RSMH är på rätt väg att åter bli ledande inom psykisk hälsa
Publicerat: maj 16, 2023 Sparat under: Demokrati, Gemenskap, Jonas Andersson, RSMH Lämna en kommentar
Inlägg 3 av 3 från RSMH:s kongress 2023. Läs de tidigare inläggen här och här.
Hejsan igen!
Nu är jag på väg hem från Stockholm och kongressen är slut. Jag vill tacka för en givande kongress och det blev många bra beslut som togs under helgen tycker jag. Som jag sa innan så blev jag glad över inriktningen med ungdomar som var under helgen. Det är något som jag har efterlyst i så många år inom RSMH men som har tyvärr uteblivit under många år.
Men nu tar vi nya tag. Jag är så glad över att RSMH unga var med på kongressen och gjorde ett så bra arbete under helgen, tack för det. Det sådde återigen ett frö hur viktiga de unga är för verksamheten och organisationens framtid och det gör mig glad att se. För vi som organisation är inget utan de unga och det är bara för oss att acceptera.
Som jag skrivit innan så ska det nu tillsättas ett ungdomsutskott och de kommer ha en viktig roll i det här arbetet. Vi arbetade med ett kongressutlåtande om att få in psykisk hälsa på schemat i skolan och att bli en bra satsning för det kommer vara så viktigt, och det kommer att bli ett bra startskott för det som komma ska inom ett år. I den frågan måste vi vara en drivande organisation tycker jag.
För det som Lasse Matilla tog upp med diagnoser och medicinbehandlingar är fruktansvärt skrämmande men samtidigt inget som förvånar mig. Men det är en fråga som vi i RSMH måste ta ställning till och arbeta med nu. Tar vi inte tag i det nu så kommer det inte bli bra, för det kommer bara bli fler som mår dåligt och inte kommer att må så bra. Om vi nu ska arbeta med att få fler att må bra så måste vi börja där och förebygga det redan i ung ålder, annars så kommer det bara att fortsätta kan jag anse.
Sen tycker jag att det togs väldigt bra beslut under kongressförhandlingarna. Till exempel med stadgarna för att förtydliga olika saker så att det blir lättare att tolka vad det egentligen betyder och innebörden med dem. Sen tog vi beslut om viktiga inriktningar i vårt principprogram och verksamhetsplan för den kommande kongressperiod.
Det verkade som att om man lyssnar på de olika diskussioner som uppkom, så vill vi samma sak i grunden, men som naturen är så vill vi kanske göra det på olika sätt. Men det är naturligt i en organisation som vår.
Jag har nog inte varit med på alla mina år att förhandlingarna har fungerat så bra som de gjorde under den här helgen. Men det betyder i grunden enligt mig att vi vill uppnå samma mål och det är så himla positivt. Men visst finns det många tankar och kommande lösningar i alla de diskussioner som har varit. Men nu handlar det om att sammanslå de här tankarna, diskussioner och visioner till något som fungerar. Kan vi klara av det så har vi kommit en bra bit på vägen till att lyckas.
För att åter den framgång till att bli den stora organisation som vi har varit innan, en ledande organisation inom psykisk ohälsa, så är vi på rätt väg, känns det som. För vi är ingen diagnosorganisation och vi tar alla till oss. Därför är vårt krav att vi ska vara ledande organisation i de här frågorna. Vi har så mycket kunskap inom det här området och har den helhetsbild som inte många andra organisationer har och det är det som är vår styrka i samhället.
Nu vill jag bara tacka förbundet för en bra och givande kongress och det tror jag alla ombud håller med om. Jag hoppas att vi alla snart kommer att ses igen för det är så givande att träffa er.
// Jonas Andersson
Skrivet på kvällen, söndag 14 maj 2023
Söndag på RSMH-kongressen: Fyra intressanta och viktiga år ligger framför oss
Publicerat: maj 14, 2023 Sparat under: Demokrati, Gemenskap, Jonas Andersson, RSMH 3 kommentarerRapport från RSMH-kongressen, dag 3. Lördagens inlägg finns här.
Hejsan alla RSMH-are!
Nu går vi in på den sista dagen här på Hagaberg. Igår var det en dag där det hände mycket men förhandlingarna är klara nu. Så nu får man se vad som står på programmet för idag. Vi kommer att samlas igen idag söndag klockan 9. Gårdagen avslutade vi med en trevlig middag och bra musik innan vi åkte till hotellet vi som bodde där.
