Läkemedelspengar ger tolkningshegemoni

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERASom jag antydde i mitt förra blogginlägg satsar läkemedelsindustrin stora pengar på genetisk och biokemisk forskning kring psykisk ohälsa, både i egen regi och i form av stöd till forskning vid universiteten. Låt det stå fullständigt klart: det sker inte av oegennytta och i det oberoende kunskapssökandets namn, utan för att tillgodose industrins ekonomiska intressen. Man understöder kraftfullt och mycket medvetet genetiska och biokemiska tolkningar av ohälsan. I den mån miljöorienterad forskning alls bedrivs, sker den på det offentligas knappa, ekonomiska villkor. Till sådan forskning går inga pengar från industrin. (Därutöver har det flera gånger framkommit, att den forskning som bedrivs i egen regi ofta manipuleras, så att behandlingseffekten av läkemedel framstår som bättre än den egentligen är.)

Eftersom även den offentliga, medicinska forskningen till mycket stor del är beroende av industrins pengar, får den i motsvarande grad en inriktning som ligger i linje med industrins intressen. Många doktorander skulle aldrig kunna genomföra sina studier, och skriva sina avhandlingar, utan stipendier från industrin, vilket förstås i hög grad styr avhandlingarnas innehåll. Dessa ”industristyrda” studenter och läkare besätter sedan de tunga maktpositionerna inom psykiatrin och förmedlar där, medvetet eller omedvetet, industrins synsätt på förklaringsmodeller och ”bästa” behandlingar.

När de styrande, politiska organen inom sjukvården behöver underlag för sina beslut, vänder de sig – naturligt nog – till de ledande befattningshavarna inom forskningen och den kliniska verksamheten. Följden blir att de matas med samma industristyrda perspektiv, som präglar dessa befattningshavare, och deras beslut angående den psykiatriska vården blir därefter.

Den relativt nyligen tillsatta psykiatrisamordnaren, som skall leda regeringens PRIO-satsningar på psykiatrin fram till 2016, får på samma sätt sitt huvudsakliga beslutsunderlag från psykiatrins ledarskikt. Så skedde även under den tid han satt i Anders Miltons psykiatrisamordningsutredning (SOU 2006:100) och som jurist hos Socialstyrelsen. Självklart får det stor betydelse för samordnarens uppfattning om psykisk ohälsa och om hur psykiatrin skall utformas i framtiden, vilket med mina ögon sett är djupt beklagligt.

Sammanfattningsvis måste vi sorgligt nog konstatera, att vi har den psykiatri som läkemedelsindustrin vill att vi skall ha. Andra tolkningar av psykisk ohälsa, och alternativ forskning och behandling, ges mycket begränsat utrymme, såväl ekonomiskt och medialt som i den konkreta vården. Money talks – här som i så många andra sammanhang!

/Hannes Qvarfordt


5 kommentarer on “Läkemedelspengar ger tolkningshegemoni”

  1. Per-Ola Larsson skriver:

    Jag instämmer i stort i vad Du skriver..Emellertid säger hälso- och sjukvårdslagen (HSL):

    2 b § Patienten ska ges individuellt anpassad information om
    1. sitt hälsotillstånd,
    2. de metoder för undersökning, vård och behandling som finns,
    3. sina möjligheter att välja vårdgivare och utförare inom den offentligt finansierade hälso- och sjukvården, samt
    4. vårdgarantin.

    3 a § När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska landstinget ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Landstinget ska ge patienten den valda behandlingen om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat.

    Detta är väl motiverat i Prop. 1998/99:4, som uttryckligen säger att den psykiskt sjuke har rätt att välja psykoterapi. Jag har alltså rätt
    * att bli informerad om alternativa metoder
    * att välja psykoterapi

    Det är därför angeläget att RSMH kräver forskning också om psykoterapi och att landstingen ger en fullödig info om rätten att välja lämplig form av psykoterapi som alternativ till mediciner. Forskningsresurser bör överföras från läkemedelsindustrin för att inrätta psykoterapeutiska foskningskliniker, vilket kan leda till bättre hälsa utan medcinbiverkningar – och på sikt till lägre kostnader..
    Har någon räknat ut vad det kostar att bota alla mediciners biverkningar. Jag fick t ex mycjet högt blodtryck av Efexor och måste sedan 1996 äta 4 olika blodtrycksmediciner. Och muntorrhet av Efexor, som nu ger mig en tandläkarräkning på 12.000;-! som inte läkemedelsförsäkringen vill ersätta!

    Upp till kamp för psykoterapi som ett förstahandsalternativ.

    • Hannes Q skriver:

      Hej, Per-Ola!

      Jag är väl bekant med vad lagen säger på den här punkten, och det är sorgligt att patienter i praktiken inte tillerkänns sina lagstadgade valmöjligheter i någon större utsräckning. Jag tror att det tyvärr till stor del beror på den verklighet jag beskriver i mitt blogginlägg.

    • Hannes Q skriver:

      Tack, Kickan!

      • Per-Ola Larsson skriver:

        Bra att vi är ense om lagtolkningen. Den tolkningen tillämpar inte Landstinget i Stockholm. Det är därför ytterst angeläget att organisationerna i samverkan med Landstinget enligt 8 § HSL kräver att Landstinget tillämpar lagen och ger patienterna möjlighet att välja psykoterapi.Därvid bör man också initiera frågan om att förstärka forskningen om psykoterapi. Det finns många forsklningskompetenta psykoterapeuter som bör få forlningsstöd


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s