Grundlösa påståenden från Ulf Kristersson

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERASocialdepartementet och socialförsäkringsminister Ulf Kristersson har nu upptäckt och börjat bekymra sig över, att sjukskrivningarna på grund av psykisk ohälsa ökar kraftigt. Oron gäller dock inte den ökande ohälsan, utan de ökande kostnaderna i sjukförsäkringen. Redan tidigare har man försökt tvinga tillbaka ”onödigt” sjukskrivna människor i arbete, genom att utförsäkra dem och därmed dra undan deras ekonomiska grund. När detta nu i stor utsträckning har misslyckats – sannolikt i huvudsak för att de sjukskrivna faktiskt har varit sjuka! – blir socialförsäkringsministerns nästa steg, att beordra läkarna att ordinera arbete åt de sjukskrivna. Till stöd för sitt inhopp i läkarrollen hänvisar Ulf Kristersson bl.a. till ett par undersökningar, som enligt honom visar att människor mår bättre och får lättare att återgå i arbete, om de inte blir sjukskrivna. Finns det då någon grund för den typen av tolkningar av de åberopade undersökningarna? Låt oss studera saken närmare.

I den första undersökningen, från den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD, sägs det att utanförskap från arbetsgemenskap och sociala kontakter riskerar att försämra psykiska ohälsotillstånd. Konstaterandet är i sig inte svårt att instämma i, men det innebär inte per automatik, att sjukskrivning är destruktivt eller att det generellt är bättre att helt eller delvis fortsätta arbeta på sin arbetsplats. I många fall är arbetet den utlösande faktorn för ohälsan, och det skulle då vara direkt kontraproduktivt att tvingas vara kvar i arbetet. Under en sjukskrivning genomförs ofta också behandlingsinsatser, som innefattar sysselsättning och psykosociala aktiviteter. Sjukskrivning innebär därför inte med någon självklarhet ett utanförskap från arbetsgemenskap eller sociala kontakter.

Den andra undersökningen kommer från inspektionen för socialförsäkringen (ISF) och gäller de insatser som gjorts inom ramen för rehabiliteringsgarantin. Där har man konstaterat, att personer som inte har sjukskrivits har haft en lägre sjukfrånvaro, (vilket förstås, i sig, är en självklarhet!). Man tolkar statistiken som att de som har varit mindre sjukskrivna har haft lättare att återgå i arbete – en från vetenskaplig synvinkel helt grundlös tolkning. Personerna som har genomgått rehabilitering är inte lottade till olika behandlingsinsatser, och de utgör därför inte ett slumpmässigt och likvärdigt urval till insatserna. Tvärtom har insatser och tillstånd bedömts individuellt, och sjukskrivning har därför skett utifrån graden av ohälsa. Det betyder att de med fler eller längre sjukskrivningar helt enkelt har haft en allvarligare ohälsa, vilket ganska självklart har gjort det svårare för dem att återgå i arbete. Med vetenskapsstridiga tolkningar av det här slaget försöker alltså socialdepartementet konstruera argument för att skära i sjukförsäkringen!

Det är slutligen oerhört viktigt att hålla i minnet, att sjukskrivning inte i sig är en behandlingsinsats och att den därför inte heller skall bedömas på sådana grunder. Sjukskrivning är en åtgärd som vidtas, när en människa på grund av ohälsa har helt eller delvis nedsatt arbetsförmåga. Tanken att ordinera arbete som behandling är i ett sådant läge direkt bisarr!

/Hannes Qvarfordt


2 kommentarer on “Grundlösa påståenden från Ulf Kristersson”

  1. Ett tips till alla sk politiker: Börja i rätt ende!!!! Ex Ska man bygga ett hus, är det ju helt logiskt omöjligt att börja med taket och avsluta med grunden. Största felet enl min åsikt, dom börjar rota i sjukförsäkringssystemet först av allt. Hade nog varit smartare att börja med vården, så att människor får den vård de behöver och enl sk lag har rätt till. Då kanske t o m dom som mår sämst, haft en chans att återgå helt el delvis till arbete. Själv har jag blivit kränkt av alla dessa olika läkare, som tror att dom sitter över alla andra i snart 15 år. Vissa har frågat vad jag vill: mitt svar har då varit: JAG VILL HA EN LÄKARE SOM KAN, HAR KUNSKAP INOM DET JAG HAR. Ex om ngn har bröstcancer, så blir dom förhoppningsvis inte remitterade till en öronläkare. Alla ska väl ha rätt att få en kompetent läkare el liknande. Börja som sagt i rätt ende, se till att de sjuka/behövande får rätt vård och stöd med rätt kompetens. Sedan kan man kanske se över sjukförsäkringssystemet. Men då ska man ju inte utgå ifrån att alla kan arbeta. Är man sjuk ska man får vara det i lugn och ro. Det samhället och politikerna gör, får människor som kanske inte från börja va alltför illa där ann, till att bli mycket, mycket sämre. För mig känns det som människan har inget värde längre. Ursäkta kommande uttryck: Hitlerfasoner!! Kan du inte jobba, då är du bara en börda för samhället. Ungefär som när tågen kom till Birkenau, (Polen): Alla som va arbetsdugliga i ett led. Barn, gamla, sjuka mm som inte va arbetsdugliga, till gaskammaren. Detta är min bild av dagens Sverige. Jag har kommit fram till att under alla dessa år jag har varit en börda för mina läkare, så har jag betalat för att bli mycket sämre. Jag vill bara ha tillbaka mitt mående och rätten till ta egna beslut ang mitt liv!! Hur jag ska göra el inte göra, hur jag ska tänka el inte tänka, vad jag får säga el inte säga.

    • Hannes Q skriver:

      Hej, Sussie!

      Även om din jämförelse är drastisk i överkant, så förstår jag vad du menar. Jag har också full förståelse för din upplevelse av hur samhället sorterar och sorterar ut människor. Det är en utveckling som har förstärkts markant under senare år, inte minst p.g.a. försämringarna i socialförsäkringen, men också p.g.a. hårdnande attityder rent allmänt.


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s