Utjämna funktionsskillnaderna

Häromdagen läste jag en artikel där författaren hade börjat tröttna på begrepp som funktionshinder och funktionsnedsättning. Varför inte tala om funktionsskillnader i stället? Funktionsskillnader finns mellan oss alla. Mellan vissa är det väldigt stora skillnader och då kan man behöva göra något för att den som har den sämre funktionen skall kompenseras.

Tag t ex syn och hörsel. Den ene kanske inte kan se alls medan den andre ser som en örn, en kanske inte hör alls medan en annan hör minsta susning i löven. För att utjämna skillnaden finns glasögon, punktskrift, speciella dataprogram och hörapparater, texttelefon , teckenspråk mm. På så sätt kan man utjämna (en del av) funktionsskillnaderna . Livsmöjligheterna  blir mer jämbördiga. Jämlikheten ökar.

Egentligen är det inte konstigare än att människor är olika och mycket av olikheten beror på att de funktioner som vi behöver för att klara våra liv av en eller annan anledning inte är exakt lika hos olika personer. I regel är skillnaderna så små att en något sämre funktion inte betraktas som en olägenhet. Alla ”normalhörande” hör inte lika bra och alla med ”normal” syn ser inte lika bra.

Det man ser och hör skall sedan processas i hjärnan och dessa tankeprocesser är beroende av de funktioner i hjärnan som hjälper oss att förstå, bearbeta, lagra och använda information. Och här finns också funktionsskillnader. Minnet fungerar inte lika bra hos alla, inlärningsförmågan kan vara olika, initiativförmågan kan vara nedsatt och stresskänsligheten kan vara större. Tidsuppfattning är en  funktion där skillnaderna kan vålla problem och så är det också med förmågan att förstå abstrakta begrepp. Uttrycket ” att hoppa över middagen” inser de flesta innebär att låta bli att äta middag men några ser framför sig ett skutt över ett middagsbord. Dessa kan mycket väl vara docenter i matematik, begåvade människor som saknar just förmågan att förstå idiom, liknelser, taluttryck och i stället tolkar allt bokstavligt. Förmågan kan ha förlorats genom en psykos.

I dag vet vi att många av dessa funktionsskillnader kan utjämnas med hjälp av kognitiva hjälpmedel – bolltäcke, påminnelse- och tidshjälpmedel, handdator (eller mobiltelefon), GPS osv. Vad vi kan göra för att bidra till att utjämna dessa skillnader och öka jämlikheten är att arbeta för att kognitiva hjälpmedel verkligen kom dem till del som behöver det. Hjälpa dem att upptäcka att hjälpmedlen finns, motivera dem att begära hjälpmedel, driva på beslutsfattare och handläggare att se till att hjälpmedel finns och får förskrivas, driva på för ett förbättrat regelsystem.

Vi kan också sätta oss in i vad det här med kognitiva funktionsskillnader är för något och hur de kan påverka människor. Då kan vi ta hänsyn till att sådana skillnader finns och bemöta människor för vad de är. Vanliga, hyggliga personer som kanske har någon eller några funktioner som inte fungerar så bra, vilket är något de själva inte kan rå för. De är (oftast) inte slöa, lata, slarviga, ointresserade.

/Hans Kihlström