Vikten av trygga hemmiljöer
Publicerat: april 2, 2013 Sparat under: Boende, Khai Chau 1 kommentar
Allting börjar i hemmet – är det inte så?
Det är en ganska vanlig situation att så kallade hem/boende för psykiskt sjuka, är under all kritik och försummade. När man har rörigt i huvudet, så brukar det bli rörigt runt omkring en också. Och det gör ju inte saken bättre! Ofta bor dessa människor också ensamma och därmed upptäcks inte oredan/otrivseln lika mycket – men den FINNS där hela tiden för den drabbade.
Därmed är det också nästan självklart att det är dömt att misslyckas, när dessa människor sedan ska ut i samhället och anpassas. Hur ska detta gå till, när man egentligen kommer ifrån ett trasigt hem?
Fast detta börjar redan på avdelningarna!
Det går inte att jämföra miljön på en psykiatrisk avdelning med en somatisk avdelning. Alla som har varit på besök på båda typerna av avdelning kan nog hålla med mig.
En trygg hemmiljö är dessutom viktig ur vårdsynpunkt: om man några gånger gått ut i samhället och ”gjort bort sig”, så är det väldigt akut med en trygg hemmiljö att falla tillbaka på och vila sig, gömma sig från resten av världen, för en stund, i alla fall. Istället för att ta raka vägen tillbaka till akutmottagningen. Det måste vara en mycket billigare och humanare och smartare lösning!? Men varför har ingen kommit på det förut.
/Khai Chau
Studie-terapi
Publicerat: februari 27, 2013 Sparat under: Khai Chau, utbildning Kommentarer inaktiverade för Studie-terapi
ALLA människor kan hålla på med studier. Alla kan börja studera på den nivå där de befinner sig. Att studera är ingen tävling mot andra människor. Var och en har eget ansvar att ta till sig kunskap, så mycket eller så lite som han/hon önskar.
Det kan fungera så att genom studier, styrs också tankar bort ifrån oro/ångest, förutsatt att det känns stimulerande och inte pressande.
Genom studier träffar man också andra människor, som delar samma intressen, samma värderingar och därmed bryts ensamhetskänslan något. Man är en i mängden! På längre sikt kan studier också leda till bättre utbildning och därmed bättre jobb.
/Khai Chau
Medicin mot ambivalens?
Publicerat: februari 11, 2013 Sparat under: Khai Chau Kommentarer inaktiverade för Medicin mot ambivalens?
Ingen annan sjukdom drabbas värre av ambivalens än psykiska sjukdomar. Men tyvärr, finns det ingen medicin mot just detta. Då återstår t.ex. olika hjälpmedel, mental träning, någon sorts stödperson, kan jag tänka mig.
Att hela tiden vara ambivalent, ”sjukligt” ambivalent, tar på krafterna och tid och är också ett stort hinder mot återhämtning. Det försenare den läkande processen avsevärt! Dessutom är det även ett så kallat osynligt funktionshinder, ända tills man börjar prata öppet om det.
/Khai Chau
Självförtryck
Publicerat: februari 4, 2013 Sparat under: Khai Chau, Min berättelse Kommentarer inaktiverade för Självförtryck
Jag gick på en föreläsning, som hölls av psykoterapeut. Och jag minns speciellt en viktig sak, som han sa: den som blir förtryckt, lär sig att förtrycka sig själv!
Så fungerar den mänskliga hjärnan.
Då förstår ni nog, vilket allvarligt hinder detta är/varit, för en person att återhämta sig. Så länge personen håller på med självförtryck, och kanske hela tiden, ges det inte en chans att utvecklas, att bli bra igen.
Vanans makt håller gärna en kvar i en sak, även om det inte alltid är så hälsosamt. Det känns ”tryggare” att hålla på med någonting, som man alltid har gjort! Att hitta ett sätt att bryta tankemönster här, vore nog lämpligt. Ofta inträffar det, när människor påbörjar t.ex. en ny hobby, träna kampsport, som är nyttigt och utvecklande för både kropp och själ. Här frigörs den inneboende energi, på ett positivt sätt, under kontrollerande former, som det brukar heta. När en person väl återvunnit självrespekten, inser han/hon också att han/hon inte behöver förtrycka sig själv längre! Och hon blir mer harmonisk, med sig själv och andra.
/Khai Chau
Om inflytande i vården
Publicerat: januari 22, 2013 Sparat under: Bemötande, brukarinflytande, Khai Chau, Min berättelse 1 kommentar
Under den tiden jag hade tätare kontakt med vården hade jag turen att kunna ha en och samma läkare under rätt så lång tid, vilket har varit viktigt för min återhämtning/behandling. Vi hann bygga upp ett skapligt ömsesidigt förtroende. Men jag minns även mina återkommande krav om att få träffa en psykolog, för att beviljas samtalsterapi. Vilket resulterade i att min doktor sa något i stil med ”Khai, du verkar ha en övertro på psykologer!” och därefter gav jag upp! Räddningen blev istället RSMH, där jag fick något annat att fokusera på.
Samma läkare har bett mig om ursäkt, muntligen, för att han ”kände sig som skurk”, som han sa, efter att ha påtvingat mig medicinering. Jag har också tvingats byta läkare till den som ersatte den jag kallar min favoritläkare. När kemin inte stämde särskilt bra, kontaktade jag teamledaren, som gav mig rätt att byta till en annan läkare, så att jag kunde bli nöjd.
Däremot, var det väldigt svårt att få läkarintyg till att få sjukbidrag, som det hette förut. Jag vet inte vad doktorns motivering var. Min motivering var dock solklar: jag var sjuk, men blev ändå hänvisad till socialbidrag, vilket kändes helt fel. Efter vad som kändes som väldigt många år, var väntan över: min läkare gav efter och började skriva intyg till ansökan om sjukbidrag, vilket jag också beviljades.
När jag bodde i Upsala som student och var i behov av Akineton, så vägrade min ansvarige läkare att skriva ut recept till mig. Men jag gav inte upp och sökte via akutavdelningen, där man tyckte det var konstigt beslut av min läkare, och jag fick recept utskrivet omedelbart.
/Khai Chau
Koncentrationssvårigheter
Publicerat: januari 11, 2013 Sparat under: Hjälpmedel, Khai Chau, Min berättelse Kommentarer inaktiverade för KoncentrationssvårigheterDet kan vara svårt när vi ska läsa en tidningsartikel, en roman, eller en studiebok. Inte för att vi är dumma i huvudet, men till psykiska funktionshinder hör också koncentrationssvårighet.
Men det går att göra det hela lite lättare/lite trevligare, på ett eller annat sätt!
Man kan istället använda sig av datorer, internet, filmer/bio, samtal, musik, fysiska aktiviteter/idrott, som tränar upp koncentrationsförmågan.
Olika slags miljöer har naturligtvis också stor verkan. Det är inte speciellt kul att laga sin mat, hemma i sin lägenhet alldeles ensam. Men när man får vara i en matgrupp, då går det alldeles utmärkt! Likaså med aptiten. Att göra saker tillsammans, med likasinnade alltså.
/Khai Chau
Skitsnack!
Publicerat: januari 7, 2013 Sparat under: Bemötande, Khai Chau Kommentarer inaktiverade för Skitsnack!Ja, faktiskt! Alltså skitsnack i positiv mening, nämligen när gamla goda vänner sätter sig ner över en kopp kaffe och börjar låta samtalet rulla, utan att behöva vara reserverade inför varandra… det känns guld värt att ha någon att bara prata med, för att rensa tankarna, när det är som mest deprimerade eller ångestfyllda. Det NEUTRALISERAR tankarna, om inte annat – och många gånger räcker det väldigt långt, för att man ska känna sig på bra humör igen.
