Jubileumsdagen 25 november…
Publicerat: november 25, 2013 Sparat under: Återhämtning, Khai Chau, Min berättelse Kommentarer inaktiverade för Jubileumsdagen 25 november…
Varje år har jag ett speciellt viktigt datum att hålla reda på, nämligen den 25 november! Datumet ska stå för min sista inläggning på avdelningen, sedan 1993, då jag studerade i Uppsala. Och tiden går, så nu i år blir det 20-års jubileum, vilket i sig har sparat en massa resurser för landstinget och en hel del lidande, för min del.
Jag bestämde mig för 20 år sedan, i Uppsala, att ”nu gäller det att ta det vackert” – bara genom att ta ett år i taget…alltså prioritet nummer ett, att INTE bli inlagd igen! Oavsett vad som händer omkring mig, inom mig, så får jag inte bli sjuk igen – och jag har hållit det, hittills.
Eller som min läkare sa till mig: ju längre du klarar dig från återfall, så ökar också chansen att det fortsätter så! Varje år när jag köpt mig en ny kalender brukar jag direkt bläddra fram till 25 november, bara för att sätta min markering där – och bara känna Känslan! Jag tror att Tankens kraft är en underskattad faktor, när det gäller Återhämtning.
Tack för ordet och lycka till, därute.
/Khai Chau
Rapport från en höst
Publicerat: november 20, 2013 Sparat under: Anne-Sofie Höij, Återhämtning, Depression, Min berättelse, vikt Kommentarer inaktiverade för Rapport från en höst
Jag har depression sedan mitten av september. Den har varit lindrigare i år än tidigare år. Depressioner på hösten har jag haft så länge jag kan minnas, som barn, tonåring och vuxen. Hur är det då att vara deprimerad? Ja, jag tappar liksom förmågan att tycka kaffet i koppen är så gott som det faktiskt är. Jag äter mer än vanligt för att trösta mig, kaffebröd, godis och extra fett på smörgåsen. Men också mer mat än vanligt. Jag är hungrigare än normalt och har gått upp fem av de kilon jag gick ner i våras.
Jag kan inte tänka och agera förnuftigt. Att gå upp i vikt är ett riksmoment för hjärt- och kärlsjukdomar. Jag har diabetes typ 2. Jag tar min blodtrycksmedicin på morgonen. Jag vet att jag är reumatiker. Jag har bytt ut båda knälederna och en höftled och vet att de inte håller så länge – om jag väger för mycket. Jag vet att min livslängd förkortas av övervikt. Jag begriper mycket väl att jag skadar mg själv i mitt ätande. Men jag orkar inget annat, sitter och tittar in i väggen, läser men fattar inte vad jag läser.
Är okoncentrerad, likgiltig och trött. Har svårt att hålla tråden i samtal, lyssna till vad andra människor säger, trots att jag bryr mig om dem. Föraktar mig själv för att jag är överviktig och inte kan hålla dieten. Sover oroligt. Flertalet nätter sover jag, men ibland vaknar jag vid halvtre-tiden. Har kraftig ångest, hjärtklappning, astma. Går upp och medicinerar.
Dricker ett par koppar te med mjölk och en smörgås. Sätter mig med en tidning eller en bok en stund, tills medicinen börjar verka. När den verkar löser jag korsord. Så småningom, efter ett par timmar, ofta vid 5-6-tiden, lägger jag mig och sover oroligt till åtta, då klockan ringer. Ska upp och ta min medicin och frukost. Ofta drar jag mig länge, vill inte gå upp-vad har jag att gå upp till? Jag har ju inget arbete att gå till.
Jag fuskar med min dagliga sjukgymnastik och de dagliga promenaderna som jag ordinerats. Trots att jag tycker om att gå när smärtan i höften är borta och blir gladare av solsken. Vet att solsken ökar d-vitaminhalten och serotoninet i kroppen.
