RSMH Malmös 30-årsfirande inspirerar!
Publicerat: mars 21, 2013 Sparat under: Jimmie Trevett, RSMH, Samverkan Kommentarer inaktiverade för RSMH Malmös 30-årsfirande inspirerar!
Idag är andra dagen av RSMH Malmös konferens som föreningen arrangerar tillsammans med ABF i samband med sitt 30-årsjubileum. Ledorden för dagarna är inflytande, återhämtning och självbestämmande. Jag fick äran att inleda konferensen som har lockat ungefär 50 deltagare både idag och igår. Deltagarna är brukare och anställda inom psykiatrin, men också lokala politiker.
Innehållet under dessa dagar behandlar dels RSMH Malmös viktiga arbete, men också nyheter inom psykiatrin i Malmö. Två sådana områden som presenterats är IPS (Individual Placement and Support), en metod för att stötta människor med psykisk ohälsa ut på arbetsmarknaden samt ACT-team (Assertive Community Treatment) som testas just nu i Malmö.
Det är glädjande att se att intresset för konferensen är stort från flera håll och förhoppningsvis leder det till ett ökat intresse och stöd också för föreningens övriga verksamhet.
Tack RSMH Malmö för fina konferensdagar!
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
Studierna ökar inom RSMH!
Publicerat: mars 13, 2013 Sparat under: Internet, Jimmie Trevett, utbildning 1 kommentarFör en tid sedan skrev jag här på bloggen om svårigheterna som följer av att många människor med psykisk ohälsa inte har tillgång till Internet. Detta är verkligen ett bekymmer för många och det är därför extra glädjande att se RSMHs studiestatistik för år 2012. Av ca 130 föreningar har hela 93 stycken haft någon form av studieaktivitet och vi ökar alla former av folkbildningsverksamhet, såväl studiecirklar som föreläsningar och annan folkbildning. Och den verksamhet som verkligen ökat är just studiecirklar i data. Under 2012 har ett projekt för datastudier pågått inom organisationen vilket lett till många cirklar i datoranvändning och Internet som verktyg genomförts på flera platser runt om i landet.
Studieverksamheten genomförs i samarbete med folkhögskolor och med ABF-avdelningar runt om i landet. Från RSMHs sida vill vi rikta ett tack till de som stöttar våra föreningar i sin studieverksamhet. Men jag vill också passa på att uppmuntra RSMHare att fortsätta folkbilda sig. Och har ni inte kommit igång ännu är det bara att sätta igång. Kontakta den lokala ABF-avdelningen för starthjälp.
En folkbildande vår önskar jag er!
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
ECT-behandling sker i det fördolda
Publicerat: mars 7, 2013 Sparat under: Jimmie Trevett | Tags: ECT 6 kommentarerSocialstyrelsen uppmärksammade igår i ett pressmeddelande att inte ens hälften av alla ECT- behandlingar rapporteras till Socialstyrelsens patientregister. ECT, eller elektokonvulsiv behandling innebär att man framkallar ett epileptiskt anfall hos patienten med hjälp av elektricitet. Det låter obehagligt. Dessutom kan behandlingen ge allvarliga biverkningar som exempelvis allvarlig minnesstörning.
Att så riskfyllda behandlingar kan ske i det fördolda är skrämmande. Det innebär att biverkningar inte går att kartlägga och heller inte anledningen till att ECT sattes in. Detta skapar otrygghet för patienter och deras anhöriga och kunskapsluckor om ECTs verkningar och biverkningar i stort. Utifrån RSMHs samlade erfarenheter finns anledning att ifrågasätta huruvida ETC endast används för de diagnosgrupper där det finns evidens för att behandlingen fungerar.
