrev att under den tid han levde ensam i en utländsk stad hörde han sitt namn ropas av en välkänd och älskad röst. Den grekiske filosofen Socrates hade en inre röst som varnade honom när han höll på att göra något fel. Emanuel Swedenborg, vetenskapsman och filosof, såg syner och hörde röster. Även Jeanne d’Arc hörde röster. Mer information om kända rösthörare finns här.

Röster som inte är obehagliga kan man leva med utan problem, de kan vara en hjälp och vägledning i livet. De strategier som beskrivs i texten här nedan ämnar hjälpa personer som har obehagliga röster att minska dem. Strategier som används av rösthörare för att hantera rösterna är liknande oberoende av kulturtillhörighet. De flesta strategier anses vara effektiva av vissa användare, men det är individuellt vilken strategi som passar var och en bäst.

En del strategier innebär att man samtalar med rösterna eller aktivt motsätter sig rösternas vilja. Detta kan fungera mycket bra för en del personer, medan det hos andra kan väcka ångest. De brukar dock vara effektiva i längden. Passiva hanteringsmetoder som att ignorera rösterna brukar minska ångestnivån. Man får pröva sig fram och se vad som fungerar bäst för en själv.

Att lära sig hantera rösterna är en process. Romme & Escher (2003) har delat in denna process i tre faser: förvirringsfasen, organisationsfasen och stabiliseringsfasen.

Förvirringsfasen är den fas då det fortfarande känns omskakande att höra röster. Rösterna känns skrämmande och det kan leda till förvirring. I denna fas arbetar man med ångesthantering, lär ut enkla tekniker att öka kontrollen över rösterna, ger information och förmedlar hälsokunskap, provar medicinering, erbjuder hjälp och stöd.

I organisationsfasen har rösthöraren blivit van vid rösterna och söker efter sätt att hantera dem. I denna fas kan man diskutera teorierna bakom rösthörande, och fördjupa strategier att hantera rösterna.

I stabiliseringsfasen är relationen till rösterna mer balanserad. Ångesten har minskat och människor upplever sig ha mer kontroll över rösterna. De uppfattas mer som en del av rösthöraren själv. Det är nu viktigt att lösa de vardagsproblem som är förknippade med rösthörandet. Rösthöraren kan nu välja om hon vill dela rösternas uppfattning eller följa sina egna tankar och idéer. Det viktigaste i denna fas är att bekräfta människors förmåga att fatta egna beslut i sociala sammanhang, återupprätta sociala nätverk och skapa ett större oberoende.

Mer information om aktiva tekniker kan man få i Romme och Eschers bok Förstå och hantera röster som kan beställas från RSMH. Beställ boken här. Passiva tekniker innebär att man på olika sätt distraherar sig från rösterna och ägnar sin fulla uppmärksamhet åt något annat än att lyssna på rösterna. Sådana tekniker kan lindra ångest och ge rösterna mindre utrymme i vardagen. Ett exempel på en passiv teknik är att lyssna på musik. Detta kan verka som en sköld mot rösterna. En del rösthörare har nytta av att ha en MP3 spelare med musik med sig, och lyssna på musik i lurar under en stor del av dagen.

Sömn är viktig. Man bör se till att sova regelbundet och tillräckligt mycket för att vara utvilad. Sömnbrist kan generera röstupplevelser även hos människor som inte hör röster i vanliga fall. Öronproppar kan hjälpa den som får intensiva röster vid insomnandet.

Acceptans av rösternas närvaro kan minska rädslan för dem. Man kan iaktta rösterna utan att reagera på dem och utan att döma dem. Rösterna får finnas, komma och gå, utan att rösthöraren behöver agera eller ägna tid åt dem. Mindfullness är en vidareutveckling av acceptans och innebär en meditativ livshållning där tankar, känslor, och röster kan inta och lämna uppmärksamheten som gäster i ett rum. Man kan observera utan att döma eller agera. Man kan även lära sig att be tankarna, känslorna, eller rösterna att lämna rummet.

Motion kan vara ett sätt att motverka rösterna. Om man koncentrar sig på rörelserna, till exempel lite komplicerade aerobics rörelsemönster, så kan rösterna tystna medan motionen pågår.

Att minska på brusljud i omgivningen kan minska röstupplevelser. Röster kan genereras av brusljud, t.ex. som från en fläkt, en radio, eller en tv som står på som bakgrundsljud.

Skapa en bra samarbetsrelation med vården eller delta i en rösthörargrupp för att få ytterligare hjälp att hantera rösterna. Rösthörargrupper finns inom nätverket Rösträtt finns här.

Du kan även lära dig mer om röster på schizofreniportalen Viska. Viska finns här.

Varma hälsningar,

/ Elisabet Alphonce