Marsianen läser Revansch
Publicerat: augusti 6, 2012 Sparat under: Biologiskt synsätt, Hannes Qvarfordt 3 kommentarerÖgnar igenom senaste numret av Revansch, som anlände för några dagar sedan. Det börjar bra, med Jimmie Trevetts ledare om boende och hämtning till tvångsvård. Texter, som jag tidigare har läst och uppskattat, här i bloggen. Därefter blir jag, i stort sett för varje artikel, allt mer modfälld. Sida upp och sida ned beskrivs psykisk ohälsa som ”sjukdom” eller ”psykisk sjukdom”, och tillstånden tycks alltid ha sitt ursprung i den enskilda individen och i hennes kropp. På sidan 5 lämnas i en intervju stort utrymme åt en läkemedelsforskares renodlat medicinska perspektiv på självmord i samband med psykofarmakabehandling. Inga kommentarer eller frågor angående alternativa tolkningar av forskningsresultaten, t.ex. ur ett brukar- och RSMH-perspektiv.
Jag läser vidare och möts av ”önskereportaget” om äventyraren Renata Chlumska. Inte för att jag har något emot denna energiska dam, som tvärtom förefaller vara av gott hjärta, men just hennes superduktighet kan möjligen få en och annan av Revansch! läsare att känna sig ännu mer vingklippt och ”misslyckad” i kampen för tillvaron. Har redaktören funderat över det?
Jag känner inte riktigt igen mitt gamla RSMH. Värderingar och synsätt har förändrats under senare år, i takt med den tilltagande biologiseringen av psykiatrin. Allt fler medlemmar, medlemsföreningar och styrelsemedlemmar tycks anamma de biomedicinska och behavioristiska (KBT) tolkningarna av psykisk ohälsa. Det gör mig nedslagen och dyster inför framtiden. Själv tillhör jag den krympande och urmodiga, lilla skara inom rörelsen, som fortfarande hävdar och allt framgent kommer att hävda det socialpsykiatriska perspektivet. Vi framstår säkert – och upplever också oss själva – allt mer som marsianer på Jorden. Eller kanske som jordlingar på Mars! Men vi ger oss inte. Aldrig, någonsin!
/Hannes Qvarfordt
RSMH-bloggen 
Jag delar dina synpunkter helt.
Onyanserat inlägg
Jag finner det nödvändigt att kommentera ditt blogginlägg Hannes, eftersom det på mer än en sätt är alldeles för onyanserat.
För det första finner jag det märkligt att du sågar det senaste numret av Revansch så kraftfullt när du själv skriver att du bara ögnat igenom tidningen. Jag tar gärna en ordentlig diskussion om tidningens innehåll och utformning men då förväntar jag mig att du läser tidningen ordentligt först.
För det andra visar du än en gång att du vill undanhålla RSMH:s medlemmar och tidningens läsare nya forskningsrön. (Till läsarna av bloggen: läs gärna mer om det i Revansch nr 2/2009 som finns att ladda ner som en PDF på RSMH:s hemsida: http://www.rsmh.se/Revansch%202-09.pdf.) Att du själv inte känner dig bekväm med dessa forskningsrön är ju en helt annan sak.
För det tredje menar du på att jag som journalist skulle ha kommenterat artikeln om ovan nämnda forskningsrapport. Men då har du missförstått det journalistiska uppdraget, eftersom en nyhetstext ska vara så objektiv som det bara är möjligt. Kommentarer får komma från andra, som till exempel du själv i detta fall.
Den här frågan blir därför oerhört viktig: ska inte aktuella forskningsrön presenteras i Revansch?
För det fjärde visar det sig tydligt att du inte har läst det så kallade önskereportaget speciellt noggrant. Det innehåller nämligen bland annat en passage om något som är mycket centralt i RSMH:s arbete, nämligen återhämtning. I det här fallet hur Renata Chlumska hanterade och kom tillbaka efter sorgen då hennes sambo Göran Kropp avled efter en klättringsolycka. Är inte sorgebearbetning ett tillräckligt värdefullt ämne att ta upp i dina ögon?
På frågan om redaktören (det vill säga undertecknad) har funderat över om någon av tidningens läsare har känt sig vingklippt och misslyckad i kampen för tillvaron efter att ha läst om denna superduktiga kvinna – som du kallar henne – är svaret givetvis ja. Sådana frågor ställer jag mig mer än en gång inför varje nummer. Tyvärr kommer det emellertid alltid att finnas någon eller några som far illa av det man läser om i tidningen. Det är ett dilemma inte bara för Revansch utan för de allra flesta tidningar.
Östen Hannmyhr
Chefredaktör, Revansch
Hej, Östen!
Tack för ditt svar! Till att börja med var det nog mindre väl formulerat av mig, att jag hade ”ögnat igenom” det senaste numret av Revansch, eftersom jag faktiskt hade läst det tämligen grundligt. Det inkluderar artikeln om Renata Chlumska. Helt kort, beträffande den, kan jag väl säga, att normal sorgebearbetning inte är riktigt jämförbar med återhämtning från psykisk ohälsa.
Nej, Östen, jag vill ingalunda undanhålla RSMH:s medlemmar och tidningens läsare ”nya forskningsrön”. Jag har däremot redan tidigare hävdat, och gör det nu igen, att det inte är någon huvuduppgift för Revansch att presentera sådant material. Det finns ett flertal andra tidskrifter, som både är avsedda och mer lämpade för sådana uppgifter. Revansch är ett organ för intresseorganisationen RSMH och alltså inte någon vetenskaplig tidskrift. Därutöver existerar det inte något ”objektivt” eller ”neutralt” sätt att presentera forskning. Ännu mindre i fallet psykiatrisk forskning, eftersom den i sig bygger på tolkningar, bedömningar och värderingar! Man blir oundvikligen subjektiv redan i urvalet av de ”forskningsrön” man presenterar, och ”rönen” uttrycker i sig en av många möjliga tolkningar, vald av den rapportproducerande forskningsgruppen.
Sammanfattningsvis: Det finns inget objektivt sätt att presentera psykiatriska forskningsrön, och nej, det är inte Revansch uppgift att göra sådana presentationer.
/Hannes Q