Att sedan uppgiften att utföra ECT-behandling kan delegeras till ”någon som har tillräcklig kompetens och erfarenhet” låter ytterst godtyckligt. Kanske behöver regelverket kring vem som får utföra ECT stramas upp samtidigt som man inför tydligare bestämmelser om att alla ECT-behandlingar ska rapporteras till Socialstyrelsen, även de som inte utförts av läkare.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
Kränkningarna måste upphöra
Publicerat: mars 5, 2013 Sparat under: Jimmie Trevett, Självskadebeteende, Tvångsvård 3 kommentarerI söndagens avsnitt av Agenda i SVT avslöjades att unga kvinnor med självskadebeteende är den patientgrupp som i högst utsträckning utsätts för bältesläggning inom psykiatrin, och de senaste åren har bältesläggningarna ökat. Att behovet av att spänna fast kvinnor med självskadebeteende kan vara så stort är obegripligt och det är lätt att börja spekulera om maktutövning från vårdens sida. Eller möjligen att bältesläggning är ett snabbt och effektivt sätt att få lugn och ro och då spelar den kränkning som patienten utsätts för mindre roll.
I inslaget på Agenda togs även upp hårresande exempel på vårdinrättningar där bältesläggning använts som bestraffning eller som ett sätt att skapa förändring i patientens beteende.
Att SKL har dragit igång ett stort självskadeprojekt är kanske bra, men att inga förändringar kan genomföras förrän är slutfört tyder på nonchalans. Det leder till att en mängd individer alldeles i onödan blir kränkta av psykiatrin och därmed tappar förtroendet för den vilket i sin tur kan leda till att de aldrig får den hjälp de så väl behöver.
RSMH efterfrågar, liksom Sofia Åkerman i inslaget, en betydligt snabbare förändring och en ordentlig genomlysning av psykiatrin för att få bort kränkande behandling av kvinnor med självskadebeteende. Det finns ingen tid att förlora, tvärtom har det gått alldeles för lång tid utan något gjorts.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
Tillgång till Internet, en demokratifråga
Publicerat: februari 22, 2013 Sparat under: Demokrati, fattigdom, Internet, Jimmie Trevett 4 kommentarerIdag är tillgång till Internet en förutsättning för att kunna vara en delaktig samhällsmedborgare. Så gott som alla viktiga servicefunktioner har gått över till nätet. Banker, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, biljettbokning och nyhetsmedier är bara några av som i allt högre utsträckning har nätet som sin viktigaste kommunikationskanal. Även vårt sociala liv sker i allt större utsträckning via nätet. Och har du inte en e-postadress är det mycket information du inte kan få över huvud taget.
För de flesta svenskar är livet utan Internet helt otänkbart och när nätet släcks tillfälligt blir många också minst sagt ifrån sig. Reaktionerna kan tyckas överdrivna, för visst klarar vi en dag utan Twitter, Facebook eller för all del även försäkringskassans service på nätet. Men att en del människor helt lämnas utan möjlighet till uppkoppling är ett allvarligt demokratiproblem. För de människorna finns. Det är bland annat de som av olika anledningar är beroende av försörjningsstöd. I normen för försörjningsstöd ingår inte bredbandsuppkoppling. Fast telefon ingår, men inte bredband, trots att det sedan flera år för de flesta människor finns ett betydligt större behov av Internet än en fast telefon.
Men att inte ha tillgång till nätet är inte bara en ekonomisk fråga utan även en kunskapsfråga. De flesta människor som är i medelåldern idag har lärt sig att använda datorn och Internet i arbetslivet. Utan tillgång till arbetslivet har du heller inte tillgång till mycket av den kunskap som kan tyckas vara sekundär på jobbet, men så viktig för att kunna vara samhällsmedborgare fullt ut.
RSMHs medlemmar står många gånger långt från arbetsmarknaden och är också beroende av försörjningsstöd. Därmed har man varken tillgång till tekniken eller till kunskapen som krävs för att hantera den. Genom bland annat det IT-projekt som RSMH bedrivit under ett år vet vi att kunskapstörsten och efterfrågan efter datorer med Internetuppkoppling är skriande på många håll inom organisationen.
