Utan pengar kommer man inte långt
Publicerat: december 3, 2014 Sparat under: ekonomi, Khai Chau Kommentarer inaktiverade för Utan pengar kommer man inte långt
Jag fick förmånen att närvara på nationell konferens i Ronneby, där bland annat Alain Topor redovisade om sitt pengar-projekt. Detta var, för mig, konferensens höjdpunkt. Mycket spännande och intressant att få ta del av alla resultat, som man kommit fram till. Pengar, är ju något så väldigt fundamentalt i dagens samhälle, men det verkar också som om en del myndigheter bara blundar för det. Varför kan inte vi med psykiska besvär också få egna pengar att leva med? Oavsett, var de kommer ifrån! Utan pengar, kommer man inte särskilt långt idag! Tvärtom – man stagnerar och slutar leva…
Annars var det olika udda och spännande kulturella inslag, i form av levande teater och musik, som många verkade uppskatta. På eftermiddagen kunde man välja mellan olika seminarier, varav ett blev inställt, som skulle handla om Minuskontot, av Hjärnkoll. Även lokaltidningen hade en halvsida idag, om vad som skulle komma. Sedan var jag tvungen att avvika för att hinna med tåget hem.
Tack alla inblandade för en lyckad konferens
/Khai Chau
Vårt Kvalitetsdokument
Publicerat: augusti 27, 2014 Sparat under: ekonomi, Hjälpmedel, Khai Chau, kvalitetsmått 1 kommentarI dagarna kom RSMHs nya kvalitetsdokument: ”Kvalitet på Dina villkor!”. Jag tänker här dela med mig några av mina synpunkter…
1. Hjälpmedel. Det är ett av mina favoritämne. Ordet hjälpmedel kanske får oss att i första hand tänka på fysiska hjälpmedel, som krycka eller rullstol och dylikt…fast här handlar det mer om så kallade Kognitiva hjälpmedel. Ett av dem är till exempel Bolltäcke, som jag (nästan) var först i Sörmland med att få beviljat av landstinget. Det är viktigt, att först och främst, informera allmänheten, om att dessa hjälpmedel finns, annars kan man ju inte ansöka dem. Sedan har vi detta med att det är olika från landsting till landsting, vilket är synd. Vårdguiden 1177.se har ett omfattande register med exempel på hjälpmedel.
2. Meningsfull daglig sysselsättning. Det är ett välkänt begrepp, sedan lång tid tillbaka. Men hur funkar det i verkligheten? Mina egna erfarenheter, från 90-talet och fram till ganska nyligen, säger mig att det funkar sådär… för mig personligen har det blivit att den bästa platsen för detta ändamål faktiskt är på RSMHs lokal! På något sätt så har det bara blivit så. Ibland har det handlat om ekonomiska resurser, för övrigt, men här tror jag faktiskt att det beror på själva atmosfären, attityden, som oftast är varm och hjärtlig.
3. God levnadsstandard/försörjning. Pengar är viktigt för alla människor och så även för oss. Men ändå så hamnar vi längst ner, i samhällstrappan, när det gäller privatekonomi. Många med mig, får kämpa varje dag, med att räkna på kronor och öre – samtidigt som vi försöker bemästra våra grundproblem.
Länge har jag kämpat och undrat varför inte så kallad Handikappersättning skulle kunna beviljas mig – eller tvärtom, varför inte jag uppfyller kraven för att få det. Det är ju solklart att Försäkringskassan måste ta hänsyn till hela min livssituation och mina psykiska funktionsnedsättningar, som inte är att jämföra med fysiska handikapp. Har även överklagat mitt avslag ända upp till Regeringsrätten och fått Nej.
Till sist, ta och läs dokumentet.
Vi möts
/Khai Chau
Trygga hemmiljöer
Publicerat: augusti 15, 2014 Sparat under: Återhämtning, Boende, Khai Chau Kommentarer inaktiverade för Trygga hemmiljöer
Allting börjar i hemmet – är det inte så? Det är en ganska vanlig situation att så kallade hem/boende för psykiskt sjuka är under all kritik ”försummade”. När jag har det rörigt i huvudet, så brukar det bli rörigt runt omkring mig också. Och det gör ju saken inte bättre!
Ofta lever man ensamma och därmed upptäcks inte oredan/otrivseln lika lätt– men den finns där hela tiden. Därmed är det också nästan självklart att det är dömt att misslyckas när man sedan ska ut i samhället och anpassa sig. Hur ska detta gå till, när man egentligen kommer ifrån ett trasigt hem?
