När min värld rasade behövde jag bygga upp en ny 

Porträtt på Dennis, en ung man i svart munkjacka som tittar på sin mobil.

Hej! 

Eftersom jag är ny på RSMH-bloggen tänkte jag ägna mitt första inlägg åt en presentation av mig själv. 

Dennis Landén heter jag och är bosatt i Staffanstorp som ligger i Skåne. Jag är 29 år gammal. 

Jag gör musik och går under mitt namn Dennis Landén och finns på alla streamingtjänster, det vill säga Spotify med mera. Jag gör hiphop/pop, men går min egen väg, så det är kanske inte likt annan musik i samma stil. Jag har gjort musik under flera år och varit ute och lirat live runt om i Sverige, från Staffanstorp upp till Dalarna. 

Jag är ambassadör åt en fotbollsakademi i Kenya. Det innebär att jag köper upp fotbollsmaterial och skickar ner till dem, samt att jag donerar mina intäkter från Spotify till dem. Jag har även donerat ur egen ficka för att ge mat på bordet till familjerna. 

Jag köper även presenter, det kan vara allt från en penna till en målarbok, och packar in det och skickar till barnsjukhuset. När barnen har klarat en operation, kanske fyller år eller liknande, får de ett paket av mig. 

Parafotboll är fotboll för personer som har funktionsnedsättningar. Eftersom parafotboll finns i Lund är jag med dem och hjälper dem med det jag kan. De hade varit i Danmark och spelat en turnering och vann den. Då åkte jag till träningen veckan därpå och köpte en pokal till dem och pratade lite allmänt med laget. Jag hjälper dem så mycket jag kan. 

Varför gör jag allt detta?  

Jag har tidigare idrottat mycket, men 2020 skadade jag mitt knä i en fotbollsmatch. Det slutade med tre operationer. Idag kan jag inte spela fotboll, padel, badminton eller liknande. Det resulterade i att jag hamnade i en svacka och skadorna ledde även till att jag inte kan ta vilket jobb som helst. Jag kan nämligen inte bära för tungt eller till exempel sitta på huk. 

Så det blev bara att börja handskas med det och försöka göra det bästa av det hela. När en hel värld rasade, behövdes en ny värld öppnas. 

Eftersom jag varit arbetssökande i några år fick jag börja arbetsträna på RSMH Lund, vilket jag gör idag.  

Hur jag fick kontakt med RSMH Lund? 

Min farbror Pelle Landén hade varit med i föreningen i många år. Efter att jag och Pelle gjort ett reportage till tidningen Faktum, möttes vi på RSMH Lund för att ta bilder just till det reportaget.  

Det var då allting började.  

Ordnade evenemang för hemlösa 

Jag fick gästa RSMH Lunds podd Radio Galen och därefter fick jag bättre kontakt med RSMH Lund. Tiden gick snabbt och kort därpå somnade min farbror Pelle in efter en kort sjukdom. Då blev jag ungdomsansvarig för föreningen. Så för att hedra Pelle och alla andra skrev jag ihop ett mail till RSMH och berättade att jag ville göra ett event för hemlösa, eftersom Pelle hade varit hemlös i sina dar (dock flera år sedan, på senare år hade han allt man behövde).

Jag fick ett datum och en tid av föreningen när det skulle bli av, då började allt annat jobb. 

Jag ordnade sponsring av hygienprodukter, kläder, mat och dryck till alla som kom, men framför allt till dem som var hemlösa. För mig blev det otroligt viktigt att allting skulle vara helt gratis, vilket det var också! 

Jag hade börjat repa lite med husets band, som numera är mitt band. Så när eventet kom så blev vi  huvudnumret. Vilken kväll det blev! 

Det slutade med att föreningen fick en del nya kontakter. Det kom runt 70–100 personer under hela dagen/kvällen. Det blev en sådan succé att vi efteråt bestämde vi oss för att det skulle bli ett årligt event. Vilket jag är otroligt hedrad och tacksam över. 

Men det är inte jag som tar åt mig äran, utan den ger jag till de personer som har det svårt men som faktiskt ändå kom dit och visade upp sig, de förtjänar all kärlek och credd! 

Vi har även filmat hela eventet som kommer att komma ut också inom snar framtid. 

Jag är en enkel person, brinner för att hjälpa alla andra och bidrar med det jag kan. 

Det lilla kan göra mycket 

Tanken är att jag kommer att skriva inlägg på RSMH-bloggen om olika saker som hänt i livet och hur jag har bearbetat saker och ting, men först ville jag berätta lite för er vem jag är och vad jag gör, så ni kan få en liten uppfattning om mig! 

Då vi alla känner något, vissa lever med psykisk ohälsa och andra har andra problem, är det viktigt att kunna bolla med varandra och hjälpa varandra. För det lilla kan göra mycket, det är just det man inte får glömma! 

Jag brukar säga: ”om jag inte kan döma mig själv, så kan jag inte döma någon annan” samt ”jag må va 29, men har ett bagage som jag vore 59”.

Det ska bli otroligt intressant att berätta mina historier för er och hur det är att jobba i RSMH Lund! 

Jag finns också på alla sociala medier där jag heter @dennislandenmusic (länk till Instagram). 

Tack för ni valde att läsa, det betyder mycket. 

