Våga vara ärlig och berätta hur du mår

Det var länge sedan jag skrev på RSMH-bloggen. 

Det har hänt så mycket att allt bara förvandlats från kaos till harmoni till kaos igen. Nu har jag väl nått en jämvikt på något sätt. 

Förut skulle jag börja skolan och trodde att jag skulle klara det men insåg att jag hela livet levt i förnekelse hur tufft mitt liv har varit och att detta gett konsekvenser. Detta resulterade i en mycket tung depression och särskilt som mina verktyg jag haft att ta mig igenom detta inte funkade, nämligen destruktiviteten. Jag hade fina vänner i skolan, så när jag insåg att jag skulle falla mer i en depression som jag inte skulle klara på egen hand, valde jag att berätta för min bästa vän i skolan. Jag bjöd hem henne till mig så att hon skulle förstå, att även om jag skulle bli mycket dålig skulle jag ändå ha hjälp hemma som jag behövde. Då skulle hon inte behöva vara orolig för mig. 

Jag valde också att åka till en församlingsdag som min kyrka anordnade, och jag fick så mycket stöd! Barnen blev inte skrämda utan lärde sig att man ibland mår dåligt och inte orkar prata, utan att man nästan bara gråter. Deras böner har burit mig och jag är dem evigt tacksam att jag orkat fram till idag. Omgivningens stöd överlag har varit enastående! Bara för att jag vågar vara ärlig att våga säga hur dåligt jag mår utan att skämmas. 

Jag tvingades sluta skolan, men någonstans var jag i det läget att jag förstått det redan när min lärare och kurator kallade in mig för att säga att det inte funkade med min frånvaro. Skolan hade ju lagt ned så mycket resurser på att det skulle funka, de hade till och med anställt en resurs speciellt för mig! Ingen tidigare skola har gett mig så stora chanser att lyckas så jag förebrår dem inte det minsta.  

Numera lever jag ett liv som är mycket mer anpassat efter det tuffa liv jag levt och jag bloggar för att inspirera andra att våga göra samma resa. Läs min blogg ”Leva med tung ryggsäck” här.

Dessutom håller jag på att lära mig bli redaktör på Vox Vigor som är en nättidning för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Jag har fått mycket bättre självförtroende genom detta. Jag känner att mina nya kontakter kan se min kapacitet istället för bara mina brister. Särskilt tack till Monica Atterberg och Marja Beckman för underbart stöd!  

Så nu har livet blivit bättre även om det tagit en annan vändning. Har nog blivit tvungen att acceptera livet som det är för jag har det liv jag har och det måste jag vara rädd om. 

/Marina Sångängel