Konferens psykiatrisk tvångsvård
Publicerat: mars 21, 2012 Sparat under: Jimmie Trevett, Tvångsvård Kommentarer inaktiverade för Konferens psykiatrisk tvångsvårdJag har precis kommit hem från Socialpsykiatriskt FORUM:s konferens om psykiatrisk tvångsvård. Bakgrund till konferensen är att i början av april presenterar Psykiatrilagsutredningen sina förslag om tvångsvården. Konferensen handlade om tvång i ett bredare perspektiv, vad vi vet om tvångsvård och hur tvångsvården kan förbättras. Ett viktigt inslag har varit att brukare med erfarenhet av tvång under hela programmet har delgett de cirka 200 deltagare sina upplevelser av bemötande och till exempel bältesläggning. Även representanter för anhöriga har haft möjlighet att återkomande kunna reflektera över konferensen innehåll. I övrigt har föreläsarna varit forskare, filosofer, jurister, psykiatriker och en del myndighetspersoner.
Jag tänker inte här försöka sammanfatta konferensen, men ge några reflektioner. Återhämtningsperspektivet genomsyrade alla reflektioner från oss brukare, men även från andra. Ett återkommande uttryck var: ”Det kan gå snabbt att bli sjuk, men det kan också gå snabbt att återhämtas”. Den psykiska ohälsan behöver inte bli hela livet utan kan bli en episod i livet. Det ger hopp att höra så många återhämtade brukare berätta om sina erfarenheter. Ett annat självklart krav som ofta framfördes var att uppföljningssamtal ska ske efter tvångsåtgärder och att utskrivningssamtal ska genomföras då tvångsvården upphör.
Ett mummel av förvåning uppstod i salen när en forskare från Umeå som gått igenom ett halvårs LPT-domar från landets länsrätter berättade att de hittat särskilda skäl för öppenvårdstvång som till exempel att den dömde ska sköta sin hygien. I övrigt konstaterades att 99% av domarna går enligt överläkarens önskan. Och efter att Socialstyrelsens rapport Det diffusa tvånget också gåtts igenom måste frågan ställas varför finns all denna tvångsvård och dessa tvångsåtgärder. Patienterna som tillfrågats svarar nämligen väldigt ofta att det inte skulle göra någon skillnad om de inte skulle ha tvånget. För mig verkar det som att tvångsvården för dessa patienter är istället för dialog och behandlingsallians mellan läkare och patient. Med ett annat arbetssätt skulle ett återhämtningsinriktat arbete möjliggöras. Alltså: kommunicera mera och tvångsvårda mindre.
Det fanns farhågor kring Psykatrilagsutrednings förslag från många håll, men eftersom utredningens förslag ännu ej är helt kända får jag återkomma till det i en annan blogg. Jag hoppas att många sätter sig in i utredningens förslag och ser till att det blir en ordentlig debatt.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
LPT – Lagen om psykiatrisk tvångsvård
Rätt hjälp i rätt tid – en vacker utopi?
Publicerat: mars 6, 2012 Sparat under: Jimmie Trevett Kommentarer inaktiverade för Rätt hjälp i rätt tid – en vacker utopi?Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) är en rörelse för människor med egen erfarenhet av psykisk ohälsa som varit igång sedan 1967. Trots framsteg och ökad respekt för människors vilja och värdighet inom den psykiatriska vården de senaste decennierna kan vi konstatera att tillgången till rätt hjälp i rätt tid fortfarande är dålig. Vår uppfattning, som brukarorganisation, är att resurserna som politiskt fördelats inte på allvar kommit den psykiatriska vården till del. Istället har fördelningen av resurser mellan psykiatri och somatisk vård omotiverat förskjutits till den senares fördel trots väl belysta behov från patientsidan.
