De mystiska, psykiska sjukdomarna…
Publicerat: juni 9, 2015 Sparat under: Biologiskt synsätt, Evidensbaserad, Forskning, Hannes Qvarfordt, Medicin, myter om psykisk ohälsa, sjukdom 5 kommentarer
En programserie i SVT om bipolär sjukdom, ledd av teologen och författaren Ann Heberlein, har precis avslutats. Den har hyllats i alla tonarter för att den ger röst och ansikte åt människor med denna form av psykisk ohälsa. Av precis det skälet är den också värd sina hyllningar. Det är modigt och beundransvärt av de medverkande att ställa upp med sina sårbara berättelser för att i bästa fall minska det stigma psykisk ohälsa oftast medför.
Medaljen har emellertid en baksida. I min mejlväxling med producenten för serien, Ann-Linn Guillou, hävdar hon att de inte tar ställning i frågan om vad ”bipolär sjukdom” är eller hur den uppkommer. De vill, enligt henne, bara låta de berörda förmedla sina berättelser. Inget kunde dock vara felaktigare. I serien sägs inte ett ord om psykosociala faktorer. I stället talas det mycket tydligt om just ”sjukdom”, ”skov”, behovet av medicinering osv. I anslutning till serien får ”experterna” Mikael Landén och Simon Kyaga uttala sig om både tillståndens natur och orsaker. Båda är utpräglade biologister i sina tolkningar av bipolära tillstånd.
Simon K diskuterar bland annat i programserien den genetiskt betingade kreativitet han menar är kopplad till det likaledes genetiskt betingade tillståndet. Man resonerar kring vilken nytta denna kreativitet kan ha haft för att förhindra att bipolära människor gallrades bort under evolutionens gång. Alltihop rena spekulationer! I en efterföljande chatt på SVT:s hemsida påstår sedan Simon K, att man skattar den ärftliga faktorn för bipolaritet till 60-80 procent – en gissning, byggd på en biologistisk tolkning av rådande forskningsunderlag. Faktum är att man inte känner till om de ”sårbarhetsgener”, som ofta är statistiskt överrepresenterade vid olika former av psykisk ohälsa, verkligen är ärftliga eller av typen ”de novo”, dvs. sådana som uppstår genom mutationer hos enskilda individer, men som inte ärvs.
Genom att tala om bipolaritet som en i ungdomen ”debuterande sjukdom”, och hänvisa till obelagda och oförklarade biologiska teorier, mystifierar man något som betydligt lättare skulle kunna förklaras med de berördas socio-emotionella livserfarenheter. Detta är en genomgående trend i dagens psykiatri och i samhällets syn på psykisk ohälsa. Men det är viktigt att hålla i minnet, att den strikt vetenskapligt står på lika ostadig grund som övriga förekommande förklaringsmodeller.
/Hannes Qvarfordt
RSMH-bloggen 
Vilka psykosociala faktorer menar du att man skulle belysa?
Nu har jag själv bipolär sjukdom, och det är inte sådär våldsamt viktigt huruvida biologisk och/eller biologisk förklaringsmodell ska få företräde. Själv lutar jag åt det senare. Med mediciner och tydliga rutiner så har jag fått till ett fungerande liv. Vägen dit var fruktansvärt stenig, och med fler jävligheter än vad jag vill minnas.
Hej, Jessica!
Det är erfarenhetsmässigt välkänt, att människor med psykisk ohälsa – inklusive ”bipolär sjukdom” – ofta har haft en skumpig resväg genom sin barndom och uppväxt. Detta måste givetvis beaktas, när man tar ställning till vad ohälsan beror på och hur den lämpligast behandlas. Även om varje enskild drabbad självklart måste få avgöra själv vilka insatser han eller hon tror mest på eller tycker hjälper bäst, skall inte verkligheten förnekas. I synnerhet som andra drabbade kan göra helt andra tolkningar och t.ex. vilja ha psykoterapi. Om de psykosociala erfarenheterna inte erkänns, blir det också mycket lättare neka människor sådana insatser.
[…] Efter att ha sett alla tre avsnitt av serien vill jag tillägga att jag tycker att både Ann Heberlein och de personer hon intervjuar beskriver på ett bra sätt hur det kan kännas att må väldigt dåligt; att vara väldigt deprimerad, uppvarvad eller tappa greppet om verkligheten. Däremot gillar jag inte riktigt den väldigt biologiska syn på psykisk ohälsa som jag tycker att serien förmedlar. Det hade varit intressant att höra lite mer om personernas livbakgrunder och vilka livsomständigheter som de tror har utlöst deras inre kaos. Hannes Qvarfordt beskriver detta på ett bra sätt på RSMHs blogg. […]
Hej psykosforum!
Vi skulle gärna publicera ditt inlägg, men enligt våra regler för kommentarer så måste uppge sitt riktiga namn. Har du möjlighet att göra detta? Det kan räcka med ett förnamn om du vill.
Hör gärna av dig!
Varma hälsningar, Anna Langseth, intressepolitisk sekreterare som administrerar sidan
[…] Det är jag för övrigt inte ensam om. […]