Livsmål
Publicerat: november 6, 2012 Sparat under: Återhämtning, Khai Chau, Min berättelse Kommentarer inaktiverade för Livsmål
Det värsta som skulle kunna ha hänt mig för min överlevnad/återhämtning, är att jag tillät folk slå ut mina drömmar/visioner. Jag har nog alltid varit en stor drömmare/dagdrömmare.Tänker på John Lennons låt! Jag tycker att det är livsviktigt med ett livsmål, utifall man skulle gå vilse i livet, någon gång.
Precis som när du väl tagit ut kompassriktningen, så förhindrar detta dig från villovägar, när du vandrar. Samtidigt är det mer stimulerande att leva, när man har ett mål att leva/arbeta för, eller hur? Sedan är det upp till var och en att få bestämma vad målet blir. Därför är det jätte-olyckligt att folk slår bort ens innersta drömmar, när de bara menar med att hjälpa.Någon klok person har skrivit följande: ”Du är så ung som din tillförsikt, så gammal som ditt tvivel, så ung som din förhoppning, så gammal som din försagdhet. Så länge skönhetens, glädjens, djärvhetens, storhetens makt från jorden, människorna och oändligheten når ditt hjärta, så länge är du ung. För när vingarna hänger neråt och ditt hjärta täcks av pessimismens snö och cynismens is har du blivit gammal på riktigt”.
/Khai Chau
Apoteken har blivit en felande länk
Publicerat: november 5, 2012 Sparat under: Anne-Sofie Höij, Apotek, Medicin Kommentarer inaktiverade för Apoteken har blivit en felande länk
Jag blev psykisk sjuk 1953 och är idag fortfarande i behov av lugnande medicin flera gånger om dagen. Medicinen gör att jag fungerar någorlunda normalt och mår så bra som är möjligt. Jag är inte ensam om att vara beroende av medicin för att kunna klara vardagen. Jag och många med mig behöver kunna hämta ut föreskrivna läkemedel på apoteket mot betalning året om. Numera har jag lärt mig att jag inte kan gå till apoteket samma dag som jag behöver min medicin. Den lärdomen har jag fått efter att bland annat ha tvingats åka till apoteket i Timrå, cirka fem mil bort, när det inte gick att få tag på preparatet Risperdal samma dag i min hemkommun. Det är en medicin som måste tas regelbundet enligt ordination annars riskerar jag jobbiga biverkningar och utebliven önskad behandlingseffekt. Dessa problem ställdes emot den kostnad och det besvär det innebar att fara tolv mil. Hemapoteket var i alla fall schyssta och ringde runt till de närliggande kommunerna och frågade var medicinen fanns i lager, då det inte fanns i hemkommunen. Tack för denna service.
Jag har själv inte fått biverkningar av att få mina originalmediciner utbytta mot billigare liknade mediciner, men det är tyvärr inte ovanligt. Människor tvingas avstå att ta ut originalmedicinen eftersom de inte har råd att betala merkostnaden för den. Vi är många som fått biverkningar av ordinerade mediciner och nu inte vågar chansa på att få den önskade effekten av medicinen, när vi tar ersättningspreparat från apoteken. Dessutom tillkommer ökande oro hos oss patienter när preparaten ser förvirrande olika ut från gång till gång. Vi får ständigt nya billigare preparat med olika utseende.
Som det ser ut idag ökar oron för många av oss när mediciner är svåra att få tag på eller utbytespreparaten ger nya biverkningar och ser annorlunda ut. Oron skapar ökad psykisk ohälsa. Det är meningen att vi ska bli friskare av medicinerna, men som det ser ut idag skapar krånglet med att få tag på de utskrivna preparaten motsatt effekt. När och hur ska det bli ändring på detta?
/Anne Sofie Höij
Att inte bedömmas efter sitt yttre
Publicerat: november 2, 2012 Sparat under: Internet, Khai Chau, Min berättelse Kommentarer inaktiverade för Att inte bedömmas efter sitt yttreTyvärr uppfattas människor med psykisk ohälsa som ganska asociala, det är en känsla som vi även upplever själva. Dessutom känns det ofta jobbigt att tvingas umgås med folk på grund av alla tillhörande sjukdomsbilder, som gör sig mer påminda då. Att känna sig iakttagen, bli missförstådd/misstolkad samt ofrivilliga skakningar på grund av biverkningar. Eller att inte kunna föra ett vettigt samtal på grund av inre tankestörningar, paranoida tankar mm. 
Samtidigt som man inte heller mår så bra av att hela tiden vara ensam i lägenheten. Det kan lätt utvecklas till en ond cirkel.
Vad som fungerar bra däremot, är dessa cyber-sammankomster på internet, där likasinnade träffas på egna/lika villkor. Man lämnar ut sig precis så mycket eller lite som man själv vill. Man bestämmer själv vad man vill säga och vilken tid på dygnet man vill säga det. Det känns tryggt att inte bedömmas bara efter sitt yttre.
