Jimmie Trevett

Hej, det är jag som är Jimmie Trevett och är en av dom som skriver på RSMHbloggen.  Sedan i maj 20ll är jag ny förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH.

Jag har varit medlem och aktiv i RSMH i mer än 20 år och har egen erfarenhet av psykos. Efter en tid som medlem i RSMH Lund började jag arbeta i föreningens träfflokal och arbetade då även utåtriktat med attityder och opinionsbildning. På måndagskvällarna är jag med och sänder närradioprogrammet Radio Galen.

Jag kommer regelbundet blogga om psykisk hälsa, återhämtning, personligt ombud, tvångsfrågor, fattigdom, möjligheten till arbete och andra aktuella frågor som berör mig och andra medlemmar i RSMH.

Vi hörs.

/Jimmie Trevett

Förbundsordförande, RSMH


Ett val ingen ska behöva göra

Barnens blöjor eller mammas medicin? Socialdepartementet har föreslagit regeringen att kraftigt höja högkostnadsskydden för patienter. Inte bara för besök inom öppenvården utan även på läkemedelsområdet. Beloppen har visserligen varit nominellt oförändrade under en längre tid men för många med psykisk ohälsa har jobbavdrag och allmän positiv löneutveckling varit något som enbart synts hemma hos grannarna. De senaste årens reformer inom sjukförsäkringen har dessutom för många inneburit en än mer osäker och försämrad ekonomi än någonsin tidigare. Det uttalade syftet med det aktuella förslaget är att stärka hälso- och sjukvården genom att mer resurser tillförs landstingen.

Vi, inom RSMH, anser att resurser måste kunna frigöras på annat vis än genom ytterligare pålagor på sjuka och fattiga. För högkostnadsskyddet för läkemedel föreslås en höjning från 1800 kronor till 2 200 kronor och för sjukvårdsbesök föreslås en höjning av högkostnadsskyddet från 900 kronor till 1100 kronor. Dessa summor kan synas marginella för det stora flertalet men för människor som lever på marginalen är de inte oväsentliga. En höjning på över 20 procent slår då betydligt hårdare än de flesta som inte är i den situationen kan tänka sig in i. Att andelen som faktiskt avstår från att söka vård med hänvisning till vardagsekonomiska skäl är flera gånger högre bland socialt och ekonomiskt utsatta än jämfört med befolkningen som helhet är ett i forskning sedan länge bevisat faktum.
Barnens blöjor eller mammas medicin? Det är frågan.

/Jimmie Trevett

Förbundsordförande, RSMH


Stoppa nedmonteringen av personligt ombud!

Verksamhet med personligt ombud hotas av nedskärningar i flera av landets kommuner. Detta samtidigt som köerna aldrig varit så långa till personligt ombud. I Stockholms kommun planeras till exempel en halvering av den befintliga verksamheten för personligt ombud utan att några konsekvensanalyser presenterats. Men även i andra kommuner minskas resurserna kraftigt. Möjligheten till personligt ombud infördes genom 1995 års stora psykiatrireform. Bakominitiativet stod den samlade erfarenheten hos brukare och anhöriga i Sverige, förmedlade genom RSMH och Schizofreniförbundet. Att ombuden har en fristående ställning från psykiatri och socialtjänst och endast arbetar på uppdrag av sin klient har varit viktiga principer för verksamheten .

Verksamheten har förstärkt brukarens ställning och inflytande över insatserna
och förbättrat samordningen mellan vård- och servicegivare. Den har också inneburit en viktig avlastning för anhöriga som kunnat få vara just anhöriga, istället för att försöka fungera som lekmannakurator
och ombud för sina anhöriga med psykisk funktionsnedsättning. Utvärderingar har visat att verksamheten – ur ett samhällsperspektiv – varit kostnadseffektiv. De som haft personliga ombud har till exempel behövt mindre sjukhusvård. Patienter, brukare och anhöriga är överens om att inrättandet av personligt
ombud varit den mest betydelsefulla åtgärden för att förbättra vården och stödet till personer med psykiska funktionsnedsättningar under de senaste 15 åren. Att skära ner på verksamhet med personligt ombud är djupt olyckliga beslut som innebär att man förkastar brukare och anhörigas kunskap om vad som hjälper personer med psykiska funktionsnedsättningar.

Det mänskliga stöd som vi, inom RSMH, medverkat till att bygga upp monteras nu ner. Många människor
med svåra psykiska funktionsnedsättningar kommer att känna sig övergivna av samhället.
Nedskärningen är ett sabotage mot de nationella ambitioner som finns. Ett sabotage mot att förbättra vård, stöd och rehabilitering för personer med psykisk ohälsa.
Ansvaret ligger hos de enskilda kommunerna. Låt inte dina kommunpolitiker komma undan! Ställ krav!

/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH