Skitsnack!

Ja, faktiskt! Alltså skitsnack i positiv mening, nämligen när gamla goda vänner sätter sig ner över en kopp kaffe och börjar låta samtalet rulla, utan att behöva vara reserverade inför varandra… det känns guld värt att ha någon att bara prata med, för att rensa tankarna, när det är som mest deprimerade eller ångestfyllda. Det NEUTRALISERAR tankarna, om inte annat – och många gånger räcker det väldigt långt, för att man ska känna sig på bra humör igen.

Problemet är att kunna hitta en sådan samtalspartner. Vanligt folk är ofta avvisande när det gäller den här sortens insatser, kanske av förståeliga skäl: de fattar inte poängen med det vi vill uppnå, de upplever oss som konstiga, osammanhängande, störiga med mera.

Därför är det också mycket vanligt att vi förblir ensamma med våra funktionsnedsättningar/problem … även när vi behöver hjälp som mest!

/Khai Chau