Att bredbandsuppkoppling (och en dator) ska ingå i normen för försörjningsstöd är ett litet steg på väg mot ett mer jämlikt digitalt samhälle.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
Relaterade artiklar:
http://www.sydsvenskan.se/sverige/manga-stalls-utanfor-det-digitala-/
http://computersweden.idg.se/2.2683/1.492656/inget-socialbidrag-for-uppkoppling
Sockerpiller har ingen dött av…
Publicerat: februari 5, 2013 Sparat under: Jimmie Trevett, Läkemedelsbolag, Medicin 2 kommentarer
Det är känt sedan länge att läkemedelsbolagen är betydligt mer benägna att föra fram den forskning som gynnar deras intressen. Man skulle vilja tro att i alla fall ett av läkemedelsindustrins mål är att göra människor friskare. Så tycks inte alltid vara fallet. Att göra vinst är emellertid alltid ett mål trots negativa konsekvenser för patienter och samhällsekonomin.
I gårdagens Aktuellt i SVT sändes ett längre inslag om det antidepressiva läkemedlet Reboxetin Edronax som i flera studier har visats vara helt verkningslöst. De studier som visat att läkemedlet saknar effekt mot depression har emellertid mörkats av läkemedelsindustrin.
Därmed är preparatet fortfarande godkänt och tillgängligt för läkare att skriva ut till svenska patienter. Att det har passerat myndigheternas kontroll innebär också att det går att skriva ut även till patientgrupper som det inte testats på. Vilket lett till att 32 barn i Sverige äter Reboxetin trots att det endast är testat på vuxna och enligt läkemedelsföretaget Pfizer inte ska användas av barn.
Läkemedel skrivs ofta ut lättvindigt och trots att Socialstyrelsens riktlinjer säger att lättare depressioner ska behandlas terapeutiskt medan medelsvåra till svåra depressioner kan behandlas med både medicin och terapi äter idag över en halv miljon svenskar antidepressiva läkemedel varje dag. Det är svårt att tro att lika många deltar i regelbunden samtalsterapi eller annan terapeutisk behandling under längre tid. Enligt sammanställningar från Sveriges Psykologförbund får mindre än hälften av de patienter som söker vård för depression psykologisk behandling. Men terapi är inte heller något läkemedelsföretagen gör vinst på.
Genom att patienter får verkningslösa preparat utsätts de för livsfara i fråga om ökad risk för självmord och allvarliga biverkningar. RSMH efterfrågar ökad kontroll av läkemedelsindustrin och striktare regler för hur läkemedel får skrivas ut. Det är orimligt att preparat som inte testats på barn ändå förskrivs till barn.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
Att bistå psykiatrin, svår roll för polisen
Publicerat: januari 29, 2013 Sparat under: Bemötande, Jimmie Trevett, Polisen Kommentarer inaktiverade för Att bistå psykiatrin, svår roll för polisenIgår rapporterade SR P4 Stockholm att polisen avslutar projektet SPIS, Suicid prevention i Stockholm. Projektet har syftat till att förbättra arbetet med att motverka självmord. I praktiken har det inneburit att polisen samarbetat med psykiatrin i högre utsträckning än tidigare, genom att en psykiatrisjuksköterska medföljt vid exempelvis hämtningar av människor i akut behov av psykiatrisk vård.
Polisen beskriver själva projektet på sin hemsida i positiva ordalag, men nu vill man alltså inte vara med längre. Enligt inslaget i P4 Stockholm handlar det om att man istället vill arbeta med att utbilda sin personal i att bättre ta hand om människor med psykisk och kroppslig ohälsa för att kunna verka på bredare front och inte bara för några få utvalda.
SPES, Riksförbundet för Suicidprevention och Efterlevandes Stöd är kritiska till att polisen avslutar projektet som man menar var lyckat. Och visst är det lätt att stämma in i de farhågor som höjs av SPES. Har man lyckats rädda liv genom projektet är det svårt att se vad som är så viktigt att det behöver prioriteras högre. Men de som bistår psykiatrin vid handräckningsärenden borde få särskild utbildning och stöd. Polisen har många uppdrag att sköta, det går knappast att kräva att de alla ska vara experter på psykisk ohälsa också.
