Utjämna funktionsskillnaderna

Publicerat: november 19, 2011 | Författare: | Sparat under: Hans Kihlström, Hjälpmedel | Lämna en kommentar

Häromdagen läste jag en artikel där författaren hade börjat tröttna på begrepp som funktionshinder och funktionsnedsättning. Varför inte tala om funktionsskillnader i stället? Funktionsskillnader finns mellan oss alla. Mellan vissa är det väldigt stora skillnader och då kan man behöva göra något för att den som har den sämre funktionen skall kompenseras.

Tag t ex syn och hörsel. Den ene kanske inte kan se alls medan den andre ser som en örn, en kanske inte hör alls medan en annan hör minsta susning i löven. För att utjämna skillnaden finns glasögon, punktskrift, speciella dataprogram och hörapparater, texttelefon , teckenspråk mm. På så sätt kan man utjämna (en del av) funktionsskillnaderna . Livsmöjligheterna  blir mer jämbördiga. Jämlikheten ökar.

Egentligen är det inte konstigare än att människor är olika och mycket av olikheten beror på att de funktioner som vi behöver för att klara våra liv av en eller annan anledning inte är exakt lika hos olika personer. I regel är skillnaderna så små att en något sämre funktion inte betraktas som en olägenhet. Alla ”normalhörande” hör inte lika bra och alla med ”normal” syn ser inte lika bra.

Det man ser och hör skall sedan processas i hjärnan och dessa tankeprocesser är beroende av de funktioner i hjärnan som hjälper oss att förstå, bearbeta, lagra och använda information. Och här finns också funktionsskillnader. Minnet fungerar inte lika bra hos alla, inlärningsförmågan kan vara olika, initiativförmågan kan vara nedsatt och stresskänsligheten kan vara större. Tidsuppfattning är en  funktion där skillnaderna kan vålla problem och så är det också med förmågan att förstå abstrakta begrepp. Uttrycket ” att hoppa över middagen” inser de flesta innebär att låta bli att äta middag men några ser framför sig ett skutt över ett middagsbord. Dessa kan mycket väl vara docenter i matematik, begåvade människor som saknar just förmågan att förstå idiom, liknelser, taluttryck och i stället tolkar allt bokstavligt. Förmågan kan ha förlorats genom en psykos.

I dag vet vi att många av dessa funktionsskillnader kan utjämnas med hjälp av kognitiva hjälpmedel – bolltäcke, påminnelse- och tidshjälpmedel, handdator (eller mobiltelefon), GPS osv. Vad vi kan göra för att bidra till att utjämna dessa skillnader och öka jämlikheten är att arbeta för att kognitiva hjälpmedel verkligen kom dem till del som behöver det. Hjälpa dem att upptäcka att hjälpmedlen finns, motivera dem att begära hjälpmedel, driva på beslutsfattare och handläggare att se till att hjälpmedel finns och får förskrivas, driva på för ett förbättrat regelsystem.

Vi kan också sätta oss in i vad det här med kognitiva funktionsskillnader är för något och hur de kan påverka människor. Då kan vi ta hänsyn till att sådana skillnader finns och bemöta människor för vad de är. Vanliga, hyggliga personer som kanske har någon eller några funktioner som inte fungerar så bra, vilket är något de själva inte kan rå för. De är (oftast) inte slöa, lata, slarviga, ointresserade.

/Hans Kihlström

Hans Kihlström

Publicerat: november 19, 2011 | Författare: | Sparat under: Det är vi som bloggar! | Lämna en kommentar

Hej,

jag heter Hans Kihlström och har varit verksam i RSMH i över 25 år, först som kanslichef, sedan som 1.vice ordförande i förbundsstyrelsen (till 2007).

De senaste åren har jag mest ägnat åt Nationella Hjälplinjen och olika projekt om kognitiva hjälpmedel. Hjälpmedelsfrågan har jag varit mer eller mindre upptagen med sedan 1999 och den ligger mig varmt om hjärtat.

/Hans Kihlström

Vad är kognitiva funktionsnedsättningar

Publicerat: november 19, 2011 | Författare: | Sparat under: Anneli Westling, Hjälpmedel | Lämna en kommentar

När jag  informerar om hjälpmedel i olika sammanhang är vanliga frågor: ”vad är kognition” och ” vad är kognitiva funktionsnedsättningar”.

Kognition

Kognition är ett psykologiskt begrepp och en process för de funktioner i hjärnan som hjälper oss att förstå, lagra, och använda informationen. Hit hör minne, inlärning, uppmärksamhet, impulsreglering och föreställningsförmåga.

Kognitiva funktionsnedsättningar

Signalerna till hjärnan samordnas inte. Signalerna är blockerade: Det är upptaget av röster, grubblerier, manier och depression. När man hör röster så är känslor, minne och språkcentra inkopplad och gör att man blir handikappad. Det logiska tänkandet är inte inkopplat. Det går att återhämta sig och göra någonting åt detta genom att kompensera de nedsatta funktionerna med hjälpmedel.

Hjälpmedel kan vara:

  • Tekniska hjälpmedel,
  • Metod för rutin, struktur,
  • Ett arbetssätt eller en strategi.
  • Problemlösningsförmåga.
  • Är individuellt.

Arbetsterapeuten gör en individuell bedömning och gör en kartläggning, lär ut, tränar, förskriver hjälpmedel och följer upp, så att allt fungerar bättre.