Problemet är att kunna hitta en sådan samtalspartner. Vanligt folk är ofta avvisande när det gäller den här sortens insatser, kanske av förståeliga skäl: de fattar inte poängen med det vi vill uppnå, de upplever oss som konstiga, osammanhängande, störiga med mera.
Därför är det också mycket vanligt att vi förblir ensamma med våra funktionsnedsättningar/problem … även när vi behöver hjälp som mest!
/Khai Chau
Att vara behövd
Publicerat: december 17, 2012 Sparat under: Arbetsmarknad, Khai Chau, Min berättelse Kommentarer inaktiverade för Att vara behövd
Vem kan ha behov av en människa som är psykiskt funktionsnedsatt? Finns det någonting/någonstans där jag kan göra nytta, känna mig nyttig? Även om jag varit sjuk och fortfarande har kvar vissa handikapp. Låt mig bidra med någonting som jag också kan – för då kan jag också känna människovärde inom mig! Kraven i samhället har drivits upp mer och mer. Människan ska bara vara effektivare och effektivare. Vi får mindre tid för varandra, speciellt tid att han hand om de svaga.
Min räddning har istället var ideellt arbete, inom RSMH och min idrott/hobby Bowling. Här har jag fått känna mig behövd, uppskattad för det jag gör och jag kan känna viss nytta av det jag gjort, känna mig ”viktig”!
/Kai Chau
Fattigdom
Publicerat: november 25, 2012 Sparat under: fattigdom, Khai Chau 2 kommentarerFörutom psykisk ohälsa, så lever de flesta av oss, även med en annan dom, nämligen fattigdomen!
Fakta säger att psykiska sjukdomar oftast debuterar i tidig vuxenålder, vilket för med sig vissa problem senare i livet. Ett av dessa problem är att man får leva i fattigdom, på grund av att man blir så kallat nollklassad hos Försäkringskassan.
För min del blev det lite konstigt, när jag fick mitt första läkarintyg på psykisk sjukdom, men vägrades sjukpenning/bidrag från Försäkringskassan, därför att jag aldrig hann komma ut på arbetsmarknaden. Det är lite grann av det sjuka i kråksången: man rår inte över NÄR i livet man blir långvarigt psykiskt sjuk. Men Försäkringskassan räknar bara helt kallt med att alla ska ha hunnit skaffa sig ett jobb, INNAN de blir sjuka, för att erhålla sjukpenning. I stället blev jag hänvisad till socialbidrag, trots att jag var ”sjuk” och hade läkarintyg.
Man lever alltså hela tiden under dubbel belastning av psykisk sjukdom och fattigdom. Det mesta av ens energi och tid går åt att fundera över hur man ska få pengarna att räcka månaden ut, alltså till nästa utbetalning. Och ja, man blir trött av att vara/känna sig som fattig, plus detta med skam och så, som gör att man drar sig undan från folk…
För övrigt anser jag att det är ett stort systemfel som råder hos Försäkringskassan, när det gäller hela vår målgrupp! Och jag har skrivit till Försäkringskassan och bett dem att ändra på lagen, alternativt stifta ny lag! (Fast jag vet att det är Riksdagen som sköter sånt)
Lycka till därute
/Khai Chau
En fristad
Publicerat: november 20, 2012 Sparat under: Khai Chau, RSMH 1 kommentar
Efter att ha kommit ut från psykkliniken, första gången, är det viktigt att individen får komma till en ”fristad”/ återanpassningsplats, för att ladda upp sina batterier igen.
För min egen del, har den bästa fristaden varit RSMH, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa.
Det kanske inte passar alla, men jag är säker på att många fler skulle behöva få upptäcka föreningen. Länge har jag också engagerat mig i RSMH, för att bygga upp verksamheten, på olika vis.
I sin tur, har jag också fått tillbaka så mycket genom det arbetet. Detta förstår alla som varit med och byggt upp någonting.
/Khai Chau
RSMH-bloggen 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.