Jag tror att de flesta var rätt så trötta efter gårdagen. Men nu är det bara att ta nya tag innan vi alla ska dela på oss och åka hem till vårt och våra lokalföreningar och informera de om vad som har kommit fram under helgen.
Som kongressombud så är det viktigt att informera vidare till våra medlemmar om vad som har hänt och vilka viktiga beslut som vi ha tagit under helgen. Jag försöker skriva lite här på bloggen om vad som har hänt under hela helgen men jag hinner inte med att få med allt, långt därifrån.
Idag kommer vi ombud att diskutera RSMH:s framtid och vi kommer att arbeta med det. Då tänker jag hur man ska förankra det på alla nivåer i organisationen från lokalförening, distrikt och upp genom förbundet. Där kommer man att ta upp hur kan vi få in nya medlemmar till våra föreningar och vad behöver vi föreningar göra för att det ska fungera. Hur behöver vi tänka för att det ska bli en positiv utveckling som genererar fler medlemmar?
Vad behöver föreningarna för hjälp och stöd för att klara av den här utvecklingen. Hur kan distrikt och förbund göra för att klara av att ge det stödet? Det är många intressanta och viktiga frågor som kommer tas upp. Hur tar vi oss an framtiden och drar åt samma håll?
Nu sitter vi och gör en framtidsövning med kanslichefen och här kommer det upp många intressanta och viktiga tankar på hur vi ska komma vidare. Men även vad vi redan gör i vår verksamhet som är bra. Jag tror att det är viktigt att se vad vi redan gör som är bra, för det måste vi ta med oss för det är väldigt mycket som redan är bra.
Sen en fråga som har pratats om är målgruppen unga och det gör mig så glad att den frågan har börjat att komma upp på dagordningen. RSMH behöver unga för sin överlevnad men frågan är vad de unga behöver av RSMH för att vilja vara med? Där har vi en viktig fråga som måste lösas inom kort, men även en långvarig lösning som fungerar över tiden. Ett bra beslut som vi tog igår var att man ska tillsätta ett ungdomsutskott och det kommer att vara viktigt i det här arbetet.
Det är fyra intressanta viktiga år som ligger framför oss nu. För vi ska klara av att vara den stora organisation vi är och stå upp för våra medlemmar som vi alltid gör. Så nu tar vi alla RSMH-are nya tag och fortsätter att göra ett lika bra arbete som vi alltid gör för vi kan det vet vi. Jag kan se här på alla ombud vilka resurser som finns inom RSMH så de personerna måste vi ta vara på.
Jag vill nu bara avsluta med att tacka alla för en mycket intressant helg och jag hoppas på att vi snart ses igen.
//Jonas Andersson
Publicerat söndagen den 14 maj klockan 11.02
Lördag på RSMH-kongressen: Delaktighet gör vården mycket bättre
Publicerat: maj 13, 2023 Sparat under: brukarinflytande, Demokrati, Gemenskap, Jonas Andersson, Läkemedelsbolag, RSMH Lämna en kommentarHejsan igen!
Nu sitter jag här på RSMH:s kongress och det är dag två av tre. Det är trevligt att träffa gamla arbetskamrater som jag hade när jag arbetade här i Stockholm för cirka 14 år sedan. Idag är det förhandlingar hela dagen med olika intressanta punkter som vi ska gå igenom.
Det kommer även att vara lite olika föreläsningar under dagen som alltid är trevligt att kunna lyssna på. Ikväll blir det kongressmiddag när dagens förhandlingar är över. Sen blir det att åka över till hotellet och bara koppla av och ladda upp för morgondagen, och sen hemresan.
Jag kommer att driva frågan om organisationens utveckling och hur man ska göra för att få in yngre personer i verksamheten. Det blir ett måste nu för att verksamheten ska utvecklas i den linje som man vill. Men det kommer att vara ett stort och intressant arbete och där är mycket som måste göras nu och inte senare. Det man säger och vill måste man verkställa och ta tag i och inte flytta fram det. Jag har haft den frågan på min agenda i så många år och påtalat det här problemet utan det har tagits på allvar, tyvärr. Men vi är där nu i vår verksamhet som jag sa att skulle hända.
