Material ska inspirera fler till delat beslutsfattande

Jimmie Almedalen 2013Nu är semestrarna slut och aktiviteterna drar igång på allvar igen. Igår deltog jag i ett möte på SKL, Sveriges kommuner och landsting. Syftet med mötet var att prata om delat beslutsfattande inom vården och målet med övningen är att det om en månad ska finnas ett inspirationsmaterial om delat beslutfattande. Materialet riktar sig till vården och kommer bland annat att innehålla exempel från verksamheter där delat beslutfattande används.

Det är ett framsteg att SKL tar detta initiativ och förhoppningsvis leder det till att delat beslutfattande som metod sprider sig till flera vårdenheter så att fler patienter och deras närstående kan få ett ökat inflytande över vården. Det kan leda till bättre resultat för vården och betydligt bättre förutsättningar för återhämtning för patienten.

På mötet deltog representanter från hela landet och psykiatrisamordnare Ing-Marie Wieselgren konstaterade inför församlingen att efterfrågan på ett material om delat beslutfattande är stort.

/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH


(Ny)liberalismen är fascismens demokratiska kusin

Hannes 4Låt oss först som sist slå fast att det finns väsentliga skillnader mellan liberalism och fascism. Liberalerna bekänner sig till den demokratiska parlamentarismen och accepterar inte våld som konfliktlösningsmetod. I varje fall inte under fredstid. Fascismen är i stället en totalitär ideologi med våldsromantiserande inslag. Om vi sedan jämför liberalismen som samhällssystem med den klassiska (italienska) fascismen finner vi också avgörande skillnader. I det liberala samhället skall staten vara så liten som möjligt och medborgarna och det civila samhället skall vara så fria att styra sig själva som möjligt. I det fascistiska samhället är staten stark och det civila samhället en del av statsapparaten (så kallad korporativism).

När vi har konstaterat dessa viktiga olikheter finns det emellertid också skäl att granska de likheter, som motiverar blogginläggets rubrik. Fascismen och liberalismen är i praktiken båda elitistiska ideologier. De hyllar styrka och framgång och föraktar svaghet. Skillnaden ligger i att fascismen aktivt gynnar de starka, friska och privilegierade grupperna i samhället, medan liberalismen genom att minska statens makt och understödja de fria marknadskrafterna ger samma grupper större svängrum på de försvagades bekostnad. Man låter djungelns lag regera mer eller mindre fritt.

Till skillnad från fascismen driver givetvis inte liberalerna medvetet fascistoida idéer. De säger sig i stället vilja ge varje individ så stor frihet att forma sitt liv som möjligt, utan statlig inblandning. Vad de då emellertid bortser från är att individerna i samhället har getts helt olika förutsättningar att slåss för sin tillvaro och skapa sig ett gott liv. Det gäller allt från kulturella och socioekonomiska förhållanden i den grupp individen tillhör, till den enskildes kroppsliga, psykologiska och intellektuella förutsättningar. Ju mindre reglerade de olika marknadskrafterna är, desto större fördel får den starka, friska, begåvade och kanske redan välbeställda individen och desto tyngre blir kampen för den i något avseende försvagade individen.

När liberalen säger sig ”tro på individens förmåga” gör han sig dels skyldig till att sätta sina egna förutfattade åsikter framför respekten för den enskildes egen upplevelse av sin förmåga, dels tvingas han se på den som misslyckas med förakt. Om den misslyckade nämligen har en sådan förmåga som liberalen ”tror på”, kan misslyckandet endast bero på att han inte har ”ansträngt sig tillräckligt” eller inte insett vilken förmåga han har. Båda synsätten är elitistiska och svaghetsföraktande, dvs. i grunden fascistoida. Detta är bakgrunden till den nedmontering av välfärden och de ökade samhällsklyftor, som den nyliberala vågen över västvärlden har medfört.

