På tal om Personligt Ombud i Syd- och Västsverige

NYbild[8]För lite drygt 20 år sedan togs ett klokt och humant samhällsinitiativ till stöd för människor med psykiska funktionsnedsättningar genom införandet av möjligheten till Personligt Ombud (PO) genom 1995 års stora psykiatrireform. Bakom initiativet stod den samlade erfarenheten hos brukare och anhöriga i Sverige, förmedlat inte minst av RSMH och Schizofreniförbundet.

Införandet av Personligt Ombud (PO) i Sverige har inte bara räddat en del liv utan även bidragit till att många utsatta människor kunnat få en fungerande vardag och samhällets insatser kunnat samordnas mer effektivt. Det senare då inte bara till förmån för de människor vars behov tillgodosätts på ett bättre sätt utan även för det allmännas finanser då stöd och hjälp inte gått i otakt utan faktiskt tillåtits förstärka varandra i sund synergi. Med hänvisning till de svårigheter som finns att från ”utbudssidan” av samhällets stöd och service att nå och möta ofta komplexa och sammansatta behov hos människor med omfattande och långvarig psykisk funktionsnedsättning har införandet av Personligt Ombud varit en både en human och ekonomiskt effektiv reform.

Insatsen Personligt Ombud (PO) riktar sig, som sagt, till personer med omfattande och långvarig psykisk funktionsnedsättning som har behov av en samordnare för att ta till vara sina rättigheter i samhället. PO är fristående från myndigheter och arbetar istället på uppdrag av personen som har insatsen. Därmed får PO också viktig insyn i hur olika myndigheter och funktioner som ska stötta utsatta personer i samhället fungerar och ger möjlighet till insamlandet av sammanhållen konstruktiv systemkritik och bättre resursanvändning inom inte minst psykiatri och socialpsykiatri.

Ombudens arbete finansieras av kommunala huvudmän, men staten subventionerar upp till ca 2/3-delar av de individuella ombudens kostnader. År 2015 är mer än 100 miljoner kronor i statliga medel öronmärkta för Personligt Ombud. Att ombuden har en fristående ställning från psykiatri och socialtjänst och endast arbetar på uppdrag av sin klient har varit viktiga principer för verksamheten och dess framgångar.

Ombudens fristående ställning hotas, tråkigt nog, idag alltmer av nedskärningar och åtstramningar inom kommunal verksamhet som inte sällan leder till, att uppgiften som personligt ombud kombineras med andra kommunala arbetsuppgifter. I lite drygt en av fem kommuner i Sverige finns dessutom fortfarande inte tillgång till Personligt ombud (PO) för människor med psykisk funktionsnedsättning som kan ha svårt att komma fram och hamna rätt i sina vård-, stöd och myndighetskontakter.

RSMH är i mångt och mycket både stolt och nöjd med hur denna samhällsreform utvecklats. Inte minst mot bakgrund av det fantastiska arbete som många eldsjälar lagt ned genom åren och som lagt ribban högt för yrkesutövning inom PO. Det som oroar är långsiktigheten och att kommuner har ögon för nyttan i den konstruktiva systemkritik PO:s arbete innebär. Tråkigt nog finns det fortfarande vita fläckar på den svenska PO-kartan ibland annat i delar av Skåne, Västra Götaland, Gotland och Stockholm. Där har ombud till och med dragits in, trots att de till mer än hälften kan finansieras med statliga medel.

RSMH vill därför sträcka ut en hand till de kommuner som skyggar för investeringen i Personligt ombud (PO) och vi har under hösten 2014 deltagit i samtal med berörda parter i några av de berörda delarna av Sverige. Vi har full förståelse för många små kommuners ansträngda ekonomiska läge, men menar att man genom samverkan mellan kommuner, utförare, brukarorganisationer och andra engagerade ändå kan nå fram till en rikstäckande verksamhet med konkreta nationalekonomiska vinster för det allmänna.

Det är oerhört viktigt att man inte läser av behovet av PO i sig som något slags kommunalt misslyckande eller nederlag. PO är ett stöd i att göra rätt sak i rätt ordning i myndighetsdansen runt sköra och marginaliserade människor och motverka ett cementerat utanförskap i accelererande ohälsa. Vågar och vill man släppa lite på prestigen och själv-är-bäste-dräng-andan finns här både mänskliga och ekonomiska vinster att göra. Former och finansiering går att lösa om man lyfter blicken regionalt och låter goda krafter samverka. PO fungerar, därför behöver verksamheten spridas och samordnas.

Låt oss hjälpas åt att göra 2015 till året då alla Sveriges kommuninnevånare med psykisk funktionsnedsättning kan få tillgång till Personligt Ombud!