Det som man hör i diskussioner är att man vill få in nya målgrupper till verksamheten och organisationen, men man är rädd för att ändra sin verksamhet för att den ska passa in till alla. Där har vi det stora problemet som vi måste lösa, för det är inte så svart eller vitt. Man kan ha både och men man kan höra att om de unga ska komma in så ska inte de gamla kunna vara kvar. Det gör mig så arg för vill man så kan båda vara med i organisationen. För man kan ha enskild verksamhet för de unga men även gemensamma verksamheter för alla.
I skrivande stund pågår en föreläsning om personcentrerad vård och delaktighet, och det är intressant. Där tar man även upp frågan om diagnoser men även ökningen vi har hos våra unga medborgare när man kommer in på medicinering. Det är en helt sjuk ökning som det är, och det måste man ta tag i anser jag, för den ökningen kan inte fortsätta. Det viktiga är att man utgår från vilka svårigheter våra barn har och hjälper dem med den biten. Man måste utgå från de andra behandlingsalternativen som finns istället för att fylla våra barn och ungdomar med mediciner. I många fall gör medicinen bara att man lägger locket på istället för att ta tag i problemet, anser jag.
Det är många som känner att de inte får vara delaktiga i sin vård och det skrämmer mig väldigt mycket. Finns det en skillnad mellan psykiatrin och den somatiska vården? Personligen tror jag att man får vara mindre delaktig i sin vård inom psykiatrin än inom den somatiska vården. Men vi vet sedan länge att om får man var delaktig i sin vård så blir slutresultatet så mycket bättre. För hur man än väljer så är det vi som kan oss själva och vet hur vi själva fungerar bäst. Sen har vi kanske inte den medicinska kunskapen som behövs och det är då viktigt att man samarbetar med vården.
De olika behandlingsmetoderna måste bli tillgängliga för alla och det ska inte vara en ekonomisk fråga. Ekonomin ska inte avgöra vilken behandling man ska kunna få. Men så anser jag att det är i vårt samhälle i dagsläget.
Nu kommer dagens förhandlingar att snart igång och det kommer bland annat handla om stadgar, olika motioner och verksamhetsinriktning. Det är frågor som ofta kan väcka lite debatt så vi få se vad det är som händer.
Jag återkommer imorgon igen om vad som händer här på Hagaberg!
/ Jonas Andersson
Skrivet lördag 12 maj klockan 11.34
Engagera fler unga för att behålla RSMH:s styrka
Publicerat: maj 5, 2023 Sparat under: Demokrati, Gemenskap, Jonas Andersson, makt, RSMH Lämna en kommentarNu kommer jag ta upp en viktig fråga som jag har haft aktiv under väldigt många år inom RSMH både som förbund och lokalt. Medlemmarna i vår organisation blir inte yngre och det kommer bli ett problem till sist i vår verksamhet. Det finns RSMH Unga på få platser men vi behöver det i hela landet för att vår underbara verksamhet ska överleva.
RSMH Unga finns på vissa platser i landet men det är tyvärr inte alls många. Jag har själv påtalat det i en del föreningar men man kan få en känsla av att man är lite rädd för att få in de unga för då ställs det andra krav kanske, eller man får ändra aktiviteterna som man gör så att det ska passa alla. Jag vet inte varför det är så. Det skrämmer mig att det motståndet finns och det är inget nytt. Redan när jag arbetade och slutade på förbundet för cirka 14 år sedan fanns det där.
Där finns en del verksamhet för ungdomar i RSMH Unga och det görs en del men det behövs mer. Man måste få en jämn fördelning i hela landet och inte bara på få platser.
Vad kan man göra tillsammans för att man ska få igång den delen i vår organisation? Vi alla måste gå ihop för att vi ska knäcka nöten. Ska det finnas en ren ungdomsdel i RSMH nu menar jag inte ett eget förbund utan en mer ren del för ungdomar. Ska förbundet få in personal som enbart arbetar med den utvecklingen? Ja, jag vet inte och det jag vet är att det måste hända något och den satsningen kommer kosta. Men det är verkligen en stor inventering för RSMH:s framtid.
Vårt stora och viktiga förbund ska ligga i framkant med den här frågan men det anser jag att vi inte gör nu och det gör mig ledsen. Spontant känner jag att vi ska satsa mer på att utveckla RSMH Unga i hela landet och få igång mer lokala verksamheter som passar de unga i våra ordinarie verksamheter.
