Vila i sig själv

kaisvvFöre detta patienter kan många gånger uppleva pressen från omgivningen/sig själv, att de ska bli fortare friska. Naturligtvis ska man sträva mot att bli bra igen, men det får inte bli någon hetsjakt.

Allt annat är redan så tempo-betonat i dagens samhälle. Det gäller att inte driva upp ekorrhjulet ännu mer. Om man springer för fort, så är risken också större att man snubblar. Vilan i sig är många gånger kanske mer helande, än
strävan efter att bli fort frisk. Precis som att man ska ta rast emellanåt, när man åker väldigt långt med bil.

Och det har också med tålamod att göra. Kanske har själva medicineringen en negativ effekt i form av rastlöshet, både fysiskt och psykiskt, att man blir otålig osv. Då gäller det att träna upp en medvetenhet om detta, speciellt.

/Khai Chau


Jag väljer varje dag

Anne-SofiePersoner med psykisk ohälsa saknar många gånger förmågan att vara rädda om oss, vi bränner ut vår ork, våra ljus i båda ändar, ständigt. Det tar oerhört mycket ork att kämpa mot såväl rädslor, ofta kallat ångest som för stora som små saker. Och det går inte att välja bort det psykiska illamående fast vi lägger all vår kraft och vilja på att kämpa emot. Vi har också svårt att prioritera vad som är verkligt farligt och vad som är inbillad risk och fara- eller göra skillnad på vad som är verkligt eller overkligt. Vi förmår inte att hushålla med våra krafter utan går på för fullt för att må bättre. Ofta dygnet runt. Så kör vi slut på energi, lust, glädje och förmåga att tänka konstruktivt och realistiskt, gång efter gång.

Medicinerna vi får hjälper inte till för att öka tankeskärpan, utan gör oss ännu slöare och tröttare, men med mediciner kombinerat med sömnmedel går det ofta att sova några timmar medan läkemedlen verkar enligt ordination. Sedan börjar den ångestladdade tankejakten efter lugn, avslappning och ro, vilket för ögonblicket ofta verkar omöjligt. Ibland har vi tur och hittar en medicin och en terapeut som lär dig tekniker att hantera ditt icke valda lidande någorlunda för stunden. Du mår något bättre för en stund, varje sekund är värdefull, tro mig. Att må psykiskt dåligt och styras av det är outhärdligt om man inte har hopp om att det kan bli bättre.

Jag upplever att livet i dag, nu i sommar är bättre än jag trodde det var möjligt även om jag får fortfarande medicinerar ett par gånger om dagen och går gå på mina samtal. Nu räcker det att jag går någon gång i månaden. Jag tar varje dag, många gånger, nya tag. Jag väljer att kämpa konstruktivt och att se det som är bra och förstora detta. Jag låter de positiva tankarna styra. Det är faktiskt inte så enkelt som det låter. Men det går och det är underbart. Att tycka om att leva och ibland njuta av livet.

Det är en kamp som återkommer flera gånger om dygnet, men det går. Till er som också kämpar vill jag säga, fortsätt att försöka beröm dig själv för varje sekund du lyckas se det positiva, det förtjänar vi människor och har rätt till i detta jordeliv som vi på något sätt delar, mer eller mindre bra.
Var rädda om er där ute i verkligheten som dessvärre ofta inte är snäll och ömsint.
/Anne Sofie Höij


Att se livet med nya ögon!

fredrikLivskris. Ett laddat ord. Det kan drabba alla människor och tar man sig igenom en sådan så blir man starkare och en upplevelse rikare. För mig var att drabbas av psykisk ohälsa en sådan kris. Plötsligt var det inte längre säkert att jag skulle klara av det som jag alltid hade gjort. Jag ältade problemen och såg min begränsade förmåga som ett tecken på att livet var svårt och i många fall även meningslöst. Hinder och svårigheter stod ständigt vid dörren.

Vändpunkten kom långsamt och var inte enbart min egen förtjänst. Personer runt omkring mig sade att jag hade styrkor och förmågor. Det var två personer som fick mig att börja utnyttja mina förmågor genom att tvinga mig att söka in på universitetet. Tvärtemot vad jag trodde så blev jag antagen. Jag klarade studierna. Mina intellektuella förmågor har sedan den tiden inte blivit bättre utan har ytterligare försämrats men genom att hela tiden göra nya saker och försöka att lära mig nytt så försöker jag. Det är inte alltid mina kreativa sidor blir belönade men genom att försöka så blir jag ibland rikligt belönad genom att uträtta något som skänker mig tillfredställelse. Det skänker mig viss lycka.

