Lärverktyg för elever

Det finns lärverktyg som ger eleven stöd att strukturera, prioritera och fokusera. Ett exempel är Schola Comai som fungerar på mobiltelefoner och surfplattor som använder Android. Med lärverktyget blir det möjligt för elever och lärare att ha struktur och kontroll på skoldagens aktiviteter. Schemat läggs in via ett webbaserat gränssnitt av läraren. Det finns möjlighet till schema, kalender (med bild, ljud, text och filmpåminnelse), bildserie, ljudinspelning och visuellt tidsstöd. Läs mer här.

/Anneli Westling

Hjälpmedelsambassadör


Dator och internetuppkoppling

För mig och mina kamrater känns det jätte-angeläget att ha tillgång till dator och internet. På något sätt, så passar det oss bättre med just den formen av socialt umgänge. Man behöver inte synas eller höras. Det känns tryggt att kunna gömma sig bakom dataskärmen och ändå ha kontakt med andra.   Samtidigt har många av oss med psykisk ohälsa helt enkelt inte råd. Eller så är det ett mycket ekonomiskt kännbart nöje. Vilket det också är om man inte är datoriserad eftersom det förutsätts att man ska vara det i så många sammanhang idag. Inte minst i kontakt med försäkringskassan och andra myndigheter.

Därför borde man få ekonomisk hjälp från till exempel Försörjningsstödet och/ eller Handikapp-ersättning. Då har vi kommit en bra bit på vägen!

Hoppfulla hälsningar
/Khai Chau

Exempel på avslag för stöd till internetuppkoppling från februari 2012


Många kvinnor med psykisk ohälsa har utsatts för våld

Idag vill jag lyfta ett allvarligt problem: våld och övergrepp i nära relationer.Våld i nära relationer är ett stort problem både internationellt och lokalt och många kvinnor i Sverige har någon gång i sina liv upplevt hot, våld, eller sexuella övergrepp. Våld mot kvinnor förekommer på många olika sätt. Fysiska övergrepp innebär till exempel slag, knuffar, hårda tag, och fasthållning. Psykiska övergrepp innebär hot, trakasserier, skrämsel, kränkningar och glåpord. Sexuella övergrepp innefattar inte bara fullbordade samlag utan även andra påtvingade sexuella akter. Ekonomiska övergrepp som stöld, utpressning och förskingring förekommer också.

Det finns en högre förekomst av våld och övergrepp mot personer som har psykisk ohälsa än hos befolkningen i stort. I en svensk omfångsstudie om övergrepp mot kvinnor som använder psykiatrin hade 63% av kvinnorna utsatts för någon form av övergrepp i vuxen ålder (Bengtsson-Tops, 2004). 74% av dessa kvinnor hade även utsatts för övergrepp i barndomen. 46% av det totala antalet kvinnor hade i vuxen ålder utsatts för verbala kränkningar, 28% för fysiskt våld, 27% för hot om skada, 20% för hot om att bli dödad, 19% för sexuellt våld, 16% för ekonomiskt utnyttjande, och 13% hade isolerats i hemmet.

Kvinnor som utsätts för övergrepp berättar eller anmäler inte alltid övergreppen. Oftast sker övergreppen i det egna hemmet och de flesta av kvinnorna berättar inte om övergreppen för någon och söker heller inte hjälp.

Våld mot kvinnor ger en allvarlig inverkan på kvinnornas hälsa. Fysiska skador är inte den enda följden av våld, utan psykiska problem och kroppsliga besvär är vanligare. Rikskvinnocentrum undersökte partnerrelaterat våld och hur kvinnornas situation påverkades (Stenson et al., 2006). De fann att 24% av kvinnorna uppgav någon form av fysisk eller psykisk sjukdom, och att 87% hade nedsatt psykiskt välbefinnande. 42% använde någon form av läkemedel, som smärtstillande, medicin mot ångest, sömnmedel, antidepressiva, mm. 68% angav någon fysisk skada av våldet.

Att vara utsatt för våld eller att bevittna kan våld leda till svåra sociala och hälsokonsekvenser. I nära 80% av fallen där den våldsutsatta kvinnan hade barn boende hos sig blev barnen vittnen till våldet, och 28% av barnen blev själva utsatta för våld (Stenson et al., 2006).

Det är nödvändigt att utveckla och utvärdera förebyggande insatser som kan hjälpa kvinnor att skydda sig själva mot övergrepp och rehabiliterande insatser som kan hjälpa de kvinnor som redan utsatts för övergrepp. Psykiatrisk vårdpersonal har ett etiskt ansvar att fråga om våld och att när det upptäcks, att underlätta för patienten att få effektiva hjälpinsatser. Trots detta, är det endast ett fåtal av de kvinnor med psykisk ohälsa som har utsatts för våld och övergrepp som erbjuds hjälpinsatser relaterade till övergreppen (Socialstyrelsen, 2005).