Vi ser nu inte slutenvårdens stålbad inom psykiatrin som ett problem i sig; även om nu mindre än en säng av åtta finns kvar jämfört med för 20-30 år sedan på de stora mentalsjukhusens tid, enligt statistik från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Nej, det är att alternativen till dessa försvunna vårdplatser – i form av en psykiatri som möter upp i människors närmiljö – fortfarande inte är på plats och att människor placeras i limbo efter en första kontakt med vården som vi och våra medlemmar i första hand ifrågasätter.
De som drabbats av psykisk ohälsa måste idag föra en lång kamp för att få hjälp. De placeras konstant i kö. Där står de sedan i väntan på läkartid, utredning eller uppföljning av vården. Visserligen får man idag – trots att kön mer än fördubblats i storlek de senaste åren – faktiskt ofta en första kontakt med vården före vårdgarantins 90 dagar löpt ut. Men, denna första kontakt är alltför ofta en kvart med en hyrläkare som skrämmande snabbt skriver ut recept på den pillerburk man sedan får till sällskap under de ensamma månader som kommer därefter i väntan på akt två.
Därtill kommer ett fenomen som bland annat lyfts i Folkhälsorapport 2011 från Stockholms läns landsting (Delrapport Psykisk ohälsa i Stockholms län, s. 11). Nämligen hur primärvården förhåller sig till de som dyker upp i deras väntrum med psykisk ohälsa i bagaget. I väntrumsundersökningar anger en av tre att man lider av vad som per definition är psykisk ohälsa. Men, efter besöket är det en av tjugo som faktiskt får en psykiatrisk diagnos. Det som demonstreras här är, i RSMH:s ögon, en konkret återkoppling om att primärvården idag grovt fallerar som ”första linjens psykiatri”. Människors problematik tillåts förvärras och fördjupas trots att man är i kontakt med vården. När sedan botten är nådd och akut slutenvård det enda realistiska alternativet får man i väntan på plats inom den slimmade slutenvården på ett orimligt vis förlita sig på stödet från uppoffrande närstående.
Ovanstående är något förenklat vår bild av det stora systemfelet. Vad vi kan se är att den psykiska ohälsan i Sverige under 1990-talet generellt sett ökade i oroväckande grad. De senaste tio åren har denna kraftiga ökning inte fortsatt, men andelen människor med psykisk ohälsa har heller inte sjunkit i nämnvärd omfattning trots visst fokus på frågorna från det allmännas sida. Vi har ingen enkel och självklar lösning att rekommendera, men det är illavarslande när kommuner, landsting och socialminister bollar gris med ansvaret för människors psykiska hälsa som i dagarnas debatt.
Med delar av facit i hand är dock en sak skrämmande klar. Det finns en förhärskande politisk hets att riva det gamla innan grunden för det nya är gjuten. Vi ser det inom omvandlingen av psykiatrin likväl som inom förändringarna inom socialförsäkringssystemet. Vackra visioner som leder till att system sjösätts där verklighetens människor sedan lämnas vind för våg mellan olika huvudmän och system utan samordning. Den verkligheten är allt annat än vacker.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande RSMH
Det diffusa tvånget
Publicerat: februari 21, 2012 Sparat under: Jimmie Trevett, Tvångsvård Kommentarer inaktiverade för Det diffusa tvångetRSMH har länge varit kritisk till öppen psykiatrisk tvångsvård (ÖPT) som är ett nytillskott till Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Vårdformen begränsar, i våra ögon, människors möjligheter att själv bestämma över sitt liv i orimlig omfattning. ÖPT innebär att patienten inte behöver vara inlagd, men tvingas acceptera villkor och restriktioner i sin vardag som till exempel påtvingad medicinering och avhållsamhet från all alkohol. Tillgången till alternativa vårdformer liksom mänsklig kontakt med vården är för många under ÖPT i praktiken minimal. Istället för att i mer resurskrävande dialog motivera individer och erbjuda relevant stöd och vård på frivillig basis låter man tvång och restriktioner ta plats i människors hem och vardag. Det mest illavarslande i detta är den personliga osäkerhet man placerar människor med en pågående psykisk problematik i.