Genom att jag känner mig glad ibland och mitt stämningsläge är mer positivt så ser jag mig själv och andra i en mer positiv sinnesstämning och det gör det lättare att känna glädje även för andra saker. Jag ser till vad jag klarar av att göra och ältar inte längre det som inte fungerar jämt och ständigt. Jag jämför mig inte med andra utan ser mig själv på ett nytt sätt. Det har blivit en om inte alltid bättre så i alla fall en gladare Fredrik.

Jag har talat med andra som har egen erfarenhet av psykisk ohälsa och förstått att vändpunkterna till en lyckad återhämtning ofta ligger i en annan syn på sig själv. Mediciner är inte hela bilden utan att sluta klanka på sig själv gör att man kan uppskatta livet igen- trots psykisk ohälsa. En vän till mig som har egen erfarenhet av psykisk ohälsa sade att när hon började tänka på sig själv som tillfälligt ur funktion så förändrade hon bilden av sig själv till från evigt mörker till att se att hon även var bra (fungerande). Det blev det första steget mot ett rikare liv.

Min slutsats blir: Lycka är enligt min mening flyktigt. Med det menas att man inte är glad jämnt utan det är ofta upp till individen själv att återvinna lyckan var enda dag. Andra människor kan vara ett stöd och en hjälp men det är ändå den egna upplevelsen som räknas. Det som hindrar oss att finna lyckan är andra känslor och tankar som gör sig påminda. Vårt stämningsläge påverkar också hur vi upplever världen och gör vissa känsloupplevelser mer sannolika än andra. När vi öppnar sinnena för alla uppleveser får vi ett rikare liv.

Som avslutning kan jag nämna att jag en gång mötte en tjej som hette Camilla. Hon var alltid glad. Hon hade ett väldigt positivt stämningsläge och såg konsekvenserna av någons handlande som mer positivt än vad utfallet i realiteten kunde bli. Men det var hennes liv och hon var glad och trivdes. Hon är den mest inspirerande person jag någonsin träffat. Hennes positiva inställning smittade av sig. Jag har själv en bra bit kvar dit men vem säger att det är helt omöjligt? Framtiden får utvisa det.

/Fredrik Gothnier


Schizofrenidiagnos efter urinvägsinfektion

Anne-SofieI mars i år blev jag mer förvirrad än vad jag vanligen är. Jag blev det som en följd av en urinvägsinfektion. Jag blev väldigt rädd och jag var inte ”jag”. Jag visste inte vilken dag det var, vilken månad och så vidare. Det var skrämmande att uppleva. I vanliga fall är det sådant som jag inte har några som helst svårigheter att veta vid min normala affektiva störning och återkomande ångstattacker, kallad psykisk neuros av vården, samt återkommande höst- och vinterdepressioner.

 Men de senaste åren har jag kryat på mig psykiskt. Jag klarar bättre att hantera mina dagar. Jag funderar till exempel aldrig på att skada mig själv eller att inte leva längre. Det är väldigt skönt att slippa ha tvångstankar om att behöva och vilja skada sig själv på grund av att livet är outhärdligt och jag inte vet hur jag ska orka leva vidare.

Så här gick det till med urinvägsinfektionen. Den 26 november 2012 opererades min högra höft. Operationen gick bra, men jag fick två sorters stafylokocker i såret och fick ligga inne på Sundsvalls sjukhus från 25 november till 3 januari. Därefter fick jag fick fortsätta att medicinera i hemmet till 25 april 2013 för att få bukt med infektionen. I början av mars fick jag även urinvägsinfektion som jag var för dålig för att själv lägga märket till. Jag blev förvirrad av infektionerna och orkade inte äta och glömde att ta mina mediciner som jag ska. Två vänner kom hem såg hur det var fatt och kallade på ambulans som körde in mig till sjukhuset där låg inne ett dygn. Först kom jag hem utan åtgärd eftersom dibetesproverna var bra vid medicinering. Något urinprov tog man inte alls… Ett par dagar senare kom min vän och hälsade på igen och upptäckte att jag sov. Jag var lika förvirrad fortarande. Jag hade inte ätit, klätt mig eller medicinerat. Min vän skjutsade ner mig till vårdcentralen och jag fick en akut tid hos distriktsläkare som skrev inläggningsintyg för utredning på Sundsvalls sjukhus. På akutmotagnigen konstaterades urinvägsinfektion och jag blev inlagd en vecka och fick ytterligare en antibiotikakur för detta.

Nu var jag inte förvirrad längre men helt slut i kroppen och psyket. Villkoren för att jag skulle få komma hem var fyra besök dagligen från hemtjänsten som skulle värma mat, ta prover och ge medicin. Det behövde jag faktiskt. Det blev dyrt, men vad skulle jag göra??

