Rapport från Almedalen
Publicerat: juli 3, 2013 Sparat under: Arbetsmarknad, Öppenhet, Diskriminering, Jimmie Trevett, Socialförsäkringen 1 kommentar
Av Almedalens otaliga arrangemang medverkade jag under gårdagen i två. Ett av dessa arrangerades av Psykologförbundet och temat var psykologisk behandling. Efter en kort inledning fick jag möjlighet att ge min bild av hur viktigt det med lättillgänglig psykologisk behandling och påpekade att det ofta är långa väntetider för att få komma till en psykolog, i synnerhet om man har små möjligheter att betala tusentals kronor i månaden för att få psykologhjälp. Psykiatrisamordnarna Ingmarie Wieselgren och Anders Printz medverkade också på seminariet. Anders Printz meddelade att han under hösten kommer att inleda arbete med att skapa en satsning för psykologer som liknar den så kallade METIS-satsningen, vilken syftar till att rätta till de brister i den teoretiska utbildningen som ST-läkare i psykiatri har idag.
Det andra seminariet handlade om attityder och diskriminering av personer med psykisk funktionsnedsättning. Carina Gustafsson från Socialstyrelsen presenterade oroande, men tyvärr inte oväntade resultat som visar att personer med psykisk ohälsa får sämre kroppslig vård än andra. Detta är inte nytt för oss inom RSMH, men helt oacceptabelt och en fråga som förhoppningsvis kommer att belysas mer, inte bara från oss.
Idag lyssnade jag på (H)järnkolls samtal om vinsterna med att arbeta förebyggande med psykisk ohälsa där bland andra socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) medverkade. Det gjorde även representanter från SKL, Svenskt näringsliv, Psykologförbundet och Arbetsgivarförbundet. En sak som framkom är att företagare vet hur mycket det kostar när personalen blir sjukskriven på grund av psykisk ohälsa, men inom kommun och landsting har man sämre koll på det. Min reflektion är att en ordentlig översyn av vad psykisk ohälsa kostar samhället skulle kunna öka incitamenten för att ta problemet på det allvar som krävs.
Ulf Kristersson inledde sitt anförande med att säga att det är bra att fler sjukskrivs för psykisk ohälsa eftersom det innebär att ”vi inte säger att vi har ont i ryggen när vi har ont i själen” längre. Men självklart, menade han, behövs bättre insatser för personer med psykisk ohälsa och det ryms inte inom dagens socialförsäkring som är mer anpassad efter somatiskt sjuka.
Dagen avslutades med för Almedalen sedvanligt mingel med psykiatrisamordnarna Ingmarie Wieselgren och Anders Printz.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
Grundlösa påståenden från Ulf Kristersson
Publicerat: maj 28, 2013 Sparat under: Hannes Qvarfordt, Socialförsäkringen 2 kommentarer
Socialdepartementet och socialförsäkringsminister Ulf Kristersson har nu upptäckt och börjat bekymra sig över, att sjukskrivningarna på grund av psykisk ohälsa ökar kraftigt. Oron gäller dock inte den ökande ohälsan, utan de ökande kostnaderna i sjukförsäkringen. Redan tidigare har man försökt tvinga tillbaka ”onödigt” sjukskrivna människor i arbete, genom att utförsäkra dem och därmed dra undan deras ekonomiska grund. När detta nu i stor utsträckning har misslyckats – sannolikt i huvudsak för att de sjukskrivna faktiskt har varit sjuka! – blir socialförsäkringsministerns nästa steg, att beordra läkarna att ordinera arbete åt de sjukskrivna. Till stöd för sitt inhopp i läkarrollen hänvisar Ulf Kristersson bl.a. till ett par undersökningar, som enligt honom visar att människor mår bättre och får lättare att återgå i arbete, om de inte blir sjukskrivna. Finns det då någon grund för den typen av tolkningar av de åberopade undersökningarna? Låt oss studera saken närmare.
I den första undersökningen, från den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD, sägs det att utanförskap från arbetsgemenskap och sociala kontakter riskerar att försämra psykiska ohälsotillstånd. Konstaterandet är i sig inte svårt att instämma i, men det innebär inte per automatik, att sjukskrivning är destruktivt eller att det generellt är bättre att helt eller delvis fortsätta arbeta på sin arbetsplats. I många fall är arbetet den utlösande faktorn för ohälsan, och det skulle då vara direkt kontraproduktivt att tvingas vara kvar i arbetet. Under en sjukskrivning genomförs ofta också behandlingsinsatser, som innefattar sysselsättning och psykosociala aktiviteter. Sjukskrivning innebär därför inte med någon självklarhet ett utanförskap från arbetsgemenskap eller sociala kontakter.
Den andra undersökningen kommer från inspektionen för socialförsäkringen (ISF) och gäller de insatser som gjorts inom ramen för rehabiliteringsgarantin. Där har man konstaterat, att personer som inte har sjukskrivits har haft en lägre sjukfrånvaro, (vilket förstås, i sig, är en självklarhet!). Man tolkar statistiken som att de som har varit mindre sjukskrivna har haft lättare att återgå i arbete – en från vetenskaplig synvinkel helt grundlös tolkning. Personerna som har genomgått rehabilitering är inte lottade till olika behandlingsinsatser, och de utgör därför inte ett slumpmässigt och likvärdigt urval till insatserna. Tvärtom har insatser och tillstånd bedömts individuellt, och sjukskrivning har därför skett utifrån graden av ohälsa. Det betyder att de med fler eller längre sjukskrivningar helt enkelt har haft en allvarligare ohälsa, vilket ganska självklart har gjort det svårare för dem att återgå i arbete. Med vetenskapsstridiga tolkningar av det här slaget försöker alltså socialdepartementet konstruera argument för att skära i sjukförsäkringen!
