Det är bara att byta jobb…

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKlämkäcka arbetslinjeförespråkare brukar säga att det inte finns anledning att sjukskriva sig för att man vantrivs svårt, blir mobbad eller är på väg att bränna ut sig i sitt jobb. Det är ju ”bara att byta jobb”. Om vi bortser från de svårigheter att följa principen, som gäller alla människor – bristen på arbetstillfällen, dagens stress i alla jobb, byte från det kända till det okända osv. – så är trösklarna av en lång rad andra skäl närmast oöverstigliga för människor med någon form av funktionsnedsättning. Rent allmänt är man i praktiken en mycket oattraktiv arbetskraft på den öppna arbetsmarknaden. Chansen att få jobb, eller annat jobb, är liten. Är funktionsnedsättningen så påtaglig, att den också sätter ned arbetsförmågan, är man i princip helt hänvisad till samhälleliga stödinsatser för att få eller byta jobb. I den situationen råder ingen fri arbetsmarknad och inga fria valmöjligheter. Man får ta vad som bjuds, om något annat jobb över huvud taget kan erbjudas, och resultatet blir lätt att man hoppar ur askan i elden. Lider man av psykisk ohälsa är dessutom själva omflyttningen i sig en stor påfrestning, som kan leda till utslagning eller att man inte klarar att ta steget.

Föreställningen om en fri arbetsmarknad för alla är en ren chimär. Valmöjligheter finns för de starka, friska och välutbildade. För övriga är möjligheterna i varierande grad begränsade, och för de mest försvagade grupperna råder ren livegenskap. Samhället bestämmer vad du får göra, hur du skall må, vilken ekonomi du får nöja dig med osv. I ett sådant läge är det kanske inte helt överraskande att vantrivsel, mobbning eller utbränning leder till sjukskrivning i stället för nytt jobb. Men om alla människor mäts och bedöms efter de förutsättningar friska, starka och välutbildade har, då uppstår den anda av cynism och svaghetsförakt – ”ekonomiska incitament” och ”arbetslinje” – som råder i dagens samhälle.

/Hannes Qvarfordt


Rapport från Almedalen

Jimmie Almedalen 2013Av Almedalens otaliga arrangemang medverkade jag under gårdagen i två. Ett av dessa arrangerades av Psykologförbundet och temat var psykologisk behandling. Efter en kort inledning fick jag möjlighet att ge min bild av hur viktigt det med lättillgänglig psykologisk behandling och påpekade att det ofta är långa väntetider för att få komma till en psykolog, i synnerhet om man har små möjligheter att betala tusentals kronor i månaden för att få psykologhjälp. Psykiatrisamordnarna Ingmarie Wieselgren och Anders Printz medverkade också på seminariet. Anders Printz meddelade att han under hösten kommer att inleda arbete med att skapa en satsning för psykologer som liknar den så kallade METIS-satsningen, vilken syftar till att rätta till de brister i den teoretiska utbildningen som ST-läkare i psykiatri har idag.

Det andra seminariet handlade om attityder och diskriminering av personer med psykisk funktionsnedsättning. Carina Gustafsson från Socialstyrelsen presenterade oroande, men tyvärr inte oväntade resultat som visar att personer med psykisk ohälsa får sämre kroppslig vård än andra. Detta är inte nytt för oss inom RSMH, men helt oacceptabelt och en fråga som förhoppningsvis kommer att belysas mer, inte bara från oss.

Idag lyssnade jag på (H)järnkolls samtal om vinsterna med att arbeta förebyggande med psykisk ohälsa där bland andra socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) medverkade. Det gjorde även representanter från SKL, Svenskt näringsliv, Psykologförbundet och Arbetsgivarförbundet. En sak som framkom är att företagare vet hur mycket det kostar när personalen blir sjukskriven på grund av psykisk ohälsa, men inom kommun och landsting har man sämre koll på det. Min reflektion är att en ordentlig översyn av vad psykisk ohälsa kostar samhället skulle kunna öka incitamenten för att ta problemet på det allvar som krävs.

Ulf Kristersson inledde sitt anförande med att säga att det är bra att fler sjukskrivs för psykisk ohälsa eftersom det innebär att ”vi inte säger att vi har ont i ryggen när vi har ont i själen” längre. Men självklart, menade han, behövs bättre insatser för personer med psykisk ohälsa och det ryms inte inom dagens socialförsäkring som är mer anpassad efter somatiskt sjuka.

Dagen avslutades med för Almedalen sedvanligt mingel med psykiatrisamordnarna Ingmarie Wieselgren och Anders Printz.

/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH


Almedalen fylldes med RSMH-ballonger

RSMHs_J_Trevett_o NSPHs_K_Brostrom_torgmoteNu är jag på plats i Visby på årets Almedalsvecka. Här är myllrar det som vanligt av folk och igår var det många av framför allt de yngre besökarna som hade en RSMH-ballong i handen med texten Bryt ensamheten. RSMH hade plats i HSOs tält under eftermiddagen och där blåste Barbro Ronsten från RSMH Gotland och jag ballonger för fullt så att alla de köande besökarna kunde få sin. Det var härligt att se hur RSMHs budskap snabbt spred sig ballongvägen i hela Almedalen.

Idag kommer jag att medverka i två seminarier. Det ena arrangeras av Psykologförbundet och handlar om psykologisk behandling. Det andra seminariet som arrangeras av Hjärnkoll har temat attityder och diskriminering gentemot personer med psykisk ohälsa. Jag kommer att skriva mer om dessa här på bloggen.

/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH

SANYO DIGITAL CAMERA