Den psykiska ohälsan blir inte bättre för våra unga, tvärtom: den är sämre och där har vi i vårt förbund ett ansvar att driva de här frågorna framåt på olika sätt. Hela samhället går ut på att värna och få in unga i olika verksamheter för att det ska finnas en framtid. Vi måste inse att det är en väldigt viktig fråga. Men vi har tappat det tänket någonstans på vägen, och det anser jag är väldigt farligt om vi fortfarande ska vara det stora, stabila och starka förbund som vi är just nu.
Jag kommer att närvara på kongressen som äger rum den 12–14 maj 2023 och jag kommer att diskutera frågan med andra ombud, om vad vi kan göra gemensamt för att lösa det här problemet.
/ Jonas Andersson
Jag är stolt över att vara förtroendevald
Publicerat: april 24, 2023 Sparat under: Anhöriga, Demokrati, Diagnos, Lindha Holmqvist Lämna en kommentar
Jag är så glad och stolt över förtroendet att sitta i styrelsen för Funktionsrätt, både i Oskarshamns kommun och i Kalmar län. För er som inte vet vad Funktionsrätt är så kan jag förklara det som en förening som arbetar för personer med funktionsnedsättning och deras rättigheter i samhället. FN:s konvention för individer med funktionsnedsättningar är utgångspunkt i arbetet. I Funktionsrätt sitter representanter för olika föreningar som är medlemmar i Funktionsrätt. Tillsammans arbetar vi för förändring och jämlikhet.
Jag själv är medlem i Attention och RSMH och mina hjärtefrågor handlar om rättigheter för de med osynliga funktionsnedsättningar. Jag brinner för personer med npf, eftersom en funktionsnedsättning som inte syns kan vara svårare att hantera och kompensera för.
Jag har många idéer och frågor jag vill driva, men också stötta de andra med sina hjärtefrågor. Mycket är gemensamt för alla oavsett vilken funktionsnedsättning det handlar om.
Jag hoppas kunna bidra till ett gott arbete framåt, att min kompetens och mina erfarenheter kan bidra till förändring i samhället.
/Lindha Holmqvist
Bild (ej porträttet): Fotoakuten
Skandal att Försäkringskassan förvägrar människor deras rättigheter
Publicerat: februari 20, 2023 Sparat under: Anna-Maria Olsson, Arbetsmarknad, Demokrati, sjukskrivning, Socialförsäkringen 1 kommentar
I ett demokratiskt land ska varje människa ha rätt att delta i samhällsbygget, i arbetet med att utveckla det samhälle vi vill leva i, och att göra sin röst hörd. Det är själva demokratins grundbult: Allas röster ska få höras.
Alla i vårt land ska ha rätt att engagera sig politiskt, utbilda sig, ingå i sammanhang på sin fritid som är stimulerande, och delta i det offentliga samtalet. Men i praktiken finns det en grupp individer som inte innehar dessa rättigheter, de sjukskrivna och de med sjukersättning.
Enligt Försäkringskassans regler har man rätt att arbeta ideellt i en förening fem timmar i veckan utan att sjukersättningen ska påverkas. Så står det i reglerna. Men eftersom ingen verkar veta vad “arbete” egentligen innebär när man inte får betalt blir reglerna katastrofalt otydliga. Vi får ständigt olika besked, och i själva verket ser vi i lokalföreningarna att våra medlemmar blir utförsäkrade eller förlorar sin pension bara för att de deltar i föreningslivet! Vi ser också hur våra möjligheter att delta i vårt demokratiska arbete och i de utbildningar som vi ordnar hindras av rädslan för att bli av med sjukersättningen. Hur ska vi kunna engagera oss i en föreningsstyrelse, skriva debattartiklar eller delta i arrangemang ordnade av RSMH om Försäkringskassan står beredda att anklaga oss för bidragsfusk, stänga av oss och göra oss återbetalningsskyldiga?
Det blir omöjligt, så omöjligt att en av författarna till denna bloggtext inte ens kan skriva under med sitt namn av rädsla att förlora sin enda möjlighet till försörjning. Var är hens yttrandefrihet?
Om enbart de “arbetsföra”, de “friska”, utan funktionshinder, ska kunna föra fram våra ståndpunkter och våra program fallerar hela principen med brukarföreningen och RSMH:s själva idé.