Tidigare funderade jag under många år över varför ska jag leva överhuvud taget? Det slipper jag numera – tack och lov. I höst mår jag bättre än tidigare höstar, sover mer, har börjat glädja mig åt vänskap, tv-program, böcker och kaffet är gott. Jag har börjat minska på trösthetsättandet – tror jag är på väg ur depressionen fast det är november. Underligt nog. Njuter av varje liten stund, livet är riktigt skapligt trotts allt, har börjat promenera och gör gymnastik själv igen. Glädjande.
Var rädda om er uti den inte alltid så snälla verkligheten.
/Ann-Sofie Höij
Ny återhämtad
Publicerat: november 13, 2013 Sparat under: Återhämtning, Khai Chau, Medicin, Min berättelse, Psykos 2 kommentarerDet är så här att jag har blivit ny-återhämtad: och förklaringen från början är en ny medicin mot de biverkningar som jag får av anti-psykotisk medicin, typ skakningar. Det är ett välkänt fenomen att anti-psykotisk medicin också tar bort initiativförmågan, hos individen som äter den – och så har det varit även för mig.
Men som sagt, räddningen har kommit ifrån en biverkningsmedicin, bara sådär hux flux. Min läkare som ordinerade visste inte heller om denna lilla positiva bieffekt. Det är som natt och dag. Allt hushållsarbete, som varit så betungande psykiskt, går nu som på räls. Jag är förvånad över mig själv. Det måste ha något med Dopamin att göra. Därför kom jag också på tanken att skriva till Läkemedelsverket, och bett dem göra pilotstudie på mig. Kanske kan detta hjälpa många andra i samma situation är min förhoppning.
På återseende
/Khai Chau
Livslång fattigdom
Publicerat: oktober 28, 2013 Sparat under: Återhämtning, ekonomi, fattigdom, Khai Chau 2 kommentarer
På Alain Topors initiativ har man satt igång ett Penning-projektet i Blekinge, för människor med psykisk ohälsa. Detta välkomnar jag, som drabbad av Försäkringskassan eller Systemfel, som jag kallar det: Redan i början på 1990-talet, blev jag sjukskriven på grund av psykos, men nekades sjukpenning, för att jag inte hann komma ut i arbete! Så kallad Nollklassad.
Men man rår faktiskt inte över om man blir sjuk efter att man skaffat jobb – eller inte! Och därmed blev jag dömd till fattigdom, resten av livet. Faktum är också att just psykoser bryter ofta ut kring de unga åren i livet.
Det finns en ond triangel, enligt min teori: Psykisk sjukdom – fattigdom – inget arbete, som hakar fast i varann och vandrar runt, runt och runt. Ni kan nog räkna ut själva.
Socialstyrelsen har ju kommit fram till samma resultat, flera gånger om – man inget görs åt eländet: människor med psykisk ohälsa är de fattigaste bland Sveriges fattiga. Och det finns inga bidrag, handikapp-ersättning att erhålla, inte i den stora utsträckning som alla andra har. Vi har inga rättigheter, vi bara lider…i det tysta.
Därför stort Tack till Alain som frambringade problemet i dagsljuset! Och lycka till
Khai Chau, ”psykiskt sjuk” och därmed fattig
I senaste numret av Arena finns en längre artikel om projektet , psykisk ohälsa och fattigdom. http://www.dagensarena.se/magasinetarena/experimentet/
Välkommen höst
Publicerat: oktober 24, 2013 Sparat under: Återhämtning, Öppenhet, Khai Chau, mat, Min berättelse, sömn 1 kommentarEnligt mina egna erfarenheter, varje sommar sedan flera år, så mår jag faktiskt sämre psykiskt på sommartid. Därför är hösten som nu kommer en välkommen gäst för mig. På sommaren har jag upptäckt att det är själva värmen eller hettan, som gör att jag får ännu svårare att få i mig lite mat. Medan ljuset, som är nästan dygnet runt, gör det svårt för mig att sova och varva ner: det gäller alltså rent fysiologiska processer, som därmed naturligtvis påverkar det mentala. Till detta hör även de sociala kraven, som ni säkert förstår: man ska grilla, umgås, resa bort, sitta ute… Jag har också blivit allergisk mot att bli betraktad av folk, när jag går på stan. Och detta förstärks ju på sommartid, pga ljuset.