Men RSMH är av den uppfattningen att hämtningar av människor i akut kris, med allt vad det kan innebära, ska ske så odramatiskt och lugnt det går, utan blåljus och handfängsel. För det behövs många gånger personal med utbildning inom psykiatrin. Att en av dem som är med om hämtningen inte tillhör polisen innebär också att situationen blir mer rättssäker för den som blir hämtad. Risken för att situationen blir onödigt våldsam och kränkande minskar. Därmed minskar också risken att förtroendet för polisen försämras.
Så istället för att avsluta projekt SPIS önskar vi på RSMH att arbetssättet sprids till hela landet.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
Oroande mycket medicin
Publicerat: januari 10, 2013 Sparat under: Barn, Jimmie Trevett, Medicin 1 kommentar
I gårdagens Svenska Dagbladet stod att läsa en helsidesartikel med tillhörande analys om det ökade förskrivandet av preparat mot psykiska besvär och sömnsvårigheter hos barn. Av granskningen framgick att den onödiga användningen av antibiotika minskat kraftigt de senaste åren men att förskrivningen av sömnmedel till barn ökat med över 300 procent. I dagens tidning skriver Karin Jordås, generalsekreterare för Mentor, ett kritiskt debattinlägg med anledning av artikeln där hon pekar på ungas behov av någon vuxen att tala med.
Att många människor är beroende av sömnmedel och psykofarmaka för att få livet att fungera, måste man ha respekt för, men RSMH vänder sig mot all slentrianmässig medicinering. Det går nämligen inte att bortse ifrån att psykofarmaka ofta ger allvarliga biverkningar. Och enbart medicin är sällan lösningen på problem med psykisk ohälsa.
Frågan är om trenden kommer att vända och förskrivningarna av läkemedel mot sömnbesvär och psykiska besvär kommer att minska, precis som förskrivningarna av antibiotika har gjort. De insatser som behövs för att skapa långsiktig återhämtning från psykisk ohälsa eller sömnproblem kräver tid och tid är som bekant pengar. Det kan vara psykologers, läkares, kamratstödjares, personliga ombuds, boendestöds, föräldrars och vänners tid. Men om samhället inte är berett att frigöra de resurserna kommer läkemedelsanvändningen fortsätta att öka, så även tillhörande biverkningar.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
Nytt år, nya och gamla utmaningar
Publicerat: januari 9, 2013 Sparat under: Återhämtning, Boende, brukarinflytande, Jimmie Trevett, RSMH Kommentarer inaktiverade för Nytt år, nya och gamla utmaningar
I veckan skrev Fredrik Lennartsson, myndighetschef för Myndigheten för vårdanalys på SvD:s Brännpunkt att möjligheterna till patientinflytande i Sverige brister. En bild som stöddes av Gunnar Akner, läkare och professor i geriatrik vid Örebro universitet. Under året ska ett förslag om ny patientlag också komma, med syftet att stärka patientens ställning i vården. Slutredovisning för arbetet, inklusive tilläggsdirektiven är den 3o juni i år.
RSMH är alltid positiv till ökat inflytande för brukare av vård. För att underlätta och förtydliga arbetet med brukarinflytande i exempelvis brukarråd tog RSMH förra året fram Kvalitet ur ett brukarperspektiv. Arbetet med dokumentet och brukarinflytande i allmänhet fortsätter naturligtvis även detta år. Vi hoppas kunna titta närmare på hur stödet ser ut för personer med psykisk ohälsa i landets kommuner. Innan julhelgen offentliggjordes vilka av landets kommuner och landsting som levt upp till kraven som regeringens satsning på psykiatri, PRIO, ställt för att få del av de 870 miljoner som satsningen omfattar. Tillsammans med SKLs Öppna jämförelser och RSMHs samlade erfarenheter kan det ligga som underlag för att se vilka kommuner som ”sköter sig” och vilka som fungerar sämre vad gäller stöd till personer med psykisk ohälsa.