Kai Chau
Anne-Sofie Höij
Publicerat: november 1, 2012 Sparat under: Anne-Sofie Höij 1 kommentarHej alla läsare! Jag heter Anne-Sofie Höij och kommer att blogga här framöver. Jag är 65 år gammal och har två barn. Jag har 59 års erfarenhet av psykisk ohälsa, som jag lever med än idag.
Mitt engagemang i RSMH omfattar flera uppdrag, jag är suppleant i förbundsstyrelsen, ledamot i det intressepolitiska utskottet, vice ordförande för distriktet i Västernorrland samt medlem i lokalföreningen i Härnösand där jag bor.
Jag är en ständigt nyfiken och ifrågasättande person, något som också kommer att märkas i mina blogginlägg. På fritiden tycker jag om att laga mat, läsa och lyssna på 60-talsmusik. Och umgås med goda vänner och med mina syskon.
Hälsningar
/Anne-Sofie
Vi vill vara självständiga
Publicerat: november 1, 2012 Sparat under: Återhämtning, Khai Chau, Min berättelse 1 kommentar
Jag har nog haft lite tur i oturen, så att säga. Tur med att träffa rätt människor, hamna på rätt plats, fatta kloka beslut osv.
Det är väldigt svårt att styra sitt liv enbart på egen hand, som psykiskt funtionshindrad. Det mesta verkar mot en, istället för att hjälpa en. Men det finns små, små ljusglimtar, små, små änglar, även om de är väldigt få, som förmår en att tro att man kan komma hur lång som helst!
Det behövs egentligen en väldigt liten insats, bara den känns rätt/positiv, så kan människor med psykisk ohälsa bli självgående också – det gäller bara att hitta insatsen! För, vi vill vara självständiga, som alla andra, även om det ser ut som om vi är väldigt flata, vilket är en grov misstolkning.
Khai Chau
Finnes: apotek, sökes: medicin
Publicerat: oktober 31, 2012 Sparat under: Apotek, Jimmie Trevett, Medicin Kommentarer inaktiverade för Finnes: apotek, sökes: medicin
På dagens DN debatt presenterar Sofia Wallström den nya apoteksutredningen. Artikeln hänvisar till Apoteket ABs statistik som visar att 93-94 procent får ut sina föreskrivna läkemedel när de går till apoteket idag mot 95 procent innan avregleringen 2009. Siffran säger emellertid inget om de som går från apoteket med oförrättat ärende. Och visst kan man misstänka att statistiken skulle se annorlunda ut om alla de som gått från apotek till apotek för att få tag på sin föreskrivna medicin funnits med.
Idag hamnar ansvaret för att jaga rätt på receptbelagda preparat i stor utsträckning på apotekskunden, då apoteken inte har insyn i varandras lagersaldon. Många av RSMHs medlemmar har varit med om att läkemedel inte finns i lager på apoteket och därmed tvingats söka sig till nästa apotek och kanske även ett till, utan att nödvändigvis synas i statistiken.
Med detta som bakgrund ställer vi oss positiva till att man vill skärpa regeln om att det ska gå att få föreskrivna läkemedel inom 24 timmar och att apotekens datasystem ska byggas ut så att det lättare går att se var mediciner finns tillgängliga.
Ytterligare ett problem som våra medlemmar vittnar om är bekymren med att få läkemedel utbytta, något som utredningen också tar upp. Det ska enligt den, i undantagsfall gå att få behålla originalpreparatet för att slippa oväntade biverkningar och förvirring när medicinen har ett nytt utseende. Det är förstås bra, men frågan är hur apotekaren ska kunna avgöra i vilka fall som kunden ska slippa få sin medicin utbytt mot en billigare sort? Är det kunden som måste ta den striden också? Våra medlemmar är många gånger inte stridbara kunder utan de har i själva verket ansträngt sig en hel del redan för att över huvud taget ta sig till apoteket. Vi vill se ett system där vi på ett säkert och tryggt sätt kan få ut våra föreskrivna mediciner i tid.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
Genomför besluten!
Publicerat: oktober 30, 2012 Sparat under: Återhämtning, Jimmie Trevett 1 kommentarI dagens DN efterlyser Sven Britton (S) en snabbutredning av den krisande psykvården. Han pekar på flera problem inom dagens psykiatriska vård; personalbrist, okunskap, brist på forskning och bristande implementering av föreslagna och beslutade åtgärder. Jag kan inte annat än hålla med Sven Britton i hans analys av nuläget, bristerna är stora, läget är akut och något behöver göras. Efter Anders Miltons utredning av psykiatrin sköt staten till medel för att kommuner och landsting skulle kunna genomföra de åtgärder som utredningen föreslog.
