En hektisk dag med rullcigg och cisordinol
Publicerat: augusti 12, 2016 Sparat under: ekonomi, Henrik Larsson, mat, Medicin, RSMH 2 kommentarer
Nu har jag vaknat. Klockan är tre på eftermiddagen. Har hunnit fixa bröd, kaffe och kyckling från Ica. Tisdagar klockan elva bakom butiken, på lastkajen, för behövande. Kommunen trilskas som vanligt. Ska ringa socialsekreteraren nu för att be om busskort så jag slipper planka, torska och sen bli avslängd mitt ute i ingenstans. Eller ännu värre, att konduktören ringer snuten och jag hamnar i fyllecell i Flempan.
Jag försökte sälja ditt silver, I Men gubbarna på bänken sa att det behövde putsas först. A spottade och gnodde. Det blev resultat, men jag tror nysilvret har oxiderat på vissa ställen, så fatet blir nog svårt att få som nytt. Det ligger för tillfället gömt bland soporna under lastkajen vid Konsum i Nynäshamn. Dessutom var jugoslaven som har loppisen inte intresserad av att köpa nysilver. Hur som helst lånade han mig 100 spänn. Jag måste betala tillbaka 130 inom tio dagar.
Jag hade flax på morgonkvisten idag då J, hemlös, skänkte mig ett parti tobak. Så det blev lite fest i kuren vid pendeltåget för mig, då jag kunde rulla mina egna cigg, utan att behöva tigga från mina lika. För hundringen schackrade jag bira, och bjöd om det var någon som var utan. Det kändes skönt, även om jag fattar att det var pengar jag inte har. Så är det. Men grabbarna på bänken är de som räddar mig gång på gång, när det kommer till mitt behov av stimulansmedel. Det behovet är för övrigt inte särskilt stort längre, men om jag är helt och hållet utan så blir jag tvungen att planka på pendeln mitt i natten eller tidigt på morgonen, för att tjåla och tigga på annan ort.
Var och hämtade min cisordinol på Capio, och prickar min medicinering rätt bra. K på dispensären erbjöd sig till och med, efter min klagan, att följa med till banken för att hjälpa mig att få ett kontoutdrag som soc behöver för att göra en nödprövning. Men hon hade inte tid förrän på torsdag, så jag tror att jag försöker låna kommunens dator med skrivare imorgon för att göra ett kontoutdrag som försörjningsstödet vill ha.
Fan vet när jag ska bli synkad med kommunen. Men om jag är nykter i morgon så ska jag försöka mig på att närvara handikapprådet, där jag fortfarande är ordinarie representant för RSMH Hamnen. Efter handikapprådet har jag tid hos A, personligt ombud. Hoppas hon kan hjälpa mig med en plan för hur jag skall gå till väga för att få ett busskort från kommunen.
[Not: Händelserna den här specifika dagen inträffade för några år sedan.]
RSMH-bloggen 
Så här ska ingen funktionshindrad person behöva ha det. Jag föreslår att RSMHs distriktsstyrelse tar upp överläggningar med kommunerna om tillämpningen av 4 kap socialtjänstlagen. Den är tydlig: ”3 § Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för
1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,
förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, telefon
och radio- och TV-avgift,
2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt
medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.”
Den innebär bl a att Du har rätt till SL kort för att kunna ta Dej till Dina olika aktiviteter. Om en kommun vägrar det bör RSMH hjälpa till att överklaga så att vi får en rätt lagtillämpning!
Tack Per-Ola för kommentar. Jag beundrar din röda ideologi. Men hur ska det gå till i praktiken att få kommunerna att garantera våra rättigheter enligt socialtjänstlagen? Jag tror att det smartaste är att först och främst få till ett kommunalt brukarråd där våra brukarorganisationer är representerade. Jag lyckades få fram ett sådant i Nynäshamn där vi var Kommun, Capio, RSMH och Attention. Däremot tänkte jag inte i banorna om att ta upp värdet av socialtjänstlagen. Vi använde rådet till kommunikation, utbildning och rapport. Plus att vi förde diskussioner utifrån en dagordning. Några beslut minns jag inte att vi kom fram till. Brukarorganisationernas mandat i ett råd är ju alltid svagt som vi vet. Brukarrådet i Stockholms Stod under Anna Lindskog var mycket effektivare i frågan om förändring och beslut.