Tillgång till Internet, en demokratifråga
Publicerat: februari 22, 2013 Sparat under: Demokrati, fattigdom, Internet, Jimmie Trevett 4 kommentarer
Idag är tillgång till Internet en förutsättning för att kunna vara en delaktig samhällsmedborgare. Så gott som alla viktiga servicefunktioner har gått över till nätet. Banker, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, biljettbokning och nyhetsmedier är bara några av som i allt högre utsträckning har nätet som sin viktigaste kommunikationskanal. Även vårt sociala liv sker i allt större utsträckning via nätet. Och har du inte en e-postadress är det mycket information du inte kan få över huvud taget.
För de flesta svenskar är livet utan Internet helt otänkbart och när nätet släcks tillfälligt blir många också minst sagt ifrån sig. Reaktionerna kan tyckas överdrivna, för visst klarar vi en dag utan Twitter, Facebook eller för all del även försäkringskassans service på nätet. Men att en del människor helt lämnas utan möjlighet till uppkoppling är ett allvarligt demokratiproblem. För de människorna finns. Det är bland annat de som av olika anledningar är beroende av försörjningsstöd. I normen för försörjningsstöd ingår inte bredbandsuppkoppling. Fast telefon ingår, men inte bredband, trots att det sedan flera år för de flesta människor finns ett betydligt större behov av Internet än en fast telefon.
Men att inte ha tillgång till nätet är inte bara en ekonomisk fråga utan även en kunskapsfråga. De flesta människor som är i medelåldern idag har lärt sig att använda datorn och Internet i arbetslivet. Utan tillgång till arbetslivet har du heller inte tillgång till mycket av den kunskap som kan tyckas vara sekundär på jobbet, men så viktig för att kunna vara samhällsmedborgare fullt ut.
RSMHs medlemmar står många gånger långt från arbetsmarknaden och är också beroende av försörjningsstöd. Därmed har man varken tillgång till tekniken eller till kunskapen som krävs för att hantera den. Genom bland annat det IT-projekt som RSMH bedrivit under ett år vet vi att kunskapstörsten och efterfrågan efter datorer med Internetuppkoppling är skriande på många håll inom organisationen.
Att bredbandsuppkoppling (och en dator) ska ingå i normen för försörjningsstöd är ett litet steg på väg mot ett mer jämlikt digitalt samhälle.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
Relaterade artiklar:
http://www.sydsvenskan.se/sverige/manga-stalls-utanfor-det-digitala-/
http://computersweden.idg.se/2.2683/1.492656/inget-socialbidrag-for-uppkoppling
RSMH-bloggen 
Eftersom funktionshindrade personer har rätt att leva som andra enligt 5 kap 7 § SoL bör Socialnämnden enligt 4 kap SoL kunna gå utöver normen för att bevilja stöd även för en datrr med abonnemang. När TVn började bli var mans egendom lades ju TVn in i normen. Något för RSMH att verka för?
[…] På RSMH-bloggen (RSMH=Riksförbundet för social och mental hälsa) argumenterar Jimmie Trevett, RS…för att tillgång till internet för alla ,också de funktionshindrade, är en viktig demokratifråga.Han avslutar sitt inlägg på följande sätt(citat): Att bredbandsuppkoppling (och en dator) ska ingå i normen för försörjningsstöd är ett litet steg på väg mot ett mer jämlikt digitalt samhälle.(slut citat) […]
[…] en tid sedan skrev jag här på bloggen om svårigheterna som följer av att många människor med psykisk ohälsa inte har tillgång till […]
Jag lever för tillfället på försörjningsstöd p g a att jag och mina barn blev hemlösa via en anlagd brand. Skall också nämnas att mina barn och även jag har npfdiagnoser.
Tog då kontakt med socialtjänsten, där dom hänvisade mig till svarta marknaden på 2:a handslägenhet med ockerhyra. Mycket konstigt att vanliga dödliga ska följa lagen, gällde då inte kommunerna. Har även blivit uppmanad att kringgå sanningen (för mig är det detsamma som att ljuga). Men när det gäller dom, måste jag skriva under på att alla uppgifter jag lämnat är sanningsenliga. Dessutom synar dom mitt liv, mina bankärenden och ställer en massa konstiga krav för att jag ska få deras hjälp. Efter branden sökte jag extrapengar för inköp av kläder till mina barn, då det mesta blev förstört. Fick avslag. Har nu gått på försörjningsstöd i 11 månader och utstått deras kränkande behandling. Har blivit beviljad en försökslägenhet, då jag inte kan få en på egen hand. Dock på villkor att jag går på budgetrådgivning, sedan när jag har tillträde till lägenhet, så kommer socialtjänsten att komma då och då för att kolla. Det är krav man måste godta för att ens ha en chans att få en försökslägenhet. Vidare krävde dom också att jag va tvungen att ansöka om skillsmässa, från barnens far. Försökte förklara för dom att vi ville vänta med det p g a barnen varit med om så mycket svåra saker sista året. Kände att vi inte ville belasta barnen med det också. Men nej, måste skilja mig annars ingen hjälp. Nu vid varje möte frågar dom om jag pratat med barnens pappa, känns som jag inte får ha kontakt med honom. Självklart måste jag ha kontakt med honom, han är ju barnens pappa. Han är den enda vi har, som kan hjälpa till med barnen. Det är ju även barnens rätt att få ha sin pappa. Kan efter detta år konstatera att min äldsta son, har fått mer utåtagerad autism. Den yngre sonen har blivit mer aggressiv. Vart tog barnens bästa vägen??? Varför ha lagar och skriva på avtal, om dessa inte följs. Tänker nu på socialtjänstlagen och barnkonventionen.
Trodde att det var kommunens ansvar att värna om sina invånare, inte att kränka dom, låta dom leva i utanförskap och få dom att känna sig oönskade och värdelösa. Vi levde redan innan isolerade utan vänner mm. Nu är det ännu värre och mina barn mår dåligt och skäms över deras situation. Dom har ingenting, inga leksaker, inga cyklar (förstördes i branden), trasiga kläder, kan inte gå på kalas, kan inte delta i vissa aktiviteter i skolan mm.
Jag hoppar över min mat, för att kunna ha bredband (skolan ger all sin info via kommunens hemsida, även info om hur barnen ligger till i skolan), Måste även kunna köpa mediciner som inte ingår i högkostnadskortet, tanka mobilen då det är det enda jag har för att kunna hålla kontakt med läkare, kommunen/socialen mm Då vi har högre matkostnader p g a att ena barnet kan inte äta det och det andra äter inte det. Då blir det jag som får stå över maten, så att barnen får det dom behöver. Jag vill bara att allt detta ska få ett slut, vill kunna bestämma över mitt liv igen, vill slippa gå och bli kränkt och synad och dömd. JAG VILL KLARA MIG SJÄLV IGEN!! Som jag gjord de senaste 43 åren. Jag lider med mina barn.