Mycket i budgeten gynnar folks psykiska hälsa
Publicerat: september 23, 2015 Sparat under: Jimmie Trevett Lämna en kommentar
Regeringen satsar över 1 miljard årligen på psykiatri. Det är första gången på väldigt länge som det satsats så mycket. Troligtvis är det den högsta siffran sedan psykiatrireformen genomfördes på mitten av 1990-talet. Ändå hörs knappt något annat än klagomål i media på budgeten vad gäller allt från skattehöjningar till bristande förslag när det gäller att minska arbetslösheten och klimathotet. Vi kräver en mer nyanserad debatt för flera åtgärder gynnar faktiskt personer med psykisk ohälsa.
Under de senaste tio åren har de dåvarande regeringarna lagt runt 850 miljoner årligen på psykiatrin, trots att Psykiatrireformens utredare Anders Milton ansåg att det behövdes satsas det dubbla, ungefär 1,7 miljarder per år för att komma till rätta med problemen inom psykiatrin. För första gången på många år gör alltså regeringen en lite större satsning på psykiatrin, denna gång med fokus på ungas psykiska hälsa. Det behövs visserligen satsas mycket mer på bland annat elevhälsan, men detta är bättre än inget och vi hoppas att när Gabriel Wikström börjar snurra på det statliga hjulet så leder det även till satsningar på psykisk hälsa inom kommun och landsting. Det är dags att han påverkar sina partikamrater!
Dessutom väljer regeringen att tillföra 1 miljard till socialtjänsten, som har varit i kris under många år. Vi, liksom många andra patient- och brukarorganisationer, är också väldigt glada över att den bortre tidsgränsen inom sjukförsäkringen äntligen försvinner. Den har skapat oerhört lidande och förvärrat den psykiska ohälsan för många. Att den borte tidsgränsen skulle bidra till att personer med psykisk ohälsa började må bättre och snabbare kom ut i arbete, vilket vissa debattörer påstår, är inget annat än nonsens.
Men allt är naturligtvis inte bara ros, utan vi ger också lite ris. Det finns flera frågetecken i budgeten. Till exempel lovade Socialdemokraterna i sin skuggbudget då de var i opposition att statsbidraget till organisationer inom funktionshinderrörelsen skulle höjas med 24 miljoner år 2014, eftersom statsbidraget inte hade höjts sedan 2008. Miljöpartiet lovade å sin sida en höjning på 17 miljoner år 2015. Nu har det istället höjts med 6 miljoner. Varför då? Vad har inträffat på vägen? För oss ideella organisationer räcker dessa pengar knappt till att höja lönerna så att de hänger med i inflationstakten. Det är mycket anmärkningsvärt.
Vi är inte heller ensamma om att undra över varför inte lönebidragstaken har höjts. Vi vet att andra organisationer inom Handikappförbunden också är kritiska till detta, liksom fackförbund som LO. Lönebidragen har legat still sedan 2008. Hur länge ska det dröja innan nästa höjning?
Sammantaget är det dock en hel del positiva förändringar som tycks komma att ske i och med höstens budget – den första som regeringen har fått igenom tack vara den så kallade Decemberöverenskommelsen. En mer nyanserad diskussion om satsningarna behövs helt enkelt lyftas fram i media!
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH
Flykt
Publicerat: september 17, 2015 Sparat under: Henrik Larsson Lämna en kommentar
Lyssnar på P3 om att vara andra generationens invandrare. En kvinna i min ålder pratar vars föräldrar flydde från Kurdistan (antar att det måste varit under det stora folkmordet turkarna är anklagade för) om hur oförmögen hon är att berätta för sina barn om deras härkomst.
Hon uttryckte det så bra när hon sa att flykt är inget man väljer själv, flykten väljer dig.
Jag kom och tänka på vad min mor sagt om sin flykt från Estland. ”På flykt gör man saker som man inte borde” Sen …grät jag igen och igen.
Sen tänker jag på min turkiska kompis i skolan, Yavus. Och ställer mig frågan om ett möte mellan ett turkiskt barn och ett kurdiskt barn på 80-talet.