Konsekvenser i vardagen

  •  Att hitta struktur och rutiner i vardagen samt hålla ordning
  •  Passa tider
  •  Att uppfatta meddelanden och instruktioner
  •  Att orientera sig och hitta i nya miljöer
  •  Att komma ihåg saker
  •  Att påbörja och avsluta aktiviteter
  •  Att hitta en bra sömn- och dygnsrytm

Svårigheternas art och grad varierar från person till person och är individuellt. Det behövs en kartläggning av arbetsterapeuten.

/Anneli Westling

Anneli Westling

Publicerat: november 11, 2011 | Författare: | Sparat under: Anneli Westling, Det är vi som bloggar!, Hjälpmedel | Lämna en kommentar

Hej

Jag heter Anneli Westling och är en av RSMH:s hjälpmedelsambassadörer.

Jag har varit medlem i RSMH sedan år 2000, är anhörig till en dotter med psykosproblematik. Är förtroendevald i RSMH Stockholms läns distriktsstyrelse. Min lokalförening finns i Danderyd Norr om Stockholm och heter I Samma Båt.

RSMH startade 2008 ett projekt tillsamman med Hjälpmedelsinstitutet för att utbilda hjälpmedelsambassadörer för att få ut information om att hjälpmedel finns till personer med psykiska funktionsnedsättningar.

Rollen som hjälpmedelsambassadör innebär att fungera som en länk till personer som använder eller behöver hjälpmedel, anhöriga och olika personalgrupper.

Som hjälpmedelsambassadör förväntas man kunna berätta om kognitiva hjälpmedel i möten med andra. Informationen kan ske på möten i lokala föreningar eller andra passande tillfällen.

Målet är att tillgången till hjälpmedel ska vara lika god för personer med psykisk funktionsnedsättning som för andra med fysiska funktionsnedsättningar och att personer med psykisk funktionsnedsättning ska bli mer delaktiga i samhället.

Jag kommer att blogga om kognitiva funktionsnedsättningar och smarta ting som underlättar vardagen.

Bästa hälsningar

/Anneli Westling

Media, mördare och psykiatrin

Publicerat: november 11, 2011 | Författare: | Sparat under: Jimmie Trevett, Våld | Lämna en kommentar

Statistik och nyckeltal om människor och deras svårigheter att samsas med varandra i samhället utan våld ska man vara försiktig med. Många människor med olika former av problematik återfinns i den lilla grupp som utövat grovt och rentav dödligt våld mot andra människor. En hel del av förövarna har också själva försökt söka hjälp av olika slag före våldsutövningen. I vad mån den hjälp som rimligen kunnat erbjudas dem skulle ha kunnat rädda deras offer är dock en oerhört svår fråga.

Vad man gärna vill är att hitta relevanta riskfaktorer och varningstecken hos människor som kan tänkas begå grova våldsbrott. Här har man tyvärr på nytt blandat bort sig rejält utifrån fördomar om psykisk ohälsa.

En siffra som i DN ventilerats nyligen är att ”Var femte mördare i Stockholms län har varit i kontakt med psykvården innan de begått brott”. Då ska man veta att psykisk ohälsa, statistiskt sett, drabbar var fjärde EU-medborgare åtminstone en gång i livet. Ett vanligt kalenderår i Sverige söker mer än var åttonde svensk (från nyfödda till sängbundna inom äldreomsorgen) professionell hjälp för psykiska problem och sju procent av befolkningen i Sverige behandlas för psykisk ohälsa med någon form av medicinering. Det är samma siffra som för EU som helhet vilken framgick redan 2006 av en undersökning från EU-kommissionen.

Den kloka och relativt sansade debatten från i somras om farlighetsbedömningar är plötsligt som bortblåst då polisen(!) i DN efterlyser depåmedicinering av potentiellt ”farliga” patienter i öppenvården i form av med tvång given spruta. Hur man skulle vilja hantera andra kända ”riskfaktorer” som kön (män är extremt överrepresenterade som förövare av grova våldsbrott), ålder (yngre är farligare än äldre enligt statistiken), missbruk (där man både är överrepresenterad i offer- och förövarstatistik) eller tidigare begångna våldsbrott (chansen att den som lagförts för våldsbrott inom något år lagförs för ytterligare gärningar av liknande slag är betydligt högre än för befolkningen i genomsnitt) framgår inte riktigt i artikeln, men kanske är tvångsspruta bäst även här?

Nej, låt oss inte i affekt glömma bort de fall där människor frihetsberövats eller tvångsvårdats i onödan för på den punkten är forskningen entydig: de är mångdubbelt fler. Att ”för säkerhets skull” hålla människor som gisslan på våra mentalinstitutioner oavsett deras egna behov är ingen vacker tradition att återvända till. Att med samma grumliga motiv under lång tid medicinera människor under tvång är inte heller det något ett modernt och humant samhälle bör ägna sig åt. Det finns också betydligt större kunskap och klokskap inom psykiatrin idag. Men, då måste sansade människor som Henrik Anckarsäter, överläkare och professor i rättspsykiatri vid Göteborgs universitet, med flera få sin röst hörd i mer beständiga fora än Svenska Dagbladets debattsida.

En poäng som dock tydligt framgår av DN:s beskrivning av det tragiska familjedramat ifråga är emellertid glasklar. Avståndet till vård och stöd i vårt samhälle är för många idag alldeles orimligt med tanke på den situation man försöker hantera. Här finns ett oerhört förbättringsarbete att göra.

/Jimmie Trevett

Förbundsordförande, RSMH