Att jobba återhämtningsinriktat i boenden
Publicerat: maj 30, 2013 Sparat under: Anneli Westling, Återhämtning, Boende, brukarinflytande, Samverkan 1 kommentar
Detta är mina synpunkter som RSMH-representant och hjälpmedelsambassadör om hur personal ska jobba i boende för personer med psykisk funktionsnedsättning:
Det är viktigt att man har en allians och skapar förtroende mellan personal och personen med psykiskt funktionsnedsättning. Personen med psykiska funktionsnedsättningar ska bestämma över sitt liv, vara delaktiga och ha kontroll över sitt liv. Detta kan ta tid beroende på vad personen med psykiska funktionsnedsättningar har för tidigare erfarenheter. Alla inblandade måste ha tålamod eftersom detta tar tid.
Personal och professionen måste förstå att den enskilde individen är väldigt trött efter en psykos, tunga mediciner eller liknade och behöver hjälp med allt.
När det är rörigt i huvudet blir det rörigt omkring individen. Det finns svårigheter att hitta tillbaka till den röda tråden. Personalen och personen med psykisk funktionsnedsättning har ett arbete att utföra tillsammans. Att jobba med struktur, ordning och reda, sätta upp scheman, få hjälpmedel och skapa förtroende tar lång tid och måste ta den tid det tar.
Ibland förstår man inte orden. Då kan man rita och berätta (ritberättelser) eller använda steg för steg-metoder med ord och bild. Jobba efter ESL, ett självständigt liv.
Jobba återhämtningsinriktat och se den enskilde individens osynliga funktionsnedsättning och var i återhämtningstrappan man står.
Se den enskilde individens individuella behov.
Till en början måste den enskilde individen ha hjälp med allt.
Det behövs någon person som håller samman alla insatser mellan kommunen, landstinget myndigheter, försäkringskassa och arbetsförmedling såsom personligt ombud eller Case management.
/Anneli Westling
Hoppfullt om metoder för minskat tvång
Publicerat: maj 23, 2013 Sparat under: brukarinflytande, Internet, makt, Tvångsvård 1 kommentar
Igår deltog jag i konferensen Visa vägar på ABF-huset i Stockholm som arrangerades av NSPH i samarbete med en rad andra aktörer ”om hur engagemang och egen erfarenhet av psykisk ohälsa och funktionsnedsättning kan bli utgångspunkt för utveckling av individer och organisationer”.
Dagen inleddes med ett tal av PRIO-samordnare Anders Printz och fortsatte sedan bland annat med en paneldebatt ledd av Ing-Marie Wieselgren. Under eftermiddagen hölls parallella delseminarier varav ett handlade om så kallad självinleggelse. Det är en metod som använts på försök i Norge under en tid. Metoden går ut på att patienter ges möjlighet att lägga in sig själva frivilligt när symptomen blir så svåra att det inte går att vara hemma längre.
Försöket med självinleggelse, eller brukarstyrda platser, har omfattat patienter som varit inlagda vid upprepade tillfällen tidigare. De har tillsammans med vården upprättat ett kontrakt som gett patienten möjlighet att lägga in sig själv. Försöket har gett mycket goda resultat och tvångsåtgärderna för gruppen som ingått i försöket har minskat med 90 procent!
I Norge planerar man att sprida självinleggelse till hela landet. Förhoppningsvis kan metoden spridas också till Sverige inom en inte alltför avlägsen framtid. Tillsammans med andra lovande arbetssätt som till exempel ACT-team, som redan finns på flera håll i landet, skulle självinleggelse eller brukarstyrda platser kunna resultera i en avsevärd minskning av tvångsåtgärder och mänskligt lidande.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
Inflytande för brukaren eller företrädaren?
Publicerat: januari 24, 2013 Sparat under: brukare, brukarinflytande, Hannes Qvarfordt 1 kommentar
Jag sökte en gång för många år sedan personligt stöd genom socialtjänsten. Socialsekreteraren erbjöd ledsagare för att kunna gå på evenemang, göra inköp och liknande. Inget fel i det, men vad jag efterfrågade var en person att träffa och prata med för att lätta hjärtat en smula. Sekreterarens svar blev att ”det här är vad brukarorganisationerna säger att brukarna behöver”. Om hon hade rätt i det – på den tiden – undandrar sig min bedömning, men uttalandet ger en bild av hur ett brukarinflytande på organisationsnivå kan minska den enskilda brukarens inflytande över sin egen situation.
