Lindha: Nomadflickan, hon som ständigt är på väg någonstans

Utan kunskap och förståelse får vi ett segregerat samhälle.
Idag vill jag prata lite om PTSD (Post Traumatic Stress Disorder). Det uppkommer om personen varit med om ett allvarligt trauma och ger symtom som ångest och hög nivå av stress.

Jag ligger precis på gränsen till mild PTSD efter min uppväxt. Jag har flyttat och bytt skola väldigt många gånger under mitt liv. Att alltid vara den nya tjejen eller hon som flyttade är jobbigt. Inga rötter eller en fast tillvaro att hålla i. Ständigt på väg någonstans.
Jag blev aldrig tillfrågad om vad jag ville, kunde aldrig påverka besluten. Kringflyttad och ett liv i en flyttkartong.

Konsekvensen blev att jag blev ensam och inte vågade skaffa vänner, det kändes meningslöst eftersom jag ändå skulle försvinna igen. Nomadflickan, hon som ständigt är på väg någonstans.

Idag är jag snart 42 år gammal. Jag har bott på samma ställe i långt över 20 år. Men oron finns inom mig ändå. Kommer jag ryckas upp med rötterna igen? Får jag verkligen välja själv? Det är så skrämmande hur mycket min kringflackande uppväxt har påverkat mig.
Psykiskt skadad för livet, en trasdocka.

Det syns inte på utsidan, men det finns där ändå.