Vi anser att det är skandal att en grupp i samhället så uppenbart förvägras rätten att ingå i samhällsgemenskapen. Det påverkar inte bara vilkas röster som hörs i offentligheten, denna diskriminering får också direkta konsekvenser för vår hälsa eftersom det är en ständigt pågående kränkning av våra rättigheter och av våra möjligheter att återhämta oss och ta vara på de dagar då vi mår bättre.
Om man kan komma och gå som man vill, göra vad man vill, och inte får betalt så borde det man gör aldrig räknas som arbete. Att det är upp till enskilda handläggare på Försäkringskassan att avgöra om ens förmåga att delta i exempelvis ett pepparkaksbak ska räknas som arbetsförmåga är en katastrofal rättsosäkerhet som enbart drabbar dem som inte har rätt att protestera mot den. Det är inte värdigt ett demokratiskt land.
/Anna-Maria Olsson
Samordnare på RSMH Skåne
och en person som inte vågar stå med sitt namn i rädsla att bli av med sin ersättning.
Varför skryter vi inte mer om vårt kamratstöd?
Publicerat: december 5, 2022 Sparat under: Anna-Maria Olsson, brukarinflytande, Demokrati, Kamratstöd, RSMH 1 kommentarJag har just gått RSMH:s kamratstödsutbildning och blivit något så fint som kamratstödscoach. Det betyder att jag får hälsa på i RSMH:s lokalföreningar och prata om hur vi bäst ger varandra kamratstöd. Tanken är att jag ska inspirera föreningsmedlemmarna. Samtidigt håller jag just på att avsluta arbetet med ett annat projekt där vi i RSMH-Skånedistriktet besökt alla våra lokalföreningar.
Vi hittade på en massa trevligt ihop när vi besökte de skånska lokalföreningarna. Vi lyssnade på live-musik och sjöng tillsammans. Vi åt våfflor, och gick på restaurang. Vi gick på skogspromenader, dansade, plockade blommor, käkade pizza och en massa annat.
Vid ett tillfälle skrev en musiker, som också är en medlem, en RSMH-låt, vid ett annat fick vi besök av ett litet lamm. Våra medlemmar delar så generöst med sig av sina liv och talanger.
Det har varit en del av mitt jobb att planera dessa träffar och när jag planerat dåligt, som till exempel när jag tänkte att jag kunde göra hundra våfflor samtidigt som jag gick omkring och pratade med folk, dök det genast upp flera personer som utan minsta tvekan ställde sig och lagade våfflor, i timmar. När jag känt att jag var till besvär som kom med catering timmar innan festen skulle börja fick jag istället känna mig som en viktig en efterlängtad gäst. När jag tänkte att jag kunde bära 10 pizzor själv från pizzerian fick jag skjuts och bärhjälp innan jag förstått att det skulle bli svårt att lösa.
Visst är allt inte frid och fröjd alltid, och visst drabbas vi av marginalisering, förtryck och ibland blir det fel och konflikter uppstår, men under träffarna gjorde vi alla vårt bästa för att hjälpa varandra att lösa de problem som fanns. Jag fick hjälp, jag fick lyssna, jag fick stötta och bli stöttad.
Nu är tanken alltså att jag ska coacha dessa lokalföreningar i kamratstöd, och jag funderar på vad jag har att komma med. Kanske inget. Kanske måste jag vara ödmjuk och konstatera att trots ett ganska långt yrkesliv i föreningsvärlden vet jag inte hur detta kan göras bättre. Jag kan mycket, men när det gäller kamratstöd så är jag bara så otroligt imponerad av vad jag mött. Vi borde vara stoltare än vi är, och där ser jag faktiskt att vi har lite förbättringspotential, när det gäller att se varandra och uppskatta allt vi gör, komma ihåg att fastän det är självklart för oss så är det inte självklart egentligen. Vi borde skryta om medlemmar som ställer upp och arbetar gratis dag ut och dag in för att det ska finnas aktiviteter och sammanhang för oss att hitta gemenskap i. Vi borde berömma oss själva för att vi är experter på tillgänglighet och jämlik gemenskap. Vi borde vara mer malliga över hur enkelt vi åstadkommer prestigelös gemenskap och vilket värde det har. Jag ser fram emot att få komma och hälsa på i lokalföreningarna igen och diskutera hur vi kan bli lite mer självgoda.