Tyvärr blev resultatet av satsningen på många håll i landet ett nollsummespel då landsting och kommuner drog ner i sina ordinarie budgetar när projektmedel från satsningen kom till. På vissa håll blev anslagen till psykiatrin till och med mindre än innan. Denna ekonomiska diskriminering av psykiatrin är ett slöseri på människor och i förlängningen även ett slöseri på ekonomiska resurser då brister i tidiga insatser ökar den allvarliga psykiska ohälsan och vården blir mer kostsam och vägen till återhämtning betydligt längre.
För återhämtning behövs, precis som Britton skriver, en meningsfull sysselsättning att stiga upp till på morgonen, men det behövs också ett riktigt boende och god vård. God vård är vårdkedjor utan brister och felande länkar. Det måste finnas möjligheter att få psykiatrisk vård för personer som söker den och utbudet måste vara så brett och omfattande att ingen behöver bli hemskickat med enbart ett recept och utan plan på fortsatt behandling. För alla dessa delar ska täckas in krävs ökad samverkan mellan kommuner och landsting
Psykiatrin har inte den status som ett så viktigt område behöver och förtjänar vare sig som forskningsområde eller som arbetsgivare, vilket är en naturlig följd av bristande resurser. Det behövs mer forskning inom psykiatrin och RSMH vill särskilt betona vikten av studier på det psykosociala området och inte bara för att få fram nya läkemedel.
Den utredning som Britton föreslår är helt på sin plats och RSMH vill vara med på tåget, men ännu bättre vore om de beslutade åtgärderna inom psykiatrin genomfördes. Vår uppmaning till Britton och hans kollegor inom politiken är att hålla frågan om bristerna inom psykiatrin vid liv så att en förändring blir möjlig.
/Jimmie Trevett
förbundsordförande, RSMH
Förmåga att tänka klart
Publicerat: oktober 26, 2012 Sparat under: Återhämtning, Khai Chau, Min berättelse Kommentarer inaktiverade för Förmåga att tänka klart
Det finns naturligtvis många olika viktiga faktorer för en återhämtning. Här skriver jag om Förmågan att tänka klart – och även oförmågan. Det kanske låter konstigt att jag inte kan tänka klart, men ändå inte. Var kan det drabba mig/dig annars, när vi lider av psykisk ohälsa, om inte tänkandet?
Och vad är en människa som tappat förmågan att tänka självständigt, även till vardags? Jo, som en dator med en trasig processor, om man ska tala datorspråk, eftersom jag gillar data.
/Khai Chau
Patientens inflytande försvinner i krångligt lagförslag
Publicerat: oktober 25, 2012 Sparat under: Frivillig vård, Jimmie Trevett, Tvångsvård 2 kommentarerIgår var en intensiv och spännande dag som började i med psykiatrikonferens i Säffle, arrangerad av lokalföreningen där och avslutades på ABF-huset i Stockholm och ett remisseminarium om den aktuella utredningen om psykiatrisk tvångsvård arrangerat av Svensk Socialpolitisk förening. En gemensam nämnare för arrangemangen var att de bland annat kom att handla om ökade möjligheter till frivillig vård och till patientinflytande i vården. Det är inte bara en fråga om att ta tillvara människors rättigheter och att undvika att individer kränks, det är också en del av en mer effektiv behandling. I det nya förslaget om lag om psykiatrisk tvångsvård sänker man trösklarna för att kunna tvångsomhänderta människor. Det är lätt att börja undra om det kommer leda till mer eller mindre patientinflytande i vården.
Vid remisseminariet på kvällen blev det tydligt att det nya lagförslaget är omfattande och komplicerat. En psykiater ur publiken påtalade att det redan idag är svårt som läkare att förhålla sig till lagen och förstå den. Hur ska det då bli sen? Och vad händer med patientens rättssäkerhet när lagen är för komplicerad för läkaren att förstå, samtidigt som det är läkaren som ska avgöra om en person ska tvångsvårdas?
Jag har sagt det förr, lagförslaget angår oss. Senast den 15e november ska synpunkter, ta chansen och tyck till.
Jimmie Trevett, förbundsordförande RSMH
Är vi människor?
Publicerat: oktober 19, 2012 Sparat under: Hannes Qvarfordt, Tvångsvård Kommentarer inaktiverade för Är vi människor?
När man jämför Psykiatrilagsutredningens förslag till ny tvångsvårdlag – och för all del även tidigare tvångsvårdslagar – med lagar, deklarationer och konventioner om mänskliga rättigheter, måste man ställa sig frågan om vi som lider av psykisk ohälsa verkligen är människor. För att reda ut saken skall jag peka på ett antal särskilt tydliga punkter. (Av utrymmesskäl får jag i stor utsträckning hänvisa till självstudier av de olika texterna, till vilka det finns länkar längst ned.)
