Knep att undvika folk på stan
Publicerat: juli 9, 2014 Sparat under: Återhämtning, Khai Chau, Min berättelse 1 kommentar
Tvärtemot de flesta människor, som bor i Sverige, tycker jag att sommaren är en jobbigare årstid för mig. Anledningen är att jag känner mig mer exponerad när jag går på stan. På vintern, när det är kallt och mörkt, kan jag känna mig trygg och skyddad av just bristen av dagsljus. Men i år, när jag blivit mer medveten om mitt funktionshinder, så har jag också kommit på en räddning. Och det är mobiltelefonen!
Det kanske låter banalt, men det funkar och det är så enkelt. Som alla kan observera, så går de flesta på stan, nuförtiden, med blicken nedgrävd i varsin mobil – eller också så går man med luren i örat, vilket gör att man ser jätte-upptagen ut! På gränsen till introvert! Just detta har jag dragit nytta av. När jag råkar passera människor på stan – och helst vill undvika deras blickar. Jag vill tacka Facebook, som faktiskt ger mig en accepterad anledning, till att vara lite introvert på stan och bara stirra in i min egen värld, på mobilen.
Det finns ytterligare ett knep att undvika folk på stan… och det är att bara sätta upp handen med mobilen i örat, åtminstone tills folk har passerat. Det händer också ibland att jag faktiskt gjort det, bokstavligen, UTAN att behöva ha en person på den andra sidan av luren, för att det kan ju inte folk på stan veta! På så sätt, så var det INTE bättre förr, som man brukar säga, utan tvärtom! Så, nu vet ni om min lilla hemlighet också…
Trevlig sommar /Khai Chau
RSMH-bloggen 
Hej, Khai!
Från egen erfarenhet förstår jag mycket väl din upplevelse, och ibland orkar man inget annat än att skydda sig från kontakt. Samtidigt är det verkligen ledsamt, att man skall behöva uppleva sin tillvaro och omvärld på det sättet. Som jag ser det beror det på att det stora flertalet människor i omvärlden har en monumental oförståelse för den själsliga situation, de känslor och behov man lever med, och att man därför undviker kontakt för att inte tvingas hålla upp en mask och spela teater. De flesta är naturligtvis också helt omedvetna om sin oförståelse. Den är inte grundad i någon illvilja, men den blir ju lika svår och obehaglig att möta ändå.