Men se upp, du med kan bli förvirrad av en urinvägsinfektion. För min del ledde det till att jag för första gången i mitt liv fick diagnosen schizofreni av en distriktsläkare, en sjukdom jag alltså inte har. Jag visste inte man kunde få det som en tillfällig diagnos. På psyket där jag går på behandling sedan 1960-talet är de överens om att schizofreni inte är min riktiga diagnos. Frågan är nu hur jag får bort den?

Var rädda om er där ute.

/Anne Sofie 

 

 

 


Musik

kaisvvVarför skulle jag inte ta med ett avsnitt om musik? För mig har musiken betytt oerhört mycket i många avseenden! För det första är det rogivande, kul helt enkelt, eller hur?
Sedan brukar jag lyssna extra på vissa texter, för att känna tröst, lära mig, få förståelse mm.

Texterna måste vara genomtänkta av en annan människa och inte vilken människa som helst – de är proffs på att formulera sig också! De är en sorts författare, fast i miniatyrform. Det är också lättare att ta till sig budskap i form av musik, jämfört med bokform, därför att den är omvandlad/omgjord/anpassad, när man inte orkar smälta hur mycket som helst. Jag har alltid ångrat att jag inte gick och lärde mig spela något instrument, när jag var mindre…
/Khai Chau


Att jobba återhämtningsinriktat i boenden

annelisvvDetta är mina synpunkter som RSMH-representant och hjälpmedelsambassadör om hur personal ska jobba i boende för personer med psykisk funktionsnedsättning:

Det är viktigt att man har en allians och skapar förtroende mellan personal och personen med psykiskt funktionsnedsättning. Personen med psykiska funktionsnedsättningar ska bestämma över sitt liv, vara delaktiga och ha kontroll över sitt liv. Detta kan ta tid beroende på vad personen med psykiska funktionsnedsättningar har för tidigare erfarenheter.  Alla inblandade måste ha tålamod eftersom detta tar tid.

Personal och professionen måste förstå att den enskilde individen är väldigt trött efter en psykos, tunga mediciner eller liknade och behöver hjälp med allt.

När det är rörigt i huvudet blir det rörigt omkring individen. Det finns svårigheter att hitta tillbaka till den röda tråden. Personalen och personen med psykisk funktionsnedsättning har ett arbete att utföra tillsammans. Att jobba med struktur, ordning och reda, sätta upp scheman, få hjälpmedel och skapa förtroende tar lång tid och måste ta den tid det tar.

Ibland förstår man inte orden. Då kan man rita och berätta (ritberättelser) eller använda steg för steg-metoder med ord och bild. Jobba efter ESL, ett självständigt liv.

Jobba återhämtningsinriktat och se den enskilde individens osynliga funktionsnedsättning och var i återhämtningstrappan man står.

Se den enskilde individens individuella behov.

Till en början måste den enskilde individen ha hjälp med allt.

Det behövs någon person som håller samman alla insatser mellan kommunen, landstinget myndigheter, försäkringskassa och arbetsförmedling såsom personligt ombud eller Case management.

/Anneli Westling


Möjligheternas metoder

Henrik LarssonJag var på konferens onsdag och torsdag, ”Möjligheternas metoder”. Fantastisk konferens där jag lärde mig mycket nya grejer. Vill dela med mig av 3 punkter.

  • Återhämtningsperspektivet är att lyssna till vad brukaren vill ha i sitt liv och hjälpa hen att ta sig dit, snarare än att bota hen.
  • Istället för att läkaren enväldigt skriver journal så kan man ha s k delad dokumentation där brukaren är med och skriver journalen.
  • Istället för att vara fokuserad på att avlägsna en psykos kan man vara nyfiken på vad den handlar om.

/Henrik Larsson


Nytt jobb, inte lösningen

Jimmieblogg2I dagens upplaga av Dagens Nyheter kan man läsa om att regeringen beslutat att se över reglerna för sjukskrivningar till följd av psykisk ohälsa. Sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa har ökat kraftigt och fortsätter att öka hela tiden, framför allt bland kvinnor. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) tycker nu att det finns anledning att se över hur sjukförsäkringssystemet fungerar för personer med psykisk ohälsa.

Kristersson spekulerar om det kanske är nödvändigt för människor med psykisk ohälsa att byta arbete om de inte klarar av det arbete de redan har. Det viktigaste är alla ska arbeta.