Vi börjar med att fråga oss om vi är medborgare i Sverige. I Regeringsformen står bl.a. följande:
2 § Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
[…] Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.
6 § Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i andra fall än som avses i 4 och 5 §§. Var och en är dessutom skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.
8 § Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövanden. Den som är svensk medborgare är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det. Lag (2010:1408).
Med tanke på de frihetsinskränkningar och kroppsliga ingrepp, som föreskrivs i tvångsvårdslagarna, tillhör vi uppenbarligen inte medborgarskaran i Sverige.
Är vi då godkända som människor med funktionsnedsättning i allmänhet? I FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättning står bl.a. följande:
Konventionsstaterna,
h) erkänner även att diskriminering av en person på grund av funktionsnedsättning är en kränkning av det inneboende värdet och värdigheten hos varje människa,
n) erkänner betydelsen av individuellt självbestämmande och oberoende för personer med funktionsnedsättning, däribland friheten att göra egna val,
Artikel 4 Allmänna åtaganden
1. Konventionsstaterna åtar sig att säkerställa och främja fullt förverkligande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning utan diskriminering av något slag på grund av funktionsnedsättning. I detta syfte åtar sig konventionsstaterna följande:
b) att vidta alla ändamålsenliga åtgärder, däribland lagstiftning, för att modifiera eller avskaffa gällande lagar, bestämmelser, sedvänjor och bruk som är diskriminerande mot personer med funktionsnedsättning,
Artikel 5 Jämlikhet och icke-diskriminering
2. Konventionsstaterna ska förbjuda all diskriminering på grund av funktionsnedsättning och garantera personer med funktionsnedsättning lika och effektivt rättsligt skydd mot diskriminering på alla grunder.
Artikel 12 Likhet inför lagen
2. Konventionsstaterna ska erkänna att personer med funktionsnedsättning åtnjuter rättskapacitet på lika villkor som andra i alla hänseenden.
Artikel 14 Frihet och personlig säkerhet
1. Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra […]
b) inte berövas sin frihet olagligen eller godtyckligt och att varje frihetsberövande sker i enlighet med lagen samt att förekomst av funktionsnedsättning inte i något fall ska rättfärdiga frihetsberövande.
Artikel 15 Rätt att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning
1. Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Särskilt får ingen utan sitt fria samtycke utsättas för medicinska eller vetenskapliga experiment.
Artikel 17 Skydd för den personliga integriteten
Alla personer med funktionsnedsättning har rätt till respekt för sin fysiska och psykiska integritet på lika villkor som andra.
Artikel 21 Yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information
Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan utöva yttrandefriheten och åsiktsfriheten, inklusive friheten att söka, ta emot och sprida uppgifter och idéer på lika villkor som andra och genom alla former av kommunikation som de själva väljer enligt definitionen i artikel 2 […]
Eftersom de intrång i integritet och personlig frihet, som stadgas i tvångsvårdslagarna, på punkt efter punkt står i strid mot FN-konventionen, tvingas vi konstatera att vi inte heller räknas som människor med funktionsnedsättningen.
Återstår gör då, till sist, frågan om vi över huvud taget kan betraktas som människor.
I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna står bl.a. följande:
Artikel 1
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. […]
Artikel 2
Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. […]
Artikel 29
2. Vid utövandet av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd. […]
Ställer vi innehållet i dessa artiklar i relation till vad våra tvångsvårdslagar stadgar, kan vi dessvärre slutligen konstatera, att människor med psykisk ohälsa tydligen inte tillhör människosläktet, över huvud taget!
Den rättsligt bevandrade kan då genast göra invändningen, att de tvångsåtgärder samhället ger sig rätten att tillämpa på människor med psykisk ohälsa bygger på att dessa är sjuka, mer eller mindre otillräkneliga och att de inte vet sitt eget bästa, vilket anses ge berättigad grund för undantagen från rättighetslagar och -konventioner. Som jag har försökt visa i ett par tidigare blogginlägg, här och här, saknas det emellertid hållbart, vetenskapligt stöd för sjukförklaringarna och därmed också för uppfattningen att människor med psykisk ohälsa är otillräkneliga och inte vet sitt eget bästa. Det går inte att skilja ut dem från den övriga mänskligheten och därför inte heller från de rättighetslagar och -konventioner som skall gälla alla människor.
Av samma skäl finns det heller ingen hållbar grund för att hävda, att de behandlingar som ges under tvång är de rätta eller bästa – eller att de ens är lämpliga, över huvud taget. I synnerhet som de ofta medför svåruthärdliga eller direkt skadliga biverkningar. Man vet, de facto, inte vad det är man behandlar! Det går alltså inte att motivera tvånget ens på sådana grunder.
/Hannes Qvarfordt
FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättning
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
RSMH-bloggen 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.