Bollväst, bolltäcke och kedjetäcke

Jag har fått höra att personer som använt sig av en bollväst är positiva och att resultaten varit mycket positiva! Min dotter använder bollvästen jämt. Det skyddar henne mot yttre stimuli och intryck. Hon får bättre kroppsuppfattning. Många säger att både bollväst och de olika tyngdtäckena såsom kedjetäcke, bolltäcke ”Håller ihop mig” både kroppsligt och själsligt.

Många upplever att t ex en bollväst är bra när man har dålig kroppsuppfattning, känner oro i kroppen eller är uppe i varv. Många tar på sig mycket kläder för att skydda sig. Men en tung bollväst kramar om en och skyddar från yttre stimuli. De som har svårt med kroppslig kontakt upplever att den skyddande bubblan förstärks och man får en ökad trygghet och lugn.

Bollvästen är av elastiskt material som sitter tätt intill kroppen. På västens fram- och baksida finns kanaler som är fyllda med tunga plastkulor. Västen stängs med blixtlås och har ett enkelt snörsystem i ryggen och sidorna som gör det lätt att anpassa västen individuellt för att ge användaren mesta möjliga sinnesstimulans. Västens speciella design ger punktvis tryck på huden, vilket stimulerar både det djupa beröringssinnet och muskel-led sinnet. De många sinnesintrycken sänder impulser till centrala nervsystemet och ger en bättre kroppsuppfattning, något som verkar lugnande och skänker trygghet och ökat välbefinnande.

Bolltäcket och kedjetäcket fungera på samma sätt som bollvästen.

Bolltäcket ger bättre vila och sömn, trygghet och ro Många använder bolltäcket både till att sova med och till att få lugn om dagen. När man har oro i kroppen, fysisk och/eller psykisk, påverkar det ens kroppsförnimmelse, eftersom hjärnan lägger energi på andra saker än på att lägga märke till kroppen. Under bolltäcket finner man trygghet och ro. Det hjälper många att somna snabbare och att sova. Tryggare och därigenom få mer energi över i vardagslivet.

En användare berättar: Jag använder bolltäcket varje natt och ibland på dagen, bland annat för att samla mina tankar och sinnesintryck – de följs nämligen inte alltid åt.

Skillnaden är att man kan ha bollvästen på sig när man går ut, som skydd. Täcken har man för att slappna av att varva ner minska stress och att få bättre sömn på natten. Man drömmer inga mardrömmar.  Kan minska och sluta med sömnmedicin.

Som det är just nu finns svårigheter att få en bollväst förskrivet från arbetsterapeut. Det krävs att man har en specialremiss särskild ansökan och åberopar fritt val av hjälpmedel.  Bollvästen kostar 3600 kr.

Bästa hälsningar

/Anneli Westling

RSMH Hjälpmedelsambassadör


Breiviks diagnos

Jag läser med stort intresse, i dagens DN, Johan Cullbergs analys av Breiviks diagnos: paranoid schizofreni. Cullberg varnar för att använda sjukdomsbegreppet i värderande syfte. Han skriver bland annat: ”Det är viktigt att man inte tror att beteenden som vi hatar och fruktar och just därför tycker är abnorma ska klassas som sjuka. Då insnävar vi vår syn på den psykiska friska människans onda kapaciteter liksom vi otillåtligt vidgar sjukdomsbegreppet.” Läs mer: http://www.dn.se/debatt/breivik-ar-tillrackligt-frisk-for-att-straffas

/Jimmie Trevett

Förbundsordförande, RSMH


Psykisk ohälsa och missbruk

Som de flesta av RSMH:s förtroendevalda på riksnivå är jag också aktiv lokalt i min RSMH-förening på orten. I denna min lokala vardag har jag ofta mött människor som brottas med olika former av beroendeproblematik och missbruk. Ofta är det en väg man halkat in på då man på egen hand försökt hantera sitt dåliga psykiska mående. Det kan vara viktigt att tänka på att det vanligaste som missbrukas eller hanteras okontrollerat är alkohol. Sedan bidrar ju knappast själva missbruket och dess sociala och hälsomässiga effekter i sig till en god mental hälsa.

Överhuvudtaget är dessutom ett missbruk något som man ytterst sällan lyckas få hjälp med. Regeringens Missbruksutredare Gerhard Larsson berättade nyligen i TV att han uppskattar att endast en av fem med missbruksproblem får adekvat hjälp i dagens svenska samhälle.

RSMH:s verksamhet är alkohol- och drogfri och vill erbjuda öppen social verksamhet och kamratstöd på de premisserna för den som mår psykiskt dåligt alldeles oavsett diagnos eller annan etikett på de människor som söker sig till oss.

Det tragiska är dock att vården har så svårt att koppla ett helhetsgrepp på den livssituation som de med både missbruksproblem och psykisk ohälsa sitter i. Istället laborerar man med vattentäta skott mellan utförare av missbruksvård och annan vård. Jag har själv mött alldeles för många människor som bollats mellan missbruksvården och psykiatrin och där det slutar med att människan ifråga inte får hjälp av någon.