Det är oerhört viktigt att RSMH som organisation tar ställning i olika frågor på övergripande nivå. Som säkert har framgått vid det här laget pläderar jag själv för att förbundet skall framhålla det socialpsykiatriska perspektivet – och brukarnas egna livserfarenheter! – som motvikt mot den i samhället i övrigt helt dominerande, biopsykiatriska bilden av psykisk ohälsa.
Samtidigt är det lika viktigt att vi tar strid för den enskilda brukarens rätt att styra över sin egen vård och behandling, oavsett vilken inriktning han eller hon föredrar att denna skall ha. Man kan säga att RSMH:s yttersta mål bör vara att göra sig självt överflödigt, och det målet är uppnått när varje enskild brukare har möjlighet att bestämma över sitt eget liv.
Ett ganska nytt och tilltagande fenomen är att ”brukarrepresentanter” skall medverka i en mängd sammanhang, ända ned på den nivå som berör enskilda brukare. I Göteborg – och med medverkan från nätverket för brukar- och anhörigorganisationer – skall det t.ex. startas ett projekt med så kallade ACT-team (Assertive Community Treatment), som innebär uppsökande verksamhet bland människor som inte själva söker vård, trots stora behov. I dessa team skall det ingå ”brukarrepresentanter”. Frågan uppstår vem eller vilken organisation dessa personer representerar och vilken uppgift de egentligen skall ha. Risken är uppenbar, att de i praktiken blir den enskilda brukarens ställföreträdare och att de tar över dennas röst gentemot vårdteamet. Den goda tanken om ökat brukarinflytande vänds då till ett minskat inflytande för den direkt berörda brukaren.
Det finns anledning för oss brukarföreträdare att ständigt granska våra insatser, så att den lovvärda ambitionen att ge röst åt våra olyckssyskon inte leder till att vi i stället tar deras röster från dem. Vi bör därför bl.a. avstå från att representera på den enskilda brukarens nivå, om inte personen i fråga själv har bett om sådan representation. I stället bör vi med kraft hävda den enskilda brukarens rätt att alltid bli respekterad och lyssnad på.
/Hannes Qvarfordt
Om inflytande i vården
Publicerat: januari 22, 2013 Sparat under: Bemötande, brukarinflytande, Khai Chau, Min berättelse 1 kommentar
Under den tiden jag hade tätare kontakt med vården hade jag turen att kunna ha en och samma läkare under rätt så lång tid, vilket har varit viktigt för min återhämtning/behandling. Vi hann bygga upp ett skapligt ömsesidigt förtroende. Men jag minns även mina återkommande krav om att få träffa en psykolog, för att beviljas samtalsterapi. Vilket resulterade i att min doktor sa något i stil med ”Khai, du verkar ha en övertro på psykologer!” och därefter gav jag upp! Räddningen blev istället RSMH, där jag fick något annat att fokusera på.
Samma läkare har bett mig om ursäkt, muntligen, för att han ”kände sig som skurk”, som han sa, efter att ha påtvingat mig medicinering. Jag har också tvingats byta läkare till den som ersatte den jag kallar min favoritläkare. När kemin inte stämde särskilt bra, kontaktade jag teamledaren, som gav mig rätt att byta till en annan läkare, så att jag kunde bli nöjd.
Däremot, var det väldigt svårt att få läkarintyg till att få sjukbidrag, som det hette förut. Jag vet inte vad doktorns motivering var. Min motivering var dock solklar: jag var sjuk, men blev ändå hänvisad till socialbidrag, vilket kändes helt fel. Efter vad som kändes som väldigt många år, var väntan över: min läkare gav efter och började skriva intyg till ansökan om sjukbidrag, vilket jag också beviljades.
När jag bodde i Upsala som student och var i behov av Akineton, så vägrade min ansvarige läkare att skriva ut recept till mig. Men jag gav inte upp och sökte via akutavdelningen, där man tyckte det var konstigt beslut av min läkare, och jag fick recept utskrivet omedelbart.
/Khai Chau
Konsten att kränka en människa i slutna rum
Publicerat: januari 18, 2013 Sparat under: Bemötande, brukarinflytande, Tvångsvård 5 kommentarer
Vad som sker i slutna rum i kontakten mellan läkare och patient är konfidentiellt och ska så vara. Det innebär ett tungt ansvar för läkaren och många tillfällen att med eller utan avsikt kränka en patient.
”Nora” som våldtogs av polischef Göran Lindberg, även känd som Kapten Klänning, har med dold mikrofon dokumenterat vad en patient inom psykiatrin kan få i ansiktet när man söker hjälp.