Jag blir ledsen då jag läser Socialstyrelsens rapport Det diffusa tvånget som kom nu i januari 2012. I princip har nämligen ingen av de i studien intervjuade patienterna, som lever under ÖPT, en susning om var gränsen går för vad som i ÖPT:s namn kan göras mot dem. Denna brist på kunskap bottnar inte, såvitt man kan se, direkt i ohälsan i sig. För att citera socialstyrelsens utredare: Bristerna i förståelse kan i mycket liten utsträckning förklaras utifrån patienternas hälsotillstånd (Det diffusa tvånget, SoS, s 9). Snarare framstår fenomenet som en organiskt framväxt kontrollmekanism som inte motas i grind av vårdgivarna. Man blir lätt som människa tyst, foglig och försiktig om man uppfattar att fel bestraffas, men aldrig riktigt vet vad som betraktas som fel eller hur hårt straffet blir. Patienterna i ÖPT tenderar med andra ord att själva ta på sig mer tvång än vad som på pappret krävs enligt lagen.
Rapporten illustrerar även andra aspekter av tvånget inom psykiatrin, men inget som får mig att ändra uppfattning i grundfrågan. ÖPT bör avskaffas. Vårdformen begränsar, på ett sätt som närmast är att betrakta som en kränkning av de mänskliga rättigheterna, människors möjligheter att själv bestämma över sitt liv.
Öppenvårdstvånget inom den rättspsykiatriska vården (LRV-vård) har å andra sidan ett lite annat syfte då den ger den dömde patienten möjlighet till rehabilitering och anpassning till ett liv ute i samhället. Ett tydligare regelverk som förstärker kravet på servicegivarna att erbjuda reellt stöd till patienten som ska slussas ut från vården är dock av nöden här för att alla bitar ska falla på plats.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande
Tvång för alla
Publicerat: januari 20, 2012 Sparat under: Frivillig vård, Jimmie Trevett, Tvångsvård Kommentarer inaktiverade för Tvång för alla
Det är ett känt faktum att patienter som vårdas frivilligt på en psykiatrisk avdelning med låsta dörrar kan uppleva att de är tvångsintagna. Det är också vanligt att patienter i denna situation inte vet sina rättigheter, att de till exempel får lämna avdelningen. Problemet uppstår eftersom patienter som vårdas frivilligt och under tvång blandas på samma avdelning. I praktiken blir det då så att restrektioner och tvångsåtgärder spiller över på dem som vårdas frivilligt. RSMH anser att det är oacceptabelt.
Med förvåning läser jag i Göteborgs Fria tidning om situationen på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg . Tydligen tas patienterna in med tvång under ett helt dygn utan att en andra läkarbedömning görs som är avgörande för om patienten ska vårdas under tvång eller inte. Socialstyrelsen måste följa upp Sahlgrenska universitetssjukhusets rutiner och föreslå åtgärder så att detta upphör. Läs mer.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
Olycklig utvidgning av den psykiatriska tvångslagen
Publicerat: december 23, 2011 Sparat under: Jimmie Trevett, Missbruk, Tvångsvård Kommentarer inaktiverade för Olycklig utvidgning av den psykiatriska tvångslagenDen svenska missbruksvården fungerar dåligt och bara var femte person medmissbruksproblematik får vård idag. Missbruksutredningen – som just varit ute på remiss – vill att fler ska få bra och snabbare insatt behandling. Genom att ansvaret för all missbruksvård flyttas till landstingen hoppas man på att färre personer ska falla mellan stolarna och vården bli mer jämlik. Man föreslår att den nuvarande LVM-lagen, Lagen om vård av missbrukare, tas bort och att personer med missbruk i framtiden ska tvångsvårdas inom psykiatrin.
Läkarna åläggs att vid läkarbesöken alltid fråga patienterna om deras alkoholvanor och även socialtjänsten skall bli bättre på att tidigt upptäcka personer som är på väg att utveckla ett beroende eller missbruk. Utredningen föreslår att en vårdgaranti införs, så att ingen ska behöva vänta mer än 30 dagar på hjälp.