Fram mot hösten/vintern, kan jag känna mig ganska trygg, i detta avseende, eftersom det är ingen som kan se så mycket ute, när det blir mörkare. Luften känns klarare att andas, löven blir både gula och röda, mot den blåa himlen.
Jag sover bättre och maten smakar mer.Tidigare så har även jag drabbats av att personalen går på semester på sommaren, med stängda verksamheter som följd osv…
Allt som allt, därför välkomnar jag nu Hösten – dock mycket medveten om att de flesta av er är av motsatt uppfattning.
Vi hörs
/Khai Chau, Eskilstuna
Katastroftänkande/neutralt tänkande
Publicerat: oktober 21, 2013 Sparat under: Återhämtning, Khai Chau, Min berättelse 3 kommentarerJag är inte säker på hur det är med andra drabbade, men jag kommer på mig själv ibland, som jag kallar det, Katastroftankar. Jag vet inte var de kommer ifrån, men de är egentligen väldigt katastrof-betonade, och nästan alltid obefogade.
Vad kan man göra åt sådant?
Jag har också utvecklat någonting som jag kallar Neutralt tänkande, istället för Positivt tänkande, eftersom det senare är svårare att uppnå, när man är inne i den onda cirkeln.
Jag har funnit att det brukar lossna så småningom, om man börjar med att sysselsätta sig med någonting neutralt, det vill säga inte så känsloladdat. Till exempel lösa korsord, spela bowling, städa, diska, gå promenad med mera.
Man kan även besöka en neutral plats/lokal, för att koppla från tankarna: gå på bio, kanske!
/Khai Chau
I en attack av tvångstankar
Publicerat: oktober 11, 2013 Sparat under: Återhämtning, Khai Chau 2 kommentarer
Vad hjälper mot en attack av tvångstankar? Vart kan man vända sig? Man kan inte ringa ambulans, man kan inte ge syrgas, det finns inga tabletter som kan avhjälpa akut! Ändå kan man drabbas periodvis varje dag.
Vet ni vad tvångstankar är? Det vet jag knappt själv, men de lär vara väldigt jobbiga. Man dör inte av dem, man blöder inte och det känns inte fysiskt – men däremot förlamande psykiskt!
Man är helt utlämnad åt sig själv under den värsta attacken, just på grund av dess karaktär. Man kan inte be om hjälp av någon utomstående, eftersom de upplevs allt som oftast ”fientliga”, fast de behöver inte vara det.
Små detaljer i det förflutna väcks till liv och börjar spöka igen, känslan känns mycket påtaglig – lika obehaglig nu, som när det inträffade.Men varför har jag tagit upp det här, när det skulle handla om återhämtning? Genom att kunna formulera/se det hela i ord, så har man också lyft fram problemet i ljuset – och då blir chansen mycket större att hantera det!
/Khai Chau
Om gåvan att drömma
Publicerat: oktober 7, 2013 Sparat under: Återhämtning, Khai Chau, Kultur | Tags: Kultur Kommentarer inaktiverade för Om gåvan att drömmaMånga olyckliga, ensamma människor är det, därför att de saknar ett Eget liv, faktiskt! Antingen har de aldrig haft det, eller också har det kommit bort med tiden.
Det finns ett ordspråk som säger: ”Den som har en boksamling och trädgård, känner sig inte ensam!” Med det menas att när man har någonting att hänge sig åt, så fylls man också av harmoni, så att man slipper oroa sig eller gå och må dåligt.