I inslaget i Sveriges Radios Ekot kan man höra hur Nora i samtal med sin psykiater, tillika chef för närpsykiatrin i Enköping, Ola Gefvert, begär att få träffa en kvinnlig psykolog eller terapeut för att få stöd och hjälp med bearbetning. Svaret från Ola Gefvert blir att ”Nora” måste ”sköta sig” under en viss tid för att sedan få sin begäran tillgodosedd. Gefvert poängterar också att det hon varit med om inte är i närheten av det många av hans andra patienter varit med om.
Istället för att få den grundläggande hjälp hon behöver fortsätter bara kränkningarna, nu sanktionerade av vården. Hur kan en högt uppsatt läkare inom psykiatrin ha ett sådant avskyvärt bemötande och inga som helst intentioner att möjliggöra brukarinflytande? Hur kan en person med en uppenbart dålig människosyn komma så högt i leden i en organisation som ska stötta några av samhällets mest utsatta, de med psykisk ohälsa? Mörkrädd är bara förnamnet på min känsla efter att ha lyssnat på inslaget. Samtidigt gör ”Nora” en stor insats när hon står på sig i sitt enkla krav om att få träffa en kvinnlig psykolog eller terapeut, inte många som befinner sig i hennes situation orkar det. Tyvärr är ”Nora” inte ensam om att inte bli hörsammad, det händer, enligt vad RSMH erfar, inte alltför sällan att patienters intressen och önskemål inte tas till vara som de borde.
RSMH kämpar dagligen för verkligt brukarinflytande och för att människor med psykisk ohälsa ska få ett respektfullt bemötande. Inslaget i Ekot kan lätt ge känslan att inget hänt de senaste 40 åren. Men vi vet att så är inte fallet. Brukarinflytande efterfrågas alltmer och den senaste tiden har debatten om patientmakt synts ibland annat Svenska dagbladet och att Ola Gefvert usla människosyn avslöjas i nationell media är även det ett framsteg.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=909&grupp=17557&artikel=5400735
Verkligt eller skenbart brukarinflytande?
Publicerat: januari 15, 2013 Sparat under: brukarinflytande, Hannes Qvarfordt 2 kommentarerI en rapport från en psykiatrisk vårdavdelning vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, där de redovisade sina åtgärder för att minska tvångsingripanden och öka patienternas inflytande, kommenterade de bruket av vårdplaner och samtalen med patienterna kring dem så här:
”Utvärderingen av testet visade att i de fall där det genomfördes enligt ovanstående gav det patienten en känsla av delaktighet och förståelse för sin vård och behandling.”
Brukarorganisationernas synpunkter efterfrågas i ökande omfattning av sjukvården och socialtjänsten, vilket förstås i sig är väldigt positivt. Ibland är samverkan med organisationerna ett villkor för att verksamheterna skall få sin medelstilldelning, och i vissa fall är sådant samråd till och med lagstadgat. Det har skett en fantastisk utveckling, som vi borde kunna jubla över. Ändå jublar jag ganska måttligt. Efter många års arbete i brukarråd och liknande sammanhang har jag kunnat konstatera, att vårt inflytande ofta är lika skenbart, som det framstår i den citerade rapporten i början av mitt blogginlägg. Samråden skall ge oss en ”känsla av delaktighet”, snarare än ett verkligt inflytande.
Det fanns en tid för några år sedan, då ett litet antal brukarorienterade sjukvårdsrepresentanter vid Östra sjukhuset i Göteborg faktiskt ansträngde sig för att ge oss i föreningarna ett reellt inflytande över vårdens utformning. Problemet var att dessa personer stod ganska ensamma och inte hade den övriga organisationens öra. Deras lyssnande på oss fick inget genomslag i verksamheten. De har nu, mer eller mindre, utmanövrerats från sina tidigare ledande positioner, till förmån för ett helt annat, traditionellt och mycket biomedicinskt inriktat ledarskap.
Sedan några år upprätthåller Sahlgrenska ett ”inflytanderåd”, som i praktiken är ett spel för gallerierna. Vi brukarrepresentanter blir informerade om vad som pågår, får lämna våra synpunkter och blir därefter grundligt överkörda. Sjukvårdsorganisationen gör helt och hållet som den själv vill och bryr sig över huvud taget inte om vare sig protester eller andra synpunkter från vårt håll.
Det finns anledning att vara vaksam mot den här typen av gisslansituationer. När verksamheterna ger sken av samverkan i sina brukarråd, samtidigt som de i realiteten kör över oss, kan det slutliga resultatet bli det rakt motsatta mot det vi försöker åstadkomma. Vårdens politiska ledning tror att vi är med på noterna och ser inget skäl att sätta press på klinikledningarna i enlighet med våra önskemål. Vi bidrar då till att minska vårt inflytande i stället för tvärtom.
