Jag vill kunna ge mina barn ett riktigt sommarlov

Publicerat: juni 13, 2023 | Författare: rsmhbloggen | Sparat under: ekonomi, fattigdom, makt, sjukskrivning, Ylva Kristina Larsson |2 kommentarer

Det har börjat bli sommar och skolorna slutar.  

Sommarlov.  

Jag tycker det är svårt, väldigt svårt.  

Med kraven och pressen.  

Den oändliga stressen.  

Alla pratar om sin semester, stugor och resor.  

Jag sitter tyst.  

Funderar mer på hur jag skall få min fjuttiga sjukpension att räcka till en mjukglass åt barnen.  

Nån semester lär vi aldrig få.  

Men det blir ju sommar ändå.  

Fläktarna på i vår bastulika lägenhet konstant.  

Det ångar från asfalten utanför.  

Och det är långt till närmsta badplats.  

Busspriserna är för höga att vi ska kunna ta oss iväg ens.  

Men vi är vana.  

(tyvärr) 

Att ha det ”så här”. 

Det är som det är.  

Vi gör vad vi kan och har liksom aldrig klagat eller gnällt över situationen.  

Drömmar i tystnad.  

Om nåt annat, nåt annat än det här.  

Sen gör vi det vi brukar och skakar av oss tanken på nån semester från vardagen.  

Det finns alltid nåt att göra.  

Men jag som ensamstående mamma här känner ju såklart en stor skuld och skam att jag inte kan ge mina barn en upplevelse.  

Jag vill kunna! 

Och önskar att jag kunde.  

Men verkligheten ser annorlunda ut.  

Beroende av Försäkringskassan som är snåla och dessutom nu kräver pengar tillbaka, pengar som inte finns.  

Det handlar om några tusen, egentligen ingenting.  

Men det är allting, när kronan inte finns.  

Sommarlov med bad och glass är bara att glömma, än mindre ett äventyr.  

Jag är ledsen att jag är sjuk och inte förmår så mycket som andra kan.  

Ledsen att bidraget är så tight att det inte tillåter nån guldkant på tillvaron.  

Ja, det är svårt med denna samvetets skuld som slår hårt emot mej att inte kunna ge det jag vill till mina fina barn.  

Som dessutom själva kämpar med sina måenden i dagsläget.  

En semester för oss tre kanske skulle vara det absolut bästa för oss just nu.  

Att få ett miljöombyte och vara tillsammans att utforska nånting nytt.  

Tänk om …. 

Jag tror tyvärr vi alla tre är lite avtrubbade i våra drömmar på grund av vetskapen om hur omöjligt det är.  

Det är synd.  

Drömmar är viktiga! 

Jag är ledsen att jag inte kan boosta deras drömmar och framtidstro.  

De känner som jag att samhället sviker.  

På många olika plan.  

Men vi finner oss i det och vår verklighet fungerar på sitt märkliga vis ändå.  

Det bara är så.  

Ja, nu är den förbannade sommaren här! 

Det är nu vi sprudlande glada skall smida planer över olika aktiviteter och resor.  

Det blir inte alltid som man tänkt sej.  

Att få en psykiatrisk diagnos känns många gånger som ett straff, berövad på livets guldkorn.  

Måendet sviker, ekonomin krisar och solen bränner.  

Det är så mycket som jag känner.  

Hela tiden.  

Det är lätt att falla i mörka tankar tyvärr.  

Att liksom fastna där.  

Men jag skall fokusera på det som är bra.  

Överleva.  

Det är väl ändå det viktigaste tänker jag.  

Och kanske får jag doppa tårna i vattenbrynet en dag. 

//Ylva Kristina Larsson 

---