Missbruksvårdens kvalitet ska förbättras genom att läkare och annan behandlingspersonal får utbildning i missbruksfrågor och att behandlingshem ska auktoriseras av Socialstyrelsen. Utbudet av tillgängliga behandlingsmetoder ska öka och läkemedelsbehandling ska göras tillgänglig i hela landet, samt inom kriminalvården. Läkemedelsberoende erkänns som ett folkhälsoproblem och sjukvården blir skyldig att erbjuda behandling. Substitutionsbehandling och sprutbytesprogram ska byggas ut.
RSMH har i sitt remissyttrande varit positiva till många av utredningens förslag. Samtidigt känner vi stor tveksamhet till de organisatoriska och juridiska förändringar som handlar om att flytta gränsen mellan huvudmännens ansvarsområden och att tänja på den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen så att den också kan omfatta personer med beroende och missbruk.
Vår erfarenhet är att huvudmannaskapsförändringar sällan löser problemet med att människor faller mellan stolar eller utsätts för ett ”svartepetterspel” där olika vård- och servicegivare försöker lämpa över kostnader på varandra.
Utredningen har räknat med att det finns omkring 500 000 personer med beroende i Sverige. Bland dem finns grupper med mycket olika problematik och behov. Utredningen vill få in alla dessa grupper i samma mallar och system. Det är givetvis inte alls bra.
För RSMH är det viktigt att den stora grupp som har problem med både beroende/missbruk och psykisk ohälsa kan få hjälp med båda dessa problem av ett sammanhållet vård-, stöd- och rehabiliteringsteam. Vem som är huvudman är inte det viktiga.
LVM fungerar dåligt och behöver reformeras och moderniseras. Tyvärr finns inget sådant förslag eftersom utredningen istället föreslår att missbrukarna ska pressas in i den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen, LPT. Att – som utredningen föreslår – tvångsvårda, enligt LPT, en person som i huvudsak lidit av missbruksproblematik under längre tid skulle innebära en mycket olycklig utvidgning av LPT.
Vi inom RSMH anser att patient, – brukar och anhörigorganisationerna med våra kunskaper och erfarenheter borde ha fått en mer framskjuten plats i utredningen. Organisationernas medverkan i kompetens- och kvalitetsutveckling, utbildning, utvärdering och forskning och som medskapare och utförare av rådgivning och rehabilitering, anser vi skulle kunna bli en viktig framgångsfaktor. Det som försvårar organisationernas mer aktiva engagemang är framför allt bristen på ekonomiska resurser. Detta borde ha poängterats av utredningen. Då hade det här kunnat bli riktigt bra.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
Öppna vägar till arbetsmarknaden
Publicerat: december 14, 2011 Sparat under: Arbetsmarknad, Jimmie Trevett 2 kommentarerRSMH hade häromdagen slutkonferens efter en fyraårig satsning för att visa hur man kan öppna vägar till arbetsmarknaden för människor med psykisk ohälsa. Projekt Öppna Vägar har bedrivits med stöd av Allmänna arvsfonden och i samarbete med aktörer inom både näringsliv och offentlig sektor.
