Vad är det som är så märkvärdigt med våren?

Publicerat: april 17, 2023 | Författare: rsmhbloggen | Sparat under: Depression, Gästbloggare, Kultur, Min berättelse |Lämna en kommentar

När våren kom med sunnanvind och solen sken i sky, 
då slog mitt hjärta underbart och rymden var som ny. 
Ur fordoms gångna, mörka natt en morgonglädje kom, 
när kärrets högflod sköljde upp de frusna fjolårsblom. 

Det där är första strofen ur Dan Anderssons dikt Sång till våren. Och den uttrycker nog vad de allra flesta, eller åtminstone en betydande majoritet, tycker om den årstid som vi nu är inne i. 

På SMHI:s nätsida kan man också läsa följande: Våren är troligen den mest efterlängtade av våra fyra årstider vilket gör att intresset för dess ankomst är mycket stort. Säg den svensk som inte utbrister i ett ”nu är det verkligen vår! ” under den ibland mycket segdragna tiden mellan vinter och sommar. 

Jag räcker upp handen och protesterar. Aldrig någonsin har jag lovsjungit vårens ankomst. Tvärtom, men de orden vill ni varken höra eller läsa… 

Jag har känt mig rätt ensam om min negativa syn på våren och jag har heller aldrig träffat någon som känt en lika stark aversion gentemot den här årstiden. När folk i min närhet går omkring med löjliga leenden så hänger mina mungipor kraftigt ner mot marken och mina ögon uttrycker en trötthet likt någon som inte sovit på flera dagar. Sanningen är emellertid den att jag sover mycket mer under våren, men blir ändå aldrig riktigt pigg. 

Nu har jag emellertid upptäckt att jag inte är så ensam ändå. Vad skulle jag göra utan min kära vän Google? 

Ungefär 15 procent av alla svenskar blir faktiskt extra trötta och känner sig lite deppiga vid den här tiden. 

Men det måste ju finnas en förklaring. Och ja, det kan man också googla sig fram till. Egentligen är det ganska logiskt, men när man är så där extra trött så är ingenting logiskt. 

Det är ju så att längden på dagen ändras snabbt efter vårdagjämningen. Det går fortare och fortare, dag efter dag. Och den så kallade biologiska klockan hänger inte med, och de som reagerar som jag släpar efter. 

Det finns givetvis metoder att ta till för att slippa de här problemen, men dels har jag för lite utrymme för att skriva om det här och nu, dels är jag alldeles för trött. Därför överlåter jag till någon som är betydligt piggare än jag att berätta om det. 

Lyckligtvis finns det också poeter som tillhör de där 15 trötta procenten. Det här är Bo Bergmans dikt Våren:  

Nu kommer den grymma våren med  

sol i tak och vägg. 

Mina ögon rinna, och hjärnan  

är tom som ett urblåst ägg. 

Man blir ju sjuk och fördärvad 

av allt detta vita ljus,  

som glittrar, glänser, vaggar  

och dränker hela ens hus. 

Det glittrar, glänser, vaggar  

som långa böljeslag,  

och rockens hål och själens  

stå hemska i öppen dag. 

Dessa rader förklarar allt. Det är det starka ljuset som sänker oss. Men, men, så småningom blir det ju höst än en gång och man får kura skymning igen. Gissa om jag längtar? 

//Östen Hannmyhr 

Östen är under våren 2023 ansvarig för utbildningar på RSMH.

PS: Den här texten publicerades i en något längre version i Länstidningen i Östersund våren 2019. DS. 

---