Att jobba återhämtningsinriktat i boenden
Publicerat: maj 30, 2013 Sparat under: Anneli Westling, Återhämtning, Boende, brukarinflytande, Samverkan 1 kommentarDetta är mina synpunkter som RSMH-representant och hjälpmedelsambassadör om hur personal ska jobba i boende för personer med psykisk funktionsnedsättning:
Det är viktigt att man har en allians och skapar förtroende mellan personal och personen med psykiskt funktionsnedsättning. Personen med psykiska funktionsnedsättningar ska bestämma över sitt liv, vara delaktiga och ha kontroll över sitt liv. Detta kan ta tid beroende på vad personen med psykiska funktionsnedsättningar har för tidigare erfarenheter. Alla inblandade måste ha tålamod eftersom detta tar tid.
Personal och professionen måste förstå att den enskilde individen är väldigt trött efter en psykos, tunga mediciner eller liknade och behöver hjälp med allt.
När det är rörigt i huvudet blir det rörigt omkring individen. Det finns svårigheter att hitta tillbaka till den röda tråden. Personalen och personen med psykisk funktionsnedsättning har ett arbete att utföra tillsammans. Att jobba med struktur, ordning och reda, sätta upp scheman, få hjälpmedel och skapa förtroende tar lång tid och måste ta den tid det tar.
Ibland förstår man inte orden. Då kan man rita och berätta (ritberättelser) eller använda steg för steg-metoder med ord och bild. Jobba efter ESL, ett självständigt liv.
Jobba återhämtningsinriktat och se den enskilde individens osynliga funktionsnedsättning och var i återhämtningstrappan man står.
Se den enskilde individens individuella behov.
Till en början måste den enskilde individen ha hjälp med allt.
Det behövs någon person som håller samman alla insatser mellan kommunen, landstinget myndigheter, försäkringskassa och arbetsförmedling såsom personligt ombud eller Case management.
/Anneli Westling
Här har väl de personliga ombuden en mycket viktig uppgift. Syftet med de individuella vårdplanerna är ju att patientens önskemål ska realiseras och planeras tillsammans med läkare och socialsekreterare. Se prop 2008/09:193. I Stockholm fungerar inte vårdplaneringen. Hur är det i övriga landet?