Fast detta börjar redan på avdelningarna! Det går inte att jämföra miljön på en psykiatrisk avdelning med en somatisk avdelning. Alla som har varit på besök i båda miljöerna kan nog hålla med mig. En trygg hemmiljö är dessutom viktig ur vårdsynpunkt: om man några gånger gått ut i samhället och ”gjort bort sig”, så är det väldigt akut med en trygg hemmiljö att falla tillbaka på, vila sig i, gömma sig från resten av världen för en stund i alla fall. Istället för att ta raka vägen tillbaka till akutmottagningen. Det måste vara en mycket billigare och humanare och smartare lösning!? Men varför har ingen kommit på det förut.
/Khai Chau
Mina tidigare föreläsningar
Publicerat: augusti 6, 2014 Sparat under: Arbetsmarknad, Återhämtning, Khai Chau, Min berättelse 2 kommentarerNumera tänker jag ofta tillbaka på den perioden i mitt liv då jag var en given föreläsare, på de flesta konferenser, i Stockholm, kring ämnet Återhämtning. Vet inte riktigt hur det hela började, men det var nog tack vare kontakten med RSMH som förmedlade uppdragen.
På den tiden, var jag anställd på Akademibokhandeln i Eskilstuna, på halvtid med lönebidrag. Och allt var frid och fröjd. Det kändes som en stor Ära att vara efterfrågad, att folk ville lyssna till min livshistoria, och kanske det bästa av allt: jag kunde hjälpa andra genom min egen berättelse. Engagemanget var stort, likaså självförtroendet.
En hel ny värld öppnade sig. Jag fick träffa många intressanta människor, komma till vackra miljöer som jag inte visste fanns. Det var en stor bonus till mitt engagemang och jag hade min anställning på Akademibokhandeln. Jag levde ett liv, som många av konferenserna handlade om, kändes det som. Det var också i dessa sammanhang, som jag fick träffa min Idol: Alain Topor, i verkliga livet.
Nästan efter varje föreläsning, så kom det fram folk och sa till mig att jag var modig (!?), vilket gjorde mig konfunderad, och gör fortfarande 🙂 Vad var det som var svårt med det hela, kunde jag tänka, för mig själv. Ibland sa någon också att jag gav hopp till många andra, vilket kändes väldigt smickrande! Men tyvärr, någon gång lite senare i livet, så fick jag komma till ett nytt jobb, som INTE uppskattade att jag åkte till Stockholm, på konferenser – och detta satte punkt för min föreläsarkarriär. Jag förstod direkt att folk slutade bjuda in mig, när de fick reda på att jag var bakbunden, på grund av det nya jobbet…och jag började tappa mark.
Nu har det gått ett antal år, och det som har varit…har varit, och kommer aldrig tillbaka, känns det som! Å andra sidan, man ska väl lägga av, när ”man är på topp” !? Tack för att just Du läste om detta Nostalgi-inlägg från mig, i sommarvärmen.
/Khai Chau – vi ses därute på barrikaderna
Knep att undvika folk på stan
Publicerat: juli 9, 2014 Sparat under: Återhämtning, Khai Chau, Min berättelse 1 kommentarTvärtemot de flesta människor, som bor i Sverige, tycker jag att sommaren är en jobbigare årstid för mig. Anledningen är att jag känner mig mer exponerad när jag går på stan. På vintern, när det är kallt och mörkt, kan jag känna mig trygg och skyddad av just bristen av dagsljus. Men i år, när jag blivit mer medveten om mitt funktionshinder, så har jag också kommit på en räddning. Och det är mobiltelefonen!
Det kanske låter banalt, men det funkar och det är så enkelt. Som alla kan observera, så går de flesta på stan, nuförtiden, med blicken nedgrävd i varsin mobil – eller också så går man med luren i örat, vilket gör att man ser jätte-upptagen ut! På gränsen till introvert! Just detta har jag dragit nytta av. När jag råkar passera människor på stan – och helst vill undvika deras blickar. Jag vill tacka Facebook, som faktiskt ger mig en accepterad anledning, till att vara lite introvert på stan och bara stirra in i min egen värld, på mobilen.
