Gör något med händerna

Det kan vara en otrolig avkoppling för hjärnan när vi sysselsätter oss med händerna, rent mekaniskt!

Jag brukar spela bowling, faktiskt, denna ädla sport att fälla käglor. Kanske ligger det en dold krigisk känsla bakom, lusten att ”förstöra/rasera”, fast här är det under kontrollerade former förstås.

Andra sätt kan vara: plocka återvinningspapper, hänga tvätt, stryka kläder, diska, knappa på datorn, träna (kampsport, om man orkar).
/Khai Chau

Ändrad syn på svaghet

Ju tryggare vårt samhälle blir, desto mer växer förakt för det ”svaga”. Det ges inte tillräckligt med tid, resurser för att sörja, bearbeta, rehabilitera… det ska helst ske rekord-snabbt! Varför kan man inte bara låta saker och ting vara som de är, låta dem utvecklas i egen takt? Då blir det också mycket bättre i längden! ”Don´t push the river – let flow by itself!”

Först när man accepterat saker och ting, då går det också mycket lättare att hantera dem. Framför allt den som blivit drabbad av psykisk sjukdom, måste tillåta sig själv att vara i det tillståndet, åtminstone för en tid. ”Äkta skärpa kommer utan möda!”

När man slappnar av, tänker man också bättre – och kroppen fungerar över huvudtaget bättre då också. Det är fullt med intolerans och fördomar mot psykisk ohälsa ute i samhället, men det är inte därute som vi ska börja förändra – det är inom oss själva! Då får vi den bästa kontrollen över vår situation.

/Khai Chau

En liten gnutta tolerans

Folk är så snabba på att döma efter yttre beteenden, som ofta inte är vad jag egentligen menar. Dessa beteenden som syns utåt, styrs oftast av inre tankar och känslor, som i sin tur inte behöver ha med den aktuella situationen att göra.

Jag kan lika gärna skriva i pannan, att idag har jag inre oro och spänningar i kroppen – och det är inte er som jag är spänd på! Så låt mig vara ifred med mina problem!

Hur ska folk egentligen kunna ta hänsyn till funktionshinder, som de inte känner till, eftersom det inte syns? Det är därför vi också får lida i det tysta, istället för att bli avhjälpta. Gång på gång blir vi missbedömda, till slut orkar man inte bry sig om att förklara eller ens försvara sig. Jag går in i mitt skal igen, helt enkelt. Jag kör på vägen med både gas och broms för att återhämta mig.

Det jag har byggt upp, varar inte särskilt länge, utan rivs ner gång på gång, och egentligen helt på grund av okunskap hos folk.

/Khai Chau

Tidsbegrepp

Det kanske låter konstigt, men till psykiska funktionshinder hör också svårigheter med tidsbegrepp, åtminstone jämfört med andra människor.

Vi upplever inte tiden, dygnsrytmen m.m. som alla andra. Det är lite grann som vi är offside tiden och därmed för det mesta kommer i konflikt med andra.

Vi är inte i samma tidsfas, vilket också leder till att vi blir missförstådda, när vi kommer med våra funderingar, olämpligt i tiden. Ibland är vi väldigt långt före, ibland är vi istället kvar i forntiden…

/Khai Chau

Jubileumsdagen 25 november…

Varje år har jag ett speciellt viktigt datum att hålla reda på, nämligen den 25 november! Datumet ska stå för min sista inläggning på avdelningen, sedan 1993, då jag studerade i Uppsala. Och tiden går, så nu i år blir det 20-års jubileum, vilket i sig har sparat en massa resurser för landstinget och en hel del lidande, för min del.

Jag bestämde mig för 20 år sedan, i Uppsala, att ”nu gäller det att ta det vackert” – bara genom att ta ett år i taget…alltså prioritet nummer ett, att INTE bli inlagd igen! Oavsett vad som händer omkring mig, inom mig, så får jag inte bli sjuk igen – och jag har hållit det, hittills.

Eller som min läkare sa till mig: ju längre du klarar dig från återfall, så ökar också chansen att det fortsätter så! Varje år när jag köpt mig en ny kalender brukar jag direkt bläddra fram till 25 november, bara för att sätta min markering där – och bara känna Känslan! Jag tror att Tankens kraft är en underskattad faktor, när det gäller Återhämtning.

Tack för ordet och lycka till, därute.

/Khai Chau