Kränkningarna måste upphöra
Publicerat: mars 5, 2013 Sparat under: Jimmie Trevett, Självskadebeteende, Tvångsvård 3 kommentarer
I söndagens avsnitt av Agenda i SVT avslöjades att unga kvinnor med självskadebeteende är den patientgrupp som i högst utsträckning utsätts för bältesläggning inom psykiatrin, och de senaste åren har bältesläggningarna ökat. Att behovet av att spänna fast kvinnor med självskadebeteende kan vara så stort är obegripligt och det är lätt att börja spekulera om maktutövning från vårdens sida. Eller möjligen att bältesläggning är ett snabbt och effektivt sätt att få lugn och ro och då spelar den kränkning som patienten utsätts för mindre roll.
I inslaget på Agenda togs även upp hårresande exempel på vårdinrättningar där bältesläggning använts som bestraffning eller som ett sätt att skapa förändring i patientens beteende.
Att SKL har dragit igång ett stort självskadeprojekt är kanske bra, men att inga förändringar kan genomföras förrän är slutfört tyder på nonchalans. Det leder till att en mängd individer alldeles i onödan blir kränkta av psykiatrin och därmed tappar förtroendet för den vilket i sin tur kan leda till att de aldrig får den hjälp de så väl behöver.
RSMH efterfrågar, liksom Sofia Åkerman i inslaget, en betydligt snabbare förändring och en ordentlig genomlysning av psykiatrin för att få bort kränkande behandling av kvinnor med självskadebeteende. Det finns ingen tid att förlora, tvärtom har det gått alldeles för lång tid utan något gjorts.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
RSMH-bloggen 
2006 kom jag med en doktorsavhandling på temat självskadebeteende och psykiatrisk vård. Den bygger ffa på berättelser av de drabbade själva. Julveckan 2012 kom min bok ”Att tämja en vulkan – om emotionell instabilitet och självskadebeteende”. Här finns mycket konkreta förslag kring vad man kan göra… Det är beprövat – egentligen bara att omsätta i praktiken.
Jag har dock genom åren lärt mig att psykiatri är så mycket mera av maktorganisation än serviceorgansiation… Frågan är om man vill lära sig…
Det är t ex nästan alltid läkare som får uttala sig i media kring fenomenet självskadebeteende inom psykiatrin – de har inga svar… säger bara att det är svårt. Medicinen har inga svar – kanske främst för att detta inte är ett medicinskt problem. Lösningar finns inte i den medicinska psykiatrin utan i socialpsykiatrin, psykologin och omvårdnaden. Och framför allt finns det lösningar i form av egenvårdstrategier.
För tillfället kämpar patienter . klienter, närstående och socialpsykiatriskt sinnad personal sida vid sida i Kalmar län för att rädda gården Nymålen från psykiatribyråkraternas nedläggningsdom. Här har flera svårt självskadande räddats från inläggning och därmed tvångsåtgärder.
Man bör inte bara säga ”upphör med tvångsvård som kränker” – man bör säga – använd resurserna konstruktivt istället. Vi vet faktiskt hur man gör.
https://www.facebook.com/EldsjalarInomPsykiatrin
/Kent-Inge Perseius
https://www.studentlitteratur.se/#36399-01
Ännu ett i den oändliga raden av exempel på godtycket i psykiatrin, både beträffande tolkningen av ohälsan och behandlingsåtgärderna.
Jag tycker nog att det var ett bra exempel, på att det finns alternativ.