Projektet har varit en naturlig följd av de erfarenheter vi fått bekräftade genom vårt 2008 Guldkornsbelönade och av Allmänna arvsfonden finansierade Återhämtningsprojekt. Framförallt att det idag saknas ett bra former för att stödja varje individs egenmobilisering. Att fyrkantiga utbudsprogram måste ersättas av mer flexibla och behovsstyrda med individen som nav. Bland konferensdeltagarna fanns inte bara de närmast berörda inom brukarrörelsen, utan även glädjande nog ett flertal från myndighetssverige, inte minst Arbetsförmedlingen, och även beslutsfattare och politiker med intresse för sakfrågorna. Bland annat fick jag chansen att byta ett par ord med den tidigare socialdemokratiske ministern Ylva Johansson som från oppositionens håll gav en positiv återkoppling till vad vi försökt åskådliggöra. Självklart ska vi också se till att de för dagen ansvariga ministrarna får del av de erfarenheter som vi kunnat dra och se från brukarrörelsen.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
Breiviks diagnos
Publicerat: december 7, 2011 Sparat under: Jimmie Trevett, Våld Kommentarer inaktiverade för Breiviks diagnosJag läser med stort intresse, i dagens DN, Johan Cullbergs analys av Breiviks diagnos: paranoid schizofreni. Cullberg varnar för att använda sjukdomsbegreppet i värderande syfte. Han skriver bland annat: ”Det är viktigt att man inte tror att beteenden som vi hatar och fruktar och just därför tycker är abnorma ska klassas som sjuka. Då insnävar vi vår syn på den psykiska friska människans onda kapaciteter liksom vi otillåtligt vidgar sjukdomsbegreppet.” Läs mer: http://www.dn.se/debatt/breivik-ar-tillrackligt-frisk-for-att-straffas
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
Psykisk ohälsa och missbruk
Publicerat: december 6, 2011 Sparat under: Jimmie Trevett, Missbruk Kommentarer inaktiverade för Psykisk ohälsa och missbrukSom de flesta av RSMH:s förtroendevalda på riksnivå är jag också aktiv lokalt i min RSMH-förening på orten. I denna min lokala vardag har jag ofta mött människor som brottas med olika former av beroendeproblematik och missbruk. Ofta är det en väg man halkat in på då man på egen hand försökt hantera sitt dåliga psykiska mående. Det kan vara viktigt att tänka på att det vanligaste som missbrukas eller hanteras okontrollerat är alkohol. Sedan bidrar ju knappast själva missbruket och dess sociala och hälsomässiga effekter i sig till en god mental hälsa.
Överhuvudtaget är dessutom ett missbruk något som man ytterst sällan lyckas få hjälp med. Regeringens Missbruksutredare Gerhard Larsson berättade nyligen i TV att han uppskattar att endast en av fem med missbruksproblem får adekvat hjälp i dagens svenska samhälle.
RSMH:s verksamhet är alkohol- och drogfri och vill erbjuda öppen social verksamhet och kamratstöd på de premisserna för den som mår psykiskt dåligt alldeles oavsett diagnos eller annan etikett på de människor som söker sig till oss.
Det tragiska är dock att vården har så svårt att koppla ett helhetsgrepp på den livssituation som de med både missbruksproblem och psykisk ohälsa sitter i. Istället laborerar man med vattentäta skott mellan utförare av missbruksvård och annan vård. Jag har själv mött alldeles för många människor som bollats mellan missbruksvården och psykiatrin och där det slutar med att människan ifråga inte får hjälp av någon.
Det finns dock positiva undantag som till exempel POM-teamet i Lund som arbetar med människor med psykos och missbruk. Det skulle behövas flera sådana team som också arbetar med annan psykisk ohälsa och missbruk. Det enda rimliga är naturligtvis att båda problemområden hanteras samtidigt.
Nyligen hade RSMH möjlighet i ett remissvar på Missbruksutredeningen utveckla vårt synsätt på ovanstående. Även om vi bland annat är positiva till att vårdperspektivet stärks med utredningens förslag och att missbruk ses som en sjukdom känner jag tråkigt nog inget större hopp om att färre skulle falla mellan stolarna av de med såväl en missbruksproblematik som en psykisk problematik om utredningens förslag skulle komma att bli verklighet.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande RSMH
Media, mördare och psykiatrin
Publicerat: november 11, 2011 Sparat under: Jimmie Trevett, Våld Kommentarer inaktiverade för Media, mördare och psykiatrinStatistik och nyckeltal om människor och deras svårigheter att samsas med varandra i samhället utan våld ska man vara försiktig med. Många människor med olika former av problematik återfinns i den lilla grupp som utövat grovt och rentav dödligt våld mot andra människor. En hel del av förövarna har också själva försökt söka hjälp av olika slag före våldsutövningen. I vad mån den hjälp som rimligen kunnat erbjudas dem skulle ha kunnat rädda deras offer är dock en oerhört svår fråga.