Kvinnor med psykiska funktionshinder som utsatts för våld är extra sårbara, och kunskapen om detta är begränsad, så deras behov av stöd förbises ofta. Kvinnor med psykiska funktionshinder står ofta i en beroendeställning till förövaren, vilket ökar sårbarheten. Ofta bedöms dessa kvinnor som mindre trovärdiga än andra kvinnor, vilket inverkar negativt på möjligheten att få hjälp att bearbeta upplevelserna och försämrar möjligheten att en polisanmälan leder till åtal. Tillgången till akuta boenden för dessa kvinnor är mycket begränsad. Stödet från samhället brister till dessa kvinnor; det gäller både socialtjänst och hälso- och sjukvård, samt från polismyndigheten. (Socialstyrelsen, 2005)

För att sjukvården ska kunna erbjuda kvinnor som utsatts för våld en professionell och individanpassad vård krävs både tid och kunskap. Tid krävs för att våga fråga och känna att man hinner ta tag i problemet och erbjuda hjälpinsatser. Medvetenhet om hur vanligt det är med våld och övergrepp behöver ingå i kunskapsbasen för psykiatrin så att kvinnorna kan få ett gott bemötande och en adekvat hjälp.

Dessutom har vi alla ett ansvar som medmänniskor att stödja dem som utsätts för våld i att få hjälp. Det är viktigt att vi inom RSMH uppmärksammar problemet och stöttar och hjälper varandra. Att följa med en våldsutsatt vän vid besök hos psykiatrin och ge stöd så att personen blir lyssnad på är en bra början.

Varma hälsningar

/Elisabet Alphonce

Litteraturhänvisningar:

Sällan sedda – utbildningsmaterial om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. (2011) Socialstyrelsen. Finns här.

Bengtsson-Tops, A. (2004)Vi är många. Övergrepp mot kvinnor som använder psykiatrin. En omfångsstudie. Stockholm: Riksförbundet för Social och Mental Hälsa. Finns här.

Stenson, K., Claesson, I., Heimer, G. (2006). Våldsutsatta kvinnors hälsa och livssituation – en longitudinell descriptiv studie.Uppsala: RiksKvinnoCentrum.

Socialstyrelsen (2005). Våld mot kvinnor med psykiska funktionshinder. Förekomst, bemötande och tillgång till stöd. Artikelnr 2005-131-23.


Ensamhet

Få sjukdomar är så mycket förknippade med ensamhet som psykiska sjukdomar. Det är väl inte så många som förstår eller vill vara kompis med någon som är deprimerad eller som pratar i gåtor. Endast om man sitter i samma båt, kan man förstå varandra.

/Khai Chau


Rätt hjälp i rätt tid – en vacker utopi?

Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) är en rörelse för människor med egen erfarenhet av psykisk ohälsa som varit igång sedan 1967. Trots framsteg och ökad respekt för människors vilja och värdighet inom den psykiatriska vården de senaste decennierna kan vi konstatera att tillgången till rätt hjälp i rätt tid fortfarande är dålig. Vår uppfattning, som brukarorganisation, är att resurserna som politiskt fördelats inte på allvar kommit den psykiatriska vården till del. Istället har fördelningen av resurser mellan psykiatri och somatisk vård omotiverat förskjutits till den senares fördel trots väl belysta behov från patientsidan.

Vi ser nu inte slutenvårdens stålbad inom psykiatrin som ett problem i sig; även om nu mindre än en säng av åtta finns kvar jämfört med för 20-30 år sedan på de stora mentalsjukhusens tid, enligt statistik från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Nej, det är att alternativen till dessa försvunna vårdplatser – i form av en psykiatri som möter upp i människors närmiljö – fortfarande inte är på plats och att människor placeras i limbo efter en första kontakt med vården som vi och våra medlemmar i första hand ifrågasätter.

De som drabbats av psykisk ohälsa måste idag föra en lång kamp för att få hjälp. De placeras konstant i kö. Där står de sedan i väntan på läkartid, utredning eller uppföljning av vården. Visserligen får man idag – trots att kön mer än fördubblats i storlek de senaste åren – faktiskt ofta en första kontakt med vården före vårdgarantins 90 dagar löpt ut. Men, denna första kontakt är alltför ofta en kvart med en hyrläkare som skrämmande snabbt skriver ut recept på den pillerburk man sedan får till sällskap under de ensamma månader som kommer därefter i väntan på akt två.