Hoppas vi hörs inom kort, må bäst under tiden! 
 
/Dennis Landén 


Vad är det som är så märkvärdigt med våren?

Östen Hannmyhr porträtt

När våren kom med sunnanvind och solen sken i sky, 
då slog mitt hjärta underbart och rymden var som ny. 
Ur fordoms gångna, mörka natt en morgonglädje kom, 
när kärrets högflod sköljde upp de frusna fjolårsblom. 

Det där är första strofen ur Dan Anderssons dikt Sång till våren. Och den uttrycker nog vad de allra flesta, eller åtminstone en betydande majoritet, tycker om den årstid som vi nu är inne i. 

På SMHI:s nätsida kan man också läsa följande: Våren är troligen den mest efterlängtade av våra fyra årstider vilket gör att intresset för dess ankomst är mycket stort. Säg den svensk som inte utbrister i ett ”nu är det verkligen vår! ” under den ibland mycket segdragna tiden mellan vinter och sommar. 

Jag räcker upp handen och protesterar. Aldrig någonsin har jag lovsjungit vårens ankomst. Tvärtom, men de orden vill ni varken höra eller läsa… 

Jag har känt mig rätt ensam om min negativa syn på våren och jag har heller aldrig träffat någon som känt en lika stark aversion gentemot den här årstiden. När folk i min närhet går omkring med löjliga leenden så hänger mina mungipor kraftigt ner mot marken och mina ögon uttrycker en trötthet likt någon som inte sovit på flera dagar. Sanningen är emellertid den att jag sover mycket mer under våren, men blir ändå aldrig riktigt pigg. 

Nu har jag emellertid upptäckt att jag inte är så ensam ändå. Vad skulle jag göra utan min kära vän Google? 

Ungefär 15 procent av alla svenskar blir faktiskt extra trötta och känner sig lite deppiga vid den här tiden. 

Men det måste ju finnas en förklaring. Och ja, det kan man också googla sig fram till. Egentligen är det ganska logiskt, men när man är så där extra trött så är ingenting logiskt. 

Det är ju så att längden på dagen ändras snabbt efter vårdagjämningen. Det går fortare och fortare, dag efter dag. Och den så kallade biologiska klockan hänger inte med, och de som reagerar som jag släpar efter. 

Det finns givetvis metoder att ta till för att slippa de här problemen, men dels har jag för lite utrymme för att skriva om det här och nu, dels är jag alldeles för trött. Därför överlåter jag till någon som är betydligt piggare än jag att berätta om det. 

Lyckligtvis finns det också poeter som tillhör de där 15 trötta procenten. Det här är Bo Bergmans dikt Våren:  

Nu kommer den grymma våren med  

sol i tak och vägg. 

Mina ögon rinna, och hjärnan  

är tom som ett urblåst ägg. 

Man blir ju sjuk och fördärvad 

av allt detta vita ljus,  

som glittrar, glänser, vaggar  

och dränker hela ens hus. 

Det glittrar, glänser, vaggar  

som långa böljeslag,  

och rockens hål och själens  

stå hemska i öppen dag. 

Dessa rader förklarar allt. Det är det starka ljuset som sänker oss. Men, men, så småningom blir det ju höst än en gång och man får kura skymning igen. Gissa om jag längtar? 

//Östen Hannmyhr 

Östen är under våren 2023 ansvarig för utbildningar på RSMH.

PS: Den här texten publicerades i en något längre version i Länstidningen i Östersund våren 2019. DS. 


Någonting annat att tänka på

khai-bild-blogg-breddareDet är skönt när man kan engagera sig för någon annan människas liv eller en förening, då kan man för en stund ”glömma bort” sina egna bekymmer och därmed också få vila!

Vissa perioder under året, händer det att jag går på bio varje fredagskväll, av den anledningen.

Jag har faktiskt också lärt mig viktiga överlevnadskonster genom bio, för att kompensera mitt psykiska handikapp. Små små tankeknep eller filosofiska inställningar, som jag tillämpar till vardags. Jag har till och med ändrat lite på mina värderingar, efter att ha sett en film om någon speciellt ämne till exempel.

Filmterapi är förresten någonting som jag läste om i Illustrerad Vetenskap. Vissa moderna forskare hävdar att människor kan ha nytta av att se på film, för att må bättre mentalt.

/Khai Chau


Om gåvan att drömma

kaisvvMånga olyckliga, ensamma människor är det, därför att de saknar ett Eget liv, faktiskt! Antingen har de aldrig haft det, eller också har det kommit bort med tiden.
Det finns ett ordspråk som säger: ”Den som har en boksamling och trädgård, känner sig inte ensam!” Med det menas att när man har någonting att hänge sig åt, så fylls man också av harmoni, så att man slipper oroa sig eller gå och må dåligt.

För att skaffa sig ett ”eget liv”, måste man först och främst ta reda på vad är det man verkligen vill göra med sitt liv! Till att börja med, kan man tillåta ganska fria tyglar och stora drömmar – då kommer man sanningen närmast. Det är en stor gåva att vi människor kan drömma och fanisera!Men många gånger, är vi också livrädda för att utnyttja det. Böcker, musik – och filmer – har nästan alltid funnits i människans historia och haft en stor verkan för vår välbefinnande
Det som kallas Kultur!

/Khai Chau