Fel att ställa utsatta grupper mot varandra
Publicerat: april 27, 2018 | Författare: rsmhbloggen | Sparat under: Återhämtning, brukarinflytande, Delat beslutsfatttande, Demokrati, fattigdom, Forskning, Jimmie Trevett, Samverkan, Socialförsäkringen |3 kommentarerPersoner med psykisk ohälsa är en av de grupper med sämst ekonomi samhället. Så har det sett ut i 30 års tid, och de satsningar som nuvarande regeringen har gjort på vår grupp är visserligen bra men inte tillräckliga. Personer med psykiska funktionsnedsättningar har det sämst av alla grupper inom funktionshinderrörelsen och 9 av 10 uppger att de har nedsatt arbetsförmåga (se Revansch sid 13-14).
Detta är frukanstvärt och politikerna, oavsett parti, måste se till att levnadsstandarden förbättras för vår grupp.
Inom vissa kretsar tycks det tyvärr dock florera en uppfattning om att vår grupp skulle ha det dåligt på grund av invandringen.
Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, tar starkt avstånd från den uppfattningen. Det är helt fel att sätta utsatta grupper mot varandra. Istället bör alla människor med psykisk ohälsa – oavsett etnicitet – jobba tillsammans för att levnadsvillkoren ska förbättras för oss. Och alla – oavsett var du är född – ska välkomnas inom RSMH.
Hur ska resurserna räcka när det talas så mycket om nedskärningar? kanske någon undrar nu.
Vi har inga tydliga svar, men anser för det första att det är oklart om invandringen är kostsam på lång sikt. Vissa studier visar att invandring kan vara en vinst för ett land. För det andra handlar det om politiska prioriteringar. Samhället kan utformas på många olika sätt.
Staten kan se till att skatteintäkterna ökar så att de gemensamma resurserna blir större. Därtill handlar det om hur pengarna i statskassan omfördelas. Vi anser så klart att politikerna bör prioritera en mänskligare sjukförsäkring, förbättra möjligheterna till återgång i arbete, förbättra psykiatrin och se till att kvaliteten på stödet inom kommunerna höjs.
Därtill kan vården och stödet till personer med psykisk ohälsa bli effektivare. Lösningen heter brukarinflytande. Genom att personer med psykisk ohälsa får vara medbestämmande i besluten skräddarsys vården och stödet efter individen och kvaliteten höjs. Personen får makt över sitt eget liv, och det leder till återhämtning. Det är ju bara du själv som vet var skon klämmer.
Det finns andra sätt för politikerna att omfördela statskassan än att ta från människor i nöd. Alla personer med svårare psykisk ohälsa bör få det bättre ekonomiskt – oavsett etnicitet. Så ökar den psykiska hälsan.
/Jimmie Trevett
Förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH
Hej, Jimmie!
Jag förstår välviljan i att säga att utsatta grupper inte får ställas mot varandra. Det är dock lite olyckligt och på gränsen till populistiskt att uttrycka sig så. Så länge den offentliga skattkistan är ändlig – och det är den! – måste politiker dagligen väga olika grupper och samhällsintressen mot varandra. I själva verket är det en av politikernas viktigaste uppgifter att göra så! Allt åt alla är en utopi, som aldrig kommer att uppnås.
Vad politiker och allmänhet däremot INTE får göra är, att behandla olika grupper olika eller att skylla en grupp för att en annan inte får sina behov tillräckligt tillgodosedda. Om nu t.ex. invandringen bidrar till att våra välfärdssystem haltar – vilket man med fog kan påstå att den gör – så är det alltså invandringspolitikens fel, INTE invandrarnas. Skulden ligger hos politikerna, som inte har klarat uppgiften att göra en rimlig avvägning.
Sammanfattningsvis: Inga utsatta grupper skall anklagas för att ta från andra utsatta grupper eller för att de hävdar sina faktiska behov. Däremot kan politiker anklagas för att de inte gör en rimlig bedömning av vad den offentliga kassan kan räcka till.
Hej Hannes,
Det är bra att vi är överens om att det inte är invandrarna som är problemet utan integrationspolitiken som måste ändras.
Ju fler som arbetar eller bidrar på annat sätt gör att välfärdspengarna kan öka. Det är ovärdigt och okunnigt att ställa utsatta grupper mot varandra. Historiskt sett i Sverige har människor från andra länder och etniciteter hjälpt till att göra att våra pensioner har kunnat öka och välfärden utvecklats. Vi hoppas på en fortsatt utveckling i den riktningen.
/Jimmie Trevett
Tack för svar, Jimmie!
Det som skiljer dagens situation från tidigare perioder av invandring är dels att den idag är så mycket större och dels att en mycket stor andel av de nya svenskarna, sannolikt majoriteten, har låg eller ingen utbildning och därför inte är anställningsbar på många år. Det kommer därför att dröja lång tid, innan denna andel ger ett nettobidrag till den svenska ekonomin. Det är fortfarande inte deras ”fel”. Varje människa – även vi ”gammelsvenskar” – skulle i deras ofta eländiga situation söka sig ett bättre liv någon annanstans. Däremot lär det bli nödvändigt för Sverige som land att dra i handbromsen och minska invandringen ganska drastiskt under lång tid framåt, om vi skall mäkta med både integrationen av dem som redan har kommit och det ordinarie samhället i övrigt.
Jag vill slutligen understryka, att diskussionen över huvud taget inte har med etnicitet att göra. Den är irrelevant i sammanhanget.