Det finns dock positiva undantag som till exempel POM-teamet i Lund  som arbetar med människor med psykos och missbruk. Det skulle behövas flera sådana team som också arbetar med annan psykisk ohälsa och missbruk. Det enda rimliga är naturligtvis att båda problemområden hanteras samtidigt.

Nyligen hade RSMH möjlighet i ett remissvarMissbruksutredeningen utveckla vårt synsätt på ovanstående. Även om vi bland annat är positiva till att vårdperspektivet stärks med utredningens förslag och att missbruk ses som en sjukdom känner jag tråkigt nog inget större hopp om att färre skulle falla mellan stolarna av de med såväl en missbruksproblematik som en psykisk problematik om utredningens förslag skulle komma att bli verklighet. 

/Jimmie Trevett
Förbundsordförande RSMH


Kontakt med psykiatrin

Livet var frid och fröjd. Jag gick på tekniskt gymnasium, fick stipendium och var klassens ljus. Med facit i hand, vill jag påstå att det som utlöste det hela var ett dödsfall i släkten. Kontrasterna blev för stora. I skolan var det stora drömmar om framtiden – hemma var döden så nära mig. Och den vann! Jag började tvivla på meningen med mina studier, och överhuvudtaget, meningen med livet.

Jag kom i kontakt med min psykos en junidag 1990. Det var soligt väder. Mina anhöriga hade sett symtomen sedan en tid, men den förmiddagen kunde de inte vänta längre med att få mig intagen på en avdelning.

Jag kom ihåg att läkaren som undersökte mig bröt på engelska. Det konstaterades att jag skulle vara kvar på avdelningen. Medicinen hette Haldol och dosen var ganska hög. Efter några dagar, blev det utskrivning och jag kunde lämna sjukhuset… jag hade börjat komma i kontakt med psykiatrin. Min läkare pratade om paranoid psykos.

Väl hemma igen blev jag sängliggande, nästan hela tiden. Myrkryppningar, som de kallas, var svåra att stå ut med. Annars var jag tung i skallen och hade inte lust med någonting. Sedan gick det en tid och jag upptäckte att jag började få svårt att sköta hygienen – jag ville överhuvudtaget inte stiga ur sängen.

Efter några tappra försök att stå ut med biverkningarna, pratade jag med läkaren och sa att jag ska sluta med medicinen. Framåt juldagarna några månader senare kände jag att det var något lurt med omgivningen… det var mitt första återfall. Första gången jag tillbringade nyårsafton på en psykavdelning.

/Khai Chau


Projektresultat

Hjälpmedelsinstitutet (HI) fick 2009 i uppdrag av regeringen att utveckla och informera om bra hjälpmedel för personer med psykiska funktionsnedsättningar.

Inom ramen för regeringsuppdraget ” Hjälpmedel i fokus” annonserade HI ut ansökan om medel till projekt i tre olika omgångar. Projekten avslutas nu december 2011 och resultaten av de olika projekten har samlats i en katalog som ni hittar här:   

http://www.hi.se/sv-se/Arbetsomraden/Projekt/hjalpmedelifokus/Hjalpmedel-i-fokus-for-personer-med-psykisk-funktionsnedsattning/Projektkatalog/

Bästa hälsningar

/Anneli Westling


En vanlig dag

Jag vill börja med att berätta hur en vanlig dag ser ut för mig och kanske för andra i min situation. Det är roligare att vakna upp till en vardag än till en helgdag. Jag ser fram emot dagstidningen i brevlådan och sedan den dagliga posten. En dusch och sen ut på stan. Att gå på biblioteket är ett av flera nöjen, som är gratis. På RSMH:s lokal är man alltid välkommen. Här fikar man, äter mat vissa dagar i veckan, pratar med andra medlemmar och så vidare. På kvällarna brukar jag hänga på bowlinghallen, det vill säga när säsongen är igång, det är alltid någon som håller på att tränar. En annan sak är att jag av princip vägrar att ha en TV i min lägenhet. Jag tror att man lätt fastnar framför burken, istället för att hålla på med något kreativt. Istället brottas jag med tristessen så gott som varje dag och större del av dygnet.

/Khai Chau


Khai Chau

Hej alla läsare. Jag heter Khai Chau och är 44 år gammal och bor i Eskilstuna. Jag är aktiv som attitydambassadör inom Hjärnkoll och är ofta ute och föreläser om min livshistoria. Jag kommer bland annat att blogga om min återhämtning från psykoser och hur jag försöker skapa ett bra liv.

 Jag har varit medlem i RSMH och RUS, Riksförbundet ungdom social hälsa, sedan mitten av 1990-talet och har olika uppdrag inom organisationen. Jag är hängiven bowlare sedan 14 år tillbaka och tillbringar mycket tid i bowlinghallen. Min största tävlingsframgång var 2004 då jag tog mig till final i B-SM.

/Khai Chau