Äntligen bryts tystnaden

Det är nästan rörande med all upprördhet att kvinnor inte får ha sin kropp i fred.

Jag och min familj, den kvinnliga delen har lärt oss att det är normalt. För vi är fattiga och kvinnor ofta ensamstående.

Jag lärde mina barn att det är farligt att gå ut genom dörren för det finns män som vill använda din kropp mot din vilja. Att de ofta är i grupp men inte alltid. Att det är ditt fel om du blir utsatt, för du gick ut genom dörren. För det fick jag lära mig som barn.

Våldtogs första gången som femåring. Efter det var jag tillåten hora. För fickor pojkar män och kvinnor. För övergreppet ansågs vara mitt fel. Också de som följde efter det första.

Min mor hade lärt sig det samma. Och hennes mor också.

Du tiger om din skuld och skam för du skäms och tror på att det är ditt fel, för det säger man ju till dig.

Det kvinnoföraktet är traditionellt i Sverige.

Och vi kvinnor med psykisk ohälsa har alltid varit mest utsatta och är det idag av så väl vårdpersonal, gode män, förvaltare, anhöriga som make, sambo, syskon och kusiner.

Det är många gånger grunden till vår psykiska ohälsa. Och i och med att vi har skäl till att vara rädda varje dag hålls vi kvar i vår psykiska ohälsa. Och medicineras för det, för att orka leva vidare, dag för dag.

Vi blir utsatta gång efter gång och får hela tiden höra att det är vårt fel.

Som en av underklassens kvinnor har jag lärt mig att det här är vad man kan förvänta sig. Andra underklassens barn fick lära sig det samma.

Så det som hände i Köln och händer i Sverige är ingen invandrartradition. Det är en svensk tradition. Mot underklassens kvinnor och barn.

Och vi tiger och accepterar och skyddar förövarna, för vi vågar inget annat.

Jag är jätteglad att det nu uppmärksammas att dessa övergrepp förekommer. Kanske kan jag få stöd av överklassens kvinnor, män från min egen klass och även överklassen att bryta tystnaden och sätta åt förövarna.

Bör vi inte hjälpas åt framöver? För att motverka återupprepade övergrepp mot barn och kvinnor.

Äntligen höjs rösten ytterligare mot de systematiska övergreppen!

Tack för ordet!

/Anne-Sofie Höij