Utöka demokratin för oss med psykisk ohälsa
Publicerat: januari 21, 2016 Sparat under: brukarinflytande, Demokrati, Diskriminering, Hjälpmedel, Jimmie Trevett, makt 1 kommentar
I början av veckan kom Demokratiutredningens slutbetänkande. Där går det att läsa att regeringen har gett Myndigheten för delaktighet i uppdrag att undersöka i vilken utsträckning personer med psykiska funktionsnedsättningar är politiskt aktiva mellan riksdagsvalen. Det är positivt att detta utreds.
Men vi anser att det också bör göras en bredare kartläggning. För röstdeltagandet hos personer med psykisk funktionsnedsättning har inte undersöktes sedan valet 2006, bortsett från en studie om personer med svår ängsla, oro och ångest, vars valdeltagande undersöktes 2014. De röstade i lägre grad än befolkningen i övrigt och troligt är att det gäller även för personer med andra typer av psykiska funktionsnedsättningar. Åtminstone var det så för tio år sedan. Men det kan ha skett förändringar, kanske till det ännu sämre. Och det behövs undersökas och motverkas.
Dessutom borde Myndigheten för delaktighet få i uppdrag att utreda hur ökad politisk delaktighet kan stimuleras bland våra grupper. Människor kan behöva stöd, till exempel en stödperson som följer med en till vallokalen. För en person med svår synnedsättning är det självklart med ledhund och andra hjälpmedel. En person som är rörelsehindrad kan behöva en rullstol eller permobil. Men samhället tycks ha lätt att glömma bort att någon med ångest, social fobi eller psykos också kan behöva hjälp för att utöva sina demokratiska rättigheter.
Myndigheten för delaktighet bör även titta på villkoren för dem som vårdas under tvång eller som bor på boende. Hur underlättar samhället röstdeltagandet där?
Till syvende och sist handlar det om demokrati. Vill vi att alla ska göra sin röst hörd?
Ja! säger vi på RSMH.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande i RSMH
RSMH-bloggen 
Hej Jimmy!
Jag tror som du att det är positivt att det utreds hur mycket delaktighet som brukas i praktiken. Jag vet från egen erfarenhet och genom berättelser från medlemmar att det kan vara mycket svårt att komma till skott med de göromål som borde vara grundläggande. Allt i från att ta hand om sig själv, ända till att delta i samhällsprocessen. Jag tror att all slags delaktighet bottnar i samma princip. Principen av att man känner sig inkluderad i ett sammanhang. Om man känner sig utanför är det mycket tyngre att förmå sig själv att delta. Ja, det kan till och med vara en kamp att förmå sig själv att borsta tänderna innan man går och lägger sig.