Ett stort och viktigt område som skiljer sig mycket över landet är boende. RSMH kämpar för att också människor med psykisk ohälsa ska ha ett hem. Ett hem kan vara många saker och se ut på olika sätt, det som avgör om en bostad är ett hem, är om den som bor där känner sig just hemma.
Missa förresten inte heller att RSMH utbildning erbjuder ett par större konferenser under våren. Den första handlar om borderline och den äger rum på ABF-huset i Stockholm den 28e januari. Den andra konferensen äger rum senare i vår och kommer att handla om återhämtning. Den arrangeras tillsammans med Socialpsykiatriskt Forum i Stockholm. Håll utkik efter mer information!
God fortsättning på det nya året!
/Jimmie Trevett
Institutionens återkomst
Publicerat: december 26, 2012 Sparat under: Boende, Jimmie Trevett 1 kommentar
Jag har med stort intresse följt en diskussion som startades av Gunnar Wetterberg på Expressens ledarsida. Gunnar Wetterberg skrev bland annat att 24 timmars assistans i egen lägenhet inte kan vara en ovillkorlig rättighet. ”Det rimliga måste vara att kommunen och försäkringskassan i stället kan få erbjuda eget rum i gruppboende, om det behövs alltför mycket arbetstid för att tillgodose ”skäliga” behov. Uppgiften blir då att ordna gruppboenden som öppnar sig mot omvärlden, som har den bästa och mest omtänksamma personal vi kan önska oss, och som erbjuder var och en av oss som flyttar dit ett liv som vi kan fylla med våra intressen.”
Wetterbergs artikel besvarades snabbt av Vilhelm Ekensten och andra debattörer från funktionshinderrörelsen. I ett debattinlägg i Svensk handikapptidskrift skriver en rad personer: ”FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som Sverige ratificerade 2008 slår i artikel 19 fast att ingen får tvingas bo i särskilt boende och att människor med funktionsnedsättning har rätt till samma möjligheter som andra att välja var och med vilka man bor. Om Gunnar Wetterberg anser att personer med omfattande funktionsnedsättning inte bör ha samma livsmöjligheter som deras icke-funktionsnedsatta syskon, grannar och vänner, så borde han ha protesterat innan Sverige ratificerade konventionen.”
Diskussionen rör också oss med psykisk ohälsa och hur vi ska leva. Ett av RSMH:s tidigaste krav var att de stora mentalsjukhusen skulle avvecklas och att människor med psykisk ohälsa ska ha samma rättigheter som andra och leva tillsammans med andra människor i samhället. Med psykiatrireformen fick RSMH rätt och mentalsjukhusen kom att avvecklas. Tyvärr utan att fungerande stöd, boende, sysselsättning och öppen vård inte alltid fanns i den utsträckning som behövdes.
Nyligen besökte jag ett boende med 80 platser och slogs då av tanken att institutionen har återkommit. Det jag såg var ett minisjukhus som förde tankarna till ett gammalt mentalsjukhus där förvaring stod i centrum. De boende hade visserligen egna rum med toalett i mindre avdelningar, men hemkänslan infann sig inte. I korridorerna vandrade mer eller mindre medicinerade boende. Bristen på aktivitet var uppenbar. De boendes intigritet var begränsad. Jag frågar mig vilket hopp om återhämtning boende och närstående kan känna i denna situation och miljö. Det är långt ifrån den institution som Gunnar Wetterberg drömmer om, som ”erbjuder var och en av oss som flyttar dit ett liv som vi kan fylla med våra intressen.”
Jag tror att boendefrågan kommer att bli nödvändig att prioritera framöver så att människor med funktionsnedsättningar får samma rättigheter som andra till ett eget hem.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
RSMH-bloggen 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.