Vad man gärna vill är att hitta relevanta riskfaktorer och varningstecken hos människor som kan tänkas begå grova våldsbrott. Här har man tyvärr på nytt blandat bort sig rejält utifrån fördomar om psykisk ohälsa.
En siffra som i DN ventilerats nyligen är att ”Var femte mördare i Stockholms län har varit i kontakt med psykvården innan de begått brott”. Då ska man veta att psykisk ohälsa, statistiskt sett, drabbar var fjärde EU-medborgare åtminstone en gång i livet. Ett vanligt kalenderår i Sverige söker mer än var åttonde svensk (från nyfödda till sängbundna inom äldreomsorgen) professionell hjälp för psykiska problem och sju procent av befolkningen i Sverige behandlas för psykisk ohälsa med någon form av medicinering. Det är samma siffra som för EU som helhet vilken framgick redan 2006 av en undersökning från EU-kommissionen.
Den kloka och relativt sansade debatten från i somras om farlighetsbedömningar är plötsligt som bortblåst då polisen(!) i DN efterlyser depåmedicinering av potentiellt ”farliga” patienter i öppenvården i form av med tvång given spruta. Hur man skulle vilja hantera andra kända ”riskfaktorer” som kön (män är extremt överrepresenterade som förövare av grova våldsbrott), ålder (yngre är farligare än äldre enligt statistiken), missbruk (där man både är överrepresenterad i offer- och förövarstatistik) eller tidigare begångna våldsbrott (chansen att den som lagförts för våldsbrott inom något år lagförs för ytterligare gärningar av liknande slag är betydligt högre än för befolkningen i genomsnitt) framgår inte riktigt i artikeln, men kanske är tvångsspruta bäst även här?
Nej, låt oss inte i affekt glömma bort de fall där människor frihetsberövats eller tvångsvårdats i onödan för på den punkten är forskningen entydig: de är mångdubbelt fler. Att ”för säkerhets skull” hålla människor som gisslan på våra mentalinstitutioner oavsett deras egna behov är ingen vacker tradition att återvända till. Att med samma grumliga motiv under lång tid medicinera människor under tvång är inte heller det något ett modernt och humant samhälle bör ägna sig åt. Det finns också betydligt större kunskap och klokskap inom psykiatrin idag. Men, då måste sansade människor som Henrik Anckarsäter, överläkare och professor i rättspsykiatri vid Göteborgs universitet, med flera få sin röst hörd i mer beständiga fora än Svenska Dagbladets debattsida.
En poäng som dock tydligt framgår av DN:s beskrivning av det tragiska familjedramat ifråga är emellertid glasklar. Avståndet till vård och stöd i vårt samhälle är för många idag alldeles orimligt med tanke på den situation man försöker hantera. Här finns ett oerhört förbättringsarbete att göra.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
Jimmie Trevett
Publicerat: oktober 25, 2011 Sparat under: Det är vi som bloggar!, Jimmie Trevett 3 kommentarer
Hej, det är jag som är Jimmie Trevett och är en av dom som skriver på RSMHbloggen. Sedan i maj 20ll är jag ny förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH.
Jag har varit medlem och aktiv i RSMH i mer än 30 år och har egen erfarenhet av psykos. Efter en tid som medlem i RSMH Lund började jag arbeta i föreningens träfflokal och arbetade då även utåtriktat med attityder och opinionsbildning. På måndagskvällarna är jag med och sänder närradioprogrammet Radio Galen.
Jag kommer regelbundet blogga om psykisk hälsa, återhämtning, personligt ombud, tvångsfrågor, fattigdom, möjligheten till arbete och andra aktuella frågor som berör mig och andra medlemmar i RSMH.
Vi hörs.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
RSMH-bloggen 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.