För att skaffa sig ett ”eget liv”, måste man först och främst ta reda på vad är det man verkligen vill göra med sitt liv! Till att börja med, kan man tillåta ganska fria tyglar och stora drömmar – då kommer man sanningen närmast. Det är en stor gåva att vi människor kan drömma och fanisera!Men många gånger, är vi också livrädda för att utnyttja det. Böcker, musik – och filmer – har nästan alltid funnits i människans historia och haft en stor verkan för vår välbefinnande
Det som kallas Kultur!
/Khai Chau
Schizofreni
Publicerat: oktober 4, 2013 Sparat under: Återhämtning, Henrik Larsson, Schizofreni 3 kommentarer
Jag tycker att empati är ett fint ord. Empati är en dimension av hälsa. Med erfarenhet av schizofreni känner jag väl till fenomenet att tolka in andra personer med hull och hår. Som jag förstod av min mor, psykolog med många år i branschen, finns det ett annat fenomen som definieras sympati. Sympati är, enligt min mor, när man känner samma sak som en annan person. Om det går riktigt illa, som det ofta gör när man är schizofren, så tappar man bort sig själv helt och hållet och känner endast vad den andre känner. Till råga på allt så vill man väl och önskar att allt går bra för personen man känner sympati för. Tyvärr måste jag meddela att detta tillstånd inte är produktivt på något sätt eftersom den man känner sympati för bara åker på en räkmacka på ens egen uppoffring. Alltså, ingen drar fördel utav detta, varken man själv som blir ensam och utblottad eller den andre som inte lär sig att uppskatta räddaren i nöden.
Vidare har jag uppmärksammat att schizofreni är en form av splittrad uppfattning. Där vissa bitar av verkligheten blir förstärkta meden andra går förbi. Med andra ord, man ser inte helheten. Att agera då i ett sådant tillstånd är med dåliga odds. Det är viktigt ”att stämma gitarrens alla strängar”.
Schizofreni är en också en psykossjukdom. Läkarna pratar om vanföreställning. Då är det viktigt att veta att bara för att ingen tror på din övertygelse eller så kallade vanföreställning innebär inte att din övertygelse är fel, den är bara inte kompatibel med omgivningen. När du kan hantera detta så har du kommit långt. Att de pratar om en eller till en på radion är per definition inget problem så länge du känner dig trygg i dig själv. Dessutom kan man inte tillfriskna från en psykossjukdom förrän man inser att det visst kan vara så att någon talar till en genom en inre värld och att det inte är något sjukligt utan något mystiskt.
Tillfrisknandet brukar ta sin form att den schizofrene lär sig att hantera sin inre värld, istället för att springa runt i livet och vara rädd för allt möjligt. Det är viktigt att komma ihåg att vanföreställning är en relativ sak, bara för att omvärlden inte hör eller ser det du ser betyder inte att du inte hörde eller såg. Och när det kommer till paranoia, så gäller samma sak där. Bara för att det inte finns någon logik i din rädsla betyder inte att du inte har anledning att vara rädd. Men att vara rädd är inte att vara sjuk. Alla är rädda ibland.
/Henrik Larsson
Vill inte ta emot hjälp
Publicerat: september 26, 2013 Sparat under: Återhämtning, Khai Chau, Min berättelse Kommentarer inaktiverade för Vill inte ta emot hjälpSamtidigt som det finns en stor önskan att få hjälp och stöd från omgivningen, existerar också en motvilja till detta, alltså VÄGRAN att ta emot. Detta kan förklaras med rent mänsklig stolthet, värdighet mm. Men också som ett försvar – ett försvar, som bygger på tidigare mindre positiva erfarenheter, när man verkligen öppnade sig för att söka efter hjälp, MEN blivit sviken, eller fått FEL sorts hjälp. Resultatet blir istället att man låser sig. Bygger upp ett skal för att skydda sig, helt enkelt.
Vi behöver då hjälp med att komma igen, att börja på ny kula, att omvärdera varje ny situation med nya ögon, för att vara kapabla att ta emot hjälp igen. Först då börjar den verkliga återhämtningen!
/Khai Chau
RSMH-bloggen 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.