Det finns ytterligare ett knep att undvika folk på stan… och det är att bara sätta upp handen med mobilen i örat, åtminstone tills folk har passerat. Det händer också ibland att jag faktiskt gjort det, bokstavligen, UTAN att behöva ha en person på den andra sidan av luren, för att det kan ju inte folk på stan veta! På så sätt, så var det INTE bättre förr, som man brukar säga, utan tvärtom! Så, nu vet ni om min lilla hemlighet också…
Trevlig sommar /Khai Chau
Förvirring följs av klarhet
Publicerat: juni 13, 2014 Sparat under: Khai Chau, Min berättelse Kommentarer inaktiverade för Förvirring följs av klarhetDet är en naturlig process att förvirring följs av klarhet. Och man bör inte utesluta/förakta någotdera. Förvirringen i sig är inget att skämmas över. Det är en egen process för sig.
Däremot vore det konstigt om bara det ena eller det andra existerar. Det är precis som ljus och mörker, dag och natt, vinter och sommar med mera. Motsatspar vi fullständigt accepterar att bägge delarna finns.
Det är kanske rent av så att förvirring är grunden till att man kommer fram till klarhet, och det är ju absolut inget att skämmas över – tvärtom!
/Khai Chau
Befriande minneslappar
Publicerat: juni 4, 2014 Sparat under: Återhämtning, Khai Chau, Min berättelse, minne Kommentarer inaktiverade för Befriande minneslapparShakespeare lär ha sagt att pennan är vassare än värjan. Men nu menar jag att pennan kombinerat med papper är ett mycket effektivt hjälpmedel för minnet. Det är också något magiskt när man har fått ner någonting på pränt, det består nästan för evigt, och tanken känns mer tydlig, den förvandlas.
Det är inte så ofta som jag kan komma på vettiga saker att göra eller också kommer jag på dem vid fel tidpunkt, mitt i natten eller så. Och när morgonen kommer, så har jag glömt dem.
Jag har i långa perioder haft en Dagsminneslapp, som jag har med i fickan när jag går ut. Där brukar det stå nästan allt som jag vill göra under dagen. Skulle bli väldigt vilsen/funktionshindrad, om jag glömde lappen en dag.
Jag skriver också lappar hemma, kortsiktiga lappar och långsiktiga lappar, som alltså står för kortsiktiga respektive långsiktiga mål.
Det är så skönt/befriande att skriva lappar: man behöver inte tänka på saken, men man glömmer inte det i alla fall.
/Khai Chau
Några intensiva dagar
Publicerat: maj 16, 2014 Sparat under: Demokrati, Khai Chau Kommentarer inaktiverade för Några intensiva dagarI dagarna har jag förmånen att vara med på RSMHs Förbundsråd, som är på Hagabergs Folkhögsskola, i Södertälje.
Vi brukar komma hit en gång på våren och en gång på hösten. Vi är många som kommer från olika distrikt i hela landet, för att under helgen arbeta med olika frågor tillsammans – enligt demokratins anda.
En del är nya och en del är ”gamla” deltagare, men vi är alla likasinnade kamrater, som jobbar för samma mål: social och mental hälsa.
Det blir intensiva och lärorika dagar men däremellan även avkoppling. Prat över en kopp kaffe och utbyta erfarenheter med varandra. Vi som kommer på Förbundsrådet får ingen ekonomisk ersättning, utan vi jobbar på ideell basis. Man får dock resan, mat och logi.
Själva Förbundsrådets funktion innebär att man är rådgivande till styrelsen, och de nationella möten som sker emellan kongresserna som är vart fjärde år.
Vi brukar också få lyssna till olika inbjudna Dag-gäster, som ska informera oss om nya kunskaper. Denna helg kommer bland annat Alain Topor för att prata om ekonomi och psykisk ohälsa, Jennifer Strand för att prata om behandling av psykoser och Stefan Johansson samt Tommy Hagström för att prata om tillgänglighetsbegreppet och psykiska funktionshinder
Åren går, och vid det här laget, känns det som ”Rutin”, varje gång jag kommer hit – men samtidigt, lär man sig något nytt ändå.
Det känns stärkande att få träffa och umgås med andra RSMH-kamrater, från hela landet. Jag är inte ensam – tvärtom, vi är många och vi är starka och vi är på gång !
En annan poäng är att man per automatik får ett litet avbräck från vardagen, därhemma, för att sedan återvända med nya krafter och ny energi.
