Nya föräldrar

GAbriella-sjalLitenNYDet är finare att vara alkis, knarkare eller bara vanlig hemlös, än att ha psykisk ohälsa. Tiggare, samer och romer är alla mer välsedda.

Det är just så fult att ha psykisk ohälsa att andra inte ens vill tala om det, det är en grupp moraliskt lägre stående man inte vill se existera, ett tabu.

Självmorden i statistiken jämförs alltid med antalet döda i trafiken samma år. Självmorden är fler, men trafiksäkerheten är mer angelägen.

Det finns två grupper psykiater, de som jollrar med en och de som är sträng förälder. Bägge sorter vårdar dig in till din död.

Kärt barn har många namn, men kan man inte ta sig i kragen, rycka upp sig, skärpa till sig, bita ihop, lägga locket på, snyta sig och gå vidare, tänka på något annat eller ta sig en sup och vara som en mänska!

Barn säger man inte sådant till. De ”vuxna barnen” för vilka det inte duger att vara som alla andra är moraliskt lägre stående, sålunda! Det passar inte att vara Svensson, man är för fin för det. Arbetsskygg! Får man förmoda.

/ Gabriella Olsson


4 kommentarer on “Nya föräldrar”

  1. Henrik Larsson skriver:

    Väldigt hårda ord. Visst är stigmatiseringen av psykisk ohälsa enorm, baserad på rädsla för det okända. Tyvärr är det är lättare att stå fast vid sin offerroll och skylla på andra och på samhället, istället för att släppa taget om sin isolerade kamp och ta emot hjälp och kärlek från sina medmänniskor. Stolthet är ett farligt fenomen, det kan driva en människa in i djup misär. Tänk istället på det som är nödvändigt, för dig, att leva och försök vara självförsörjande i den mån det går. Det bygger självrespekt. Var inte bitter för att du på grund av knapphändig ekonomi inte kan unna dig alla de nöjena som vi medborgare lockas med och i viss mån tror är meningen med livet. De riktiga rikedomarna består ändå inte av dessa ”belöningar”. Enkelhet tar ett tag att lära sig, speciellt om man är utsvulten på kärlek, uppskattning och bekvämlighet. Det är garanterat den tuffaste resa man kan tänka sig, att försöka utvecklas som människa, under ett pågående övergrepp, s.k. psykisk ohälsa. Man behöver definitivt hjälp av många mirakel på vägen.

  2. rsmhbloggen skriver:

    Gabriella Olsson svarar:

    Hej Henrik!

    Bloggen handlar om en attityd som finns inom psykvården. De är FÖRÄLDRAR, matriarkal/patriarkal. Det synsättet på psykiskt sjuka har funnits sedan Strindbergs tid. Jag anser att den attityden är respektlös, psykiskt sjuka vuxna är inte barn, och skall inte förbarnsligas. Några ekonomiska eller mer eller mindre kärleksfulla aspekter handlar bloggen inte om. Jag lämnar aldrig ut mitt privatliv på nätet. Jag har noterat att Du ofta blandar ihop det jag skriver om och det som är mitt privatliv. Gör inte det är du snäll.
    /GO

  3. Henrik Larsson skriver:

    Jag ber om ursäkt. Min poäng är, att hur ”psykiskt sjuk” man än är så är det, och kommer alltid vara, upp till en själv att göra nåt åt det. Att måla ut vården som problemet är bara att undvika att titta på sig själv. Själv har jag slutat beblanda mig med vården, den gjorde inget för mig, (förutom att klassa mig som sjuk) och nu har jag ett mycket intressantare liv även om det till mestadels består av enkla grejer som laga och äta mat, sömn, radion, promenad till affären, ett oväntat möte med en annan människa, uppdatering av vad som hänt de senaste 20 åren (på youtube) + en engagerad studie av samtiden (p1 och internet)

    • rsmhbloggen skriver:

      Svar från Gabriella Olsson:

      Hej Henrik!

      Du behöver naturligtvis inte be om ursäkt, det är ett dilemma som en författare alltid får leva med, att bli sammanblandad med sina texter. Egentligen är det en form av beröm, man är tillräckligt trovärdig för att vara ”på riktigt”. Naturligtvis finns alltid en grund i verkligheten, man skriver inte om marsmänniskor, men varifrån verkligheten är tagen vet man inte alltid ens själv. Jag bloggar på samma vis.

      Läs förövrigt gärna alla mina krönikor/artiklar/följetong i ”Tidningen Kulturen” sök ”Gabriella Olsson”. De är för vågade för RSMH bloggen, men synnerligen givande för ett en psykpatient, som Du nu inte är! Grattis!

      Hör gärna av Dig och säg vad Du tycker om vårens produktion i Tidningen Kulturen. Där behandlas psykiatrin ganska hårdhänt. Det är mer än ett år sedan jag skrev bloggar i RSMHbloggen, så det som nu läggs ut där är gammalt.

      Trevlig läsning. Jag har även två ungdomsböcker på Rabén och Sjögren, men de är Du kanske för gammal för! Googla ”Gabriella Olsson/författare” så tror jag Du skall få det mesta jag skrivit och låtit publicera.

      Fortsatt trevlig sensommar

      önskar

      Gabriella Olsson


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s