/Jimmie Trevett

Förbundsordförande i RSMH


One Comment on “På tal om Personligt Ombud i Syd- och Västsverige”

  1. Per-Ola Larsson skriver:

    Bra att Du aktualiserar denna fråga. Redan i november väckte RSMH Darpe Diem i Stockholm följande medborgarförslag, som stadsdelsnämnden ännu inte handlagt torts kommunallagens krav att ett medborgarförslag ska behandlas inom ett år. Varför är våra kommuner så obenägna att fullfölja Riksdagens politik? Vi måste bli mer aktiva i funktionshindersråden. Det är viktigt bl a eftersom Regeringen i propositionen till den nya patientlagen anser att patienter ska ha ett större inflytande:

    **

    RSMH Carpe Diem Östermalm-Lidingö
    Bellmansgatan 30 2013-11-27
    115 23 Stockholm

    Medborgarförslag

    Till Östermalm Stadsdelsnämnd

    OM PERSONLIGA OMBUD FÖR PERSONER MED PSYKISKA FUNKTIONSHINDER
    1 bilaga
    Regeringen Bildt föreslog genom prop 1993/94:218 en försöksverksamhet med personliga ombud för personer med psyksika funktionshinder. Utvärderingen visade att sjuka personer I försökskommunerna fått en mycket bättre hälsa. Kostnaderna för psykiatri i berörda kommuner & landsting hade minskat. Därför beslöt regering och riksdag att permanenta reformen och anslå c:a 25.000:- per ombud och månad för varje inrättad tjänst som personligt ombud.
    Stadsdelsnämndens vice ordförande Stefan Nilsson väckte en motion I Stockholms Kommunfullmäktige i september 2012 att staden skulle utöka antalet ombud. Fullmäktige har ännu inte behandlat motionen Men Kommunstyrelsen (KS) vill enligt beslut 18/9 2013 inte att staden centralt ska fastställa antalet ombud. KS anser att varje stadsdelsnämnd ska anpassa antalet ombud till stadsdelens behov.
    KS utredning är missvisande. Eftersom varken Landstingets sjukvård eller stadsdelsnämnderna lagenligt informerar patienterna om ombudens existens är det inte så konstigt om en utredning visar att behovet är lågt. Verkligheten är annorlunda. T o m ledamöter i vår styrelse känner inte ens till att det finns PO.
    I prop 2008/09:193 visar Regeringen hur viktig vårdplaneringen är för psykiskt sjuka personer. Vårdpalneringen enligt 2 kap 7 § SoL fungerar inte bra. De planeringar vi tagit del av visar att konklussionen i genomförda planeringar blir 9 timmars boendestöd per månad. En sådan generalisering var inte Regeringens syfte i den nämnda propositionen.

    I årets budgetproposition – 2013/14:1- anför Regeringen:
    Personligt ombud
    Regeringen gav i maj 2012 Socialstyrelsen i uppdrag att göra en uppföljning av verksamheterna med personligt ombud. Socialstyrelsen
    ska bl.a. kartlägga och analysera hur klienternas behov av stödinsatser tillgodoses och utvecklats, vilka effekter och resultat som uppnåtts för
    klienterna genom verksamheten samt de ekonomiska effekterna av verksamheten med personligt ombud. Socialstyrelsen ska redovisa resultatet av uppföljningen till Regeringskansliet senast den 15 april 2014.
    För att förtydliga villkoren och förutsättningarna för att kommunerna ska kunna erhålla statsbidrag och samtidigt understryka verksamhetens permanenta karaktär har regeringen i juni 2013 beslutat om en förordning (2013:522) om statsbidrag till kommuner som bedriver verksamhet med personligt ombud för vissa personer med psykiska funktionsnedsättningar. Förordningen träder i kraft den 1 januari 2014, (citeras i bilagan).

    Regeringen vill alltså fortsätta att stödja verksamheten med personliga ombud.
    *
    Eftersom KS anser att varje stadsdelsnämnd ska undersöka behovet av personliga ombud föreslår vi att Östermalms stadsdelsnämnd omgående uppdrar åt stadsdelsdirektören att tillsammans med Landstinget och berörda organisationer snarast utreda behovet av antalet personliga ombud på Östermalm och i samband med budget för 2014 återkomma till nämnden med ett förslag om utökning av antalet personliga ombud på Östermalm.
    Det bör observeras att Göteborg & Malmö på ett helt annat sätt bedömt behovet av personliga ombud.
    Om Stockholm proportionellt skulle ha lika många ombud som Göteborg skulle Östermalm i relation till folkmängden ha åtminstone 5 personliga ombud. (Östermalm har f n endast ett enda ombud). Den psykiska hälsan i Stockholm torde inte vara bättre än i Göteborg.

    Vi föreslår alltså att Östermalms stadsdelnämnd snarast lämnar det föreslagna uppdraget till stadsdeldirektören.
    Vänligen
    Styrelsen för RSMH Carpe Diem Östermalm-Lidingö


Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s