Till sist, en vänlig uppmaning till Dig därhemma: om och när just Du får chansen att komma hit…ta den!
Väl mött & trevlig sommar
/Khai Chau
Pengar är bra för nerverna
Publicerat: april 10, 2014 Sparat under: ekonomi, Khai Chau Kommentarer inaktiverade för Pengar är bra för nervernaJag fick chansen att delta på seminarie: ”Måste psykisk ohälsa leda till fattigdom?” den 9 april, på ABF-huset i Stockholm. Arrangörer var NSPH och Svensk Social Politisk förening. Trots att det var en kvällsaktivitet så var vi cirka 100-deltagare.
Kvällen inleddes med att RSMH:S ordförande Jimmie Trevett pratade med Lisa Lindh om egna erfaraenheter av psykisk ohälsa och ekonomi. De skötte det hela mycket proffsigt. Som föreläsare, kunde man bl.a. känna igen Kjell Broström, som varit i lång och trogen tjänst inom brukarrörelsen. Man frågade sig: om Psykisk ohälsa och fattigdom är det regel eller undantag? Vad tycker Du? För mig personligen har det alltid varit glasklart att så är fallet! Jag har kallat detta för Systemfel, bl.a. hos försäkringskassan, som inte delade ut sjukpenning till mig, utan kallade mig för Nollklassad.
Man kan faktiskt inte rå över, om man blir (psykiskt) sjuk FÖRE eller efter att man skaffat sig ett jobb. Jag hade velat ha med Försäkringskassan under kvällen , som deltagare så att de kunde lägga alla kort på bordet. För övrigt var det bra och mycket viktigt att seminariet var kostnadsfritt för att vi brukare ska kunna komma. Till sist, vill jag hälsa till Alain Topor och tackade för en utomordentlig presentation av projektet i Blekinge där 100 personer fått 500 kronor extra i månaden under nio månader. Alain använde bitvis mig som levande exempel, innan jag sprang till kvällståget – och därmed missade reflektionen av riksdagsledamöter, som var sista programpunkten! Och så ett citat, som jag läste i någon ekonomi-bok, för längesen: ” Pengar, unge man, det är bra för nerverna!”
Hälsningar
/ Khai Chau
Bowling som återhämtning
Publicerat: mars 18, 2014 Sparat under: Återhämtning, Khai Chau, Min berättelse Kommentarer inaktiverade för Bowling som återhämtning
För cirka 16-17 år sedan, halkade jag in på bowlinghallen, på ett bananskal, som man säger…och det var tack vare en kamrat på RSMH-lokalen. På många konferenser pratas det om ”Meningsfull daglig sysselsättning”…någonstans att vara/gå till…vänner att prata/umgås med…och så vidare…Allt detta har jag, med tiden, hittat just i bowlinghallen!
Bowlinghallen har blivit mitt andra hem, tillsammans med RSMH-lokalen. Jag har också blivit hallens Allt-i-allo. Det kan handla om allt ifrån att gå till mataffären för att köpa mjölk till köket, posta brev eller vara funktionär på tävlingar. Ja, allt! Det kanske inte ger mig så mycket värde i pengar, men känslan att man kan hjälpa till och bidrar, att vara behövd.
Redan från allra första början valde jag att öppet tala om min psykiatriska bakgrund. Det togs emot på ett positivt sätt och sedan så var det bara att bowla, och må bra! Bowlinghallen har generösa öppettider nästan alla dagar på året. När jag kommer ner dit, så är det liksom på mina villkor, både drop-in och drop-out, ingen registrering, inga bestämda tider att hålla. Kort sagt, jag kommer som Kund eller Gäst.
Och här tar man verkligen vara på det friska, det positiva! Det är klart att jag får ta upp och prata om min grundsjukdom ibland. Men eftersom alla är fokuserade på Bowling så finns det inga behov av att älta det negativa. Alla känner alla, alla strävar åt samma mål att bli bättre på bowling, och faktiskt: alla hjälper varandra att bli bättre, utan att konkurrera! Det känns som vi är en enda stor familj. Jag tror man här kan prata om KASAM, Känsla av sammanhang.
Men bowling har kostat pengar ! Utan pengar, hade jag inte kunnat sätta min fot där och utvecklas och komma till den punkt där jag är idag. Pengar är inte allt – men det underlättar…
Ha en trevlig vår!
/Khai Chau
RSMH-bloggen 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.