Därtill kommer ett fenomen som bland annat lyfts i Folkhälsorapport 2011 från Stockholms läns landsting (Delrapport Psykisk ohälsa i Stockholms län, s. 11). Nämligen hur primärvården förhåller sig till de som dyker upp i deras väntrum med psykisk ohälsa i bagaget. I väntrumsundersökningar anger en av tre att man lider av vad som per definition är psykisk ohälsa. Men, efter besöket är det en av tjugo som faktiskt får en psykiatrisk diagnos. Det som demonstreras här är, i RSMH:s ögon, en konkret återkoppling om att primärvården idag grovt fallerar som ”första linjens psykiatri”. Människors problematik tillåts förvärras och fördjupas trots att man är i kontakt med vården. När sedan botten är nådd och akut slutenvård det enda realistiska alternativet får man i väntan på plats inom den slimmade slutenvården på ett orimligt vis förlita sig på stödet från uppoffrande närstående.

Ovanstående är något förenklat vår bild av det stora systemfelet. Vad vi kan se är att den psykiska ohälsan i Sverige under 1990-talet generellt sett ökade i oroväckande grad. De senaste tio åren har denna kraftiga ökning inte fortsatt, men andelen människor med psykisk ohälsa har heller inte sjunkit i nämnvärd omfattning trots visst fokus på frågorna från det allmännas sida. Vi har ingen enkel och självklar lösning att rekommendera, men det är illavarslande när kommuner, landsting och socialminister bollar gris med ansvaret för människors psykiska hälsa som i dagarnas debatt.

Med delar av facit i hand är dock en sak skrämmande klar. Det finns en förhärskande politisk hets att riva det gamla innan grunden för det nya är gjuten. Vi ser det inom omvandlingen av psykiatrin likväl som inom förändringarna inom socialförsäkringssystemet. Vackra visioner som leder till att system sjösätts där verklighetens människor sedan lämnas vind för våg mellan olika huvudmän och system utan samordning. Den verkligheten är allt annat än vacker.

/Jimmie Trevett
Förbundsordförande RSMH


(H)järnkoll underblåser biologiska myter

Attitydkampanjen (H)järnkoll – driven av regeringen, den statliga myndigheten Handisam och nätverket för brukar- och anhörigorganisationer, NSPH – har nu pågått i tre år och förlängts i ytterligare tre år. Undersökningar har visat, att attityderna till människor med psykisk ohälsa i vissa avseenden har förbättrats. Fler kan tänka sig att bo granne med oss, arbeta ihop med oss eller t.ex. låta oss passa deras barn, vilket givetvis är positivt. (Att det redan sker i stor omfattning, och uppenbarligen utan människors vetskap, borde kanske kampanjen ha varit tydligare med!) Många själverfarna ”attitydambassadörer” gör också ett stort och modigt arbete för att minska vår stigmatisering, genom att hos arbetsgivare, skolor och myndigheter, och ibland inför stora folkförsamlingar, berätta om sina personliga erfarenheter av psykisk ohälsa och psykiska kriser. De förtjänar all uppskattning för sina insatser!

Desto sorgligare att kampanjens namn, hemsida och informationsmaterial så ensidigt stöder det biomedicinska perspektivet på psykisk ohälsa. Det officiella materialet går t.o.m. så långt, att det bekämpar ”myter” om psykisk ohälsa med ”sanningar”, som helt saknar vetenskaplig förankring! Kampanjen underblåser på det sättet nya, biologistiska myter och kan därmed orsaka minst lika mycket skada som nytta! Jag undrar om alla dessa goda krafter – själverfarna brukare och modiga ”kändisar” t.ex. – är fullt medvetna om vilka budskap de ger sina namn åt. Eller ställer allihop faktiskt upp på det som sägs? I så fall misströstar jag om både psykiatrins och vårt samhälles framtid!

Jag har skrivit en debattartikel i Dagens Medicin om kampanjen (H)järnkoll, som ni kan läsa här.

/Hannes Qvarfordt

 


Hannes Qvarfordt

Hej!

Jag heter Hannes Qvarfordt, är född 1956 och kommer från Göteborg. Jag har en lång historia med psykisk ohälsa och sjukskrivningar, men också studier vid bl.a. teknisk högskola, universitet och journalisthögskola. Sedan mer än 20 år arbetar jag med administrativa uppgifter vid Arbetsförmedlingen, och bortsett från några års uppehåll under 90-talet har jag varit medlem i RSMH sedan 1980. Redan på 80-talet medverkade jag första gången i tidningen Revansch. Därefter har jag med ojämna mellanrum återkommit med debattartiklar, när det har känts nödvändigt att ”ryta till”. Från 2004 har jag varit aktiv i lokalföreningen RSMH-Livet i centrala Göteborg, sedan några år som intressepolitisk talesperson.

Ämnen som intresserar mig är politik och samhällsfrågor i allmänhet och synen på psykisk ohälsa och mänskliga rättigheter i synnerhet. Tvärtemot flertalet i dagens Sverige har jag uppfattningen, att utvecklingen de senaste decennierna i viktiga avseenden har gått baklänges för människor med psykisk ohälsa. Det mest positiva som har hänt är att brukarorganisationernas synpunkter är mer efterfrågade än tidigare.