/Hannes Qvarfordt


Musik

kaisvvVarför skulle jag inte ta med ett avsnitt om musik? För mig har musiken betytt oerhört mycket i många avseenden! För det första är det rogivande, kul helt enkelt, eller hur?
Sedan brukar jag lyssna extra på vissa texter, för att känna tröst, lära mig, få förståelse mm.

Texterna måste vara genomtänkta av en annan människa och inte vilken människa som helst – de är proffs på att formulera sig också! De är en sorts författare, fast i miniatyrform. Det är också lättare att ta till sig budskap i form av musik, jämfört med bokform, därför att den är omvandlad/omgjord/anpassad, när man inte orkar smälta hur mycket som helst. Jag har alltid ångrat att jag inte gick och lärde mig spela något instrument, när jag var mindre…
/Khai Chau


Det är bara att byta jobb…

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKlämkäcka arbetslinjeförespråkare brukar säga att det inte finns anledning att sjukskriva sig för att man vantrivs svårt, blir mobbad eller är på väg att bränna ut sig i sitt jobb. Det är ju ”bara att byta jobb”. Om vi bortser från de svårigheter att följa principen, som gäller alla människor – bristen på arbetstillfällen, dagens stress i alla jobb, byte från det kända till det okända osv. – så är trösklarna av en lång rad andra skäl närmast oöverstigliga för människor med någon form av funktionsnedsättning. Rent allmänt är man i praktiken en mycket oattraktiv arbetskraft på den öppna arbetsmarknaden. Chansen att få jobb, eller annat jobb, är liten. Är funktionsnedsättningen så påtaglig, att den också sätter ned arbetsförmågan, är man i princip helt hänvisad till samhälleliga stödinsatser för att få eller byta jobb. I den situationen råder ingen fri arbetsmarknad och inga fria valmöjligheter. Man får ta vad som bjuds, om något annat jobb över huvud taget kan erbjudas, och resultatet blir lätt att man hoppar ur askan i elden. Lider man av psykisk ohälsa är dessutom själva omflyttningen i sig en stor påfrestning, som kan leda till utslagning eller att man inte klarar att ta steget.

Föreställningen om en fri arbetsmarknad för alla är en ren chimär. Valmöjligheter finns för de starka, friska och välutbildade. För övriga är möjligheterna i varierande grad begränsade, och för de mest försvagade grupperna råder ren livegenskap. Samhället bestämmer vad du får göra, hur du skall må, vilken ekonomi du får nöja dig med osv. I ett sådant läge är det kanske inte helt överraskande att vantrivsel, mobbning eller utbränning leder till sjukskrivning i stället för nytt jobb. Men om alla människor mäts och bedöms efter de förutsättningar friska, starka och välutbildade har, då uppstår den anda av cynism och svaghetsförakt – ”ekonomiska incitament” och ”arbetslinje” – som råder i dagens samhälle.

/Hannes Qvarfordt


Rapport från Almedalen

Jimmie Almedalen 2013Av Almedalens otaliga arrangemang medverkade jag under gårdagen i två. Ett av dessa arrangerades av Psykologförbundet och temat var psykologisk behandling. Efter en kort inledning fick jag möjlighet att ge min bild av hur viktigt det med lättillgänglig psykologisk behandling och påpekade att det ofta är långa väntetider för att få komma till en psykolog, i synnerhet om man har små möjligheter att betala tusentals kronor i månaden för att få psykologhjälp. Psykiatrisamordnarna Ingmarie Wieselgren och Anders Printz medverkade också på seminariet. Anders Printz meddelade att han under hösten kommer att inleda arbete med att skapa en satsning för psykologer som liknar den så kallade METIS-satsningen, vilken syftar till att rätta till de brister i den teoretiska utbildningen som ST-läkare i psykiatri har idag.

Det andra seminariet handlade om attityder och diskriminering av personer med psykisk funktionsnedsättning. Carina Gustafsson från Socialstyrelsen presenterade oroande, men tyvärr inte oväntade resultat som visar att personer med psykisk ohälsa får sämre kroppslig vård än andra. Detta är inte nytt för oss inom RSMH, men helt oacceptabelt och en fråga som förhoppningsvis kommer att belysas mer, inte bara från oss.