Ulf Kristerssons uttalande väcker många frågor. Till att börja med är det lätt att undra vilka arbeten människor med psykisk ohälsa ska flyttas till när de inte orkar med det jobb de har, i en tid av hög arbetslöshet. Att dessutom hitta arbetsgivare med kompetens att på ett bra sätt bemöta och ta hand om anställda med psykisk ohälsa kan bli svårt.

Men den viktigaste frågan till Kristersson är, när ska du inse att generella lösningar inte är svaret? Individer med psykisk ohälsa är också individer med olika förutsättningar och behov. Någon behöver byta jobb, någon behöver vara sjukskriven för att få tid för återhämtning, någon kan vara kvar på det jobb hon har med rätt stöd från arbetsgivaren. Alla behöver kontinuitet och långsiktighet för att nå återhämtning.

/Jimmie Trevett


Återhämtningsstrategier

kaisvvHej alla läsare…tillåt mig att få komma med lite strategier för återhämtning!

För egen del, har jag ej varit inlagd sedan den 25 november 1993, då jag studerade i Upsala. Det har blivit ett viktigt datum för min överlevnad, genom åren. När jag kommer på mig själv att tänka på det datumet varje år, så bidrar det med lite extra energi, för att komma över vissa svårigheter, under året…som en sorts milstolpe eller årsdatum! Det kallas nog också för: Tankens kraft!

Från början av min resa, bestämde jag mig, med lite hjälp av min läkare, att INTE bli sjuk igen, så att jag behöver bli inlagd. Och att man tar det ”ett år i taget”, räknas från 25 november. Och sen måste man inse och acceptera att man måste ha (i viss mån) medicin. Jag brukar jämföra det med att åka bil, med eller utan bälte.

Sedan behöver man ett fungerande socialt liv: för min del har det varit RSMH, bowlinghallen, min mamma, och de lönebidragsanställningar jag haft.

Och så det här med pengar, som man aldrig kan komma ifrån. Pengar är inte allt, säger vissa. Men det underlättar, säger jag. Samtidigt som det måste komma pengar från någonstans. Och just här, är jag väldigt kritisk till Försäkringskassan, som nobbar mig, både det ena och det andra – fast det inte är mitt fel!

För övrigt, så måste man självklart tänka på allt det där vardagliga, som: mat, motion, vila, sömn…osv…inte helt oviktigt, men så lätt att glömma bort.

Det var några goda råd från mig, som vandrat längs vägen…

…och till dig, önskar jag lycka till!

/Khai Chau


Nytt år, nya och gamla utmaningar

JimmiebloggI veckan skrev Fredrik Lennartsson, myndighetschef för Myndigheten för vårdanalys på SvD:s Brännpunkt att möjligheterna till patientinflytande i Sverige brister. En bild som stöddes av Gunnar Akner, läkare och professor i geriatrik vid Örebro universitet. Under året ska ett förslag om ny patientlag också komma, med syftet att stärka patientens ställning i vården. Slutredovisning för arbetet, inklusive tilläggsdirektiven är den 3o juni i år.

RSMH är alltid positiv till ökat inflytande för brukare av vård. För att underlätta och förtydliga arbetet med brukarinflytande i exempelvis brukarråd tog RSMH förra året fram Kvalitet ur ett brukarperspektiv. Arbetet med dokumentet och brukarinflytande i allmänhet fortsätter naturligtvis även detta år. Vi hoppas kunna titta närmare på hur stödet ser ut för personer med psykisk ohälsa i landets kommuner. Innan julhelgen offentliggjordes vilka av landets kommuner och landsting som levt upp till kraven som regeringens satsning på psykiatri, PRIO, ställt för att få del av de 870 miljoner som satsningen omfattar. Tillsammans med SKLs Öppna jämförelser och RSMHs samlade erfarenheter kan det ligga som underlag för att se vilka kommuner som ”sköter sig” och vilka som fungerar sämre vad gäller stöd till personer med psykisk ohälsa.

Ett stort och viktigt område som skiljer sig mycket över landet är boende. RSMH kämpar för att också människor med psykisk ohälsa ska ha ett hem. Ett hem kan vara många saker och se ut på olika sätt, det som avgör om en bostad är ett hem, är om den som bor där känner sig just hemma.

Missa förresten inte heller att RSMH utbildning erbjuder ett par större konferenser under våren. Den första handlar om borderline och den äger rum på ABF-huset i Stockholm den 28e januari. Den andra konferensen äger rum senare i vår och kommer att handla om återhämtning. Den arrangeras tillsammans med Socialpsykiatriskt Forum i Stockholm. Håll utkik efter mer information!

God fortsättning på det nya året!

/Jimmie Trevett