Om detta, och kanske ett och annat lite vardagligare, tänkte jag då och då skriva i RSMH:s blogg. Här skriver jag som enskild medlem, inte som talesperson för RSMH-Livet. Väl mött i spalterna!

/Hannes Qvarfordt


Fördubblad förskrivning av kognitiva hjälpmedel

Från 2009 till 2011 fördubblades förskrivningen av kognitiva hjälpmedel  i de tre län som var modell landsting i det nyligen avslutade projektet” Hjälpmedel i fokus –för personer med psykiska funktionsnedsättningar”. Förskrivningen inom dessa tre landsting ökade från 636 stycken 2009 till 1 142 stycken  år 2011. Härtill kommer en markant ökning även av arbetsförmedlingens förskrivningar.

En väsentlig orsak till denna utveckling är naturligtvis projektet. Men brukarorganisationernas arbete har också varit betydelsefullt. Kunskaperna om hjälpmedel i olika personalgrupper har ökat och 14% av dem som svarat i utvärderingen av projektet anger att de fått kännedom om kognitiva hjälpmedel genom brukare!

Av utvärderingen kan man också se att den del av projektets kostnader som avser informations – och utbildningskostnader i modell landstingen avsevärt understiger  de beräknade samhällsekonomiska intäkterna på grund av de förskrivna hjälpmedlen. Projektet som sådant har alltså varit mycket lönsamt förutom alla andra goda effekter.

Informations – och utbildningsinsatser har genomförts även i övriga landsting och där har också förskrivningen ökat om än något mindre än i modell landstingen. Totalt har 12 000 personer ur berörda personalgrupper deltagit i projektets utbildningar och informationsinsatserna har nått cirka 50 000 personer bland annat politiker och andra beslutsfattare. Kunskaperna om hjälpmedel vid psykiska funktionsnedsättningar har ökat betydligt liksom medvetenheten om dess nytta. Detta lovar gott för framtiden men kräver också att brukarorganisationerna driver på så att utvecklingen inte avstannar.

En glädjande utveckling således. Men det finns ändå stora brister i hjälpmedelsförsörjningen :  den stora regionala skillnaden i förskrivningen av hjälpmedel – om du får hjälpmedel beror på var du bor; ett sammelsurium av regelsystem – det är svårt att få reda på hur man får hjälpmedel; olika regionala/kommunala regler för kostnader för hjälpmedel. Det politiska mod som behövs för att bringa reda i detta saknas sedan länge.

/Hans Kihlström


Att hitta balans i livet och minska stress

Det finns många knep för att hitta bättre balans i livet och att minska stressen. Här tar jag upp ett knep. Precis som bilen behöver påfyllning av bensin, behöver vi människor påfyllning av det som ger oss energi. Börja med att skriv ned med grön penna det som ger dig energi.  Till exempel:

  • läsa en bra bok
  • gå i skogen och plocka svamp                                           
  • se en bra film
  • lyssna på musik
  • bara ligga på soffan och vila
  • dansa, motionera.
  • äta en god middag
  • ägna mig åt mina specialintressen
  • goda vänner
  • goda samtal
  • kravlös närhet

Skriv sedan ned med röd penna det som tar energin ifrån dig och det du blir stressad av. Det kan vara allt möjligt, till exempel:

  • musik
  • stora lokaler
  • starka dofter
  • starkt ljus.
  • när ingen förstår en  ( i skolan eller på arbetsplattsen)
  • tråkiga göromål
  • negativ kritik
  • understimulerad
  • för mycket stimulans
  • stress
  • när ingen tror på det man säger
  • när man inte får vara den man är
  • när man inte får vara för sig själv
  • för mycket människor
  • negativa människor
  • egoistiska människor.
  • bitterhet
  • bråk
  • dåliga vibbar

Sätt in dessa punkter i veckoschemat och se hur mycket det är som ger energi respektive tar energi under veckan. Om det är för mycket röda punkter i schemat under en vecka så försök att lägga in en grön punkt istället. Titta på varje röd punkt och se om det går att ta bort något rött under veckan. 

Vid stress ökar symtom. Många med psykiska funktionsnedsättningar tål inte stress och har brist på energi. Svårigheterna dränerar en på energi med ökad stresskänslighet och minskad ork som följd.

/Anneli Westling

Hjälpmedelsambassadör

Kolla in denna kalender

/


Öppenhet

Det är jobbigt att behöva gå omkring och bära på hemligheter. Det känns befriande  när man kan prata öppet om det mesta, om det som man känner för att prata om. Tyvärr har man inte kunnat prata lika öppet om psykiska som kroppsliga sjukdomar. Återigen, här har intresseföreningarna en viktig funktion att fylla. På föreningen får man vara den man är.

/Khai Chau