Idag lyssnade jag på (H)järnkolls samtal om vinsterna med att arbeta förebyggande med psykisk ohälsa där bland andra socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) medverkade. Det gjorde även representanter från SKL, Svenskt näringsliv, Psykologförbundet och Arbetsgivarförbundet. En sak som framkom är att företagare vet hur mycket det kostar när personalen blir sjukskriven på grund av psykisk ohälsa, men inom kommun och landsting har man sämre koll på det. Min reflektion är att en ordentlig översyn av vad psykisk ohälsa kostar samhället skulle kunna öka incitamenten för att ta problemet på det allvar som krävs.

Ulf Kristersson inledde sitt anförande med att säga att det är bra att fler sjukskrivs för psykisk ohälsa eftersom det innebär att ”vi inte säger att vi har ont i ryggen när vi har ont i själen” längre. Men självklart, menade han, behövs bättre insatser för personer med psykisk ohälsa och det ryms inte inom dagens socialförsäkring som är mer anpassad efter somatiskt sjuka.

Dagen avslutades med för Almedalen sedvanligt mingel med psykiatrisamordnarna Ingmarie Wieselgren och Anders Printz.

/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH


Almedalen fylldes med RSMH-ballonger

RSMHs_J_Trevett_o NSPHs_K_Brostrom_torgmoteNu är jag på plats i Visby på årets Almedalsvecka. Här är myllrar det som vanligt av folk och igår var det många av framför allt de yngre besökarna som hade en RSMH-ballong i handen med texten Bryt ensamheten. RSMH hade plats i HSOs tält under eftermiddagen och där blåste Barbro Ronsten från RSMH Gotland och jag ballonger för fullt så att alla de köande besökarna kunde få sin. Det var härligt att se hur RSMHs budskap snabbt spred sig ballongvägen i hela Almedalen.

Idag kommer jag att medverka i två seminarier. Det ena arrangeras av Psykologförbundet och handlar om psykologisk behandling. Det andra seminariet som arrangeras av Hjärnkoll har temat attityder och diskriminering gentemot personer med psykisk ohälsa. Jag kommer att skriva mer om dessa här på bloggen.

/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH

SANYO DIGITAL CAMERA


Sommartankar

ElisabethNu strålar solen, nu faller ljummet regn, nu blommar ängen och havets vågor brusar. Naturen är smyckad för vår glädje, de skönaste dofter möter oss där löv och blommor knoppas. Själv har jag fyllt krukor med grönskande växter, amplar med blommor i överflöd och skapat ett litet paradis på min uteplats. Där kan jag sitta och varva ned efter årets alla bestyr. Arbetet har varit hektiskt och det tar tid för lugnet att infinna sig. Men i år tar jag en lång sammanhängande semester för att få ro i kropp och själ.

De senaste åren har jag tagit hand om min mor som är gammal och behöver visst stöd i vardagen. Det är ett kärt besvär, det ger mig mycket att få finnas till för henne. Men ibland blir man trött även i anhörigrollen, och behöver lite vila. Därför reser jag utomlands en vecka i sommar tillsammans med en god väninna, vi ska äta gott, sola och bada och gå långa promenader på stranden.

Sommaren fylls av aktiviteter, umgänge med vänner, fester, utflykter. Det jag ser fram emot mest i sommar är ett besök av min bror med familj. Att träffa familjen är efterlängtat. Eftersom vi bor på olika håll i världen är det inte så ofta vi får chans att ses. Resor är dyra och man får spara för att ha råd med dem.

Livet ter sig rätt idylliskt för mig numera, arbete, semester, familj och vänner. Men det har inte alltid varit så. Jag minns ungdomsåren med täta inläggningar, mycket tvång i vården, och stor ensamhet dessemellan. År då sommaren var en plåga, då avund präglade tankarna när andra samlades till mysiga grillfester men jag satt ensam i lägenheten. År då desperationen trängde bort lugnet och sinnesnärvaro för att ta in fågelsången saknades. År då rösterna fyllde medvetenheten och verkligheten tedde sig långt bort. Tur att allt kan förändras.