Det är slutligen oerhört viktigt att hålla i minnet, att sjukskrivning inte i sig är en behandlingsinsats och att den därför inte heller skall bedömas på sådana grunder. Sjukskrivning är en åtgärd som vidtas, när en människa på grund av ohälsa har helt eller delvis nedsatt arbetsförmåga. Tanken att ordinera arbete som behandling är i ett sådant läge direkt bisarr!
/Hannes Qvarfordt
Nytt jobb, inte lösningen
Publicerat: maj 16, 2013 Sparat under: Arbetsmarknad, Återhämtning, Jimmie Trevett, Socialförsäkringen 2 kommentarer
I dagens upplaga av Dagens Nyheter kan man läsa om att regeringen beslutat att se över reglerna för sjukskrivningar till följd av psykisk ohälsa. Sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa har ökat kraftigt och fortsätter att öka hela tiden, framför allt bland kvinnor. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) tycker nu att det finns anledning att se över hur sjukförsäkringssystemet fungerar för personer med psykisk ohälsa.
Kristersson spekulerar om det kanske är nödvändigt för människor med psykisk ohälsa att byta arbete om de inte klarar av det arbete de redan har. Det viktigaste är alla ska arbeta.
Ulf Kristerssons uttalande väcker många frågor. Till att börja med är det lätt att undra vilka arbeten människor med psykisk ohälsa ska flyttas till när de inte orkar med det jobb de har, i en tid av hög arbetslöshet. Att dessutom hitta arbetsgivare med kompetens att på ett bra sätt bemöta och ta hand om anställda med psykisk ohälsa kan bli svårt.
Men den viktigaste frågan till Kristersson är, när ska du inse att generella lösningar inte är svaret? Individer med psykisk ohälsa är också individer med olika förutsättningar och behov. Någon behöver byta jobb, någon behöver vara sjukskriven för att få tid för återhämtning, någon kan vara kvar på det jobb hon har med rätt stöd från arbetsgivaren. Alla behöver kontinuitet och långsiktighet för att nå återhämtning.
/Jimmie Trevett
Arbetsförmåga stimuleras inte genom ekonomiska hot
Publicerat: april 26, 2013 Sparat under: Jimmie Trevett, Socialförsäkringen 2 kommentarer
Igår – 25 april 2013 – kom Inspektionen för socialförsäkringens (ISF) rapport (2013:6) Personer som uppnår maximal tid i sjukförsäkringen -Vilka är de och vad händer efteråt?. Den är ingen rolig läsning. Inte särskilt överaskande heller. Särskilt inte för den som själv bär på psykisk ohälsa eller på nära håll fått följa en närstående i resan genom för snävt tilltagna tidsgränser i sjukförsäkringen. Redan våren 2008 varnade RSMH med flera för det som nu i kalla siffror konstateras av ISF.
ISF:s rapport är inte en partsinlaga i politiken, men den verklighet den beskriver för de som utförsäkrats är ett svidande underbetyg för vad socialförsäkringsminister Ulf Kristersson vid ett antal tillfällen beskrivit som en nödvändig, viktig och riktig reform. En jämförelse av inkomsterna för åren 2009, det vill säga året innan personerna som ISF granskat lämnade sjukförsäkringen, och 2010, det vill säga samma år som de lämnade sjukförsäkringen, visar att en av tio personer hade fått minskade arbetsinkomster och att tre av tio hade fått så pass förhöjda arbetsinkomster att det faktiskt gick att mäta.
70 % av de berörda har inte förmått ta till sig det ”incitament för arbete” ekonomisk misär innebär. Men, det är knappast kommunikationen uppifrån och ner som brister. Idag vet de flesta medborgare att man inte ska bli sjuk, åtminstone inte så sjuk så att man inte kan arbeta och gud hjälpe den som har eller utvecklar en funktionsnedsättning. Men, trots att man bestämt sig för motsatsen blir man ibland sjuk eller befinner sig i tillstånd som gör det omöjligt att arbeta. Konstigt nog kan man sällan enbart på ren vilja bli frisk, återställd eller utveckla arbetsförmåga.
För människor med psykiatrisk diagnos har reformens hårda tidsgränser för utförsäkran inte direkt hjälpt.
En viktig iakttagelse av ISF är vidare att personer med psykiatriska diagnoser i lägre grad återvänder till sjukförsäkringen än personer med andra diagnoser. Tidigare uppföljningar av personer, som uppnått maximal tid, har dessutom visat att personer med psykiatriska diagnoser i något lägre grad skriver in sig hos Arbetsförmedlingen. Var sjätte person av dem som hade psykiatriska diagnoser och inte återvände till sjukförsäkringen hade dessutom fått långvarigt ekonomiskt bistånd. Detta är dubbelt så många som genomsnittet för gruppen.
Det behövs därför fördjupade studier, menar ISF, om orsakerna till att personer med psykiatriska diagnoser i lägre grad återvänder till sjukförsäkringen efter uppnådd maximal tid och varför så många av dem hamnar i ett långvarigt behov av ekonomiskt bistånd. RSMH instämmer och uppmanar den parlamentariska socialförsäkringsutredningen att ta emot denna passning från Inspektionen för Socialförsäkringen och tillse att i de underlag man sammanställer detta belyses fullt ut. Låt oss bygga framtidens socialförsäkring på faktisk kunskap och humanism. Vem vet det kanske blir billigare också?
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande, RSMH
RSMH-bloggen 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.