Förmynderi som metod mot stigmatisering?
Publicerat: februari 12, 2015 Sparat under: Återhämtning, Bemötande, Biologiskt synsätt, biverkningar, brukarinflytande, Diskriminering, Hannes Qvarfordt, Psykos | Tags: Diskriminering 3 kommentarer
Öppet brev till Cecilia Brain, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och specialistläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset:
Som brukarföreträdare läser jag med beklämning dina slutsatser i din nyligen avlagda doktorsavhandling. Dina konstateranden och rekommendationer innebär direkt motstridiga budskap.
Du säger att läkemedelsbehandling är avgörande för schizofrenidiagnostiserade patienters återhämtning, vilket i sig är ett biologistiskt ställningstagande och inte en obestridlig sanning. (Det finns många exempel, runt om i världen, som visar att läkemedelsbehandling inte alls är nödvändig för återhämtning!) Du hävdar också att du vill arbeta mot stigmatiseringen av patienter med diagnosen. Nå, hur minskar man då stigmatiseringen av dessa patienter, om man samtidigt rekommenderar sjukvården att “räkna piller” för att förvissa sig om, att de är “följsamma” mot läkarnas ordinationer? Hur kan ett så utstuderat förmynderi bidra till minskad stigmatisering?
I presentationen av avhandlingen nämns inte med ett ord, att patienterna kanske gör ett medvetet val, när de avstår från att ta sina mediciner, helt enkelt för att dessa har så kroppsligt allvarliga och själsligt vitalitetssänkande biverkningar. Det är direkt anmärkningsvärt av en forskare, som säger sig vilja minska patienternas stigmatisering!
Lyft blicken från provrör och mikroskop, vidga dina perspektiv på människors livsvillkor och börja respektera dina patienter som de jämlika subjekt de är, Cecilia!
Med hälsningar!
Hannes Qvarfordt
Föreningen RSMH-Livet, Göteborg
RSMH-bloggen 
Bra Hannes! Önskar jag vore lika verbal som du.
Bra skrivet. Jag reagerade också då jag läste om Cecilia Brains slutsats om pillerräkning för ökad följsamhet till medicinintag. Det är så fruktansvärt nedvärderande mot personer med psykosproblematik tycker jag. Tror hon att vi är helt korkade eller? Vill man verkligen inte ta sin medicin så är det väl bara att plocka ut pillren ur burken innan inräkning. Ett respektfullt bemötande från läkare tror jag är det bästa sättet om man vill få till ett samarbbete när det gäller mediciner (för de som väljer att ta medicin). Hon verkar inte heller ha tänkt på att det rör sig om människor som kanske redan har en upplevelse av att vara kontrollerade eller övervakade på något sätt, och att den typen av kontroll skulle kunna få dessa människor att må ännu sämre.
Hej, Anna-Karin!
Du har fullkomligt rätt i din analys, tycker jag, och jag kan bara instämma.