Till dig som just nu lever med katastroftankar och hopplöshetskänslor vill jag ge hopp. Det kan bli bättre. Man lär sig hantera rösterna och ångesten med tiden. Man kan till och med få sådan ro i kroppen och själen att sommarens skönhet når in, smittar av sig och skapar glädje i sinnet. Det är möjligt. Det är möjligt även för dig. Ge dig själv tid. Tid att lära dig handskas med just dina svårigheter. Tid att mogna, att utvecklas, att få livserfarenhet. Tid att återhämta dig och kanske att tillfriskna. Tid att leva.

Till just dig sänder jag många varma goda tankar!

Varma hälsningar,

/Elisabet Alphonce


Glad midsommar

Jimmieblogg2Nu är snart midsommar och aktiviteten går ner på många håll, men livet fortsätter ju trots att stan töms på folk och att många går på semester. Människor har behov av vård, stöd och mediciner även under sommaren.

För att underlätta för personer med många mediciner har det bland annat i Skåne införts ett system som innebär att patienter kan hämta ut sina mediciner i färdiga dosförpackningar. Det kan ju låta som en bra idé för att patienten ska slippa fundera på vilka tabletter som ska tas för dagen. Att medicinerna kan hämtas ut lite varstans kan också tyckas vettigt för att förbättra tillgängligheten, men när mediciner hämtas ut på 7 Eleven finns ingen att fråga om biverkningar eller andra funderingar kring medicinerna. Mediciner hämtas med fördel ut på apotek där kunnig personal kan ge relevanta svar på oroliga patienters frågor.

Sommar innebär också att Almedalsveckan närmar sig. RSMH kommer att finnas på plats i Almedalen på Gotland under årets Almedalsvecka som äger rum 30 juni till 7 juli. Jag kommer att delta i några olika arrangemang och RSMH Kamratringen på Gotland kommer också att finnas på plats. En liten rapport om vår medverkan under Almedalsveckan kommer att publiceras här på bloggen.

Till dess vill jag önska alla RSMHare och andra som följer RSMH bloggen en glad midsommar oavsett om eller hur man väljer att fira den!

/Jimmie Trevett
Förbundsordförande RSMH


Penning-satsning

kaisvvVisst är det glädjande, när man äntligen vill satsa på oss, med lite pengar till olika projekt.
Men den största satsningen, är väl ändå, att pengarna verkligen går till dem som det berör?
Det vill säga, i våra plånböcker, där de gör som mest nytta…oftast, så är det ju miljoner hit och dit, men dessa miljoner hinner aldrig komma oss, innan det tar slut.
Därför välkomnar jag, bland annat, Alain Topors penning-projekt i Blekinge, som bokstavligen delar ut pengar i våra händer, utan motprestation, i princip. Ni kan också googla om detta för mer exakt information.

Jag känner numera även att halva delen av mina funktionsnedsättningar, beror på just pengar, eller snarare bristen på pengar: det går åt såååå mycket tid och energi, bara för att fundera över, hur man ska få pengarna att räcka till, fram till nästa utbetalning.
Så, tack till alla som satsar på oss ekonomiskt – men glöm inte vem som egentligen behöver just de pengarna!

Nu, ha en trevlig sommar

/Khai Chau


Vilka diagnoser betalar sig?

Henrik LarssonVar på en utvecklingsdag av vården med Hälso och sjukvårdsförvaltningen 26:e mars på fatburen. Vi delade upp oss i fokusgrupper. Vår grupp valde temat ”ersättningssystemet” Det som sitter kvar i mitt huvud är vad en ekonom i vår grupp hade att säga: ”Ja, och det värsta med ersättningssystemet är att ersättningen för en diagnos förändras under året, så man kan inte veta vilka diagnoser man ska sätta för att budgeten ska gå ihop vid årets slut”!!!

/Henrik Larsson