Varför jag stället mig den frågan är onekligen mystisk. Har väl någon socialromantisk idé om att deras föräldrar hatar varandra och att barnen är hämmade av det i mötet med varandra. Typiska nidbilder antagligen.
Jag skulle nog ha blivit soskärring.
/Henrik Larsson
För f-n Helena använd ditt förnuft
Publicerat: september 4, 2015 Sparat under: Ångest, Återhämtning, Depression, Helena Isaksson Lämna en kommentar
Många gånger när jag haft panik så har min bror sagt till mig att använda mitt förnuft. Det har ju låtit förnuftigt men polletten har aldrig trillat ner.
Nu plötsligt har den gjort det. Jag har kommit på mig själv med att tänka magiskt. Min enorma fantasi har verkligen frodats.
Fantasi är bra när man ska vara kreativ men när den används för grubbleri och magiskt tänkande är den förödande.
Jag har tappat greppet totalt och sett mönster och förbannelser i allt: ”Nu händer det därför att jag tänkte så.” ”Nu händer något hemskt för att jag varit glad en stund.” Alla katastrofer jag hör om kan drabba mig. Varför skulle jag skonas. Jag är unik, hela världen är emot mig.
Stopp. Andra blir också drabbade av otrevliga saker. Andra oroar sig också och tänker konstiga tankar. Det är som om vi har ett behov av att se mönster och vilja ha en övernaturlig förklaring på det som sker. Människan har alltid sysslat med sånt. Sällan har övernaturliga saker kunnat bevisas.
Jag har kommit fram till att jag måste tänka vad som är mest sannolikt för att jag inte ska dra iväg.
När saker händer och jag inte kan göra något åt det, hjälper det då att jag oroar mig över det? Nej. Hjälper det att ha ångest över det? Nej.
När jag kan göra något tvingar jag mig till att agera.
Tvivlet på detta tankesätt kommer såklart som ett brev på posten. Är det konstigt när jag tänkt så i 50 år? Nej. Det kommer självklart att ta tid att tänka om. Att bli förnuftig. Vet ju inte ens om det kommer att funka men jag ska försöka. När fantasin drar i väg och jag får för mig en massa saker ökar ångesten markant. Att försöka vara förnuftig hjälper mig att vara klar i tanken. En liten stund i alla fall. Att använda cortex istället för att förlora mig i det limbiska systemet.
När tråkiga saker händer tar jag det ofta personligt. Men Helena höj blicken och se utöver världen. Det kunde ha varit värre. Det kunde ha varit krig och naturkatastrof också. Det är dock nog så jävligt att ha ångest. Det är ingen katastrof om inte alla dagar är ok. Det är ok att sitta och glo en hel dag, försöker jag tänka. En dag av reflektion…
Det hjälper mycket om man kan ta händelser så bra det går. Försöka vara förnuftig för sin egen skull. Finns det något positivt fast det är hemskt? Kanske inte… försöka se glaset halvfullt istället för halvtomt.
Detta är förstås hopplöst svårt om det händer anhöriga något. Vet inte hur jag skulle hantera det. Vill inte ens tänka tanken.
Nu smög sig magiskt tänkande in. Bara för att jag skrev så kanske det händer något. Typiskt mig. Händer det något skulle det ha gjort det vare sig jag skrev det eller inte. Kan jag oroa mig bort från det? Nej. Hjälper det att vara orolig för saker? Lite, om jag agerar och gör något åt saken som kan förbättra utgången, annars inte. Man tär bara på sitt psyke. Maler ned sig själv. Sliter på systemet. Men så svårt att låta bli.
Hur tolkar jag det som händer? Nu när jag försöker vara förnuftig så känns det som något vill testa mig ännu mer. Detta är min demon. Jag förstår nu att jag skapar den själv. Det gäller att ha tålamod och stå fast vid det nya till demonen har lugnat sig. Jag försöker skratta åt demonen. Ler för mig själv.
Vi hörs
/Helena
RSMH-bloggen 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.