I ett kommande inlägg skall jag beskriva ett annat tilltagande problem: att samverkan på representants- och organisationsnivå kan medverka till att minska inflytandet för den enskilda brukaren.
/Hannes Qvarfordt
Nytt år, nya och gamla utmaningar
Publicerat: januari 9, 2013 Sparat under: Återhämtning, Boende, brukarinflytande, Jimmie Trevett, RSMH Kommentarer inaktiverade för Nytt år, nya och gamla utmaningarI veckan skrev Fredrik Lennartsson, myndighetschef för Myndigheten för vårdanalys på SvD:s Brännpunkt att möjligheterna till patientinflytande i Sverige brister. En bild som stöddes av Gunnar Akner, läkare och professor i geriatrik vid Örebro universitet. Under året ska ett förslag om ny patientlag också komma, med syftet att stärka patientens ställning i vården. Slutredovisning för arbetet, inklusive tilläggsdirektiven är den 3o juni i år.
RSMH är alltid positiv till ökat inflytande för brukare av vård. För att underlätta och förtydliga arbetet med brukarinflytande i exempelvis brukarråd tog RSMH förra året fram Kvalitet ur ett brukarperspektiv. Arbetet med dokumentet och brukarinflytande i allmänhet fortsätter naturligtvis även detta år. Vi hoppas kunna titta närmare på hur stödet ser ut för personer med psykisk ohälsa i landets kommuner. Innan julhelgen offentliggjordes vilka av landets kommuner och landsting som levt upp till kraven som regeringens satsning på psykiatri, PRIO, ställt för att få del av de 870 miljoner som satsningen omfattar. Tillsammans med SKLs Öppna jämförelser och RSMHs samlade erfarenheter kan det ligga som underlag för att se vilka kommuner som ”sköter sig” och vilka som fungerar sämre vad gäller stöd till personer med psykisk ohälsa.
Ett stort och viktigt område som skiljer sig mycket över landet är boende. RSMH kämpar för att också människor med psykisk ohälsa ska ha ett hem. Ett hem kan vara många saker och se ut på olika sätt, det som avgör om en bostad är ett hem, är om den som bor där känner sig just hemma.
Missa förresten inte heller att RSMH utbildning erbjuder ett par större konferenser under våren. Den första handlar om borderline och den äger rum på ABF-huset i Stockholm den 28e januari. Den andra konferensen äger rum senare i vår och kommer att handla om återhämtning. Den arrangeras tillsammans med Socialpsykiatriskt Forum i Stockholm. Håll utkik efter mer information!
God fortsättning på det nya året!
/Jimmie Trevett
Kvalitet ur ett brukarperspektiv
Publicerat: november 29, 2012 Sparat under: brukarinflytande, Jimmie Trevett, Kvalitet Kommentarer inaktiverade för Kvalitet ur ett brukarperspektiv
RSMH är en kamporganisation. Med vårt nya dokument ”Kvalitet ur ett brukarperspektiv” har vi också fått ett nytt verktyg för att kunna vara det. Men att vara en kamporganisation idag innebär också att möta olika makthavare och föra en dialog om hur vi kan förbättra våra villkor. Det är ett långsiktigt arbete för att nå varaktiga förändringar.
Detta är en av de saker som jag tänker på efter att vi presenterat dokumentet och fört en diskussion om brukarmedverkan och brukarinflytande på ABF-huset i Stockholm.
På mötet presenterade också Ann Jönsson från socialstyrelsen sitt arbete med att ta fram en vägledning för brukarmedverkan Hon sa bland annat att ett motargument för att arbeta mer med brukarinflytande har varit hur gör vi med de som inte vill eller kan. Ann menade att det är viktigt med attityden från vården som uttrycks i frågan: ”Vad kan jag hjälpa till med?”
En deltagare gav en livfull skildring av hur hon inte fick hjälp med sina kroppsliga besvär på grund av sin psykiska ohälsa. Detta är en återkommande berättelse bland RSMH:s medlemmar. För lite sedan deltog jag i ett möte då en dam sa: ”Jag är så trött att hamna på psykakuten när jag har problem med min mage”.
Fler höjde rösten för att vården och myndigheter måste ta brukarinflytande på allvar. Då måste det avsättas tid och tillföras ekonomiska resurser. Det behövs också administrativt stöd och utbildning. Brukarnas erfarenheter och kunskaper måste värdesättas. Det är orimligt att det ska kosta för den enskilde att vara aktiv och bidra till en bättre vård och olika insatser.
För att låna Anns ord brukarinflytande är så mycket mer än information. Tack för en trevlig och givande eftermiddag.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
RSMH-bloggen 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.