Patientens inflytande försvinner i krångligt lagförslag

Igår var en intensiv och spännande dag som började i med psykiatrikonferens i Säffle, arrangerad av lokalföreningen där och avslutades på ABF-huset i Stockholm och ett remisseminarium om den aktuella utredningen om psykiatrisk tvångsvård arrangerat av Svensk Socialpolitisk förening. En gemensam nämnare för arrangemangen var att de bland annat kom att handla om ökade möjligheter till frivillig vård och till patientinflytande i vården. Det är inte bara en fråga om att ta tillvara människors rättigheter och att undvika att individer kränks, det är också en del av en mer effektiv behandling. I det nya förslaget om lag om psykiatrisk tvångsvård sänker man trösklarna för att kunna tvångsomhänderta människor. Det är lätt att börja undra om det kommer leda till mer eller mindre patientinflytande i vården.

Vid remisseminariet på kvällen blev det tydligt att det nya lagförslaget är omfattande och komplicerat. En psykiater ur publiken påtalade att det redan idag är svårt som läkare att förhålla sig till lagen och förstå den. Hur ska det då bli sen? Och vad händer med patientens rättssäkerhet när lagen är för komplicerad för läkaren att förstå, samtidigt som det är läkaren som ska avgöra om en person ska tvångsvårdas?

Jag har sagt det förr, lagförslaget angår oss. Senast den 15e november ska synpunkter, ta chansen och tyck till.

Jimmie Trevett, förbundsordförande RSMH


2 kommentarer on “Patientens inflytande försvinner i krångligt lagförslag”

  1. M.O.B. skriver:

    Ett absolut minimikrav man bör kunna ställa är att även om tvångsvård finns så borde patienten inte utsättas för behandlingar mot sin vilja innan det varit en rättslig prövning om huruvida tvångsvård skall tillämpas. Risken finns att t.ex. grannar, kollegor, arbetsgivare eller vissa anhöriga hetsar Polisen och psykiatrin mot en person för egen vinnings skull och att detta leder till att personen tvångsintas i psykiatrin och t.ex. tvångsbehandlas med neuroleptika och ECT endast en timme innan den första rättsliga prövningen i Förvaltningsrätten. Eftersom dessa behandlingar har svåra biverkningar i form av stora skakningar som gör det svårt att koncentrera sig, svår munntorrhet som gör det omöjligt att tala och minnesförlust som gör det omöjligt för den som är falskt anklagad för att lida av psykisk sjukdom att berätta sin version, så blir inte den rättsliga prövningen rättvis.

    Tvångsvården skulle alltså initialt endast bestå av förvaring, men där patienten fick nyttig mat för personer som är extremt stressade, d.v.s. den borde vara magnesiumrik och t.ex. innehålla spenat.

  2. Hannes Q skriver:

    Hej, Jimmie!

    Det är just bristen på vård och stöd i frivilliga och lättillgängliga former – och av det slag som brukarna själva efterfrågar! – som leder till ett ökat ”behov” av tvångsingripanden. I stort sett alla människor med psykisk ohälsa jag har kommit i kontakt med har kunnat vittna om, att det ofta är näst intill omöjligt att komma till och få hjälp, så länge man söker hjälpen frivilligt. När man till sist mår så dåligt att man blir desperat, självmordsbenägen och kanske aggressiv eller förvirrad av förtvivlan, då slår samhället till med det stora tvångsartilleriet. Helt i onödan!

    Om det ställs mycket höga krav för att få tillgripa tvång, tvingas samhället i stället anstränga sig för att erbjuda vård- och stödformer, som är tillräckligt attraktiva för att brukarna skall söka vården och stödet. De avstår, när de känner att den vård och det stöd som i bästa fall erbjuds inte har något att ge dem – och faktiskt alldeles oavsett hur illa de mår!


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s