//Anna-Maria Olsson, RSMH Skåne
Se människan, inte testresultatet när ni anställer
Publicerat: september 19, 2022 Sparat under: Arbetsmarknad, Demokrati, Lindha Holmqvist Lämna en kommentarJag hatar verkligen när det förekommer diskriminering och att människor behandlas illa. Vi är olika och har olika förutsättningar, men i mångt och mycket vill samhället pressa in alla i samma fyrkant. Arbetsmarknaden är tydligen inte till för alla. Alla som kan ska jobba pratar vi om, men då måste arbetsmarknaden anpassas och sluta göra fyrkanter av alla. Samhället behöver mångfald för att fungera. Följande skrev jag både som insändare och som ett brev till olika företag:
Det har kommit till min vetskap att många rekryteringsföretag använder sig av logiktester och iq-tester när de ska rekrytera personal. Jag anser att det är diskriminering att använda sig av ett sådant verktyg när man ska rekrytera. Många människor blir uteslutna från arbetsmarknaden på grund av sådana tester. Hur kan ett logiktest visa hur bra någon är på att till exempel arbeta på ett lager eller stå i kassan i en butik?
Ni som använder er av denna typ av urval när ni rekryterar personal, tänk på hur många potentiella arbetssökande ni missar. Anser ni att någon med lägre iq eller någon som får lågt resultat på ett logiktest inte är anställningsbar?
Många med funktionsnedsättningar skulle klara av ett arbete hur bra som helst om de bara får rätt förutsättningar för det. Men på grund av dessa tester får de inte ens chansen att söka arbetet.
Jag ber er som rekryterar personal att tänka efter. Vill ni vara en attraktiv arbetsgivare som välkomnar mångfald, eller är bara vissa välkomna att arbeta hos er?
De företag som valt att svara på kritiken säger att det är legitimt för vissa tjänster, de ser det inte som ett urval utan mer säkerställa rätt person på rätt plats. Märkligt svar tycker jag. Se personen och inte ett resultat på något test.
Ett samhälle ska vara till för alla, arbetsmarknaden ska vara öppen för alla som vill och kan arbeta.
/Lindha Holmqvist
Psykisk hälsa på skolschemat ligger rätt i tiden
Publicerat: mars 14, 2022 Sparat under: Barn, Demokrati, Jimmie Trevett, studier, Uppväxtvillkor Lämna en kommentar
”Inför psykisk hälsa på skolschemat”, uppmanade 16 organisationer i ett debattinlägg i Dagens Nyheter den 23 februari. Jag instämmer. Unga inom RSMH drev denna fråga redan för ett par år sedan, bland annat genom att uppvakta politiker, men det gav inga resultat då. Idag, när fler talar om psykisk hälsa, tror jag att ämnet ligger mer rätt i tiden.
De flesta vet idag att vi presterar bättre om vi regelbundet rör på kroppen, men alla vet inte hur de ska ta hand om sin psykiska hälsa. Själsliga problem är ofta ett stigma och många vågar inte prata om det. Där skulle skolan kunna göra en viktig insats.
För många unga har pandemin inneburit att de tvingats undvika kontakt med jämnåriga. De har hela livet framför sig men under pandemin har många känt ovisshet inför framtiden. Vi nås också ofta av rapporter om att unga far illa i sociala medier.
En rapport från Folkhälsomyndigheten visar, att elevers psykiska problem minskar om skolan lär dem om hur psykisk hälsa kan hanteras. Det är viktigt att veta vad man kan göra när man inte mår bra, och vart man kan vända sig.
Om fler har kunskap om psykisk ohälsa tror jag också att det blir lättare att hjälpa varandra.
Psykisk hälsa bör därför finnas med på schemat under hela skoltiden och skulle kunna genomsyra flera skolämnen, inte bara idrott och hälsa, utan även exempelvis biologi och samhällskunskap.
Jag är medveten om att många skolor redan arbetar med psykisk hälsa, men då är det ofta kopplat till temadagar och liknande. Jag tycker att det bör genomsyra den dagliga undervisningen.
/Jimmie Trevett
God jul önskar RSMH!
Publicerat: december 24, 2019 Sparat under: Återhämtning, brukare, Demokrati, ensamhet, Fredrik Gothnier, Gemenskap, Kamratstöd Lämna en kommentar
Om du är ensam och i juletid dig något fattas
RSMH-bloggen 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.