Om mig
Publicerat: februari 25, 2016 Sparat under: Pebbles Karlsson Ambrose, Psykos 4 kommentarer
Hej, Jag heter Pebbles Karlsson Ambrose och är 46 år. Jag har diagnosen schizoaffektivt syndrom, bor i en förort till Stockholm och har en sköldpadda som heter Baloo. Jag har skrivit boken ”Jag vet inte var psykoser kommer ifrån – om att insjukna i och leva med en psykossjukdom” (Ordberoende förlag 2012) och boken ”Vid vansinnets rand” (Ordberoende förlag 2015). Den senare är sprungen ur min blogg på 1177 Vårdguiden .
Jag älskar att skriva och skrivandet har varit terapeutisk, jobbigt, slitigt, lustfyllt, fantastisk och rent av livsviktigt för mig. Jag gillar inte bara det biografiska utan även science fiction och fantasy. Det var en kärlek som jag upptäckte som barn, när jag kom i bokslukaråldern plöjde jag mig igenom bibliotekens hyllor på jakt efter rymdsagor och helt påhittade världar.
Innan jag blev sjuk arbetade jag i många år i reklambranschen, på reklambyråer och marknadsavdelningar. Jag skrev platsannonstexter och gjorde montageanvisningar. Jag skickade pressreleaser och fixade pennor med logotyper på. Jag träffade produktutvecklare och släpade paket till posten, minglade på mässor och korrläste. Allt i en salig röra. Sedan blev jag sjuk.
Jag är på en annan plats nu. Jag har återhämtat mig rejält, men har ändå mycket kvar. Vissa dagar går bra, andra funkar inte alls. Jag har fått försöka återerövra det jag har förlorat, det jag kunde göra förr med lätthet. Jag har gått i terapi, medicinerar och ändrat mitt liv rätt radikalt, jämfört med hur jag levde då. Ett annat liv, på ett nytt sätt. Ett steg framåt, två tillbaks, avgrundsdjup, tre steg åt sidan och sedan några maniska hoppsaskutt mot bättre tider. Kampen att få ett friskare liv har varit tuff. Men jag är envis som fan.
/Pebbles Karlsson Ambrose
RSMH-bloggen 
Fortsatt all Lycka till med att bli frisk !
[…] Pebbles presentation […]
Hej, Pebbles!
Och välkommen även du till bloggargänget! Intressant med din bakgrund i reklambranschen, som kanske också har gett dig skrivarträning?
Det tycks som att jag snart är i minoritet här i min kritik av sjukdomsbegreppet i psykiatrin. Nåväl, det ger ju grund till givande diskussioner framöver. 😉
Även jag hoppas förstås att du skall få möjlighet att må allt bättre.
Hej Pebbles! Du är ännu ett exempel på att psyksjuka människor oftast är mycket begåvade. När jag läser din story poppar två orsaker till dina problem upp: vad är dröm och vad är verklighet? I den absurda värld vi lever i kan det till slut vara svårt att skilja på detta. Lever man i en litterär tillvaro har man ett utmärkt verktyg att åstadkomma fantastiska saker men när fötterna inte står på jorden längre ballar det lätt ur och ett fall innebär smärta och förvirring. Då kan man behöva hjälp av t ex utsatta människor eller varför inte djur och natur för att upptäcka och lära sig leva i verkligheten. Den andra orsaken verkar helt enkelt vara utmattning. Vi har alla en gräns som vi kanske inte känner till om viljan är större än förnuftet och den gränsen gör sig obönhörligen påmind. Hoppas att dessa synpunkter kan vara till någon nytta, känn dig varmt välkommen till dårlådan!